Sv: Säga till andras barn på skarpen?
Och det skrev jag var någonstans att du gör?
Apropå armtagandet skrev du att "Framför allt mitt ena barn upplever oönskad kroppskontakt med främmande/bekanta som ett stort övertramp i hens personliga sfär."
Och på ämnet armtagande och personliga sfärer o.s.v. så kan ett barn som är väldigt närgånget mot en hund (exempel: trådstarten) också betraktas som ett övertramp in i en personlig sfär (hundens).
Alltså: Ett tillfälligt övertramp i barnets personliga sfär kan alltså bespara barnet det betydligt större lidande som skulle drabba såväl barnet som alla andra inblandade i händelse av att hunden skulle lacka ur. För barnets skull är det således rimligt att ge blanka fan i dess personliga sfär.
För egen del: Jag hade gjort samma sak som TS, alternativt tagit hunden och gått. Nu har min hund en tusen mil lång stubin och älskar både barn och nära kroppskontakt, men vill man inte - och detta är en referens till TS bekant - få sitt barn taget i armen och rutet åt så får man faktiskt ta lite ansvar för sin avkomma när (och jag skriver när, för som förälder finns det inget om - isf. får man lägga iPhonen åt sidan och göra om-göra rätt) man märker att andra runt omkring börjar säga ifrån, annars får man ju liksom skylla sig själv lite.