Sv: Småfel vi gör när vi rider
Fast det känner man, tycker jag, hästen brukar spänna sig lite innan den skuttar iväg. Däremot att känna exakt hur mycket hästen är ställd eller böjd...
Fick prova att rida med ögonbindel en gång (på lina så klart), och då gick det verkligen inte att rida ordentligt alls, hela finliret försvann. Så åtminstone jag använder synen rätt mycket när jag rider.
Var det i annan gångart än skritt? Jag har testat att blunda i srkitt, typ när jag ändå skrittar av henne. Det är häftigt, har märkt att när jag blundar så lyfter jag blicken, slappnar av och kan till och med andas ut äntligen
Testade det här med vikthjälper att bara styra henne så och det funkar fint, riktigt AHA-upplevelse var det, för det är så svårt ibland när hon bara stressar på, att kunna göra som man ska göra. Visst är balansen inte alltid som den borde vara
men den blir bättre för jag KÄNNER rörelserna! Men när jag kikar så är det superduperskitjättesvårt att titta vart jag ska! Förstår inte skillnaden!
Jag har de senaste gångerna jag ridit funderat just på det här med att titta vart jag ska och hur pass böjd pålla är. Hur ska jag veta om jag inte får glo på henne? Visst visst, man kan ju kasta några getögon på henne då och då för att kolla, men tänk om hon mellan getögonen går... ickeböjd?
Det här med att titta vart jag ska, fästa blicken nånstans längre fram så att säga, det gör ridningen lite svårare kan jag känna. I alla fall ibland. Inte nog med att jag ska sitta på pålla vettigt, jag ska ha koll så att hon är böjd som hon ska, styra henne så vi inte rider... eh, vilse
,eller på någon
, ha koll på händerna, försöka samla tyglarna som glider stup i kvarten, inte hålla för hårt, inte bli stum i handen osv osv, och OVANPÅ allt det ska jag ha koll på vart jag rider liksom, jag måste nästan med våld tvinga mig att lyfta blicken.
Och när jag gör det så går så mycket energi och koncentration till det att jag så lätt tappar allt annat.
Nej det här får trääääänas några 100 gånger till