Sv: Släpp kontrollen - låt hästen ta över.
Jag tycker inte det är speciellt olika mot vad jag ser det? Jag menar just att lydnad (eller träning eller uppfostran eller vad man väljer att kalla det) är en sak, och rent 'lydnadsledarskap' (jag bestämmer) är en sak, och 'flockledarskap' är en annan. Och att de två i vissa lägen går i varandra, men att man kan ha lydnad och tillit utan att ha 'flockledarskap'.
Mina hästar är i mångas ögon ganska 'kort' hållna. Som någon beskrev så de ska göra det jag ber dem om när jag ber dem om det och på det sätt jag ber dem. De får uttrycka åsikt, som hörsammans och noteras, men de måste ändå lyda. Detta har med tillit, träning och konsekvens att göra. Dock innebär det inte att hästen som står still när den hanteras, som går fint i grimskaftet etc ser människan i andra änden som snöret som 'flockledare' eller ens nödvändigtvis som ranghögre. Men de är lärda att göra som människan säger och har tillit till människor rent generellt.
Min mamma och ffa min moster är i hästarnas värld väldigt långt ner på rangskalan. Väldigt långt. Båda kan utan problem hantera, leda, sköta om osv hästarna, samt ta på dem överallt. Detsamma gäller 'kreti och pleti' (veterinärer, kompisar, främmande människor). Dvs det har inget med om de ser människan som ledare eller ej.
Så jag vänder mig mot de som anser att man måste vara flockledare för att göra ditt och datt med hästen.
Däremot, så om något är läskigt/skrämmande i hästarnas ögon, skulle mamma och moster inte kunna övertala/övertyga hästarna om att gå dit/går förbi/etc. Eller ens stanna kvar om de skulle vilja sjappa. Jag kan det. Och där kommer 'flockledarskap' in, eller vad man väljer att kalla det. För jag är inte 'bara' en sån där snäll människa som man ska göra vad de säger. Utan jag har, över tid, visat för dem att jag kan fatta kloka beslut, att jag kan bedöma en situation och att man kan lita på att om jag säger det är ofarligt så är det det. Det för mig är kopplat till den respekt och det förtroende en flockledare har. Att fatta beslut åt dem i specifika lägen, där de följer mig före första instinkten.
Men det är ju precis som du säger inte något som kommer om det via lydnad inte finns en grund, som inte har ett dugg med ledarskap att göra.
Sen ang flockledarskap för att kunna rida (vilket jag vänder mig emot), så min röda herre skulle följa mig genom eld på marken. Men INTE när jag sitter på ryggen. Där har jag INTE (än) bevisat att jag är betrodd nog att fatta beslut som går emot hans instinkt/egen åsikt och som gör att han struntar i den. Således kan jag LEDA honom över superläskiga bron, och han följer med med huvudet tätt intill. Men jag kan inte RIDA honom över den (än).
Men man måste, vilket du verkar göra, men jag saknar från vissa i tråden, ledarskap i formen 'jag bestämmer och så är det', dvs det hästar får lära sig från späd ålder, man ska göra det människorna begär. Och som gör att de sedan litar på människor generellt och låter sig hanteras och är det vi kallar för 'väl uppfostrade'. Och mer 'flockledarskap' som handlar om respekt och förtroende som man måste förtjäna och som inte är kopplat till människor i allmänhet utan specifik/a människa/or.
Lite som chefer i människovärlden. Det finns chefer jag eg inte respekterar ett DUGG, jag tycker de i ärlighetens namn är komplett dumma i huvudet. Men jag vet att de är just chef/er, och att jag därför måste 'lyda', och jag gör det inom normala ramar. Skulle en sån chef säga att en situation JAG uppfattar som farlig är ofarlig skulle jag tycka 'yeah right, säkert och INTE ge mig in i situationen' och inte ändra min åsikt. Sen finns det chefer som jag respekterar högt, och som inte 'bara' är min chef, utan en människa jag respekterar och har stort förtroende för dess omdöme. Om en SÅN chef säger 'Alex, det är ingen fara, jag lovar', i en situation där jag uppfattar fara, då skulle jag lita på dem och ge mig in i situationen.
Där är för mig en viktig skillnad som många missar i den här diskussionen. Och som är skillnaden mellan en ledare i formen 'jag bestämmer' och en 'flockledare', dvs någon hästen litar väldigt mycket på.
Och det går i 99% av fallen utmärkt att vara 'bara' den första typen. Dvs en människa som hästen lyder och har tillit till för den har det till människor i allmänhet, och som inte gett hästen några negativa erfarenheter. Det är långt från flockledare, men det är alldeles nog i de flesta situationer. Och med en ny häst börjar man ju alltid där, sen får man förtjäna 'flockledar' (inom fnuttar för man skulle kunna kalla det ngt annat) delen över tid.
Jag personligen ser på ledarskap på ett annat sätt, ledarskap kan man inte få utan att också öva en viss disciplin och lydnad. Utan lydnaden så kan man inte sätta ledarskap eftersom hästens förhållningssätt till oss är annorlunda än till andra hästar. Vi kan aldrig bli flockledare för att hästen kommer ALLTID att göra skillnad på dig och andra hästar.
Det är lite svårt med exempel men om man nu skulle ta en av NH tränarnas grund lekar- 7 games, så handlar de främst om lydnad som utvecklas till tillit. Att lära hästen att du kan ta på den när du vill och var du vill är inte något som är naturligt för den på något sätt utan måste först etableras genom en viss lydnad. Att hästen ska lära sig att stå stilla och acceptera att du kan ta på den, när den sedan lärt sig att du kan göra det så kommer tilliten eftersom den inser att du inte tänker skada hästen.
Allt vi gör med hästen byggs på lydnad och ledarskapet kommer när hästen lärt sig att vi människor går att lita på- och vissa människor måste man respektera mer än andra.
Jag tycker inte det är speciellt olika mot vad jag ser det? Jag menar just att lydnad (eller träning eller uppfostran eller vad man väljer att kalla det) är en sak, och rent 'lydnadsledarskap' (jag bestämmer) är en sak, och 'flockledarskap' är en annan. Och att de två i vissa lägen går i varandra, men att man kan ha lydnad och tillit utan att ha 'flockledarskap'.
Mina hästar är i mångas ögon ganska 'kort' hållna. Som någon beskrev så de ska göra det jag ber dem om när jag ber dem om det och på det sätt jag ber dem. De får uttrycka åsikt, som hörsammans och noteras, men de måste ändå lyda. Detta har med tillit, träning och konsekvens att göra. Dock innebär det inte att hästen som står still när den hanteras, som går fint i grimskaftet etc ser människan i andra änden som snöret som 'flockledare' eller ens nödvändigtvis som ranghögre. Men de är lärda att göra som människan säger och har tillit till människor rent generellt.
Min mamma och ffa min moster är i hästarnas värld väldigt långt ner på rangskalan. Väldigt långt. Båda kan utan problem hantera, leda, sköta om osv hästarna, samt ta på dem överallt. Detsamma gäller 'kreti och pleti' (veterinärer, kompisar, främmande människor). Dvs det har inget med om de ser människan som ledare eller ej.
Så jag vänder mig mot de som anser att man måste vara flockledare för att göra ditt och datt med hästen.
Däremot, så om något är läskigt/skrämmande i hästarnas ögon, skulle mamma och moster inte kunna övertala/övertyga hästarna om att gå dit/går förbi/etc. Eller ens stanna kvar om de skulle vilja sjappa. Jag kan det. Och där kommer 'flockledarskap' in, eller vad man väljer att kalla det. För jag är inte 'bara' en sån där snäll människa som man ska göra vad de säger. Utan jag har, över tid, visat för dem att jag kan fatta kloka beslut, att jag kan bedöma en situation och att man kan lita på att om jag säger det är ofarligt så är det det. Det för mig är kopplat till den respekt och det förtroende en flockledare har. Att fatta beslut åt dem i specifika lägen, där de följer mig före första instinkten.
Men det är ju precis som du säger inte något som kommer om det via lydnad inte finns en grund, som inte har ett dugg med ledarskap att göra.
Sen ang flockledarskap för att kunna rida (vilket jag vänder mig emot), så min röda herre skulle följa mig genom eld på marken. Men INTE när jag sitter på ryggen. Där har jag INTE (än) bevisat att jag är betrodd nog att fatta beslut som går emot hans instinkt/egen åsikt och som gör att han struntar i den. Således kan jag LEDA honom över superläskiga bron, och han följer med med huvudet tätt intill. Men jag kan inte RIDA honom över den (än).
Men man måste, vilket du verkar göra, men jag saknar från vissa i tråden, ledarskap i formen 'jag bestämmer och så är det', dvs det hästar får lära sig från späd ålder, man ska göra det människorna begär. Och som gör att de sedan litar på människor generellt och låter sig hanteras och är det vi kallar för 'väl uppfostrade'. Och mer 'flockledarskap' som handlar om respekt och förtroende som man måste förtjäna och som inte är kopplat till människor i allmänhet utan specifik/a människa/or.
Lite som chefer i människovärlden. Det finns chefer jag eg inte respekterar ett DUGG, jag tycker de i ärlighetens namn är komplett dumma i huvudet. Men jag vet att de är just chef/er, och att jag därför måste 'lyda', och jag gör det inom normala ramar. Skulle en sån chef säga att en situation JAG uppfattar som farlig är ofarlig skulle jag tycka 'yeah right, säkert och INTE ge mig in i situationen' och inte ändra min åsikt. Sen finns det chefer som jag respekterar högt, och som inte 'bara' är min chef, utan en människa jag respekterar och har stort förtroende för dess omdöme. Om en SÅN chef säger 'Alex, det är ingen fara, jag lovar', i en situation där jag uppfattar fara, då skulle jag lita på dem och ge mig in i situationen.
Där är för mig en viktig skillnad som många missar i den här diskussionen. Och som är skillnaden mellan en ledare i formen 'jag bestämmer' och en 'flockledare', dvs någon hästen litar väldigt mycket på.
Och det går i 99% av fallen utmärkt att vara 'bara' den första typen. Dvs en människa som hästen lyder och har tillit till för den har det till människor i allmänhet, och som inte gett hästen några negativa erfarenheter. Det är långt från flockledare, men det är alldeles nog i de flesta situationer. Och med en ny häst börjar man ju alltid där, sen får man förtjäna 'flockledar' (inom fnuttar för man skulle kunna kalla det ngt annat) delen över tid.