Jag är rädd för folk... Början på social fobi?

[Magiana]

Var rädd om dig och var du alltid, inte någon som de i samhället vill ha dig.

Jag håller med om att man alltid ska vara sig själv, men därmed är det inte sagt att man vill ha de problem man har. Det är viss skillnad på att vilja vara på ett visst sätt för att behaga andra och att vilja vara på ett visst sätt/kunna göra saker, för att man själv vill, men kanske inte kan.

 

[Lovisaleonora]

Jag håller med Magiana.

Ser inget motsatsförhållande i att vara mig själv men samtidigt jobba med de sidor av mig själv jag tycker mindre bra om. Det sociala samspelet är inte helt enkelt, särskilt om man inte fått med sig rätt verktyg från barnsben.

Att alla sedan inte går från inbunden till glammande partyråtta, minglets medelpunkt, säger sig kanske själv? Men att fungera i normala sociala situationer för att t ex upprätthålla relationer och arbeten, tycker jag är viktigt för att jag ska kunna vara jag.

Det går ju alltid att bli en bättre version av sig själv.

 

[DressyrMupp]

@Magiana

Hmmm,det är så lätt för de som inte har problem med detta att säga att man ska träna...allt ska vara så normalt och de som inte fungerar i mallen ska absolut tränas till normalitet
Jag känner flera som TS som har väldigt svårt att läsa av människor och har stor ångest för sociala tillställningar.
För dom skapas det mer och mer ångest genom att *träna* på detta.
Några av dom slutade att försöka och accepterade sitt hinder och tillät sig att vara ärliga mot sig själva och andra.
När tvånget försvann la sig ångesten och idag är de mer avslappnade i såna sitvationer men har de *lärt sig* ? Nej, men de fungerar.

 

[Magiana]

@DressyrMupp Jag vet inte riktigt varför du taggar mig framför en mening där du pratar om att det är lätt att säga att man ska träna. Jag har inte sagt något om att träna. Om du läser mitt första inlägg i tråden så ser du att även jag har reagerat på att TS säger sig ha svårt att läsa av andra.

Jag har uppfattat det så att det är TS själv som inte trivs med sin sociala ofärdighet och inte att omgivningen kräver att hon ska ändra sig. Det var därför jag nämnde att det är en viss skillnad mellan de två sidorna. I vilken utsträckning TS kan träna har jag inte ens nämnt.

 

[DressyrMupp]

@Magiana

Förlåt, skulle ha skrivit till andra i tråden men också hållt med dig om att man inte behöver gilla sitt sätt men ändå komma till någon sorts acceptans för vem man är och komma underfund med varför man ska vara eller fortsätta med något som ger en ångest.

 

[Strömlöshjärna58]

Tack för alla genomtänkta och kloka svar! Jag håller på och hjälper min mamma att bygga nytt plank så tyvärr hinner jag inte svara ordentligt just nu. Men jag har läst svaren och tänker på det medan jag skruvar och sågar ^^

Och min sambo stöttar mig verkligen. Vi ska hem till familjen där jag känner frun imorgon och sambon har varit väldigt mån om att det ska bli bra för mig. Har lovat att vi är där max två timmar(om nu inte jag skulle vilja vara kvar)och vi har kommit överens om en egen liten kod så att jag ska kunna tala om för honom ifall det blir för mycket och jag inte orkar mer, utan att behöva säga det rakt ut bland allt folk.

Hej, jag är ny på detta forum och läser med intresse alla svar på ditt inlägg Spanska loppan! Nu är det ju flera år gamla inlägg, men jag undrar hur det gått för dej? Fick du hjälp och på vilket sätt? Jag lider av exakt samma känsligheten i sociala sammanhang!

 

[Angel]

@SpanskaLoppan
Om det nu är så att du inte känner dig bekväm så tycker jag att duinte ska tvinga dig öht.

… Edit, såg att det var en jättegammal tråd som blivit uppväckt

 

[SpanskaLoppan]

Hej, jag är ny på detta forum och läser med intresse alla svar på ditt inlägg Spanska loppan! Nu är det ju flera år gamla inlägg, men jag undrar hur det gått för dej? Fick du hjälp och på vilket sätt? Jag lider av exakt samma känsligheten i sociala sammanhang!

Oj denna hade jag glömt!
Det har vänt kan man verkligen säga. Jag utsatte mig för sociala situationer så mycket att jag inte orkade vara nervös längre Jag lärde mig att jag klarar i stort sett allt, det kanske är svårt just i början men det löser sig Nu har jag anammat inställningen att vad det än är så lär det inte döda mig så då är det bara att gå all in med en positiv syn och ett leende. Få människor kan ogilla någon som ler
Jag har suttit på fest med sambons familj, utomlands, omgiven av människor som pratar alla olika språk utom mitt eget. Människor som ser annorlunda ut än mig och med en helt annan kultur men det har gått bra och jag har haft riktigt trevligt. Sambons kusin i det landet är numer en av mina bästa vänner och vi hörs regelbundet. När vi är i deras land umgås jag glatt med henne och hennes kompisgäng utan att min sambo är med alls. Även de andra kusinerna där har jag kontakt med ibland.
Här hemma i Sverige är jag numera alltid nånstans i händelsernas centrum på fester och middagsbjudningar och blir alltid inbjuden när nåt är på gång. Senaste personalfesten blev jag anmäld till fast jag sa att jag nog skulle hoppa det; "du måste komma!" sa tre kollegor och skrev upp mig allihop

Nu beskrivs jag av andra som en tuff, energisk person som inte är rädd för att säga vad jag tycker, är social och kan prata med vem som helst om vad som helst samt har stor integritet.
Och det stämmer nog rätt bra. Jag känner mig trygg i den jag är, vill förstås inte göra andra obekväma eller klampa runt som en elefant i en porslinsbutik men folk får liksom ta mig som jag är så länge jag inte är otrevlig på riktigt. Däremot kan jag nog bli lite för mycket för en del; jag är högljudd och bullrig, pratar i samma takt som en auktionsutropare - om ALLT, kan inte sitta still, ifrågasätter och tycker en massa...
Gällande det där med att inte kunna läsa av folk så har jag kommit fram till att jag nog visst kan det, alldeles FÖR bra vilket nog var orsaken till att jag tyckte att jag inte kunde. Vad folk uttrycker verbalt och med kroppsspråk går ju inte alltid ihop... Själv kan jag inte riktigt det där med att fejka, eller ljuga... Det syns liksom på mig om jag inte gillar vad någon gör eller säger... Det kryper i kroppen på mig om någon är falsk och jag kan inte dölja att respekten för personen flyger sin kos.

Jag har utan tvekan min sambo(snart make)att tacka för förändringen. Han knuffade ut mig på djupt vatten och sa åt mig att jag visst kan simma så att säga. Jag behövde den knuffen för att upptäcka det. Annars hade jag nog suttit kvar i mitt hörn och tvivlat på mig själv fortfarande.

 

[SpanskaLoppan]

Gällande barn och tonåringar;
Nu har jag ju egna barn, ett biologiskt och en bonus så jag har ju lärt mig hur det funkar med små människor. Och har nog aldrig haft problem med barn heller utan snarare föräldrar. Det har jag också lärt mig att tänka annorlunda kring; är det viktigt för föräldrarna att barnet behandlas strikt enligt si och så, ja... då kan de ju inte låta barnet umgås med vuxna de inte känner och som kanske bemöter på annat sätt. Jag har ju alltid haft koll på att man inte slår barn, drar i dem, tvingar dem, skriker etc. Sen är jag väl inte sådär superbarnkär ändå men jag hjälper ju till att se efter barnaskocken på familjefester ändå. Bebisar är riktigt mysiga dock och jag håller gärna en stund så att föräldrarna får en paus. Blir inte längre panikslagen för att de skriker eller gråter, det är sånt bebisar gör Och alla andra vet ju det med.
Tonåringar är fortfarande lite svårt men inte läskigt. Träffar dock mest sådana hos sambons släkt och vänner och de är uppfostrade att vara respektfulla mot vuxna, särskilt mammor, så jag känner mig sällan orolig längre.

 

[SpanskaLoppan]

Med allt det sagt så är jag dock ändå en person som gillar att vara själv. Det kan gå veckor utan att jag umgås med någon på fritiden, ja förutom min familj då. Sociala sammanhang kan vara uttröttande för mig och efter behöver jag ladda batterierna genom att inte träffa någon på ett par dagar eller tio... Jag är en extrovert introvert människa

 

[Strömlöshjärna58]

Med allt det sagt så är jag dock ändå en person som gillar att vara själv. Det kan gå veckor utan att jag umgås med någon på fritiden, ja förutom min familj då. Sociala sammanhang kan vara uttröttande för mig och efter behöver jag ladda batterierna genom att inte träffa någon på ett par dagar eller tio... Jag är en extrovert introvert människa

Tack för att du berättar din historia! Det har verkligen hänt mycket med och inom dej! Fascinerande att det kunde vända så, jag vet inte riktigt hur jag ska börja bara, typ kasta mej ut i sociala sammanhang lockar inte.....min särbo som är supersocial, har en stor bekantskapskrets och när man träffar delar av dessa är det bara en massa snack om gemensamma intressen, som jag inte alls är insatt i. Problemet i sej är att jag sitter bara och "lider ut" tiden så att säga! Alla är mkt pratsamma och uppfyllda av sina egna ord och ingen intresserar sej för mej. Jag är bara ett bihang känns det som, nån som fyller ut en plats runt bordet. Har försökt förklara allt detta för min särbo som inte tycker det är nåt problem, i hans värld finns nämligen inga problem. Han tycker att det får man lära sej....... Nu till helgen är vi bortbjudna till ett sånt sällskap. Jag sa direkt att jag följer inte med! Jodå det gör du väl sa han då. Men för första gången i mitt 63- åriga liv har jag sagt NEJ! Nej till att sitta o lida i flera timmar med en massa besserwissrar! Sååå jäkla skönt!

 

[the_connemara]

Tack för att du berättar din historia! Det har verkligen hänt mycket med och inom dej! Fascinerande att det kunde vända så, jag vet inte riktigt hur jag ska börja bara, typ kasta mej ut i sociala sammanhang lockar inte.....min särbo som är supersocial, har en stor bekantskapskrets och när man träffar delar av dessa är det bara en massa snack om gemensamma intressen, som jag inte alls är insatt i. Problemet i sej är att jag sitter bara och "lider ut" tiden så att säga! Alla är mkt pratsamma och uppfyllda av sina egna ord och ingen intresserar sej för mej. Jag är bara ett bihang känns det som, nån som fyller ut en plats runt bordet. Har försökt förklara allt detta för min särbo som inte tycker det är nåt problem, i hans värld finns nämligen inga problem. Han tycker att det får man lära sej....... Nu till helgen är vi bortbjudna till ett sånt sällskap. Jag sa direkt att jag följer inte med! Jodå det gör du väl sa han då. Men för första gången i mitt 63- åriga liv har jag sagt NEJ! Nej till att sitta o lida i flera timmar med en massa besserwissrar! Sååå jäkla skönt!

Nej men fy så otrevligt av dem att inte involvera dig! Bra du sa nej!!