Snart ger jag upp =(

[TheOtherSide]

Nu ger jag snart upp
Orkar inte med hur Lill*ns pappa beter sig längre
Han vill ha gemensam vårdnad men han visar inget intresse alls för barnet fast de va han som ville ha barn och jag sa att vi kunde vänta ett tag (tills mina p-piller va slut)
Hur orkar man ta sig igenom något sånt här?

Lill*ns pappa har inte ens varit med till bm dom 2 senaste gångerna när jag fick höra lill*ns hjärt...a slå.

Vi ska och skriva papper om gemensam vårdnad nu den 25e.. men jag vet inte om jag vill längre med tanke på hur lill*ns pappa är just nu..

Behövde bara skriva av mig lite

 

[Calazirya]

Sv: Snart ger jag upp =(

Jag gissar mig till att du är gravid fortfarande ?

Är du tillsammans med barnets pappa ?

 

[TheOtherSide]

Sv: Snart ger jag upp =(

Jo jag är gravid fortfarande.
Är gravid i v.29 går in i v.30 på tisdag.

Jo jag är tillsammans med barnets pappa..

Men han har inte visat nå speciellt att han är glad eller nå och ändå va de han som ville ha barn.. Eller ja vi båda ville ju

 

[voltigehoppare]

Sv: Snart ger jag upp =(

Tråkigt att det har rasat igen, verkade ju ett tag som det hade ordnat sig Har inget bra råd att ge dig men skickar en styrkekram!

 

[Calazirya]

Sv: Snart ger jag upp =(

Alltså hur man ska reagera på en bebis i en mage är ju väldigt olika och skiljer sig ofta mot hur man beter sig när barnet väl är kommen.

Många ansåg nog att jag inte var tillräckligt glad, pappan ( min sambo ) var ingen som gullade med magen heller. Men både han och jag älskar ju vår dotter över allt annat nu.

Kan ni prata med varandra om detta?

 

[ameo]

Sv: Snart ger jag upp =(

att pappan är begränsat intresserad under graviditeten är inte helt ovanligt, det är betydligt mer abstrakt för pappan än det är för mamman som har det lilla livet inom sig.
Om jag vore du hade jag nog väntat med att skriva ngt om vårdnaden tills barnet är fött, eftersom du nu känner en viss tvekan. Det är betydligt enklare att ändra till gemensam vårdnad från enskild, än tvärt om... (eftersom man i det senare fallet ofta är oeniga)

 

[Sar]

Sv: Snart ger jag upp =(

Det är väl bara att vänta med att ta tag i något sådant tills efter barnet är fött? Vi har alltid skrivit på papprena ett tag efter födseln (med sista behövde vi bara skicka in ett papper eftersom vi har gemensamma barn med gemensam vårdnad sedan tidigare).

 

[Ferrari]

Sv: Snart ger jag upp =(

Jag gick oftast själv till mina besök hos bm, någon gång ibland var min man med. Hans känslor för livet i min mage var inte i närheten lika starka som mina. Men det är inte konstigt. Det var ju jag som kände första sparken, och kände hur det växte inom mig.

Och vet du vad, han är världens bästa pappa åt våran nu 1,5 åriga son.

Varför neka barnets far gemensam vårdnad om han nu vill ha det? Det är bara egoistiskt.

 

[Vår_Vinter]

Sv: Snart ger jag upp =(

Jag säger som några andra redan gjort. Min sambo var med endast på ett eller två BM besök (då gick jag nästan varannan-var tredje vecka under hela graviditeten pga sjukdom),samt de 3 ultraljuden vi gjorde. Han var även med på föräldrautbildningen. Han var ingen sån som gullade med magen eller kände efter sparkar. Han brukade känna ibland när jag sa till.

Så han var inte så jätte aktiv under graviditeten. Men när sonen väl kom så älskade (älskar) han honom så otroligt mycket och tar väl hand om sin son (han är nu 1½ år).

De är mer överväldigande för mamman som känner barnet konstant osv än för pappan. De är lätt att dom hamnar utanför i graviditeten och känner ingen direkt samhörighet med barnet i magen som vi mammor gör. Men de behöver inte alls betyda att pappan inte kommer vara en engagerande pappa när barnet väl är fött.

Men är du osäker vänta och se. Man behöver inte skriva papprerna innan. Prata även med pappan hur du känner, han kanske känner sig utanför osv.

 

[TheOtherSide]

Sv: Snart ger jag upp =(

voltigehoppare Tack för styrkekramen Jo jag trodde oxå att det hade ordnat sig men tydligen inte


Calazirya Jag försöker prata med honom om detta men han verkar inte lyssna tyvärr. Är därför de känns som att jag snart ger upp


ameo Anledningen till att jag känner tvekan är för att han inte visar något intresse för 5 j*vla öre om man säger så. När jag varit hos BM har han inte ens frågat hur de gått eller va lill*ns hjärtslag låg på och när jag sagt de så har de typ bara varit "jaha och".. Visst han har inte sagt så men de har känts så
Och jag vet att de är svårt att ändra från gemensam till enskild då jag själv är ett sånt barn och vet vilket helvete min pappa hade med min mamma för att få enskild vårdnad om mig


Sar Visst kan vi vänta. Men då måste jag typ ringa nu och avboka tiden och papprena om gemensam vårdnad där telenr står som jag måste ringa ligger hos honom just nu. Och både han och jag tyckte att de skulle va skönare att ha de fixat innan bebis kommer än hålla på med sånt efter och gå på möten och ha bebis med oss.


Ferrari Han va med på inskrivningen och besöket efter inskrivningen, alltså dom 2 första innan jag va i v.14. Han va även med på RUL som vi gjorde den 9/5.
Och du får tycka att det är egoistiskt om du vill.. Men jag har mina anledningar.
Jag vill inte att mitt barn ska få samma uppväxt som jag hade (föräldrarna hade gemensam vårdnad men bodde på olika håll).
Har även sagt till honom att han måste iaf följa med på ett bm besök och lyssna på hjärtljuden om vi ska ha gemensam vårdnad = inte alltför stort krav.


Vår_Vinter Vet att man inte behöver skriva papprena innan men vi tyckte att de skulle va skönt och ha de gjort tills lill*n kommer.
Har försökt prata med honom men han verkar inte lyssna, känns som att de går in genom ena örat och ut genom andra.
Sen är de inte så lätt att försöka prata med honom heller när han varken svarar när man ringer eller skickar sms.
Jag menar de kan ju liksom ha hänt mig nå de vet ju inte han eftersom att han inte svarar.

 

[Mustasukka]

Sv: Snart ger jag upp =(

Ge inte upp nånting förrän barnet är fött i alla fall. Det kan vara svårt för pappan att engagera sig i något som är så abstrakt som en bebis i magen.
Huvudsaken måste ju vara att han är engagerad i bebisen när den är född.

Tycker inte att hans ointresse har något med gemensam vårdnad att göra. Vårdnaden börjar ju inte gälla förrän barnet är fött.

 

[Ferrari]

Sv: Snart ger jag upp =(

Ferrari Han va med på inskrivningen och besöket efter inskrivningen, alltså dom 2 första innan jag va i v.14. Han va även med på RUL som vi gjorde den 9/5.
Och du får tycka att det är egoistiskt om du vill.. Men jag har mina anledningar.
Jag vill inte att mitt barn ska få samma uppväxt som jag hade (föräldrarna hade gemensam vårdnad men bodde på olika håll).
Har även sagt till honom att han måste iaf följa med på ett bm besök och lyssna på hjärtljuden om vi ska ha gemensam vårdnad = inte alltför stort krav.

Jag förstår pappan fullt ut att han vill ha gemensam vårdnad till sitt kommande barn. Och ja, jag tycker det är egoistiskt, barnet har rätt till sin pappa. Och vem är du att ställa krav på vad pappan ska göra för att han ska få gemensam vårdnad? Att han i framtiden vill ha full inblick i sitt barns liv, är det något fel med det?

Nej. Jag blir bara irriterad på egoistiska mödrar som nekar fäder till att få vara delaktiga i sitt barns liv.

Det bästa kanske vore om han fick enskild vårdnad. Så barnet slipper en så egoistisk mamma. Som under graviditeten nekade fadern till att få vara delaktig i framtiden.

 

[Cambrie]

Sv: Snart ger jag upp =(

Men alltså, har jag förstått rätt om jag säger att jag har fattat det som så att bara för att han inte är med hos BM så tror du att han ska skita i barnet sedan när det kommer? Jag tror ärligt talat inte att det finns så många som har med sig sin sambo på varje besök hos mvc? Min sambo var med första gången och på RUL med vår första, med vår andra var han bara med inne på RUL, och i övrigt engagerade han sig inte särskilt mycket i mina graviditeter... Jag tror att det är väldigt svårt för en del karlar att engagera sig i sina sambos magar, så jag tror inte du ska ta för hårt på det, han är väl helt enkelt som min sambo (och många andras), han tror väl att du kan tänka själv, skulle det vara något som inte är som det ska så säger du väl till?

Ta inte för hårt på det, han blir säkert en alldeles utmärkt far ändå. Och gemensam vårdnad... Är ni tillsammans och ska bo ihop finns det väl ingen anledning att inte ha det, eller? Det är ju också så att skulle något gå fel under förlossningen och du dör, blir barnet placerat i fosterhem tills dess att faderskapet har kunnat fastställas om inte ni har skrivit de där papperen innan. Men det finns inget rätt eller fel, vi skrev efter förlossning, det är ju trots allt inte så ofta det går fel idag tack och lov...

Har ni gemensamt kommit fram till att ni ska ha barn skulle nog inte jag vara allt för orolig över att han inte bryr sig så mycket i graviditeten, det är rätt vanligt har jag förstått...

 

[TheOtherSide]

Sv: Snart ger jag upp =(

Jag förstår pappan fullt ut att han vill ha gemensam vårdnad till sitt kommande barn. Och ja, jag tycker det är egoistiskt, barnet har rätt till sin pappa. Och vem är du att ställa krav på vad pappan ska göra för att han ska få gemensam vårdnad? Att han i framtiden vill ha full inblick i sitt barns liv, är det något fel med det?

Nej. Jag blir bara irriterad på egoistiska mödrar som nekar fäder till att få vara delaktiga i sitt barns liv.

Det bästa kanske vore om han fick enskild vårdnad. Så barnet slipper en så egoistisk mamma. Som under graviditeten nekade fadern till att få vara delaktig i framtiden.

Visst är barnet rätt till sin pappa..
Och jag har inte ställt några stora krav alls på honom heller, utan bara att han ska följa med till BM en gång och lyssna på lill*ns hjärta = inte för mycket begärt eller för stort krav.

Har aldrig heller nekat honom till att vara delaktig i sitt barns liv och skulle heller inte neka honom till det då det inte bara är mitt barn utan även hans.

Så vart du fått de ifrån att jag nekat fadern att få va delaktig i sitt barns liv vet jag inte vart du läst eller sett.

 

[TheOtherSide]

Sv: Snart ger jag upp =(

Men alltså, har jag förstått rätt om jag säger att jag har fattat det som så att bara för att han inte är med hos BM så tror du att han ska skita i barnet sedan när det kommer? Jag tror ärligt talat inte att det finns så många som har med sig sin sambo på varje besök hos mvc? Min sambo var med första gången och på RUL med vår första, med vår andra var han bara med inne på RUL, och i övrigt engagerade han sig inte särskilt mycket i mina graviditeter... Jag tror att det är väldigt svårt för en del karlar att engagera sig i sina sambos magar, så jag tror inte du ska ta för hårt på det, han är väl helt enkelt som min sambo (och många andras), han tror väl att du kan tänka själv, skulle det vara något som inte är som det ska så säger du väl till?

Ta inte för hårt på det, han blir säkert en alldeles utmärkt far ändå. Och gemensam vårdnad... Är ni tillsammans och ska bo ihop finns det väl ingen anledning att inte ha det, eller? Det är ju också så att skulle något gå fel under förlossningen och du dör, blir barnet placerat i fosterhem tills dess att faderskapet har kunnat fastställas om inte ni har skrivit de där papperen innan. Men det finns inget rätt eller fel, vi skrev efter förlossning, det är ju trots allt inte så ofta det går fel idag tack och lov...

Har ni gemensamt kommit fram till att ni ska ha barn skulle nog inte jag vara allt för orolig över att han inte bryr sig så mycket i graviditeten, det är rätt vanligt har jag förstått...

Har inte sagt att jag tror att han kommer skita i sitt barn, men tycker att han iaf kan v alite mer delaktig och visa att han vill ha barnet. Vilket han inte visat en enda gång sen testet va positivt (testade positivt i v.5 ca)
Och det är klart att jag skulle säga till honom om något inte var som de skulle, men det är lite svårt att säga de när han varken svarar på sms eller när jag ringer. För han vet ju som sagt inte om de kanske har hänt mig eller barnet nå eftersom att han inte svarar.

Det är lite så jag tänker också, att det är bra att ha papprena om faderskap och gemensam vårdnad fixade redan innan lill*n kommer just bara ifall att något skulle hända.

Ja vi har kommit fram till det gemensat att vi ska ha barn.
Vi båda vill ha i alla fall ett barn innan vi är 30 (jag är 24 och han är 28)

 

[Cambrie]

Sv: Snart ger jag upp =(

Som sagt, jag skulle inte ta så hårt på det för trots allt är det du som är gravid, har ni i övrigt ett bra förhållande till varandra så är det nog ingen fara, däremot kanske Du (och även han?) ska prata med mvc om din oro över att han inte bryr sig, för han kanske helt enkelt inte tänkt på det så, och om du har så stor oro över att han kommer att strunta i barnet när det är fött för att han inte är så engagerad nu, kanske ni gemensamt ska gå till mvc/bvc psykologen för att reda ut detta så får du reda på även hur han tänker? Jag vet inte vilken vecka du är i, men de flesta pappor blir nog lite mer "pappa" när det börjat närma sig förlossning och de riktiga sparkarna kommer... Min sambo brydde sig knappt då kan jag säga. Men han är bra med ungarna nu i alla fall även om det varit rätt struligt mellan oss.

 

[Ferrari]

Sv: Snart ger jag upp =(

Visst är barnet rätt till sin pappa..
Och jag har inte ställt några stora krav alls på honom heller, utan bara att han ska följa med till BM en gång och lyssna på lill*ns hjärta = inte för mycket begärt eller för stort krav.

Har aldrig heller nekat honom till att vara delaktig i sitt barns liv och skulle heller inte neka honom till det då det inte bara är mitt barn utan även hans.

Så vart du fått de ifrån att jag nekat fadern att få va delaktig i sitt barns liv vet jag inte vart du läst eller sett.

Du är beredd att NEKA honom gemensam vårdnad pga att han inte vill följa med och lyssna på hjärtslagen. Vet du ens vad gemensam vårdnad innebär? Det innebär att han har rätt att kolla barnets journaler, har rätt att säga sitt om barnet och sådant. Gemensamt umgänge däremot, det är en annan sak.

Eftersom du inte nekar honom till att vara delaktig i barnets liv, så varför inte bara skriva på pappren, han är pappan och har rätt att ha full insyn i sitt barns liv.

Och dessutom, att du ställer krav på att han måste följa med en gång att lyssna på barnets hjärtljud, för att få bli pappa på papper. Det är oerhört barnsligt!

 

[Bollen]

Sv: Snart ger jag upp =(

Jag måste hålla med dig.

Ts
Om det är som du beskriver och det inte finns något annat bakomliggande så förstår jag inte hur du ens kan överväga att ni inte ska ha gemensam vårdnad. Nu eller senare, spelar ingen roll. Men det får inte vara på grund av att du funderar på att inte gå med på gemensam vårdnad.

Min man var knappt med på Bm-besöken, men är en bra mycket bättre förälder än de flesta jag känner.

Att neka sitt barn rätten till att ha en pappa som kan vara delaktig i barnets liv, utan ditt godkännande är fel. Om det som sagt nu inte ligger annat bakom, som inte vi fått veta.

Du får väl helt enkelt tvinga honom att lyssna på vad du har att säga om dina känslor, klart att det går på något sätt. Det handlar om din, hans och ert barns framtid!

 

[Vilya]

Sv: Snart ger jag upp =(

Han vet kanske inte vad han ska fråga, har han inga tidigare barn har han med största sannolikhet inte varit på graviditetsbesök hos barmorskan och vet hur det går till.

Jag har varit gravid tre gånger, "ensam" första gången och tillsammans med min man de två andra. Första gången med min man jobbade han en timme från barnmorskan så hade han följt med varje gång hade han missat tre timmars arbetstid och förlorat massor av pengar i bensin så han var med vid inskrivningen, första gången vi skulle lyssna på hjärtljuden och på de fem (!) UL vi gjorde, annars gick jag själv. Jag fick berätta allt för han visste inte vad som hände i graviditeten och kunde inte heller ställa några frågor. Detta betydde absolut inte att han inte brydde sig utan bara att han inte visste något om hjärtljud eller hb-värden... Andra graviditeten var han med på alla besök utom ett då han fick förhinder.

På vardguiden.se kan man få nyhetsbrev till mailen som handlar om sin aktuella vecka, där står det lite om hur man kan känna det både som blivande mamma och partner, sätt upp honom på det så kanske hans förståelse ökar.

Lycka till!

 

[Mois]

Sv: Snart ger jag upp =(

*kl*

Jag förstår inte varför man ska vara så intresserad av hjärtljud o värden. Jag är inte särskilt intresserad själv, men det är ju jag som är gravid så jag måste ju vara med på besöken hos bm. Så länge allt är bra så är iaf jag nöjd och glad, likaså min sambo.

Känns väldigt ogenomtänkt att förvägra din sambo gemensam vårdnad på grund av att han inte följer med till er bm. Tror inte heller att det är hållbart i längden.

Jag håller med om att det känns skönt att ha papperna ordnade innan barnet kommer till världen men i ert fall så kan ni ju lika gärna vänta, eftersom du är så osäker på honom.

Jag förstår att det känns ensamt nu under graviditeten med en man som inte intresserar sig men som de flesta här skriver så är det mycket troligt att det kommer att ändra sig när bebis väl är ute. Inte säkert att han blir mer engagerad i dig men troligtvis och förhoppningsvis i ert gemensamma barn. Graviditeten är för många män/partners väldigt abstrakt.


Lycka till tjejen! Jag hoppas det löser sig till det bästa. Men kom ihåg att kommunikation är jätteviktigt, ni ska komma överens om detta barn i åtminstone 18 år framöver.