Små barn och hund

[Swat]

Sv: Små barn och hund

Jag rör mej dagligen i miljöer med både vuxna och barn! Utan minsta problem!
Mina hundar är neutrala mot människor men svarar gärna på kontakt om någon visar intresse för dem.

Om scenarit inträffar som du beskriver: Ett barn kommer in i vår trädgård när jag är inne och barnets föräldrar inte finns i närheten... Så skulle mina hundar bli JÄTTE glada!! De skulle skälla och garanterat välta barnet i sin önskan att pussa och "hälsa".
Den som lyckas SMYGA sej in i vår trädgård finns inte!

Om barnet i det läget skulle banka till någon av hundarna skulle de bara ignorera eller möjligtvis backa!

Jag har SUNDA hundar! Balanserade och snälla!

Kompisar till oss har en tvåårig son som satt i min äldsta hunds säng tillsammans med hunden för en tid sedan. Med sej i sängen hade han en tom toalettrulle som han lekte lite med.
Plötsligt erbjuder han hunden rullen och hon tar den. Han tar tillbaka den och erbjuder den igen...Detta upprepas fler ggr och båda har lika roligt.
Men...Så sträcker han fram rullen och hunden är lite ivrig och klämmer barnets finger lite när hon skall gripa rullen! Barnet ilsknar till och klappar till hunden med knuten näve i huvudet och drar tillbaka rullen...
Hundern reagerar på detta genom att vika undan huvudet och slicka sej om munnen, lugnt resa på sej och lämna sängen.

Varken hundar eller barn är så dumma som vissa verkar tro!

De allra flesta hundar har dessutom ett långt "förspel" innan de tar till tänderna.
De blir stela, de morrar, de börjar visa tänderna, de morrar högre/dovare, de visar alla tänder och slutligen markerar de med ett snabbt bett.
Bett i aggression/försvar är snabba och avsikten är att öka avståndet mellan hunden och den som de vill "avskräcka".

/Swat

 

[Giganten]

Sv: Små barn och hund

Och hur sjukt scenario var inte det där? Ett främmande barn som tränger sig in och direkt åsamkar hunden såpass mycket smärta att den måste dra hela sitt register? Aldrig att det skulle hända där jag bor för jag bor så off. Och det är aldrig barnets fel, det är föräldrarnas fel. Jag skulle bli skogstokig om jag kom ut och såg ett barn stå mitt på min tomt och åsamka min hund så pass mycket smärta att hon reagerar överhuvudtaget. Fy farao vad jag skulle bli arg på föräldrarna till barnet som flyger in på tomten och sen flyger på min hund utan anledning.

Jag kan inte ens föreställa mig den situationen eftersom jag dels har en liten hund och dels en otroligt trevlig hund. Men den som åsamkat henne så fruktansvärt med smärta att hon tvingats säga ifrån, den får skylla sig själv. Min hund ägnar dagarna åt att vifta på svansen så hela stjärten far fram och tillbaka så fort hon ser någon gå förbi.

 

[rubytoo]

Sv: Små barn och hund

En fråga - om ditt barn (i åldern under ett år) var på hunden, skulle du stänga ut bebisen i ett annat rum då för att det är den som är 'bråkmakaren'?

Jag tycker inte det är mammagojs utan barnets rättighet att vara nära en vuxen när de är så små att de knappt förstått att de är en egen person.

Ja jag håller med och pratar man om misshandle så är väl det den största misshandel man kan göra med ett så litet barn, dvs att stänga ut det från sina föräldrar

 

[Kimz0r]

Sv: Små barn och hund

Och hur sjukt scenario var inte det där? Ett främmande barn som tränger sig in och direkt åsamkar hunden såpass mycket smärta att den måste dra hela sitt register? Aldrig att det skulle hända där jag bor för jag bor så off. Och det är aldrig barnets fel, det är föräldrarnas fel. Jag skulle bli skogstokig om jag kom ut och såg ett barn stå mitt på min tomt och åsamka min hund så pass mycket smärta att hon reagerar överhuvudtaget. Fy farao vad jag skulle bli arg på föräldrarna till barnet som flyger in på tomten och sen flyger på min hund utan anledning.

Jag kan inte ens föreställa mig den situationen eftersom jag dels har en liten hund och dels en otroligt trevlig hund. Men den som åsamkat henne så fruktansvärt med smärta att hon tvingats säga ifrån, den får skylla sig själv. Min hund ägnar dagarna åt att vifta på svansen så hela stjärten far fram och tillbaka så fort hon ser någon gå förbi.

Liknande scenario inträffade för många år sedan:

Barn A (vid tiden tillräckligt gammal för att prata själv och även förstå "nej") befann sig tillsammans med sina föräldrar hos bekanta som ägde Hund B. Hund B var vid tillfället unghund, mellanstor ras, glad och positiv, älskade alla. Barn A lämnades utan uppsikt och terroriserade Hund B i X timmar - det var drag i öron och svans och allmänt ovarsamt hanterande. Föräldrarna sade tamt ifrån att barnet skulle lämna hunden i fred, men ja, det var tamt. Hunden skäller, försöker springa iväg, gömma sig, morrar, men är konstant förföljd av Barn A. Till slut tröttnar hunden och hugger Barn A, dock inte hårt, utan en markering som inte leder till blodvite.

Samtliga närvarande - utom en, som faktiskt sade något i stil med att "ja, vad tror man händer om man håller på så" - tyckte att det var sååååå synd om Barn A och att hunden var sååååå stygg, trösta, trösta, trösta. Men hunden fick vara i fred resten av dagen iaf.

Jag kan inte se att hunden har gjort något fel i det fallet. Största ansvaret kan jag tycka ligger på föräldrarna.

 

[vindvissla]

Sv: Små barn och hund

Ok nu har jag funderat lite och jag tror helt klart att du har vettiga och sunda hundar. Men det var inte det det handlade om enligt mig. Det var att DU tycker det är OK att din hund bits om den blir tillräckligt trängd.

Hinner inte skriva mer, kolikbarn...

 

[Giganten]

Sv: Små barn och hund

Stackars hund ...

Men själva scenariot att någons 2 åring rymmer in på min tomt... Först måste barnet springa längs med en trafikerad väg. Så antingen hinner barnet bli påkörd eller också kommer någon granne stanna och plocka upp barnet, så att den ens tar sig hit är helt osannolikt. Säg att den skulle lyckas ta sig hit. Tränga sig in på tomten. Hunden pussar besökaren (dom är väl lika långa när min står på baktassarna). Men ändå väljer besökaren/rymlingen att direkt attackera min hund och terrorisera den tills hunden inte ser någon annan utväg än att bita ifrån... Då saknas djurvett helt... Och jag bor ändå i ett djurvänligt område, hundar på var och varannan tomt, hästar med...
För mig är den situationen helt osannolik...
Men jag skulle ju kunna få gäster hem såsom jag skrev om innan. Där föräldrarna tamt säger ifrån till sitt barn just för att min hund är så liten och hon gör väl ingen skada som ser så snäll och söt ut. Dom är inte välkomna mer. Just för hundens skull. Alla som kommer hit Vet att jag har djur. Och jag säger ifrån om man är dum mot mina djur så mina djur inte rymmer hemifrån i ren skräck.

 

[Minta]

Sv: Små barn och hund

En tvååring kan vara väldigt snabb. En tvååring kan ha en höggravid mamma som inte hinner med. En tvååring kan på en sekund vända från att klappa fint till att grabba tag i svansen. En tvååring har hårda nypor.

Fråga våran hund.

 

[Swat]

Sv: Små barn och hund

Fast vari ligger problemet!?

Hundar är hundar! Om de trängs nog mycket så måste de ju få reagera!
Vad är alternativet?

Att endast tillåta extremt tröga, okänsliga hundar i samhället - helst med nedsatta nervfunktioner - så att de tål all fysisk påverkan som de kan utsättas för?

Vikten måste ju ligga på att VI som vuxna inte sätter små barn i den sitsen att de tränger en hund så långt att den känner att den behöver freda sej!
OCH att VI lär de lite större barnen att hantera hundar/katter/djur på ett BRA vis!

Sedan är det lika avgörande att vi inte uppmuntrar hundar med extremt låg retningströskel och ett dåligt språk till att freda sej vid minsta möjliga "trängning"! Även här krävs det ju balans och rätt hund på rätt plats.

Mitt gudbarn har ingen som helst respekt för familjens egen katt och beter sej på sätt mot den som jag ALDRIG accepterar!
Mina katter och hundar däremot behandlas enligt konstens alla regler och h*n påtalar även för andra att man måste "klappa fint", "inte jaga efter" och "hunden vilar".

Kanske för att det hemma hos mej alltid - oavsett ålder - varit NOLL tolerans på alla former av "trakaserier"?

(Jag inser också att det säkert är enklare att ha 100%-ig nolltolerans när man har ett barn någon/några dagar och inte 24 timmar om dygnet 365 dagar/år! MEN skilnaden i betende mot det egna djuret och mina djur är så stor så jag är benägen att tro att redan små barn gör mer som vi gör än som vi säger. Eller?)

/Swat

 

[Minna86]

Sv: Små barn och hund

En fråga - om ditt barn (i åldern under ett år) var på hunden, skulle du stänga ut bebisen i ett annat rum då för att det är den som är 'bråkmakaren'?

Jag tycker inte det är mammagojs utan barnets rättighet att vara nära en vuxen när de är så små att de knappt förstått att de är en egen person.

Nej, det skulle jag antagligen inte göra eftersom jag då vore mamma och oxå vara "mammagojsig". Men om jag har folk hemma med barn så hade jag gärna satt ungarna i ett lämpligt rum om de inte kan hålla sig i skinnet (fungerar ju dock inte i praktiken eftersom det är en förbjuden åsikt). Det är ju inte bara för hundarnas skull, jag vill ogärna få mitt hem förstört så därför tycker jag t ex vardagsrum är en olämplig plats att leva rövare.
När jag är hos kompisar kryper deras barn omkring själva så de verkar inte ha något större behov av att ha en vuxen nära just vid de tillfällena.

 

[Minna86]

Sv: Små barn och hund

Jag håller inte med. Varken om att det är ok att bitas eller att hundar är kapabla att avgöra vilket syfte personen som åsamkar smärtan har.

Låt os säga att Nisse 2 år rymmer hemifrån. Han hoppar in i din trädgård där vovven Karo ligger och sover. Du är inte där för du är inne och lagar mat. Nisse drar Karo i svansen och Karo blir arg och biter till. Olyckligtvis tar det mitt på halsen och Nisse dör. Vad säger du till Nisses föräldrar? Trist men det var hans eget fel?

I det fallet blir man som hundägare tvungen att avliva sin familjemedlem för att föräldrarna inte kunde hålla ordning på sin unge. Såna situationer är ju så tragiska så de finns inte men om man ska skylla på någon så är det ju inte hunden eller hundägarens fel utan föräldrarnas.

 

[Minna86]

Sv: Små barn och hund

Ja jag håller med och pratar man om misshandle så är väl det den största misshandel man kan göra med ett så litet barn, dvs att stänga ut det från sina föräldrar

Det var det löjligaste jag hört!
I t ex vårt hur har vi öppen planlösning så om vi skulle sätta en grind så barnet bara kan åka gåstol i t ex vardagsrummet medans vi är i köket så är det misshandel? Isf är det ju misshandel är barnet åker gåstol i vardagsrummet utan grind oxå och hur går det ihop?
Jag menar givetvis INTE att man tar sin bebis, slänger in den i sovrummet och stänger dörren!!! Och om bebis vill ha närhet så får den ju givetvis det men jag har svårt att se hur den skulle kunna terrorisera hundarna samtidigt som den gosar med föräldrarna? Barn har väl lite olika humör precis som vuxna, ibland fulla av energi och ibland lugna och gosiga....

 

[Sar]

Sv: Små barn och hund

Det var det löjligaste jag hört!
I t ex vårt hur har vi öppen planlösning så om vi skulle sätta en grind så barnet bara kan åka gåstol i t ex vardagsrummet medans vi är i köket så är det misshandel? Isf är det ju misshandel är barnet åker gåstol i vardagsrummet utan grind oxå och hur går det ihop?

Det du totalt har missat är barnets behov av närhet. Det finns en hög trolighet att ditt barn är helt ointresserad av att åka gåstol i vardagsrummet medan du är i köket. Barnet vill åka i närheten.

Sedan kan separatationsångest och behov av närhet variera både ifråga om olika barn men även i olika åldrar på samma barn och där gäller det som förälder att vara lyhörd.
/Sar (som i perioder när tjejerna var riktigt små fick hålla båda i famnen medan jag gick på toaletten....)

 

[Giganten]

Sv: Små barn och hund

Det jag argumenterar för är att gåstolen ska vara förbjuden att användas i samma rum som där hundarna är, tillhyggena med. I Ts fall så är hon ju inte där hundarna är för då hade inte hundarna behövt utstå den här smärtan. Vad gör det för skillnad om barnet inte får vara där hundarna är alls om Ts inte är med hundarna heller? Poängen var ju att misshandeln av hundarna skulle upphöra.
Barnet åker ju uppenbarligen gåstolen nu där Ts inte är eftersom hundarna utstår smärta utav det. Så vad gör det för skillnad om hundarna skyddas utav en grind? Ts får uppfylla närhetsbehovet ändå när det uppstår, precis som nu. Skillnaden är att hundarna slipper få ont.

 

[Calazirya]

Sv: Små barn och hund

Men det är ju en jäkla skillnad på att visa ut ett barn på 6-7 år som slår hunden än en liten bebis, det måste du väl begripa?

Det är inte mammagojs att inte vilja stänga ute en bebis utan sunt förnuft!!

Vidare är det inte misshandel att låta bebis vara i v-rummet medan man är i köket en kort stund om man har uppsikt och bebis är nöjd. I praktiken fungerar det, men sällan är det så enkelt i verkliga livet.

 

[Giganten]

Sv: Små barn och hund

Föräldrarna ansvarar alltid för sina barn. Om ett barn tränger sig in och misshandlar min hund, vart någonstans är det mitt eller hundens fel om hunden får så ont att den markerar när den ligger på min tomt? Om 2 åringen smiter in i min hästhage och skadar sig, ska det vara mitt och hästarnas fel då med? Föräldrarna ansvarar alltid för att barnen inte tränger sig in på andras marker och inte skadar djuren. Inte mitt ansvar att springa runt och kolla så ingen obehörig är där den inte ska vara.

 

[Cilla]

Sv: Små barn och hund

*kl*

ÖHT märks en väldigt tydlig gräns mellan mammor och ickemammor i denna tråd.

mamman stänger ute hunden medans ickemamman stänger ute barnet.

när ickemamman själv får barn och blir - vad var det det hette nu igen, mammagojsig??!! - så kanske ickemamman åxå förstår att man inte kan stänga ute så små barn.

och "min kompis unge" eller "kusinens sambos fd dagisbarn" kunde minsann.... ja, kanske det, men de allra flesta barn kan INTE och lär sig genom att testa och undersöka.
varför tror ni annars att de kan sitta och kasta ner samma leksak 1.000.000 från bordet?

 

[Minna86]

Sv: Små barn och hund

Men det är ju en jäkla skillnad på att visa ut ett barn på 6-7 år som slår hunden än en liten bebis, det måste du väl begripa?

Det är inte mammagojs att inte vilja stänga ute en bebis utan sunt förnuft!!

Vidare är det inte misshandel att låta bebis vara i v-rummet medan man är i köket en kort stund om man har uppsikt och bebis är nöjd. I praktiken fungerar det, men sällan är det så enkelt i verkliga livet.

Ja, det begriper jag!
Jag vet inte riktigt vad du menar med "stänga ute" men om bebis nöjt far runt på sin gåstol (eller vad den nu vill syssla med) i ett annat rum så ser jag inget problem med det. Blir bebis däremot ledsen så är det ju en helt annan sak men då kanske den inte åker gåstol längre....
Allt beror ju på vilken situation det är och mycket hur planlösningen ser ut hemma. Men jag kommer (och tycker egentligen att andra oxå borde) försöka kompromissa så myckt som möjligt så alla får den gemenskap de behöver. Och när det gäller mina hundar så är inte det att hindra dom från att vara med hela tiden för då är det inte en kompromiss.

Fick inget svar så jag ställer frågan igen. När blir barn "smartare" än hundar?

 

[Cilla]

Sv: Små barn och hund

När blir barn "smartare" än hundar?

det blir dom inte, för som är inte samma typ av varelse.

när blir en häst smartare än en snigel?

 

[Minna86]

Sv: Små barn och hund

*kl*

ÖHT märks en väldigt tydlig gräns mellan mammor och ickemammor i denna tråd.

mamman stänger ute hunden medans ickemamman stänger ute barnet.

när ickemamman själv får barn och blir - vad var det det hette nu igen, mammagojsig??!! - så kanske ickemamman åxå förstår att man inte kan stänga ute så små barn.

och "min kompis unge" eller "kusinens sambos fd dagisbarn" kunde minsann.... ja, kanske det, men de allra flesta barn kan INTE och lär sig genom att testa och undersöka.
varför tror ni annars att de kan sitta och kasta ner samma leksak 1.000.000 från bordet?

Det är precis detta som är min poäng på ett sätt. Det är inte konstigt att man ser på saker olika när man är mamma och inte, men än så länge har jag lite svårt att ta till mig att endast mammor kan delvis rätt i denna fråga. Kan nog tycka att en objektiv och opåverkad åsikt kan vara värdefull i många situationer....

Och jag är helt övertygad om att barn kastar ner saker 1000000 gånger eftersom deras föräldrar plockar upp den 1000000 gånger....
Jag inser att barn inte är bildbara från födseln men ska man bara ignorera saker (t ex terrorisera djur) till en viss ålder och då helt plötsligt säga nej? Är det inte bättre att säga nej hela tiden så blir det mer grundlagt vad som inte är okej.... Det blir ju lite samma sak som med språk, man pratar ju med barn innan de har förmågan att prata och det medför att de vet vad "boll" är för något sakta men säkert. Samma sak borde ju ske med "nej".... Oj, vad jag svamlar på

 

[Minna86]

Sv: Små barn och hund

det blir dom inte, för som är inte samma typ av varelse.

när blir en häst smartare än en snigel?

Nu missförstår du mig med flit tror jag.... Jag vet att smart inte är rätt ord...hmmm...mer självständig kanske är lättare att förstå?

En hund kan ju kontrollera sin avföring, en hund förstår konsekvenser, en hund förstår nej (och många andra saker), en hund kan äta själv, en hund kan somna själv, en hund kan lämnas ensam kortare stunder osv.

Det är givetvis de sakerna jag menar! Kort sagt, när passar man upp mindre på ett barn än på en hund?

En häst är antagligen alltid smartare än en snigel eftersom en häst är ett däggdjur och jag inbillar mig att däggdjur har "lite mer i sig" än övriga...