Mina föräldrar var också emot mina hundköparideer länge. Jag frågade de varför och fick det sketna svaret att om jag inte ens kunde hålla ordning i mitt rum hur skulle jag då kunna ta hand om en hund. (Jag var 16 år )
Jag frågade de om jag skulle få köpa hund om jag visade att jag kunde hålla ordning i mitt rum under 1 (!!!) år. Eftersom de känner mig (jag är stolt ägare till det mest underutvecklade ordningssinnet i mannaminne) tänkte de att det här skulle de lätt vinna. Men jag VILLE ha en hund och bara för att de inte skulle kunna backa ur om jag väl klarade det så komponerade jag ihop ett fint kontrakt som vi alla skrev under. JAG KLARADE DET!!
1 år senare fick jag min efterlängtade hund , ja ,det blev ingen Bullterriervalp som jag alltid viljat ha utan en 8 årig pensionerad Greyhound sprang rakt in i mitt hjärta!
Vi var oskiljaktiga från dag ett. 5 å fick vi tillsammans innan han blev sjuk och vi var tvungna att avliva honom. Hela familjen var jätteledsna och min pappa som aldrig visar känslor i onödan grät när min hund dog. När jag senare flyttade iväg , ja då visade det sig att pappa minsann tyckte det var så kul med hund att han skaffade sig en annan pensionerad greyhound. Och jag , jag föll pladask för en liten vild whippetvalp.
Men, jag visste hela tiden att förr eller senare skulle mina föräldrar ge med sig, de ä djurälskare av stora mått. Men om dina föräldrar ABSOLUT INTE vill ha en hund i huset är det bättre att låta bli, det blir nämligen hunden som blir lidande....