Små barn och hund

[Mitten]

Sv: Små barn och hund

När vet man att barnet är mottagligt? En viss risk är det ju varje gång de träffas, just för att barn inte är så pålitliga. Tyvärr kan man aldrig helt gardera sig. Min dotter är nästan alltid ljuvlig med katterna, men när jag tror att alla problem är lösta, så kan hon få för sig att dra i pälsen eller pilla på klorna. Nu har hon aldrig gjort något som varit jättehemskt, bara så katterna surnar till, men jag kan tänka mig problemen man skulle kunna ha om man hade hund.

Elina vill gärna försöka få loss mina födelsemärken på armen - det gör skitont när hon nyper tag för att ta loss dem Och jag säger till jämt, blir arg, tar bort henne... och det sker mer och mer sällan, men plötsligt är det sådär oemotståndligt igen. Just när jag trodde att hon fattat, liksom.

 

[vindvissla]

Sv: Små barn och hund

Hade mitt barn (nej jag har inga idag) gjort så en gång så hade det varit första och sista, det kan jag lova.

Ja här hemma är det fullt tillåtet att slåss och sparkas. Jag och sambon brukar också slåss, ibland slåss vi med varann och ibland sparkar vi hundarna eller barnen.

Jag har aldrig sagt det förr, men just nu låter det hemskt bra: Kom igen när du spenderat en vecka med mitt barn (eller har fått en lika envis själv).

 

[Mitten]

Sv: Små barn och hund

Jag som också har en väldigt envis tjej (fast hennes ger mer uttryck i att hon drar iväg/klättrar och sånt) förstår dig till fullo Det är skittråkigt, men de är ju inte elaka barn, de bara måste få sina impulser under kontroll.

Och barn som biter andra barn till exempel, som vissa har jätteproblem med - det löser sig ju inte för att de aldrig mer får träffa kompisar.

 

[vindvissla]

Sv: Små barn och hund

Håller helt med, man får träna och träna. Ibland är det tufft att ha ett självständigt barn, men jag tror det blir lättare när deras eget sunda förnuft har utvecklats (om sisådär 20 år )