Skulle du sälja häst till verksamhet?

[Lipperta]

Nej.

 

[vallhund]

Jag tror faktiskt inte jag hade gjort det, oavsett häst och oavsett fall
De ridskolor jag har vart på (vilket jag måste erkänna är väldigt få) är rena skräckexempel.. praktiserar just nu på en ridskola, en häst har sår precis överallt och kala områden samt ömmar över ryggen, rapporterade detta till en stallansvarig som sa att jag ryktade honom för hårt med en för hård borste, sa då att jag kände med handen över ryggen och att han då röck till, det blev avvisat med att han blir kollad av kiropraktor regelbundet (och den hästen är med på många lektioner varje dag, stackaren) en annan häst där är jättetjurig och verkar inte alls trivas, men den hästen försöker bara skrämmas såklart och trivs superbra i övrigt enl dem
En annan häst som de haft i nåt unghäst projekt när han var yngre är likadan, ungarna får inte tag i honom i boxen ens, han bara snurrar runt med öronen bakåt och kan ibland gå till attack men får då bara smällar på sig, man ser på dem att de inte alls trivs med tillvaron där, hade de trivts hade de inte vart tjuriga och lagt öronen bakåt så fort någon kommer nära
Dessutom vet jag och har märkt att de mycket hellre avlivar hästar än säljer dem, tror 7 st avlivades 2016
Så nej, det finns säkert jättebra ridskolor men jag själv har ingen bra erfarenhet av någon och skulle aldrig chansa med att sälja en häst till någon, ridskola brukar dessutom vara lika med spilta och jag tycker ärligt talat att spiltor är lika med djurplågeri, de är som små bås där hästarna bara står och glor fram tills att en lektion börjar, som maskiner i en liten maskinhall

Köpte för övrigt en ponny ifrån en ridskola som hade börjat bitas och vantrivas, han försökte bita mig vid provridningen minns jag, och det är första och sista gången han försökt med det, jösses vilken glad häst jag fick hem som njöt av hagtimmarna istället för att få se en spilta bestående av 3 väggar
(Den ridskolan verkade iallafall okej, men förstnämnda och min praktikplats är då inte det)

Och du har förstås anmält det till Länsstyrelsen?

 

[coolia]

Till rätt ridskola alla gånger. Tycker att de ridskolor jag har erfarenhet av har varit hästvänliga. Ingen ridskola gar ju råd att köpa nya hästar hela riden. Vid min skilsmässa lämnade jag ut mitt sto på foder till en ridskola och det fungerade bra. Sen sålde jag henne pga av ekonomin.

 

[tuaphua]

Jag har hjälpt till att förmedla till ridskolor upprepade gånger. Så det kan jag absolut.
Rätt häst till rätt verksamhet - inga problem!

Sen finns det ridskolor och privatpersoner jag aldrig skulle sälja till. Men det finns bra i båda hrupper med.

 

[lil-sis]

Jag skulle absolut sälja till verksamhet, inte vilken som helst förstås men det är ju lätt att besöka den innan man säljer.

Jag annonserade ut min senast sålda med text om att verksamhet nog skulle passa bra.

 

[Fisken]

Och du har förstås anmält det till Länsstyrelsen?

1 häst med öm rygg (eller kropp i allmänhet) och med kala fläckar och sår (som ibland blöder, inte mycket, men de blöder) och 2 hästar som är tjuriga och vantrivs märkbart, är det tillräckligt för att någonting ska hända?

 

[vallhund]

1 häst med öm rygg (eller kropp i allmänhet) och med kala fläckar och sår (som ibland blöder, inte mycket, men de blöder) och 2 hästar som är tjuriga och vantrivs märkbart, är det tillräckligt för att någonting ska hända?

Anser du att djuren far illa bör du anmäla.

 

[Lipperta]

1 häst med öm rygg (eller kropp i allmänhet) och med kala fläckar och sår (som ibland blöder, inte mycket, men de blöder) och 2 hästar som är tjuriga och vantrivs märkbart, är det tillräckligt för att någonting ska hända?

Det är klart du ska anmäla om du tycker det är någon som är så fel.
Nej en anmälan kanske inte gör så mycket, men fler från olika personer sätter igång saker.

 

[Fisken]

Anser du att djuren far illa bör du anmäla.

Ska se till att en anmälan blir gjord
Hoppas bara att någonting faktiskt händer också
Hästen med ryggont borde få vila ifrån alla lektioner och få veterinärvård, de sk ”tjurhästarna” borde i min mening säljas, så fort någon kommer nära deras boxar så åker öronen bakåt och de börjar hotfullt vifta med huvudet, hur kan folk tro att de trivs med tillvaron? Man märker på dem att de inte är speciellt folkkära
(Blandning av boxar och spiltor där)

 

[Fisken]

Det är klart du ska anmäla om du tycker det är någon som är så fel.
Nej en anmälan kanske inte gör så mycket, men fler från olika personer sätter igång saker.

Dock tror jag verkligen att det bara är jag som tycker såhär och ser det
Resten är ju så ”ååh! Den här ridskolan är bäst!”

 

[Lager]

Igår när vår dotter red sitt pass på ridskolan satt jag och funderade på det här med ridskolehästar. Det finns verkligen underbara hästar och ponnyer där men fasen vad de får stå ut med. Dottern har ridit i två år och är tack och lov mjuk och fin på handen men vissa av barnen hon rider med verkligen sliter i tyglarna och bankar med benen vad ridläraren än säger, vecka efter vecka. Det är ju bara en grupp dessutom. Klart de blir älskade och ompysslade också men ändå. Jag tror inte jag skulle kunna sälja en häst till verksamhet hur väl lämpad den än vore. Skulle ni?

Absolut. Jag har jobbat på ridskola, har köpt lektionshästar, och har fullt förtroende för ridskolorna häromkring.

Känner tvärtom att det i många fall är tryggare att sälja till verksamhet där jag VET att hästen sköts av utbildad personal, där hästarna rids under översyn av instruktör, de skos/fodras/vaccineras/etc som de ska, och de har minimum 6 timmars hagtid i flock varje dag.

Sedan finns det givetvis verksamheter dit jag inte skulle sälja. Liksom det finns ridskoleelever som jag aldrig skulle låta komma i närheten av en häst privat.

Men i verksamhet så rör sig många människor och problem syns snabbare än i små privatstall ute i bushen där nästan vad som helst kan ske utan att någon reagerar.

 

[MulleMustang]

Tack för era svar! Intressant att så många kan tänka sig sälja till verksamhet.

Ska börja med att klargöra att även om jag inte känner till så många ridskolor så anser jag att dotterns är bra, annars hade jag så klart inte låtit henne rida där. Det är bra instruktörer, bra personal, hästarna blir väl omskötta och är ute alla dagar innan lektionerna börjar. Ridningen är så varierad den kan vara i en stad (det så klart inte möjlighet att rida på strand och skog tex men de är ändå ute och rider en del). Personalen ser mycket till hästarnas personligheter osv.

Självklart korrigerar ridläraren barnen men barn lär sig olika fort. En ridlärare kan ju in heller hela lektionen vara på Klara för hennes bankande med benen eller Nisse för att han har händerna uppe under hakan för då kommer Klara och Nisse känna sig utpekade. Så hon säger till Klara och Nisse ett par gånger och korrigerar däremellan andra barn för andra saker, blandat med mycket uppmuntran så klart. Precis som en pedagog bör göra.
Jag inser också att en massa duktiga ryttare, som jag av förklarliga skäl inte ser (min dotter är inte i de högre grupperna) rider hästarna däremellan.

Alla har vi varit nybörjare och alla har vi dragit hästar i munnen. Men en ridskolehäst blir dragen i munnen av många i en oändlig ström känns det som. Eller så är det bara jag som är blödig och tänker på de hästar jag haft och får ont i hjärtat av att tänka på just de hästarna på en ridskola. Jag har bara sålt två hästar och haft jättetur med dem (en såldes tillbaka till uppfödaren som avgudade honom och en till en familj där han blev deras ögonsten, inser att den gången hade jag brinnande tur för han var en problem/projekthäst så det kunde blivit helt annorlunda) och har inte själv växt upp på ridskola så kanske är det därför jag känner så?

 

[Cherarriduracell]

Jag tror dock inte att det är något ovanlighet att ridskolor hellre tar bort hästar som inte funkar eller behöver trappa ned än att försöker hitta ett sätt som fungerar för individen. Det har jag två exempel på bara i min närhet där jag har kontakter in på ridskolor. Det är det jag menar med att de ses mer som produkter. Jag förstår att de bara kan ha hästar som funkar i verksamheten, men det är inte på samma sätt som en privatperson som skulle ha en häst som inte funkar.

Så jo, den stämpeln kan man visst ge vissa ridskolor även år 2017. Men jag vet att flera ridskolor än förr tänker mer utanför boxen idag, och hittar alternativa och hållbara sätt att ha ridskola.

Ridskolor har sällan så djupa fickor och ta bort hästar utan att få försäkringspengar undviks nog i möjligaste mån. Tar man bort en d-ponny får man ju räkna ca 40-50000kr för avlivning och ersättare sammantaget. Det är MYCKET pengar på en ridskola.

Däremot kanske man pga ekonomin bara ger hästen x-antal chanser och ser mer krasst på framtiden än pia-i-skogen som har brunte kvar i livet även om han är lite halt och lytt och undviker att lägga sig ner...

Det är tråkigt att behöva ta bort hästar men ibland är det bäst. En död häst hamnar inte i fel hem.

 

[Lager]

Tack för era svar! Intressant att så många kan tänka sig sälja till verksamhet.

Ska börja med att klargöra att även om jag inte känner till så många ridskolor så anser jag att dotterns är bra, annars hade jag så klart inte låtit henne rida där. Det är bra instruktörer, bra personal, hästarna blir väl omskötta och är ute alla dagar innan lektionerna börjar. Ridningen är så varierad den kan vara i en stad (det så klart inte möjlighet att rida på strand och skog tex men de är ändå ute och rider en del). Personalen ser mycket till hästarnas personligheter osv.

Självklart korrigerar ridläraren barnen men barn lär sig olika fort. En ridlärare kan ju in heller hela lektionen vara på Klara för hennes bankande med benen eller Nisse för att han har händerna uppe under hakan för då kommer Klara och Nisse känna sig utpekade. Så hon säger till Klara och Nisse ett par gånger och korrigerar däremellan andra barn för andra saker, blandat med mycket uppmuntran så klart. Precis som en pedagog bör göra.
Jag inser också att en massa duktiga ryttare, som jag av förklarliga skäl inte ser (min dotter är inte i de högre grupperna) rider hästarna däremellan.

Alla har vi varit nybörjare och alla har vi dragit hästar i munnen. Men en ridskolehäst blir dragen i munnen av många i en oändlig ström känns det som. Eller så är det bara jag som är blödig och tänker på de hästar jag haft och får ont i hjärtat av att tänka på just de hästarna på en ridskola. Jag har bara sålt två hästar och haft jättetur med dem (en såldes tillbaka till uppfödaren som avgudade honom och en till en familj där han blev deras ögonsten, inser att den gången hade jag brinnande tur för han var en problem/projekthäst så det kunde blivit helt annorlunda) och har inte själv växt upp på ridskola så kanske är det därför jag känner så?

Skillnaden är att när eleven som drar sin häst i munnen sitter av kommer det en annan elev som inte drar i den. Om det vore en privathäst skulle den ridas av samma ryttare, som gör samma fel, varenda dag, kanske med tränare en gång varannan vecka som säger till. Om någon tränare alls. Det är så det blir slitage på hästarna - att utsättas för samma fel dag ut och dag in.

Sedan är det tufft att vara lektionshäst! De ska tolka nya ryttare, ibland tre nya ryttare per dag. Hästarna ska särskilja vad som är en hjälp, vad som är att ryttaren tappar balansen, vad som är klumpighet... Hästarna får inte vara för känsliga men tillräckligt justa för att översätta ev felaktig hjälper till ungefär det som ryttaren vill.

Alla hästar fixar inte det, och ska inte utsättas för det. De måste vara trygga i sig själva, i flocken, och kunna jobba relativt självständigt utan att vara olydiga. Men det finns alltid en instruktör som hindrar att ridningen går överstyr.

I privatstall finns ingen instruktör som säger stopp. Både vuxna och barn kan ta sig (av okunskap eller dumhet) rättigheter emot sina hästar som inte hade accepterats på en ridskola. Antingen uppsuttet, i hanteringen, bristande foderkunskaper, "barfota-verkning" in absurdum, etc.

 

[Zoya]

Ja, till rätt ridskola absolut! Den ridskolan vår ponny står uppstallad på t ex är superbra. Hästarna går max 2 lektioner om dagen 5 dagar i veckan och sen en lektion den sjätte. Söndagar vilar de. Hästarna har anpassade fodersteter, regelbunden hov- och veterinärvård och blir väldigt väl omhändertagna.

Tyvärr är det få som kan tänka sig sälja till verksamhet verkar det som då de har mycket svårt att hitta vettiga hästar. De flesta kommer från en hästhandlare som köper sina hästar i främst Danmark.

 

[Aionee]

Hade jag haft en annan häst än den jag har idag, så kanske, om det var en bättre ridskola än de jag besökt i mitt liv. Min nuvarande är på tok för känslig och det har varit viktigt för oss att lyssna på allt han tycker är fel så att han fortsätter visa när något är obehagligt (självklart finns chansen att han slutar berätta och protestera ju mer han blir ignorerad, stressad och pushad runt, för hästar är ju vanedjur. Men hur oetniskt vore inte det?)

Men nu är tyvärr min erfarenhet att de flesta hästars humör blir gradvis värre efter en viss tid på ridskolor. Det tycker jag säger nog om att hästarna inte trivs, även om de snällt knallar på och går utan för många skador. Det är också alldeles för svårt att få en bra balans mellan affärer/verksamhet på det sättet och god hästhållning.

 

[Fisken]

Bara för att hästarna blir jättebra omskötta fysiskt på de flesta ridskolor betyder inte det att de mår bra psykiskt

 

[nullo-modo]

Några år tillbaka i tiden träffade jag en häst som var otroligt explosiv och känslig, räckte med att det knäppte i vägen på ridhuset och hästen for iväg till andra sidan, var ofta mer i luften än på marken.

Hur som helst så såldes denna häst och såldes minst en gång till på mindre än ett år och hamnade på en ridskola.
Det visade sig att gå svans i svans med andra hästar var livet på en pinne och var ridskolans klippa tills en skada satte stopp.

 

[Fille]

Jag har sålt en häst till naturbruksgymnasium men oftast har ju eleverna som går där ridit ett tag. Jag har själv gått där o känner lärarna så kändes bra

 

[Lager]

Några år tillbaka i tiden träffade jag en häst som var otroligt explosiv och känslig, räckte med att det knäppte i vägen på ridhuset och hästen for iväg till andra sidan, var ofta mer i luften än på marken.

Hur som helst så såldes denna häst och såldes minst en gång till på mindre än ett år och hamnade på en ridskola.
Det visade sig att gå svans i svans med andra hästar var livet på en pinne och var ridskolans klippa tills en skada satte stopp.

Vi hade en likadan. Fick den i princip gratis för att den var så brötig, stor och stark nordiskorsning. Snäll, men van att bestämma och kunde hitta på en massa egna saker. Det tog några månader med inskolning, sedan gick den med i alla grupper. Ordentlig träning med rörelse i förutsägbara övningar, ngra timmar om dagen så blev den en perfekt stadig lektionshäst. Tickade runt på klubbens LB-tävlingar med allt från blåbär till msv-ryttare.

Just hästar som inte berörs av ryttarbyten, och som behöver mycket rörelse. Då är det jättebra i verksamhet.