Sv: Släpp kontrollen - låt hästen ta över.
Jag har alltis 'sista ordet'. MEN, om jag ska kunna kräva att de ska lyssa på MIG, då måste ju jag lyssna på DEM.
Dvs, de får uttrycka sin åsikt, inom rimliga gränser givetvis. Man får INTE sparka matte i huvudet för man tycker hon är en jävla kärring som ska pilla på det onda såret, men man får vifta med svansen, göra sura miner och hugga i boxväggen t ex. Är det sårrengöring är det ju något som är tvunget, så där 'svarar' jag med att 'ja vännen, jag hör dig, jag förstår dig men vi måste tyvärr göra det här, och jag ska försöka vara så snabb och effektiv som möjligt, men du måste stå still under tiden'. Dvs där lyssnar jag på dem, och konstaterar att 'ja jag förstår, men..' Dvs jag kräver att de ändå ska uppföra sig.
Gäller det något annat, där jag kan göra på ett annat vis eller inte göra det, så lyssnar jag, och försöker sen göra det bekvämare för dem.
Dvs man måste uppföra sig, man måste 'lyda', men man får ha åsikter, och åsikterna respekteras och noteras, även om de inte nöfvändigtvis leder till att hästen får bestämma.
Jag har haft diverse hästar, men även ett par mycket bossiga ston. De skulle inte gå att låta 'ta över', då skulle det bli pannkaka. Eller, pannkaka i MIN värld Jag har de liksom för ett syfte hästarna. Samma sak med lillponnyn, fick han bestämma skulle han äta. Hela tiden. Skulle bli ganska besvärligt att hantera honom då.
Men det finns så otroligt många områden där det de facto inte gör ett dugg om hästen får bestämma, och där låter jag dem med ojämna mellanrum göra det.
Jag vill ha ett KOMPANJONSKAP med mina hästar, med 49% resp 51%. Dvs jag har ovillkorligen sista ordet och bestämmer, men där de vet att jag lyssnar på dem med, och där jag inte bara för att jag kan behöver gå in och detaljstyra.
Ett sådant exempel, som är löjligt eg men är ett sådant där jag inbillar mig att det gör skillnad för hästen och stor skillnad, är när jag var på klinik häromveckan med fblherren. Som är synnerligen väluppfostrad och trevlig att ha med sig. När vi stod och väntade på veterinären började han lukta på golvet på löpargången, och gick sen runt och sniffade som en hund på det. Han fick göra det, jag bara följde med. (Vilket fick vet att med ett skratt tycka 'Alex, du kan ta hunden och komma hit nu' *s*). Jag SKULLE kunnat tycka att 'men sluta, uppför dig ordentligt', och han hade gjort det. Men varför skulle han inte få gå omkring och nosa på golvet som en annan spårhund, om det nu luktade så spännande. (löpargången var tom ska tilläggas, vi störde ingen).
Men ofta gör man ju sådana saker som eg inte spelar roll, bara för att det 'ska vara' så.
SÅ för mig kan man utmärkt väl ha BÅDE ledarskapet, ett kompanjonskap, utrymme för individens personlighet etc.
Att låta hästen ta över ledarskapet är INTE aktuellt. Jag har haft hästar jag fått jobba med för att få dem att 'ta för sig' mer, ta mer egna initiativ etc, men det är inte samma sak som att släppa ledarskapet. Att säga 'ja' till något hästen vill, vad dte än må vara, är heller inte att ge upp ledarskapet.
Jag har alltis 'sista ordet'. MEN, om jag ska kunna kräva att de ska lyssa på MIG, då måste ju jag lyssna på DEM.
Dvs, de får uttrycka sin åsikt, inom rimliga gränser givetvis. Man får INTE sparka matte i huvudet för man tycker hon är en jävla kärring som ska pilla på det onda såret, men man får vifta med svansen, göra sura miner och hugga i boxväggen t ex. Är det sårrengöring är det ju något som är tvunget, så där 'svarar' jag med att 'ja vännen, jag hör dig, jag förstår dig men vi måste tyvärr göra det här, och jag ska försöka vara så snabb och effektiv som möjligt, men du måste stå still under tiden'. Dvs där lyssnar jag på dem, och konstaterar att 'ja jag förstår, men..' Dvs jag kräver att de ändå ska uppföra sig.
Gäller det något annat, där jag kan göra på ett annat vis eller inte göra det, så lyssnar jag, och försöker sen göra det bekvämare för dem.
Dvs man måste uppföra sig, man måste 'lyda', men man får ha åsikter, och åsikterna respekteras och noteras, även om de inte nöfvändigtvis leder till att hästen får bestämma.
Jag har haft diverse hästar, men även ett par mycket bossiga ston. De skulle inte gå att låta 'ta över', då skulle det bli pannkaka. Eller, pannkaka i MIN värld Jag har de liksom för ett syfte hästarna. Samma sak med lillponnyn, fick han bestämma skulle han äta. Hela tiden. Skulle bli ganska besvärligt att hantera honom då.
Men det finns så otroligt många områden där det de facto inte gör ett dugg om hästen får bestämma, och där låter jag dem med ojämna mellanrum göra det.
Jag vill ha ett KOMPANJONSKAP med mina hästar, med 49% resp 51%. Dvs jag har ovillkorligen sista ordet och bestämmer, men där de vet att jag lyssnar på dem med, och där jag inte bara för att jag kan behöver gå in och detaljstyra.
Ett sådant exempel, som är löjligt eg men är ett sådant där jag inbillar mig att det gör skillnad för hästen och stor skillnad, är när jag var på klinik häromveckan med fblherren. Som är synnerligen väluppfostrad och trevlig att ha med sig. När vi stod och väntade på veterinären började han lukta på golvet på löpargången, och gick sen runt och sniffade som en hund på det. Han fick göra det, jag bara följde med. (Vilket fick vet att med ett skratt tycka 'Alex, du kan ta hunden och komma hit nu' *s*). Jag SKULLE kunnat tycka att 'men sluta, uppför dig ordentligt', och han hade gjort det. Men varför skulle han inte få gå omkring och nosa på golvet som en annan spårhund, om det nu luktade så spännande. (löpargången var tom ska tilläggas, vi störde ingen).
Men ofta gör man ju sådana saker som eg inte spelar roll, bara för att det 'ska vara' så.
SÅ för mig kan man utmärkt väl ha BÅDE ledarskapet, ett kompanjonskap, utrymme för individens personlighet etc.
Att låta hästen ta över ledarskapet är INTE aktuellt. Jag har haft hästar jag fått jobba med för att få dem att 'ta för sig' mer, ta mer egna initiativ etc, men det är inte samma sak som att släppa ledarskapet. Att säga 'ja' till något hästen vill, vad dte än må vara, är heller inte att ge upp ledarskapet.