Sociala situationer, hur tänker ni?

[Lejonelle]

Med en stor brötig unghund av bruksras och en icke rumsren valp är det inte helt okomplicerat att ha med hundarna ute bland folk. Igår var vi på studentuppvaktning i en stad långt bort och jag var i det längsta väldigt tveksam om hundarna skulle vara med eller stanna hemma. Massor av hundovana festklädda människor i ett radhus är inte den sociala situation där slyngeln kommer bäst till sin rätt. Men om man börjar lämna dem hemma, var slutar det i så fall? Hundar behöver ju vara med för att lära sig hur man uppför sig och folk vi umgås med behöver lära sig hur man ska umgås med dem. Annars finns risken att det blir fler och fler situationer där det känns obekvämt. För vår del slutade det med att jag tog med hundarna, allt gick bra, inga förstörda kläder eller omkullknuffade släktingar. Men hur resonerar ni?

 

[Sleepy]

Så fort valpen är hyfsat rumsren så man hinner ut om man håller koll, så tycker jag de ska vara med. Mina är med mig överallt. Bjuder man mig så kommer det tre.

 

[hastflicka]

Jag forsoker traffa folk varje dag med mina, men tar inte med dem pa storre fester. Jag blir bara superstressad att forsoka halla ordning pa dem ... mest det lilla spektaklet. Sjalv skulle jag inte alls uppskatta att bli hoppad pa ikladd snygga klader. (Jag har sagt det till Diva hur manga ganger som helst, men det tar nog en hel del mer tid innan det fastnar.

Da jag har en ganska stoddig dam ... och en ADHD unghund som inte har nagot stopp och som alskar att hoppa bjuder vi alltid in folk med hund UTAN hunden. Det blir lugnast for alla sa. Dessutom halls den lilla slyngeln kopplad tills hon lugnat sig och kan halsa utan att hoppa pa folk. Det kan ta ett par timmar innan hon lugnar sig om man har otur och folk tittar pa henne och ler ... varst av allt, sager nagot vanligt till henne. En dag blir kanske vi ocksa en vanlig hund familj.

 

[Sleepy]

När jag är i större sällskap med många hundrädda så har jag mina kopplade hela tiden, för att det upplevs som att jag har koll på dem då. Hundarna ser ingen skillnad på att jag håller i andra änden på kopplet, men folket gör. Sen sätter jag mig strategiskt så att hundarna har bra överblick i rummet, eftersom de vill ha koll, men utan att det blir för mycket spring precis förbi oss och så att ingen av de hundrädda måste passera alldeles intill. Sen parkerar jag grabbarna hos mig and that's that.

Ser även till att de fått sin dagliga aktiveringsdos och rastat av sig innan, förstås. När lillskrutt var liten plutt hade vi även med tuggben att sysselsätta sig med om det blev långtråkigt.

Kommer folk till mig gör jag tvärtom. Då får folk parkera sig strategiskt, med de hundrädda "längst in" och så är hundarna lösa.

 

[MiniLi]

Med en stor brötig unghund av bruksras och en icke rumsren valp är det inte helt okomplicerat att ha med hundarna ute bland folk. Igår var vi på studentuppvaktning i en stad långt bort och jag var i det längsta väldigt tveksam om hundarna skulle vara med eller stanna hemma. Massor av hundovana festklädda människor i ett radhus är inte den sociala situation där slyngeln kommer bäst till sin rätt. Men om man börjar lämna dem hemma, var slutar det i så fall? Hundar behöver ju vara med för att lära sig hur man uppför sig och folk vi umgås med behöver lära sig hur man ska umgås med dem. Annars finns risken att det blir fler och fler situationer där det känns obekvämt. För vår del slutade det med att jag tog med hundarna, allt gick bra, inga förstörda kläder eller omkullknuffade släktingar. Men hur resonerar ni?

Jag lämnar i princip alltid hundarna hemma om vi ska iväg på någon typ av fest/firande eller ja, överlag om jag ska bort till andra. Undantaget är väl om vi ska till mina föräldrar. Ibland lämnar jag dem hemma om jag vet att det kommer finnas hundrädda på plats.
Har vi en massa gäster hemma är de oftast med, men jag kan ibland låsa in dem tex på övervåningen om det är barn hos oss som mina ena hund inte känner sig bekväm kring.

Mina hundar är snälla och för det mesta omkomplicerade men av olika anledningar så tycker jag att det oftast är bättre om de är hemma. Ibland för att jag vet att det kan vara situationer som en/båda kanske kommer tycka är stökiga och ibland helt enkelt för att jag vill kunna slappna av helt utan att känna att jag behöver ha koll så att hundarna inte stjäl mat eller hittar på andra hyss

 

[Sleepy]

så att hundarna inte stjäl mat eller hittar på andra hyss

Flashback till en julaftons morron för hundra år sedan hos dåvarande svärföräldrar. Svärmor tog ut en stor låda ur frysen, med omsorgsfullt rullade, hemlagade julköttbullar och ställde på köksbänken för att tina... haha.

Jag erbjöd mig att åka och köpa en påse köttbullar. Jag menar, det finns ju färdiga. Om blickar kunde mörda...

 

[MiniLi]

Flashback till en julaftons morron för hundra år sedan hos dåvarande svärföräldrar. Svärmor tog ut en stor låda ur frysen, med omsorgsfullt rullade, hemlagade julköttbullar och ställde på köksbänken för att tina... haha.

Jag erbjöd mig att åka och köpa en påse köttbullar. Jag menar, det finns ju färdiga. Om blickar kunde mörda...

Haha! Vi hade en incident med svärmors julskinka ett år

 

[Sleepy]

Julskinka är jättegott.

 

[Kivina]

Min är hopplös att ha med i sociala situationer där jag vill umgås med folk, eller där det är mycket folk Hon ska hälsa på allt och alla och har inte ro att vara still. Hon är ett äkta ADHD-barn...
Jag brukar ha med henne hem till kompisar som själv har hund. Alternativt där jag vet att det är lugnt.. Jag hade fest hemma när jag fyllde 30, vi har väl ca 10 personer hemma hos mig. Hunden tyckte att hon också skulle ha plats i soffan (som redan var full med folk), så hon klev sonika upp, klev över några människor och la sig i famnen på en av sina favoriter De som satt på golvet fick antingen en hund i knät eller ett gäng blöta pussar.

Jag tar inte med henne på större festligheter av helt egoistiska skäl.. Hon kräver total uppmärksamhet och hon är inte bekväm med barn.

 

[Jenka]

Min lilla/äldsta hund har varit med betydligt mer än min unghund. Delvis pga olika bekantskapskretsar (jag har flyttat till ny stad) och dels för att han alltid varit mer okomplicerad. På de första studentfiranden valde jag en gång att bära honom typ konstant (MASSA okända människor, dvs risk att bli trampad, och ej rumsren), ett annat var värden medveten och hyfsat ok med risken för kissolyckor.

Unghunden har jag från början inte riktigt haft samma möjligheter att ta med och sen undvikit för att hon är så flamsig, översocial och hoppar osv. Inte alls rätt metod för att komma tillrätta med problemen, men jag känner att det är fel ställe att träna på så har jag möjlighet så undviker jag det på större och finare tillställningar.

 

[Red_Chili]

Jag har med mig hundarna överallt, om det inte är skönare för dem att stanna hemma eller hos hundvakt. Tex när jag varit in till stan för att gå i Prideparaden så hade jag med hund en gång, men vid nästa tillfälle valde jag att skaffa hundvakt eftersom det inte är någon rolig miljö för hundarna, även om de inte hade något emot att vara med heller.

Nu är jag aldrig på fester osv, men vid lugnare födelsedagsfiranden skulle jag absolut ha med hundarna, så länge det var ok för de som man skulle hälsa på. Jag är visserligen bortskämd med att ha hundar som är simpelt lätta att ha med i alla tänkbara miljöer, men trots det frågar jag innan om det är ok samt förklarar hur de mest troligt kommer bete sig osv om personen jag ska hälsa på är det minsta tveksam.

Många gånger är det nog trevligare för hundarna att få rejäl aktivering på förmiddagen, få ordentligt mål mat och sedan vara hemma någon timme än att de ska dras med till stökiga fester osv. Men ja, det beror ju väldigt mycket på vad man har för hund också.

 

[WildWilma]

Min hund har hittills varit med där han varit välkommen. Han är en väldigt okomplicerad hund när han landat efter ett par minuter och de flesta gillar honom väldigt mycket.

Nu har jag fått lite att fundera på då han några få gånger markerat på grund av smärta och rädsla för smärta (har/har haft en nackskada) och jag vill aldrig någonsin behöva uppleva igen att min biter en annan person. Det händer inte om folk lyssnar och gör som jag säger (dvs. skräm inte hunden eller klappa den inte i nacken) men tyvärr är det få som klarar det senare så därför kommer han inte att få vara med i sammanhang med många okända människor där jag inte kan ha hyffsat bra kontroll alternativt så får han vara kopplad.

 

[purity_666]

Jag har med mina lite överallt, förutom där någon är allergisk. De är aldrig med inomhus hos min syster tex, då hennes man är allergisk. Hos mina föräldrar är de med på släktkalas och sånt. Sen beror det ju på lite vad man ska göra också. Jag vill inte ha med dom i en miljö som inte skulle vara bra för dom. Har haft med dom på travet, på marknad (väljer att gå lite senare när det är lugnare) och djurpark där hundar är okej.
Jag tycker det är okej att man avskärmar hundarna om man ska äta tex, att hundarna inte får vara i köket då eller liknande.

 

[marshall]

Med en stor brötig unghund av bruksras och en icke rumsren valp är det inte helt okomplicerat att ha med hundarna ute bland folk. Igår var vi på studentuppvaktning i en stad långt bort och jag var i det längsta väldigt tveksam om hundarna skulle vara med eller stanna hemma. Massor av hundovana festklädda människor i ett radhus är inte den sociala situation där slyngeln kommer bäst till sin rätt. Men om man börjar lämna dem hemma, var slutar det i så fall? Hundar behöver ju vara med för att lära sig hur man uppför sig och folk vi umgås med behöver lära sig hur man ska umgås med dem. Annars finns risken att det blir fler och fler situationer där det känns obekvämt. För vår del slutade det med att jag tog med hundarna, allt gick bra, inga förstörda kläder eller omkullknuffade släktingar. Men hur resonerar ni?

Jag lämnar alltid mina hundar hemma när det är stora folksamlingar och trångt och festligt, vet inte varför jag skulle ha med dom.Sitta i kopplet bland folks ben? .Tycker mest lite synd om hundarna där-de ser lite malplacerade ut.

 

[Snurrfian]

Det beror en del på situationen, våran är ett yrväder och vi har två barn. En oss kan inte avsätta hela kvällen till att sitta och hålla hunden i koppel, det fungerar helt enkelt inte. Men visst får han följa med ibland om det är lugnare tillställningar där det fungerar bra.

 

[hermulen]

Min får oftast följa med. Frågar dock ALLTID innan, även mina bästa vänner och pojkvännen när vi var ihop.
Han har varit med på allt från fina påskmiddagar till galna midsommarfester.

Ibland så åker jag dock själv, inte för att han skulle orsaka några problem, utan mer för att jag ska få komma iväg och känna mig lite fri för en gångs skull. Och för att man inte alltid vill prata hund, vilket det lätt blir när man har honom med sig.