Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dress?

[bigganl]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Ja man har ju kontakt när man vill korrigera, men annars rider man på lös tygel eller tanken är det iaf. Varför inte detta inom dressyren? varför inte sträva efter att slippa ta hästen i munnen så mkt?

Der ÄR vad man strävar efter.
Fast kontakt med hästens mun vill i alla fall jag ha hela tiden. Däremot vill jag inte ta i hästens mun om jag inte vill någonting. Det är ju en kontakt på en lös tygel jag vill ha.

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Deras skiftande åsikter behöver ju inte ha ett dugg med deras träningsinriktning att göra utan mer hur de är som personer.
Om man jämför vanliga utbildade dressyrtränare med varandra finns ju hur många olikheter som helst dem emellan.

Fast här kan jag ändå se skillnaden att AR mer eller mindre "är" BB iom att det inte finns något större utbud på "större" tränare och det är BB´s koncept. Rider man för fler/andra "större" tränare så heter det plötsligt inte AR längre även om det skulle vara liknande stil/filosofi bakom det hela! Så ser iaf jag det. Och skulle jag inte längre vara tillfreds med BB´s metoder överlag (nu är ju jag på såpass låg nivå att jag har många underhuggare att välja bland som duger, men OM man nu inte skulle hitta någon av dom heller som passar eller OM man är på såpass hög nivå) så skulle jag nog också söka mig utåt till andra "större" tränare/läror. På sätt och vis är det väl det han uppmuntrar till? När man kommit så långt att man börjar kunna gå sin egen väg, ungefär då kanske man har kommit till det stadie där det börjar utvecklas till "konst" och man kan utveckla sig själv vidare till en "mästare"/konstnär? Rent logiskt sett tycker jag det borde hämmas om man fortsätter för länge att följa i en och samma persons fotspår.
Att det skiljer mycket bland underhuggarna (riddarna t ex) det har jag också erfarenhet av. Både vad gäller pedagogik och egna metoder.
Sen kan man säkert blanda in lite eget även när man rider för andra, beroende på hur stor frihet man får. Riddaren som jag brukar rida för nu t ex uppmuntrar till självständig ridning där tränaren ifråga funkar mer som "coach". Jag personligen tar gärna emot den mer tydliga hjälpen där jag får färdiga uppstrukturerade övningar att rida och ganska mycket feedback/instruktioner. Men ju längre man kommer desto mer stimulerande skulle jag tro med den typen av tränare.
Jag är fortfarande influerad av klassiskt franskt och på vissa områden tycker jag det är bra mycket mer logiskt/effektivt än AR. Då vill jag gärna behålla de bra bitarna därifrån som vi behärskar och när tillfälle ges- plocka fram det. Och jag gissar att det kommer bli lättare att kombinera de två ju längre man kommer, men jag som ryttare måste isf också få "stöd" från tränare på den punkten vilket nog är lättare om man även rider för tränare med såna filosofier, särskilt när man börjar komma upp i svåra rörelser.

Lite svammel från mig som iaf är tänkt att vara objektivt!

 

[Fiador]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

*kl*

Egentligen tycker jag det på sätt och vis är mer skumt att rida med lång tygel utan direktkontakt med munnen på tränsbett.
Då blir det liksom verkligen direktkontakt så snart man behöver göra något med handen vilket kan bli ganska ryckigt upplever jag. På ett bett med hävstångseffekt kommer bettet förvarna redan när man t ex höjer handen eller vibrerar i tygeln vilket betyder att man kan ta många tygeltag utan att ens ta direktkontakt med munnen. Själv kör jag iofs med kontakt mer eller mindre hela tiden (med undantag för kapsonen som hästen tolkar som "gå emot", lär inte gärna bort det heller eftersom det kan vara praktiskt för att få fram nosen alt. lägga till skjutkraft) eftersom jag upplever att det passar oss bäst.

Förstår hur du tänker, men den sorts förfinade kommunikation du pratar om kommer ju först långt fram i utbildningen. Med ett stång bett kan du ju inte vara tydlig när du behöver (gör ont för hästen och verkar ju endast med häsvstångseffekt, ej i sidled) själv rider jag bettlöst (Hackamore/bosal – ”The Vaqueros way”) tills hästen är ”nästan färdig” då går jag över till ”two rein” (Hackamore + bett) och introducerar bettet successivt.

*kl*
Med ett Hackamore kan jag vara tydlig utan att göra illa den unga/outbildade hästen och bevarar samtidigt den känsliga munnen tills den/vi är redo för bett. Om mina tygeltag inverkar negativt och/eller ryckigt på hästen så innebär det för mig att jag antingen gör något galet eller så är hästen inte mogen för den övningen/formen ännu, då går jag tillbaks några steg i grundarbetet och/eller rannsakar mig själv.

Att jag inte har ”fysisk kontakt” med hästens huvud hela tiden behöver ju inte betyda att jag måste göra stora rörelser för att ”ta kontakt”, oftast behöver jag inte ens sträcka tygeln utan hästen svarar innan tygeln blir sträckt genom att själv sätta/ställa huvudet i den position jag ber om. Ju mer "frihet" hästen får, desto snabbare kommer den att svara på signalen vilket, i min värld, till slut leder till att man kan börja använda stångbett med hävstångseffekt.

Hästen vill egentligen slippa trycket helt och hållet och om man visar den att det finns en plats där den får vara ifred så kommer den villigt och lyhört att skynda sig dit, dvs gå mot eftergift istället för gå ifrån tryck. Det krävs en hel del psykologi för att få till det, man måste helt enkelt sätta sig in i vad som triggar hästen och tillåta den att prova sig fram själv, även om det ibland blir fel.

 

[Fiador]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Der ÄR vad man strävar efter.
Fast kontakt med hästens mun vill i alla fall jag ha hela tiden. Däremot vill jag inte ta i hästens mun om jag inte vill någonting. Det är ju en kontakt på en lös tygel jag vill ha.

Precis så menar jag också.

*kl*
kanske är det så att jag missförstår betydelsen av "kontakt" här, att vi menar samma sak, men beskriver det på olika sätt?

Det som gör mig förvirrad är när någon uttrycker att de vill ha "en mjuk jämn kontakt med hästens mun", det uppfattar jag som en mer "fysisk" kontakt, att man "håller i hästen" om än mjukt, men jag kan ju har missförstått det.

 

[Jasmine4]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Med en sträckt och inte hängande tygel kan man ha olika sorters kontakt, alltifrån att hästen hänger sej på bettet och till en fjäderlätt kontakt där hästen är i egen balans och inte har behov av att lägga sej på bettet. Den även kan hänga på ena tygeln/bogen eller den kan backa av från handen. Det finns olika varianter.

De som uppplevt VD som väldigt negativt har förmodligen aldrig kommit till att förstå hur det kan vara med en fjäderlätt kontakt som är en väg till kommunikation mellan häst och ryttare, där ryttaren kan endast lite lite röra ett finger och få respons från hästen. Det är inte på något sätt ett hållande då, man ska kunna länga ut tygeln och hästen går kvar. Det innebär att den bär sig själv.
Men det är nog här missförstånden uppstår, många som inte har upplevt den kontakten och den kommunikationen man kan ha då, tror utifrån att tygeln är sträckt att ryttaren håller hästen uppe Medn det är inte alls så det ska vara.

För en häst som går oengagerat och utan energi skulle det ju bli så med om man kortade upp tygeln, antingen det eller så skulle den lyfta nacken och balansera där istället, med sänkt rygg. (som man ser på filmerna från clinicen)

En häst som verkligen ska bära sig själv och arbeta igenom hela sin överlinje måste ha som typ cirkelenergi, som går igenom hela överlinjen. Den skapar man inte med handen eller tygeln. Den kommer genom att man engagerar hästen bakifrån. Men det måste finnas en förbindelse genom hela hästens kropp, från munnen ner till bakhovarna, och där behöver hästen kommunikationen med ryttarens hand för att kunna arbeta rätt, den ska ju söka sig fram till bettet och det är då den får förutsättningarna att använda kroppen som vi vill. Sen ska man kunna länga ut tygeln och hästen är kvar, men släpper man den jämna kommunikationen helt, dvs hästens lätta sug i bettet, som ryttaren känner i handen, så har man övergett hästen och den kommer att tappar cirkelenergin och sin ryggaktivitet också. Hästen behöver och vill ha den kontakten, och det är inget häng alls eller bärande fårn ryttarens sida utan hästen som vill sträcka sej fram bettet, hästen söker kontakten.

Så ser jag det ska jag kanske tillägga. Kanske är det svårbegripligt förklarat, det är inte min starka sida. Oj långt blev det, försöker dela upp så det blir läsbart!

 

[Jasmine4]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Fortsätter tankarna om skillnader. Den korta joggande traven som man sågs även från riddarprovet, den saknar den här energin, utom en liten bit, men då hästen bromsas tillbaka, och på grund av bristen på styrka och att det inte finns någon kommunikation i handen som hästen har hjälp av så tappar den återigen ryggen.

Så kort trav kan man rida i, men då med mycket mer energi, (som man måste åstadkomma och kontrollera med sätet) för att hitta en bra takt eller för att arbeta med variation i takten. Men för att hästen ska kunna göra det med bibehållen ryggverksamhet kävs att ryttaren kan använda sitt säte och skapa energin, och också kontrollera den så att det blir ett tryck i steget, och hästen behöver runda sig för att orka få upp/med sin rygg. Då kan man endast rida så kortare stunder och måste variera med att rida mera framåt, för det blir jobbigt för hästen. Annars ser jag den joggande traven som kanske inte skadlig men meningslös ur stärkande perspektiv.

Ryttaren använder sin kropp väl när det gäller att forma hästen Men en dimension saknas och det är att använda sätet samlande. (Det gör däremot eleven på clinicen-filmerna, men då är det stället annat hon INTE gör, som jag skulle tycka var viktigt)

Jag kan förstå att VD-ryttare ser AR som ett komplement eftersom just det där att förstå hur man använder den egna kroppen för att forma hästen inte lärs ut så ofta inom VD. Där finns ett "hål" som AR fyller, tänker jag. Men även för en del att det kan kännas kravlöst, lättare ridning på många sätt.
Nog är det skillnader,

 

[bigganl]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Men det är nog här missförstånden uppstår, många som inte har upplevt den kontakten och den kommunikationen man kan ha då, tror utifrån att tygeln är sträckt att ryttaren håller hästen uppe Medn det är inte alls så det ska vara.

Det behöver inte vara några missförstånd. Även för en sån som mig som upplevde den vanliga dressyren positivt och har upplevt den lätta kontakten med sträckt tygel, är det ändå en annan känsla att ha den lätta kontakten på lösare tygel.
Jag merar inte att det ena måste vara bättre eller sämre. (för att undvika missförstånd) Jag menar bara att man behöver inte alls ha några negativa erfarenheter av vanlig dressyr. Den lösare tygeln är var vi (jag) börjar med och den sträcks när hästen sträcker den. (och inte tvärtom) I slutändan blir det samma sak, men vi börjar i olika ändar.

 

[bigganl]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Men det måste finnas en förbindelse genom hela hästens kropp, från munnen ner till bakhovarna, och där behöver hästen kommunikationen med ryttarens hand för att kunna arbeta rätt, den ska ju söka sig fram till bettet och det är då den får förutsättningarna att använda kroppen som vi vill.

Ja hästen ska söka till bettet. Då skulle jag säga att kommunikationen ska finnas från bakhovarna till bettet. (och inte tvärtom)

Sen ska man kunna länga ut tygeln och hästen är kvar, men släpper man den jämna kommunikationen helt, dvs hästens lätta sug i bettet, som ryttaren känner i handen, så har man övergett hästen och den kommer att tappar cirkelenergin och sin ryggaktivitet också. Hästen behöver och vill ha den kontakten, och det är inget häng alls eller bärande fårn ryttarens sida utan hästen som vill sträcka sej fram bettet, hästen söker kontakten.

Självklart ska man inte överge hästen och bryta kontakten. Har någon påstått det? Klart kontakten ska finnas, men det finna många många olika sorters kontakt.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

 

[axel]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

I slutändan blir det samma sak, men vi börjar i olika ändar.

Nej så blir det aldrig pga energibristen.

 

[Fiador]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Med en sträckt och inte hängande tygel kan man ha olika sorters kontakt, alltifrån att hästen hänger sej på bettet och till en fjäderlätt kontakt där hästen är i egen balans och inte har behov av att lägga sej på bettet. Den även kan hänga på ena tygeln/bogen eller den kan backa av från handen. Det finns olika varianter.

De som uppplevt VD som väldigt negativt har förmodligen aldrig kommit till att förstå hur det kan vara med en fjäderlätt kontakt som är en väg till kommunikation mellan häst och ryttare, där ryttaren kan endast lite lite röra ett finger och få respons från hästen. Det är inte på något sätt ett hållande då, man ska kunna länga ut tygeln och hästen går kvar. Det innebär att den bär sig själv.
Men det är nog här missförstånden uppstår, många som inte har upplevt den kontakten och den kommunikationen man kan ha då, tror utifrån att tygeln är sträckt att ryttaren håller hästen uppe Medn det är inte alls så det ska vara.

För en häst som går oengagerat och utan energi skulle det ju bli så med om man kortade upp tygeln, antingen det eller så skulle den lyfta nacken och balansera där istället, med sänkt rygg. (som man ser på filmerna från clinicen)

Jag tror jag förstår andemeningen i det du säger och att jag förmodligen lägger in mycket egna tankar och föreställningar i det ni skriver här. Samtidigt kanske det är så att dressyren är en aning ”opedagogisk” för människor vilket leder till att många som inte har förstått faktiskt sitter och ”håller ihop” sina hästar rent bokstavligt talat.

En häst som verkligen ska bära sig själv och arbeta igenom hela sin överlinje måste ha som typ cirkelenergi, som går igenom hela överlinjen. Den skapar man inte med handen eller tygeln. Den kommer genom att man engagerar hästen bakifrån. Men det måste finnas en förbindelse genom hela hästens kropp, från munnen ner till bakhovarna, och där behöver hästen kommunikationen med ryttarens hand för att kunna arbeta rätt, den ska ju söka sig fram till bettet och det är då den får förutsättningarna att använda kroppen som vi vill. Sen ska man kunna länga ut tygeln och hästen är kvar, men släpper man den jämna kommunikationen helt, dvs hästens lätta sug i bettet, som ryttaren känner i handen, så har man övergett hästen och den kommer att tappar cirkelenergin och sin ryggaktivitet också. Hästen behöver och vill ha den kontakten, och det är inget häng alls eller bärande fårn ryttarens sida utan hästen som vill sträcka sej fram bettet, hästen söker kontakten.

Här har vi dock en liten motsättning (rätta mig om jag har fel) men enligt din beskrivning ”vill /söker hästen själv kontakt med handen” och den blir ”övergiven” och tappar energin och samlingen om handen inte finns där, medans jag menar att hästen helst vill vara ”fri från handen” och att den själv kan behålla energin och samlingen så länge som den är mogen till. Det är faktiskt en viss skillnad, och skulle det ”rätta” vara som du säger så skulle jag aldrig kunna samla upp energin i en fullgod rörelse eftersom jag ju inte ens rider med bett, det finns ju ens inget för hästen att ”suga” efter. (OBS! Jag har inte tagit illa upp av det du skriver, reflekterar bara lite om skillnaderna i tänket, hoppas inte du tar illa upp av det).

*kl*
För mig skulle det aldrig fungera att rida enligt beskrivningen ovan, t ex i skarpt lägen med en ”kviga” framför mulen, då måste hästen ha ”huvudet fritt” för att kunna arbeta ”rätt”, dvs driva kvigan i en eller annan riktning och den skulle heller aldrig ”hinna med” en nyckfull kviga som ”fintar” än hit än dit om den inte var på sin bakdel, redo för språng, dvs samlad för uppgiften.

Själv tror jag att det handlar om hur man lägger upp träningen från början men oavsett hur man väljer att träna/rida så är det viktigt att man fullföljer den väg man har börjat så att det blir konsekvent för hästen.

Så ser jag det ska jag kanske tillägga. Kanske är det svårbegripligt förklarat, det är inte min starka sida. Oj långt blev det, försöker dela upp så det blir läsbart!

Tycker du har gett en väldigt bra och ingående förklaring som till och med jag tror att jag förstår

 

[elbereth]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

"Min" AR-tränare är noga med att poängtera skillnaden mellan "ridkonst" och "bruksridning". Man kan inte förvänta sig eller önska samma ridstil eller form på hästen när man har olika mål/utgångspunkt med ridningen.
Däremot inte sagt att ngt är mer eller mindre fel eller rätt, bara olika.

Dvs det blir lite tokigt att jämföra hur man vill rida när man driver djur (verkliga eller fiktiva)i en brukssituation med hur man vill rida när man rider för ridkonstens skull utan ngt bruksmål.

 

[DressyrMupp]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Sen ska man kunna länga ut tygeln och hästen är kvar, men släpper man den jämna kommunikationen helt, dvs hästens lätta sug i bettet, som ryttaren känner i handen, så har man övergett hästen och den kommer att tappar cirkelenergin och sin ryggaktivitet också. Hästen behöver och vill ha den kontakten, och det är inget häng alls eller bärande fårn ryttarens sida utan hästen som vill sträcka sej fram bettet, hästen söker kontakten.

Denna text blir lite konstig för mig men kan hända att jag inte förstår vad du menar. Det kan hända att du menar att det ska finnas ett krav på mer kontakt på en häst som inte kommit så långt i utbildningsskalan ? eller en ryttare som inte kan rida riktigt för sätet ?
Jag ser ingen påtaglig sammankoppling mellan att överge hästen kontakten och att hästen skulle mista energin och därigenom tappa ryggaktiviteten ?

Som jag ser det handlar det mycket om styrka hos hästen och ryttarens förmåga att rida hästen för sätet. För mig är det viktigt att rida mer på en eftergift där jag när som helst ska kunna lätta i kontakten från handen- dels för att kunna få fram nosen och få en jämn välvd hals.

När detta görs så ska hästen om styrkan finns- ridas kvar för sätet- där jag genom bålstabiliteten och den redan framridna energin kan reglera takt/steglängd, behöver jag däremot kadens/passage rider jag med en diagonal avstämmning hand-skänkel.
Finns trycket eller nu energin- från början så ska det inte göra någe skillnad av att tom rida med lösa tyglar då det oxå handlar om att lära hästen helt enkelt- att vänta på ryttarens signaler.

Kan i efterskott hålla med Jegra- piaffen som hon beskrev tidigare är den som kräver mest av ryttaren.
Att öht kunna rida hästen mellan hand och skänkel där sitsen gör det största arbetet är snuskigt svårt, kräver att man är i rätt bra ridkondition själv och ska man kunna rida med eftergift så kräver det oxå en häst som har styrkan/balansen.

 

[axel]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Jag ser ingen påtaglig sammankoppling mellan att överge hästen kontakten och att hästen skulle mista energin och därigenom tappa ryggaktiviteten ?

Det är ju just det om hästen är självbärig.
Har man hela hästen i handen- vad händer om man lättar då man dras med- för just att det brister i stabiliteten hos bägge parter.

Man får aldrig fastna i handen, utan alltid ha en levande kontakt.

Som Jegra skrev är förvaltandet av energin det som är svårt.
att inte skapa för mkt o då kanske få upp det i handen- ond cirkel.

Ser många som handrider- koncentrerar sig mest på det man har framför sig
Sen är det viktigt att sadeln ligger där den ska, så man inte får ännu mer därbak som man inte kan hålla reda på. Känslan ska vara att man sitter på bakbenen. Utan att man sadlar som på isisen. Det är lite svårare dock på större hästar som har en rygg som räcker till för en stor människas gump.

Om man själv tänker- rid uppför så brukar det gå bättre. Menar nu inte att man ska höja hästens huvud utan framdelen,.
Tittar du neråt så påverkar det hela sitsen o även Pålle.

 

[Solis]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Sen ska man kunna länga ut tygeln och hästen är kvar, men släpper man den jämna kommunikationen helt, dvs hästens lätta sug i bettet, som ryttaren känner i handen, så har man övergett hästen och den kommer att tappar cirkelenergin och sin ryggaktivitet också. Hästen behöver och vill ha den kontakten, och det är inget häng alls eller bärande fårn ryttarens sida utan hästen som vill sträcka sej fram bettet, hästen söker kontakten.

Jag tycker du skriver väldigt bra
Men detta skulle jag vilja att du förklarade lite mer hur du menar. Jag tänker mig att jag vill ha en lätt lätt kontakt, en kontakt där jag egentligen bara känner att det finns en mun "där framme". Men jag sitter ofta o klappar min häst med innerhanden, ibland släpper jag kontakten med båda händerna ett kort ögonblick. Vitsen med det är ju att kolla så att hon verkligen bär sig själv. När jag gör denna överstrykning så ska hon gå kvar o bära sig själv, hon tappar inte alls någon ryggverksamhet. Skulle det hända så har vi missat något o måste aktivera bakbenen mer, "varva motorn" mer. Men du menar kanske om man ständigt rider på lös tygel o utan energi, då är det svårt att få någon aktivitet i rygg o bakdel, hästen hänger inte riktigt ihop?

I övrigt håller jag med om allt du skriver.

Red för en tränare för något år sedan som sa att man ska känna hästens mun i sina egna armbågar, det ska alltså kännas som ett sug i armbågarna. Om man inte har den känslan så arbetar bakbenen för dåligt o man behöver aktivera mer tills suget i armbågarna känns. Jag tyckte det var en bra "regel" att hålla sig till. Det funkar kanon o kontakten hålls väldigt lätt.

 

[Jasmine4]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Denna text blir lite konstig för mig men kan hända att jag inte förstår vad du menar. Det kan hända att du menar att det ska finnas ett krav på mer kontakt på en häst som inte kommit så långt i utbildningsskalan ? eller en ryttare som inte kan rida riktigt för sätet ?
Jag ser ingen påtaglig sammankoppling mellan att överge hästen kontakten och att hästen skulle mista energin och därigenom tappa ryggaktiviteten ?

.

Ja jag tror att du missförstår. Jag menar inte att man inte kan länga ut tygeln, men att kommunikationen måste finnas kvar genom tygeln, länger man ut tygeln helt så den hänger helt lång, då tappar man den delen av komunikationen som är med munnen och hästen kommer inte att gå kvar länge då. Om det vore möjligt att helt rida på helt utlängd tygel skulle de där frihetsdressyrnissarna kunna rida hästarna i en bättre form än de faktiskt gör.
Att kunna länga ut tygeln och hästen går kvar säger jag inget om, tvärtom det skrev jag ju att den ska kunna göra, det vill säga bära sej själv.

citerar vad jegra skrev:

Iom den jämna kontakten kan jag korrigera med mycket mindre hjälper än vid den lösare tygeln. Det kan räcka med att jag stänger fingrarna i handen lite för att uppmärksamma hästen på att jag vill be om någon nytt eller att han ska korta sig något. Andra gånger behöver jag ta mer i honom för att förtydliga och/eller hjälpa honom genom övningen.

Det är det jag menar, jag antar att ingen av oss ridet helt och hållet enbart för sätet? Eller någpn annan här? Om tygeln är helt lång så "överger" man hästen mellan tygeltagen, istället för att (självklart med lätt mjuk kontakt) hela tiden kommunicera även med tygeln, om så bara genom att man känner hästens sugande lätt i sin hand.

 

[Solis]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Den lösare tygeln är var vi (jag) börjar med och den sträcks när hästen sträcker den. (och inte tvärtom) I slutändan blir det samma sak, men vi börjar i olika ändar.

Jag försöker få en bild i huvudet av hur detta går till men lyckas inte riktigt. Kan du på ett pedagogiskt sätt förklara hur du gör?
Jag tänker på min gamla häst som helst alltid ville vara 5 m lång o använda bettet som ett stödben, jag fick verkligen lära mig att rida med sätet o aktivera, aktivera. Hur skulle man t.ex. kunna lösa problemet med en sådan häst? Skulle du börja med att låta hästen vara lååång, aktivera bakbenen o sedan korta tygeln allteftersom hästen mjuknar? En sådan häst vill ju gärna ha sträckt tygel redan från början, men utan att behöva använda bakbenen så särskilt mycket. Själv gjorde jag så att jag strävade efter att ha henne lång o låg i början o red i ett ganska friskt tempo där hon vilade på steget o började arbeta bakifrån själv, utan att jag behövde ta i så mycket. När hon mjuknade i ryggen började jag successivt arbeta ihop henne.

 

[Jasmine4]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Nej, jag håller med om att det går att rida hästen även utan bett, och få rätt sökning

Och visst ska det vara öppet framåt är vi också överens om, men sen om man tex jagar kossor så är det en annan form än i dressyr, ändå. Det går inte helt att jämföra, men jag förstår precis vad du menar. Intressant att du som jag förstår är westernryttare är med i diskussionen Det är också något jag inte kan mycket om alls.

 

[bigganl]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Nej så blir det aldrig pga energibristen.

Det ska inte vara energibrist. Var får du det ifrån?

 

[Totola]

Sv: Skillnaden mellan kontakten i hästen mun mellan klassisk ridkonst och engelsk dre

Hehe vad olika "smak" det kan finnas angående bett!
Själv gillar jag inte alls hackamore eftersom det är så svårt att böja/ställa på och väldigt lätt blir bakom hand. Jag gillar inte enbart stång heller av samma anledning, men stången kombinerar man ju oftast med bett/kapson tills hästen är utbildad nog, och när hästen väl är tillräckligt skolad spelar det inte så stor roll med svårigheterna i funktionen. Enbart kapson tycker jag är kanon till en början.