Jag har.
Varför? Tillitsbrist och kontrollbehov står det i journalen om jag minns rätt
Jag har mkt dåligt i bagaget från uppväxten och klarar inte av vissa pressade situationer och just gynsituationen blir lätt som ett flashback för mig och mer som en övergreppssituation. Och på det var jag livrädd att förlora barnet, har två bekanta som förlorat fullgångna. Och så anser jag att barnmorskorna är underbemannade etc och litar inte på alla, jag har ju tyvärr oturen att veta om vilka som inte är så bra där jag jobbar (är läkare på annan del av sjukhuset med två vänner som jobbar på förlossningen).
Förstagångsföderska? Ja.
Hur gick det till att få det? Fick själv kontakta en av de två barnmorskor som har sådana samtal med förlossningsrädda, sedan gå där ett par gånger, sedan samtal med deras ansvariga läkare+barnmorskan och då insåg läkaren att det inte var aktuellt att övertala mig att köra vaginalt. Jag hade laddat sedan jag var barn för det samtalet kan sägas.. hade med fakta om socialstyrelsens utredningar om barn som dött under förlossningar, artikelserier som journalister gjort om feltolkade CTG, siffror över kvinnor som fött vaginalt och deras bristningar och bestående men osv.. hon försökte komma med siffror men hon gav upp den linjen rätt fort.
OBS att jag pratade mycket med barnmorskan om alla de med snittkontrakt som sedan inte fått snitt och känt sig lurade, det var mitt huvudargument mot just kontrakt, jag ville ha snitt rakt av (då). Och då erkände hon att de hade ju en massa krav för att man ska få snittet trots kontrakt. Dels ska inte bebisen ha kommit för långt ner (förståeligt, man ska inte öka riskerna för barnet i onödan- urakut snitt är nåt annat), dels ville de att mamman ska ha fått ryggbedövning så man inte backar ur pga smärta, o nåt mer. Vill man ha kontrakt ska man nog prata mkt med dem om just vad de kommer kräva på plats innan man får bryta. Så efter mkt om och men valde jag att få tid planerat för snitt men att ha i bakfickan att kunna säga "vänta jag vill prova" vid ankomst- om det kändes rätt.
Hur fungerade det i praktiken sedan? Födde du vaginalt eller genom snitt? Jag fick åka in urakut på annan ort då jag fick en störtblödning, som tur var för min sinnesro accepterade de att jag hade snittkontrakt. Hade redan öppnat mig rätt mkt, tror det var kanske 5 cm, vid första undersökningen och kände mig som superwoman och ville pröva vaginalt. Det blev sedan tyvärr en jävla mardröm och i efterhand kan jag väl önska att jag hade tagit snitt direkt.. för det blev akutsnitt i alla fall och det var horribelt. Men det var pga en vidrig vidrig barnmorska och att barnet inte rörde sig neråt så tja.. jag ska inte lägga ut texten om det för det gynnar ingen. Men på ett sätt ångrar jag inte att jag försökte. Det var en fantastisk känsla de där timmarna innan vi bytte barnmorska (pga skiftbyte) och när det började gå åt skogen fysiskt. Jag kände mig så stark glad och förväntansfull. Efter åtta månader av skräck så kände jag kämpaviljan. Det är jag stolt över, att jag vågade testa. Jag kunde ju inte veta att det skulle skita sig.