Sluta vara medryttare

[Lingon]

En orsak är att man egentligen inte vill att någon annan ska rida hästen.

Då är det ju väldigt dumt att annonsera om att man letar efter medryttare.

Att hästägaren faktiskt vill ha en medryttare är en ska somjag värderar högt när jag bestämmer om jag vill bli medryttare på en häst. Om jag skulle märka en tveksamhet från hästägaren eller ett tecken på att hen egentligen inte vill ha en medryttare hade jag tackat nej. De två gånger jag provridit medryttarhästar har jag båda gånger fått känslan att hästägarna verkligen velat ha medryttare. Och jag har alltid känt mig uppskattad. Om hästägaren t.ex. sagt att hen bara sökte medryttare av ekonomiska skäl hade jag nog tackat nej.

 

[Ridningärbalsamförskälen]

Jag tycker inte det är en big deal. Följ @lovisaleonoras upplägg. Enkelt så. Sedan verkar det som att du har stora problem med dina medryttarhästar, eller är det samma som du skrivit om i alla andra trådar? I så fall tror jag du får vara mer noggrann när du väljer ut häst och vara tydlig med vad du vill och lyssna noga på vad hästägaren vill så det slipper bli missförstånd.

Vissa artiklar berör samma, men har haft väldig otur vad gäller medryttarhästar. Antingen har jag & hästen inte gått ihop, mycket ligger väl i att de har varit lite för svåra då jag inte är jätterfaren. Ibland har hästen varot toppen, men kontakten med ägaren satt käppar i hjulen. Vilket känns jättetråkigt. När man haft så många misslyckade medryttarskap börjar man lägga skuld på sig själv, att man inte är tillräckligt bra, gör jag nå fel osv. Jag vill verkligen lägga ner tid på en häst, och aktivt hålla igång ridningen. Men det är lättare sagt än gjort.

 

[Ridningärbalsamförskälen]

Förstår inte ens varför man börjar på en ny medryttarhäst som inte får ridas från början?
Jag har haft samma häst i många år nu, men när jag sökte ville jag att hästen skulle vara så pass frisk och okomplicerad att det bara var att sitta upp och rida direkt. Jag har svårt för hästägare som vill att man ska komma ut tio gånger och bara pyssla och jobba från marken innan man får rida, om det just rida man är ute efter så vill jag att det ska fungera direkt.

Fick rida en gång i början, men sedan började hon tunna ur & fick absolut inte ridas på. Känner att jag ville ge det en chans, att låta saker ta sin tid & verkligen visa att jag vill. Men nu blev utgångsläget blev ett annat.

 

[Lingon]

Vissa artiklar berör samma, men har haft väldig otur vad gäller medryttarhästar. Antingen har jag & hästen inte gått ihop, mycket ligger väl i att de har varit lite för svåra då jag inte är jätterfaren. Ibland har hästen varot toppen, men kontakten med ägaren satt käppar i hjulen. Vilket känns jättetråkigt. När man haft så många misslyckade medryttarskap börjar man lägga skuld på sig själv, att man inte är tillräckligt bra, gör jag nå fel osv. Jag vill verkligen lägga ner tid på en häst, och aktivt hålla igång ridningen. Men det är lättare sagt än gjort.

Hur gör du när du letar medryttarhäst?

De två gånger jag gjort det har jag gjort likadant och det har blivit bra. Jag har kollat annonser och letat efter en häst jag tror passar mig. För min del är det en inte allt för ung häst som är snäll och trygg. När jag hittat en annons som jag fastnat för så skriver jag ett meddelande till annonsören. Där beskriver jag mig själv, mitt häst-CV och vad jag letar efter för typ av häst och vad jag inte är intresserad av. Och jag är ärlig även mot mig själv om vad jag klarar av och vad som skulle passa mig. Jag försökte inte få mig att låta duktigare än jag är. Jag vill ju att hästen ska passa mig på riktigt och då måste jag vara ärlig mot hästägaren som är den som känner hästen bäst. Nu har jag haft tur och har svarat på två annonser och fått napp båda gångerna och båda gångerna har det blivit jättebra! Både samabetet med hästen och med hästägaren har funkat jättebra! Jag tror att en bidragande faktor har varit att jag varit ärlig med vad jag inte kan. När jag bara hade erfarenhet av snälla ridskolehästar så skrev jag det. Osv. Kan jag bara 2 dagar i veckan så skriver jag det.

 

[Nota]

Samma här. Jag vill ju provrida en häst innan jag blir medryttare för att se om vi trivs ihop. För att få en känsla för hur den är att rida.

Ja precis jag känner även att har ägaren sådana kontrollbehov blir det sällan bra, nu tänker jag ju såklart på vuxna och okomplicerade hästar, är det en unghäst eller en häst med speciella behov vet man ju om det från början.
Jag vill kunna provrida direkt för att överhuvudtaget veta om hästen och jag trivs ihop

 

[Nota]

En orsak är att man egentligen inte vill att någon annan ska rida hästen.

Är folk så fula? Att dom söker medryttare och låtsas att dom ska få rida fast dom inte kommer att få det?

 

[Capybara]

Vissa artiklar berör samma, men har haft väldig otur vad gäller medryttarhästar. Antingen har jag & hästen inte gått ihop, mycket ligger väl i att de har varit lite för svåra då jag inte är jätterfaren. Ibland har hästen varot toppen, men kontakten med ägaren satt käppar i hjulen. Vilket känns jättetråkigt. När man haft så många misslyckade medryttarskap börjar man lägga skuld på sig själv, att man inte är tillräckligt bra, gör jag nå fel osv. Jag vill verkligen lägga ner tid på en häst, och aktivt hålla igång ridningen. Men det är lättare sagt än gjort.

Du tror inte att du ska pausa medrytteriet ett tag, och satsa mer på lektioner, kurser och läger? Om du aktivt går in för att lära dig mer om många olika sorters hästar, känner du dig säkrare när du sedan börjar leta medryttarhäst igen. Jag tror också att du får mer att välja på om du själv har mer att erbjuda. Det finns ju ridskolor som har olika skötarupplägg, erbjuder uteritter och specialkurser utöver vanliga lektioner osv.

Det är inte så kul att vara medhjälpare till en ägare som kanske själv inte är superengagerad och som mest vill ha en hästskötare. Jag skulle välja ridskola alla gånger framför det.

 

[Lobelia]

Är folk så fula? Att dom söker medryttare och låtsas att dom ska få rida fast dom inte kommer att få det?

Jag tror inte att många tänker att de ska skaffa en en medryttare som inte får rida, men vill man egentligen inte utan vill ha hjälp/pengar och har svårt att släppa till och om medryttaren inte står på sig utan går med på att "lära känna hästen", "arbeta från marken", "arbeta med NH" osv så kanske man inte kommer så mycket längre.

 

[TheRedLightning]

Du tror inte att du ska pausa medrytteriet ett tag, och satsa mer på lektioner, kurser och läger? Om du aktivt går in för att lära dig mer om många olika sorters hästar, känner du dig säkrare när du sedan börjar leta medryttarhäst igen. Jag tror också att du får mer att välja på om du själv har mer att erbjuda. Det finns ju ridskolor som har olika skötarupplägg, erbjuder uteritter och specialkurser utöver vanliga lektioner osv.

Det är inte så kul att vara medhjälpare till en ägare som kanske själv inte är superengagerad och som mest vill ha en hästskötare. Jag skulle välja ridskola alla gånger framför det.

Det kan jag skriva under på. Rider själv på en fantastisk ridskola, där man kan hjälpa till gratis som värdinna. I utbyte får man chans att låna ridskolehäst på söndagar och rida ut i skogen, slipper hästhyra om man t ex. vill rida en privatlektion, likaså ingen hästhyra vid tävlingar.
Tycker det funkar toppen, sen får värdinnorna gå på olika utbildningar gratis och lära sig mer om olika saker.

Även om jag kan en hel del tycker jag ändå att det ger väldigt mycket, både kunskapsmässigt och gemskapsmässigt.

Ridskolan har även en del helgläger och de vanliga sommarlägren.
Jag som haft egen häst har insett att det är mycket billigare att rida på ridskola än att ha egen häst, möjligt att det är dyrare än att vara medryttare, men samtidigt får man ut så mycket mer av det tycker jag.

 

[Nota]

Vissa artiklar berör samma, men har haft väldig otur vad gäller medryttarhästar. Antingen har jag & hästen inte gått ihop, mycket ligger väl i att de har varit lite för svåra då jag inte är jätterfaren. Ibland har hästen varot toppen, men kontakten med ägaren satt käppar i hjulen. Vilket känns jättetråkigt. När man haft så många misslyckade medryttarskap börjar man lägga skuld på sig själv, att man inte är tillräckligt bra, gör jag nå fel osv. Jag vill verkligen lägga ner tid på en häst, och aktivt hålla igång ridningen. Men det är lättare sagt än gjort.

Det är inte lätt jag har en medryttarhäst nu jag haft i flera år som jag verkligen trivs med, jag älskar hans gångarter, han är lagom framåt att rida och trygg och stabil, inget komplicerad i hanteringen och framförallt en ägare som är enkel att kommunicera med och som inte ställer orimliga krav och inte har kontrollbehov.
Jag tycker man känner ganska direkt om man trivs med hästen, den här hästen kände jag efter tio minuters ridning att jag ville fortsätta rida.
Men innan så hade jag säkert tio femton medryttarhästar jag red kortare perioder eller bara provade ett par gånger.
Det var allt från att en ägare var superknepig och var ute i stallet med hela sin familj varenda gång jag var där men hon sa ingenting sen ville hon att jag skulle åka ut och fika med dom andra i stallet och för mig som är jätteblyg så avbröt jag direkt vid det kravet.
En häst tyckte jag bara var extremt tråkig och en annan gick inte ett fånga i hagen överhuvudtaget när våren och brunsten kom och en tredje blev jag rädd för när ägaren lärt den stegra på kommando osv osv. Jag slutade på samtliga av dessa "små" orsaker så att du vill sluta på en helt ny häst du inte ens fått rida är inte ett dugg konstigt

 

[Lavinia]

Till TS: Du behöver inte oroa dig för vad hästägaren ska säga - bara säg att det blir för långt i och med flytten, så är det over with.

När jag letade medryttare hade jag som krav att personen först måste komma ut och träffa fröken häst från marken. På det sättet slapp jag en hel bunt av de "jag vill bara testa att rida hästen"-personerna som mina stallkompisar råkat ut för. Vi slapp också slänga upp damen som vägde klart över 100kg och "hade glömt nämna det".

Den eventuella medryttaren fick också möjlighet att känna på avståndet ut till oss och där var det också ett par som droppade av.

Sen ville jag att de skulle lära känna varann från marken lite först, min tjej är världens snällaste, men hon väljer sina människor och hon kan vara rejält pigg. När man skapat en relation med henne från marken brukar hon lyssna mycket bättre när man sitter på ryggen.

Målet för mig var alltid att häst och ryttare skulle känna sig trygga med varandra innan de red och de medryttare jag hittade på detta sätt var generellt kvar i flera år.

De behövde självklart inte betala när de inte red och fick själva avgöra när de kände sig redo att klättra upp.

Ofta fick jag dessutom medryttare som kunde tänka sig arbeta hästen från marken också, vilket jag gärna har.