Här går det väl sådär... hon har fått stå nu ett tag då vi har haft isgata och så har bägge vägarna vi går på (finns inga andra lämpliga) blockats. Nu har de nyligen städat undan så att ena funkar att gå på, så vi gick där i förrgår. På bortvägen och i skogen (klättrade omkring lite där, ska vi göra enligt veterinären) var hon väldigt lugn för att vara henne.
Men när vi kommit ut till grusvägen igen från skogen och gick ner för en brant backe rusade hon iväg som att något hoppat ut bakom, vilket inte hade hänt. Sen gjorde hon sådana rusningar tills vi kommit in på den vägen gården ligger på, då blev hon lugn. Lugnade sig något succesivt dock så ingen plötslig förändring. Den kilometern innan vi kom in på säkrare mark var hon hemsk, gjorde konstant rusningar, stegrade så att jag trodde hon skulle slå över, flög rätt upp i luften, sparkade bakåt. Jag brukar inte ha svårt för att hålla henne men nu var det knappt. Var som att hon försökte fly från sig själv.
Jag skulle tro att det är något med ryggen (hon har ju pålagringar i en SI-led). Att hon fick ont av att gå ner för den backen och sen fick fortsatt ont för att hon spände sig, och därför spände sig ännu mer och fick mer ont...
Väl i hagen var hon som vanligt, sur på grannen men lugn. Igår och idag har hon stått och varit lugn när hon ska in.
Är det någon här som varit med om liknande? Vi ska prata med veterinären imorgon och se vad de säger.