Skottlossning på skola

Är inte ofta anledningen till att det är just en skola som blir målet att skulden för att ens eget liv blivit som det blivit läggs där? Grundskolan fungerade inte, sedan fungerade inte heller nästa försök att lösa det problemet. Och inte heller försöket på vuxenutbildningen verkar ju ha fungerat. Jag tror inte att lösningen på de här problemen är att vi låser våra skolor. Lösningen är otroligt mycket mer resurser till skolan. För vi lärare ser ju elever som inte lyckas hela tiden. Elever som vi känner stor oro för att det inte kommer gå bra för. Men det finns liksom aldrig resurser att faktiskt hjälpa dem. Det klart att det påverkar ens liv på ett avgörande sätt att ha misslyckats totalt med sin skolgång.
Ingen expert men oftast vid skolskjutningar så går väl gärningsmannen i skolan? Och kan ha förekommit mobbing osv så dådet utförs med någon slags hämndtanke?
 
Ingen expert men oftast vid skolskjutningar så går väl gärningsmannen i skolan? Och kan ha förekommit mobbing osv så dådet utförs med någon slags hämndtanke?
Jo, det är nog det vanligaste. I det här fallet gick ju inte gärningsmannen på skolan just nu, men hade varit inskriven tidigare. Och att han efter det misslyckandet (också) klarade att ta en jägarexamen och få vapenlicens skulle ju kunna vara ett sätt att visa, liksom. Fast nu spekulerar ju jag bara. Vilket stör mig, eftersom jag tycker att det är högst oskönt när andra gör det...
 
Menade mer att att det finns en möjlighet att han bara tog de som var närmast och tillgängligast (och då faller ju också eventuellt tanten på rasistiska motiv). Eller så är det tvärt om. Den här texten om vårdprogrammet visar ju dock att åtminstone det här gruppen hann låsa dörren https://www.expressen.se/nyheter/sv...under-skolskjutningen-pa-risbergska-i-orebro/

Och som du skrev så är det ju åtminstone någon svensk med bland offren. En annan detalj är ju att de flesta är kvinnor. Både bland de avlidna och av de som är på sjukhus/eller fått åka hem.

Den kvinnan var i ett metodrum som låg längre ner än klassrummen.

Minst 2 svenska kvinnor är avlidna, båda lästa till uska och 1 svensk kvinna är en av de skadade vet man nu.
 
Det är fortfarande intressant, tycker jag, att det var just en sk skolskjutning. Kände han offren? Lärarna? Så det blev personligt? Eller kände han ett utanförskap då detta var människor med framtidsplaner, drömmar, meningsfullhet etc medan han själv kanske saknade hopp. (Ingen ursäkt, alltså, utan en fundering.) Annars kunde han ju lika gärna ha gått in på ICA Maxi och skjutit, då hade han säkert fått ihjäl betydligt fler. Eller inne i en fullsatt buss? Varför är skolor så "populära" mål?

Han kan ju ha velat straffa skolan för att han blev av med sitt försörjningsstöd? Han gick där i omgångar och försökte läsa upp sina betyg men blev underkänd.
 
Och socialtjänsten. Lite mer hårda tag på något vis där ifrån. Hade själv ingen hjälp från dem när min äldsta son i högstadiet ballade ur, gick med i ett gäng som hade kopplingar till gängen i Malmö, och jag fick tex ingen förståelse alls när jag ansåg att han skulle vara hemma senast kl 20 skoldagar. Jag var för sträng, låt honom vara ung.
Nämen kära rara liksom, hans "vänner" han påstår sig umgås med är kriminella ungdomar och vuxna som begår brott och langar och tar droger. Det är inte så att hans vänner och han sitter och spelar Playstation 5 eller fotboll eller så, de begår brott liksom, de åker till Malmö och begår brott där ihop med andra kriminella gäng!

Kriminella har lätt att få tag i ungdomar i den åldern, för det är en känslig ålder. Att vuxna runt dem inte får hjälp när de reagerar är bara skamligt.

Förlåt, men vad ska socialtjänsten göra tänker du? LVU? SoL? Det är ju också ett enormt ingrepp att ta någon från sitt hem.
Numer ska man arbeta förebyggande och finnas i skolor osv, men det har ingen tidigare velat finansiera.
 
Det jag tänker är att är man oerhört ensam så blir man till slut alienerad från samhället. Man känner ingen delaktighet och i förlängningen kan man bli exempelvis paranoid, rädd, ångestfylld. Har man ingen förankring i samhället tror jag att ens empati försämras och det är större risk att man börjar se med förakt på sin omgivning.
Därmed inte sagt att alla socialt isolerade människor kan döda andra. Men det är en enorm riskfaktor för människor att vara ensamma. Somatiska sjukdomar, psykisk ohälsa mm påverkas.
 
Förlåt, men vad ska socialtjänsten göra tänker du? LVU? SoL? Det är ju också ett enormt ingrepp att ta någon från sitt hem.
Numer ska man arbeta förebyggande och finnas i skolor osv, men det har ingen tidigare velat finansiera.
Oj! Finns det inget mellanting mellan att sitta på ett möte och säga att mamma är för sträng och att jag ska låta ungen vara tonåring och ute med kompisar efter 20 och LVU? Om det inte finns så borde man se över möjligheterna, för det var fanimig inte särskilt hjälpsamt att skolan ryckte på axlarna och sa "vi får inte göra något om eleven inte vill", socialtjänsten berättade att ungens känsla av att vara ute och ränna på nätterna med gängkriminella var helt ok för åldern och att samtidigt inte själv få någon stöd i att det är nog inte så bra att min 15-16 åring umgås med gängkriminella från Malmö och bära kniv och langar knark.

Men vill man inte få ett slut på värvningen av unga till den kriminella världen så fortsätter man så här förstås, behövs ingen reaktion någonstans i tid- räcker med korta "straff" när eller om personen råkar åka fast och livet inte går att ändra.
 
Nu hänger jag inte med riktigt, tänker du att han tänkte att det var skolans fel på något sätt att han sökte för få jobb?

Att han inte klarade att få godkända betyg tänkte jag. Lite svårt att söka jobb utan betyg.
Men jag har ingen aning 😅

Uppenbarligen ansåg han väl inte att det var hans ansvar iallafall.
 
Oj! Finns det inget mellanting mellan att sitta på ett möte och säga att mamma är för sträng och att jag ska låta ungen vara tonåring och ute med kompisar efter 20 och LVU? Om det inte finns så borde man se över möjligheterna, för det var fanimig inte särskilt hjälpsamt att skolan ryckte på axlarna och sa "vi får inte göra något om eleven inte vill", socialtjänsten berättade att ungens känsla av att vara ute och ränna på nätterna med gängkriminella var helt ok för åldern och att samtidigt inte själv få någon stöd i att det är nog inte så bra att min 15-16 åring umgås med gängkriminella från Malmö och bära kniv och langar knark.

Men vill man inte få ett slut på värvningen av unga till den kriminella världen så fortsätter man så här förstås, behövs ingen reaktion någonstans i tid- räcker med korta "straff" när eller om personen råkar åka fast och livet inte går att ändra.

Jag tycker man ska arbeta förebyggande, men jag fattar att det är svårt för socialtjänsten. Därför jag undrade vad Du tyckte de skulle ha gjort. Spontant tycker jag man som 15-16 kan vara ute efter 20, generellt. Din son kanske inte klarade det, men generellt ser jag inte problemet.
 
Jag tycker man ska arbeta förebyggande, men jag fattar att det är svårt för socialtjänsten. Därför jag undrade vad Du tyckte de skulle ha gjort. Spontant tycker jag man som 15-16 kan vara ute efter 20, generellt. Din son kanske inte klarade det, men generellt ser jag inte problemet.
Jag är ledsen, men du svarade på ett inlägg då jag tog upp min son som exempel och bemötandet jag fick av socialtjänsten. Jag pratade inte om generellt utan om individuellt och att man ska bemöta individuellt.
Du har rätt i att barn kan vara ute efter 20 generellt och det har jag för mig jag skrev också. Men om man inte är med kompisar och spelar fotboll eller tvspel eller liknande utan begår kriminella handlingar och umgås med gängkriminella i en av Sveriges största städer anser jag att man ska börja se problemet för individen och inte tänka "tonåringar kan vara ute efter 20 på skoldagar, mamman är för stäng".

Generellt kopplas socialtjänsten inte in om det inte redan finns något problem som behöver lösas, vore en fördel om man som förälder fick hjälp att lösa problemet och att även socialtjänsten ser problemen som finns, inte bara symptomen och inte tänker att ungdomarna är som vilka generella ungdomar som helst.
 
Jag är ledsen, men du svarade på ett inlägg då jag tog upp min son som exempel och bemötandet jag fick av socialtjänsten. Jag pratade inte om generellt utan om individuellt och att man ska bemöta individuellt.
Du har rätt i att barn kan vara ute efter 20 generellt och det har jag för mig jag skrev också. Men om man inte är med kompisar och spelar fotboll eller tvspel eller liknande utan begår kriminella handlingar och umgås med gängkriminella i en av Sveriges största städer anser jag att man ska börja se problemet för individen och inte tänka "tonåringar kan vara ute efter 20 på skoldagar, mamman är för stäng".

Generellt kopplas socialtjänsten inte in om det inte redan finns något problem som behöver lösas, vore en fördel om man som förälder fick hjälp att lösa problemet och att även socialtjänsten ser problemen som finns, inte bara symptomen och inte tänker att ungdomarna är som vilka generella ungdomar som helst.
Vilka insatser tror du hade fungerat i din sons fall? Vad hade han gått med på? Vad hade fungerat? Vad hade du önskat?

Hoppas han fick ordning på sitt liv ändå. :heart
 
Vilka insatser tror du hade fungerat i din sons fall? Vad hade han gått med på? Vad hade fungerat? Vad hade du önskat?

Hoppas han fick ordning på sitt liv ändå. :heart
Han har fått ordning på sitt liv, är 23 nyss fyllda i veckan. Han klarade teoriprovet för bil förra veckan på första försöket utan några anpassningar trots dyslexi (för han ville göra som alla andra och försöka själv först), ska strax få sitt lärlingsbevis efter de där åren som gått som lärling så utbildning har han, trots dåliga betyg i grund-och gymnasieskola där han inte hade alla kärnämnena, utan man löste det slutligen genom att satsa på ämneskurserna och sedan fick han läsa in kärnämnena på komvux, har ett jobb han sliter på och säger att han älskar att jobba och kan inte tänka sig att inte jobba. Han har sunda, vettiga värderingar om människor och annat, något som många inte såg ett spår av när han var 15, de liksom försvann då.

Vad som alltid har fungerat i min sons fall har varit konsekvenser vid felaktigt handlande. Det är även därför han gillar vuxenlivet. Det är tydligt, gör man fel får man inga pengar osv. Konsekvenserna kommer. Det går inte att som tonåring skylla på att man inte förstår bättre, försov sig, inte hörde, inte mådde bra, inte orkade osv som man så ofta gjorde (säger han), som vuxen bryr sig myndigheter med flera inte om det. Konsekvenserna är tydliga- söker man inte jobb får man inget försörjningsstöd, lämnar man inte in aktivitetsrapport i tid får man ingen a-kassa, går man inte på lektionerna på komvux(gör uppgifterna får man inget CSN, gör man fel på jobbet får man samtal av chefen, kommer man sent får man i bästa fall löneavdrag osv.

Det fungerade hemma fram till han började skolan också, tydlighet, ramar. I skolan kunde man inte sätta honom på stolen när han sprang omkring i klassrummet utan lät honom härja. Och ringde mig så att jag skulle prata med honom, vilket jag gjorde och han förstod och allt.... Och det blev bara värre och värre. Samma var det på möten med socialtjänsten. "Vi kan inte tvinga dig att komma till möten. Vi kan inte tvinga dig till något" Såklart inte. Men att inte förstå att gränser behövs när han härjade med kriminella? Att inte på något vis agera? Jag förstår att de inte kan, lagen ser ut som den gör. Man agerar inte förrän det är för sent och så sätter man ungen på ett hem bland andra brottslingar och tror att problemet är löst. Det är bara cementerat.

Jag plockade knivar och andra knivliknande vapen från hans rum, väskor och kläder, som han hade med sig till skolan. Jag störde honom ständigt med att han skulle passa tider, förhörde honom och hans vänner om vad de gjort, hade släktingar och vänner som hämtade honom och letade upp honom när han inte passade tider osv. Det var besvärligt att göra fel.Det gav konsekvenser. Men både han och jag fick veta att jag inte hade någon laglig rätt att göra något av det, inte heller sätta mig vid ytterdörren och hindra honom att gå ut till sina gängpolare. Men vilken förälder släpper ut sin tonårspojke till gäng med vapen och knark? Han skulle aldrig jobba, det var bara loosers som gjorde det. Sälja knark var lättfötjänta pengar, begå andra brott likaså, det enda av värde var hur högt man stod i ett kriminellt gäng. Invandrare var inget värda, Sverige tillhörde svenskar, funktionsnedsatta och homosexuella var bara loosers. Detta var inget han tyckte före han träffade gänget och inget han står för efteråt heller. Om man släpper sådana som honom helt fritt och tänker "han blir väl vuxen" så surras de fast i gängen. Då går det utför käpprätt. Beroende på mentaliteten på ungen så kan han ta sig därifrån som vuxen när han inser att "det här är ju inte jag", men antagligen hinns det väl inte med- antingen pga död, fängelse eller mentalt nedbruten och helt uppgiven pga alla motgångar och skit.

Jag vet inte vad man ska göra, men inte bara rycka på axlarna åt det. Jag anser inte heller att jag måste sitta på korrekt svar för att få lov att vara kritisk mot ett system som inte fungerar.
 
Kanske, men samtidigt handlar det väl delvis om varför människor mår så dåligt i samhället att några (få) av dem blir skolskjutare. Att det inte handlar enbart om vapenkontroll utan om hur vi ska förhindra våldsdåden och HUR. Vad fungerar egentligen?
Om ni önskar en sån diskussion är utbrytning ett alternativ?
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Är det vanligt och att rekommendera att man i en överklagan numrerar varje stycke? Som exv. i detta dokument .
Svar
7
· Visningar
788
Avel Läste M. Rundgrens avhandling om avvänjning av föl. Här har vi en som verkligen studerat fölets utveckling:bow: "Berger (1986) fann att... 6 7 8
Svar
142
· Visningar
11 371
Senast: Fenestra
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp