Inte för min skull - jag ska inte skriva mer om just den aspekten.Om ni önskar en sån diskussion är utbrytning ett alternativ?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Inte för min skull - jag ska inte skriva mer om just den aspekten.Om ni önskar en sån diskussion är utbrytning ett alternativ?
Ur artikel på DN, intervju med Björn Berglund från Fryshusets avhopparverksmhet ExitDet är fortfarande intressant, tycker jag, att det var just en sk skolskjutning. Kände han offren? Lärarna? Så det blev personligt? Eller kände han ett utanförskap då detta var människor med framtidsplaner, drömmar, meningsfullhet etc medan han själv kanske saknade hopp. (Ingen ursäkt, alltså, utan en fundering.) Annars kunde han ju lika gärna ha gått in på ICA Maxi och skjutit, då hade han säkert fått ihjäl betydligt fler. Eller inne i en fullsatt buss? Varför är skolor så "populära" mål?
Ur artikel på DN, intervju med Björn Berglund från Fryshusets avhopparverksmhet Exit
Ja, det är väl ganska "naturligt" att det tenderat att bli så. Och vi har ju i Sverige några exempel på gärningspersoner som utfört dåd i vuxen ålder på skolor de haft en relation till tidigare. Till saken hör ju också att de flesta av de dåden haft högerextrema motiv, både de som utförts av vuxna och de som utförts av yngre elever. I vissa fall är kopplingen grumligare, och när det förekommit hyllningar av tidigare skoldåd som utförts med högerextrema motiv så verkar det ibland som att de kanske hyllar våldsverkaren i sig, mer än ideologin bakom. En del har dömts till vård pga. allvarlig psykisk störning, så det ena utesluter liksom inte det andra.Ur artikel på DN, intervju med Björn Berglund från Fryshusets avhopparverksmhet Exit
@corzette istället för att hånskratta åt det jag skriver kan du väl presentera exempel som tyder på motsatsen?
Nja, om det hade varit 50/50 och inte en majoritet med utländsk bakgrund hade det varit rimligare. Det som Berglund beskriver kan ju också te sig på olika sätt, det är möjligt att välja en skola man sammankopplar starkt med personligt nederlag och kanske delvis rikta agget mot invandrare och tänka att de är en del av varför allt är skit. Sedan sköt ju inte ens Breivik bara personer med utländsk bakgrund.Jag tror polisen höll tillbaka rasistteorin då dom ändå såg att det var svenskar med bland både döda och skadade. Om han nu valde skolan av anledningar som Björn Berglund angav så är det väl inte jättemärkligt ändå att majoriteten av offren är av utländsk härkomst om majoriteten av eleverna är av utländsk härkomst?
Nja, om det hade varit 50/50 och inte en majoritet med utländsk bakgrund hade det varit rimligare. Det som Berglund beskriver kan ju också te sig på olika sätt, det är möjligt att välja en skola man sammankopplar starkt med personligt nederlag och kanske delvis rikta agget mot invandrare och tänka att de är en del av varför allt är skit. Sedan sköt ju inte ens Breivik bara personer med utländsk bakgrund.
Sen på samma tema undrar jag om det är så bra att det skrivs så väldigt mycket i media.
Om nu det uteblivna försörjningsstödet skulle vara en trigger så blir man ju mörkrädd hur på gränsen någon kan balansera mellan helt osynlig till massmördare/ möjlig terrorist. Hur många fler befinner sig där? Hua!
Tänk att få reda på vilken granne man haft i flera år och vem kommer vilja flytta in i den lägenheten?
Det har jag också tänkt på, det måste vara en svär sorg som ju också blir nästan lite förbjuden, de sörjer såklart sin son också, samtidigt som det också måste vara mycket skuldkänslor.Jag tänker på förövarens familj… Jag tänker såklart också på offrens familjer, men just nu kan jag inte släppa förövarens familj. Deras enorma (vad jag antar) lidande och sorg för vad som hänt, han som var deras älskade son tills han plötsligt förvandlades till något annat. Hur hanterar man den smärtan? Idag på gudstjänsten, från Längbro kyrka (”min” fina kyrka), sa de något i stil med ”vi överlever det här” och menade på att tragedier har hänt tidigare i historien men att människan överlevt. Hur överlever man att ens son gjort detta? Så många tankar och jag lider verkligen med alla som mist någon familjemedlem eller kär vän i denna enorma tragedi, men just idag kan jag inte släppa tanken på förövarens familj![]()
Jag tänker på förövarens familj… Jag tänker såklart också på offrens familjer, men just nu kan jag inte släppa förövarens familj. Deras enorma (vad jag antar) lidande och sorg för vad som hänt, han som var deras älskade son tills han plötsligt förvandlades till något annat. Hur hanterar man den smärtan? Idag på gudstjänsten, från Längbro kyrka (”min” fina kyrka), sa de något i stil med ”vi överlever det här” och menade på att tragedier har hänt tidigare i historien men att människan överlevt. Hur överlever man att ens son gjort detta? Så många tankar och jag lider verkligen med alla som mist någon familjemedlem eller kär vän i denna enorma tragedi, men just idag kan jag inte släppa tanken på förövarens familj![]()
Ja, vilken psykolog är utbildad inom detta och kan hjälpa familjen? Kan man någonsin återkomma till sitt hus osv? Många tankar…Det har jag också tänkt på, det måste vara en svär sorg som ju också blir nästan lite förbjuden, de sörjer såklart sin son också, samtidigt som det också måste vara mycket skuldkänslor.
Om man i förväg talar om vad det är man ska höra, så är sannolikheten hög att man hör just det.
Lex "Stairway to Heaven".
Nu kom jag att tänka på boken "Vi måste prata om Kevin" som jag läste för en massa år sen.Ja, vilken psykolog är utbildad inom detta och kan hjälpa familjen? Kan man någonsin återkomma till sitt hus osv? Många tankar…