Mischmasch
Trådstartare
Uttjatat ämne kanske men jag skulle behöva lite input. Har en son som just fyllt 1 år och min inställning är att han inte är i något som helst behov av kakor, saft m.m. så länge han inte visat något eget intresse för det. Dvs sitter vi och fikar och han gärna vill smaka så får han det, men inte mer än så.
Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.
Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!
Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?
Sen har vi mormor och farmor som har en lite annan syn på det, framför allt farmor. Visst min mamma matar gärna honom med vaniljvisp t ex men säger jag ifrån så lyssnar hon. Farmor däremot gör precis som hon vill.
Ett exempel var när hon 5 min innan jag skulle ge honom välling och lägga honom börjar mata honom med en jättesöt fruktpaj som hon sitter och äter. Jag biter ihop och tänker att "jaja, nån sked skadar ju inte, hon vill ju så gärna". Men en sked blir 2, 3, 4 skedar så jag försöker lite fint hinta att det räcker genom att säga till sonen någonting om "nu blir det kanske svårt att sova med allt socker". Men hon fortsätter. 5 skedar. Då säger jag att "nej, nu räcker det". Det går 5 sekunder och sen ger hon en sista sked och säger till sonen "mamma får säga vad hon vill men farmor gör som hon vill ändå." Och jag blir så arg och irriterad!
Jag förstår varför hon gör det (vara snäll, bli omtyckt osv) och jag har förstått att hon är av åsikten att far- och morföräldrar får göra lite som som vill, "det hör liksom till". Men det känns så jäkla tråkigt för det här gör att jag inte skulle vilja att hon var barnvakt, när jag vet att hon inte lyssnar eller bryr sig om vad vi säger. Framför allt för att jag är rädd att det skulle vara samma sak med andra viktigare saker som rör hans säkerhet. Eller är det jag som ska släppa på kontrollbehovet och låta henne göra precis vad hon vill med barnbarnet?