Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dress?

[bigganl]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Jag försöker få en bild i huvudet av hur detta går till men lyckas inte riktigt. Kan du på ett pedagogiskt sätt förklara hur du gör?

Jag önskar jag kunde, men jag är inte säker på att jag kan. Det är så mycket. En helhet. Detta är bara en liten del i helheten. Någon av mina tränare skulle kunna förklara på ett bra sätt. Det är jag säker på, men jag tror inte jag klarar det. Jag tycker jag har förklarat så gott jag kunnat tidigare i tråden.

Jag tänker på min gamla häst som helst alltid ville vara 5 m lång o använda bettet som ett stödben,

Det är en klockren beskrivning av hur min häst var i början.
När jag försökte aktivera henne ur detta fick jag bara mera motstånd.
På henne började jag från början med att ha en väldigt lös tygel. Jag sökte och hittade böjning och började arbeta mycket med framförallt öppnor i skritt.
Jag tog bara i tygeln om hästen gick ur sin böjning annars var hon tvungen att bära sig själv. Sträckte jag minsta lilla i tygeln hängde hon sig på den direkt. När detta fungerade i skritt lade vi in fåtal travsteg. Utifrån det lekte jag/vi med olika rörelser mer och mer och hästen blev starkare och starkare. Att hon har hängt i handen är det ingen som tror nu. Hästen är lätt i framdelen och har högre ridbarhet än jag trodde var möjligt.
Men den sträckta tygeln kommer från hästen när aktiviteten finns bakifrån över ryggen och kommer ända fram till handen.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Blir halv-knapplån för jag riktar mig till dig och Jasmine4 som varit inne på "självbärig"/överstrykningar:
Att man lättar i EN hand och hästen går kvar, det känns väldigt logiskt, särskilt om man följer en lära där hästen ska gå för yttertygeln i första hand. Men om man släpper båda - om så bara en kort stund - och hästen går kvar, borde inte det egentligen tyda på spänning, att hästen verkligen håller upp sitt huvud själv istället för slappnar av mot bettet? För skulle hästen vara avspänd i nacke/underkäke/hals så bör den ju rent teoretiskt hänga med när man släpper på tygeln.?

 

[axel]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Det beror på att en god ryttare kan antingen få hästen att gå kvar fast man lättar ur- ha hästen på sitt säte eller så släpper man medvetet ut den i formen- man har en annan ridnig- men har den fortfarande kvar i balans.

 

[Solis]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Ja, hästen kommer att följa med handen om man ägnar sig åt handridning, alltså om man tillåter ett för tungt stöd i handen o har inaktiva bakben. Om man strävar efter att "ha hästen på sätet" o aktiverar bakbenen rätt samt får hästen mjuk o lösgjord så kommer den att gå kvar när man gör en överstrykning. Detta är ett test för att kolla att den verkligen bär sig själv. Överstrykningen görs snabbt, det är inte så att man släpper tygeln o rider omkring så i en kvart....

 

[Jasmine4]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Det är en klockren beskrivning av hur min häst var i början.
När jag försökte aktivera henne ur detta fick jag bara mera motstånd.
På henne började jag från början med att ha en väldigt lös tygel. Jag sökte och hittade böjning och började arbeta mycket med framförallt öppnor i skritt.
Jag tog bara i tygeln om hästen gick ur sin böjning annars var hon tvungen att bära sig själv. Sträckte jag minsta lilla i tygeln hängde hon sig på den direkt. När detta fungerade i skritt lade vi in fåtal travsteg. Utifrån det lekte jag/vi med olika rörelser mer och mer och hästen blev starkare och starkare. Att hon har hängt i handen är det ingen som tror nu. Hästen är lätt i framdelen och har högre ridbarhet än jag trodde var möjligt.
Men den sträckta tygeln kommer från hästen när aktiviteten finns bakifrån över ryggen och kommer ända fram till handen.

Men av det du skriver här så låter det helt logiskt att jobba från det hållet även för mej. En häst ska ju inte få gå och hänga på tygeln då måste den aktiveras bakifrån men även, precis som du menar, (tror jag), "tvingas" genom att inte få något att hänga i utan hitta sin balans.

 

[Jasmine4]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Man kan lätta ur båda, men inte släppa ut hela tygeln plötligt, för då tappar man den jämna fina kommunikationen med hästens mun, bettet är en del av kommunikationen men inte ett stöd att hänga på. Det är ingen inriktning som vill ha en häst som hänger i handen? Däremot att länga ut mer och mer men med kontakten kvar, till en längre tygel och lägre form är en annan sak.

 

[Solis]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Jo, så var min häst med, hon tog alla chanser till att hänga sig på. Det uppmuntrade ju verkligen till att bli för stark i handen, och på det viset "fostrade" hon mig till att rida med sätet istället. Hon blev också lätt i framdelen, men hon krävde sin ryttare livet igenom då hon var rent äckligt stark o mycket väl medveten om det också. Jag lärde mig att reglera henne helt o hållet med sätet. Så på så sätt blev hon en perfekt läromästare.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Det beror på att en god ryttare kan antingen få hästen att gå kvar fast man lättar ur- ha hästen på sitt säte eller så släpper man medvetet ut den i formen- man har en annan ridnig- men har den fortfarande kvar i balans.

Även till Solis:
Jag tror säkert att det *går* i praktiken att släppa och rida för sätet... Fast ser vissa risker med det, sen beror det väl som med allt på hur skicklig utövaren är ffa på att bedöma om det blir på rätt sätt/av rätt orsak.

Men om vi säger såhär - t o m hästarna som rids på lös tygel ska söka fram mot bettet hela tiden. Därav min fundering.
Att en häst "slappnar av mot bettet" ser jag absolut inte som samma sak som att ha hästen i handen eller ge ett femte ben.
Skillnaden i känsla kan bli som att jämföra ett tungt bildäck i handen med ett mjukt moln!
Å andra sidan så bör man ju kunna "rida upp" en hästs huvud även om man sitter med helt utsläppt tygel (annars skulle det vara omöjligt för dom som rider utan huvudlag att få dressyrform! )- men även då är det lätt hänt att hästen höjer huvudet i spänning, kortar upp överlinjen, annars bör halsen (halskotpelaren) ändå hållas lång och sökande framåt i höjningen. Lite klurigt. Borde vara jämförbart med risken för hästen som "hålls kvar" med sitsen i formen - visst lär det GÅ men att man får passa så det verkligen är i ett avspänt läge och att hästen ändå söker sig ärligt fram mot bettet hela tiden.
Har ni även något sätt att checka av att det är i avslappning och inte blir statiskt spänt för att hålla kvar formen? Eller särskilda andra pusselbitar som måste sitta innan det ens är någon idé att göra en sån check?

Förtydligande: jag pratar alltså inte om en överstrykning, jag pratar om att släppa båda tyglarna omän så snabbt och vilja ha kvar hästen i samma huvudposition.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Man kan lätta ur båda, men inte släppa ut hela tygeln plötligt, för då tappar man den jämna fina kommunikationen med hästens mun, bettet är en del av kommunikationen men inte ett stöd att hänga på. Det är ingen inriktning som vill ha en häst som hänger i handen? Däremot att länga ut mer och mer men med kontakten kvar, till en längre tygel och lägre form är en annan sak.

Ja det är så jag tänker också, länger man så länger man lite successivt så hästen hinner hänga med. Men nu var det släpper ut helt, snabbt, för att kolla att hästen går kvar själv vi pratade om. Vet inte hur vanligt det är men det låter bakvänt/riskabelt i mina öron.

 

[mackan]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Har ni även något sätt att checka av att det är i avslappning och inte blir statiskt spänt för att hålla kvar formen? Eller särskilda andra pusselbitar som måste sitta innan det ens är någon idé att göra en sån check?

det checkar du ju av konstant under passet genom att du konstant kan variera takt och tempo och att halvhalter går igenom. Funkar detta blir det aldrig statiskt. Nu pratar jag dock om att fortfarande ha lätt tygelkontakt.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

det checkar du ju av konstant under passet genom att du konstant kan variera takt och tempo och att halvhalter går igenom. Funkar detta blir det aldrig statiskt. Nu pratar jag dock om att fortfarande ha lätt tygelkontakt.

Undrar om vi tänker på samma sak nu? Annars förstod jag inte riktigt svaret.
Kan du genom att se om du får svar på halvhalter och tempoändringar avgöra om överlinjen är avspänd? Tänker du så att halvhalterna inte går igenom till bakbenen annars?

 

[mackan]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Undrar om vi tänker på samma sak nu? Annars förstod jag inte riktigt svaret.
Kan du genom att se om du får svar på halvhalter och tempoändringar avgöra om överlinjen är avspänd? Tänker du så att halvhalterna inte går igenom till bakbenen annars?

jag kanske missförstod din fråga? men jag tolkade det som att du frågade hur man kan försäkra sig om att hästen inte är statisk och det var det jag svarade på. så ja - jag kan självklart känna om överlinjen är avspänd genom att variera på det sättet, för i varje variation känner du annars spändheten och halvhalterna går inte igenom, varken till bakbenen eller ngn annanstans : )

du ska ju, på en korrekt arbetande häst, kunna korta, länga, samla upp eller länga ut, ta tillbaka eller rida på, så lite som ett par steg, bara med en finstämd snabb och lätt hjälp, innan du varierar vidare. sånt funkar inte om det finns spändhet/statiskhet i ekvationen.

 

[bigganl]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Ja du hittade en väg som fungerade för dig och din häst. Det gjorde jag också. (Min häst fostrade inte mig att göra annorlunda. Möjligen att göra rätt mycket mindre. Det blev tvärtom hon som lärde sig istället.) Så länge det fungerar måste det vara rätt. Vi kom dit vi ville båda två. Att vi sedan tog helt olika vägar spelar mindre roll tycker jag så länge häst och ryttare är nöjda och man kommer dit man vill.

 

[Lusidor]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

KL

Satt nu och funderade en sekund på det där med att lätta ur och få antingen häst som går kvar eller följer med framåt..

jag tror att det mer sitter i vad man gör med bäckenet. Vill jag länga ut halsen lättar jag något i sitsen, släpper upp ryggen och vinklar fram bäckenet i en mer framåt-nedåtbjudande sits, och då söker hästen handen och får "tugga/suga åt sig" tygeln som släpps ut sakta under några steg eller en liten bit som nedvarvning/stretching/vila.

Mer belastande sits uppmanar mer till att gå kvar i arbete och bära sig själv även då tygeln släpps helt. Fattar även trav genom att sitta lite mer tydligt och belasta genom att spänna magen och sträcka på ryggen. Sedan galopp genom att lyfta upp ett sittben och "göra ett galoppsprång" med bäckenet.. Ytter sittben belastar då mer, ger ett mottryck genom hästryggen av ytter bak som sätts ner tydligt och "bär fram" inner bak i galoppinledningen.. (hm, vimsar iväg från ämnet..) Då hästen fattar galopp sammansmälter ju då hästens rörelser med ryttarens galoppande..
Så det kommer nog mer ur vad man gör med sitt skelett och balanspunkt än hur man hanterar bettet.

-Men, för mig förbereder handen (ber om avslappning) så hästen är i hyfsad balans och längd i överlinjen, så de KAN svara på sitsen sedan.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

jag kanske missförstod din fråga? men jag tolkade det som att du frågade hur man kan försäkra sig om att hästen inte är statisk och det var det jag svarade på. så ja - jag kan självklart känna om överlinjen är avspänd genom att variera på det sättet, för i varje variation känner du annars spändheten och halvhalterna går inte igenom, varken till bakbenen eller ngn annanstans : )

du ska ju, på en korrekt arbetande häst, kunna korta, länga, samla upp eller länga ut, ta tillbaka eller rida på, så lite som ett par steg, bara med en finstämd snabb och lätt hjälp, innan du varierar vidare. sånt funkar inte om det finns spändhet/statiskhet i ekvationen.

Då är jag med!
Kanske inte riktigt att man inte "kan" utföra det du beskriver om hästen är spänd, men just att man känner motståndet tydligt för att det inte går bak i rumpen. Tror vi tänker på samma sätt på så vis men uttrycker det i lite olika övningar- vill ha hästen med sig och få respons direkt för att hästen är avspänd och i balans.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

KL

Satt nu och funderade en sekund på det där med att lätta ur och få antingen häst som går kvar eller följer med framåt..

jag tror att det mer sitter i vad man gör med bäckenet. Vill jag länga ut halsen lättar jag något i sitsen, släpper upp ryggen och vinklar fram bäckenet i en mer framåt-nedåtbjudande sits, och då söker hästen handen och får "tugga/suga åt sig" tygeln som släpps ut sakta under några steg eller en liten bit som nedvarvning/stretching/vila.

Mer belastande sits uppmanar mer till att gå kvar i arbete och bära sig själv även då tygeln släpps helt. Fattar även trav genom att sitta lite mer tydligt och belasta genom att spänna magen och sträcka på ryggen. Sedan galopp genom att lyfta upp ett sittben och "göra ett galoppsprång" med bäckenet.. Ytter sittben belastar då mer, ger ett mottryck genom hästryggen av ytter bak som sätts ner tydligt och "bär fram" inner bak i galoppinledningen.. (hm, vimsar iväg från ämnet..) Då hästen fattar galopp sammansmälter ju då hästens rörelser med ryttarens galoppande..
Så det kommer nog mer ur vad man gör med sitt skelett och balanspunkt än hur man hanterar bettet.

-Men, för mig förbereder handen (ber om avslappning) så hästen är i hyfsad balans och längd i överlinjen, så de KAN svara på sitsen sedan.

Det var typ det där jag funderade på, men hjärnan räckte inte riktigt till för stunden.
En grej jag rent konkret kan sammanknippa det med är att om/när jag släpper längre tygel till hästen som gärna går högt för att inte trilla på bogarna, då måste jag vara toknoga att inte börja peka framåt i bäckenet eller föra fram egna axlarna (lättare sagt än gjort när hästen nästan slungar fram mig ibland, måste sitta emot! ) och man får inte släppa för snabbt givetvis för att inte trigga till att trilla på näsan utan korta-länga bara lite i taget.
Det är väl en sån där tydlig "hålla kvar med sätet" som axel pratar om.
Likaså en övning som jag såg en VD-tränare utöva med sina elever- lägga ner formen på hästen något för att sen tänka att man med sätet utan tyglarna ska rida upp formen på hästen- tokbra övning!
Men kontakten försvann ju inte för det, hästarna sökte sig fortfarande fram till handen och blev inte nämnvärt kortare i halsen tack vare att hals- och överlinje fortfarande var lång.

Själva poängen (iaf inom de läror jag pysslar med...) med att länga tygeln är ju att hästen SKA få länga sin ram.? Att den inte ska behöva trilla på bogarna eller tappa balansen får man såklart försöka hjälpa till med sitsen för. Känns mindre omvänt att först låta länga och sen rida upp jämfört med att länga men inte låta hästen länga sig.? Kanske tänker lite konstigt.

 

[bliss]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Ja det är så jag tänker också, länger man så länger man lite successivt så hästen hinner hänga med. Men nu var det släpper ut helt, snabbt, för att kolla att hästen går kvar själv vi pratade om. Vet inte hur vanligt det är men det låter bakvänt/riskabelt i mina öron.

Jag hoppas att det är vanligt att göra överstrykningar i engelsk dressyr. Vad är det som är riskabelt med att checka av att hästen har en ärlig form och är på sätet..?
Man släpper inte successivt ut hela eller nästan hela tygeln som för en sökning framåt nedåt. Man för fram händerna (ibland ena beroende på om eller hur böjt spår) ett par handsbredder medan hästen förflyttar sig 2-3 hästlängder, för att kolla att hästen bär sig själv och i samma tempo. Nos och panna får komma lite längre framför lodplanet.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Tack för förtydligande!
Det var det där med att hästen ska "gå kvar" med hals/huvud som jag inte fick ihop. På din beskrivning låter det helt enkelt som att man ger en längre ram men ändå vill ha kvar hästen i balans?

 

[bliss]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Jo, man vill att hästen ska gå kvar i formen, att "på tygeln" inte sitter handen, men den får komma lite till fram med nos o panna.

Har diskuterats lite i den här tråden och den här

 

[mackan]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

En grej jag rent konkret kan sammanknippa det med är att om/när jag släpper längre tygel till hästen som gärna går högt för att inte trilla på bogarna, då måste jag vara toknoga att inte börja peka framåt i bäckenet eller föra fram egna axlarna (lättare sagt än gjort när hästen nästan slungar fram mig ibland, måste sitta emot! ) och man får inte släppa för snabbt givetvis för att inte trigga till att trilla på näsan utan korta-länga bara lite i taget.

Men hästen ska ju absolut inte trilla på näsan för att tygeln släpps? Då är den helt enkelt "inte där" dvs den bär sig inte - vare sig du har döljt det genom att inte släppa på tygeln, eller släpper tygeln och då påvisar problemet tydligare.