Skillnaden mellan ett eller två barn?

[No1]

Jag har som nöje och hobby att studera och analysera andra människor och nu funderar jag över följande:

Jag har uppfattningen om att familjer med endast ett barn verkar ha det ganska "soft".
Familjer med ett barn verkar GENERELLT ha det lite mer "harmoniskt" (mindre stress, mer ekonomi, större möjlighet till semester/egentid/tid att investera i kärleksrelationen dvs par till ett barn verkar duktigare på att se varandra=sundare relation?)på alla plan medan just skaffandet av barn nummer två verkar öka friktionen och skapa mer obalans?

Har två heltidsarbetande föräldrar tid att både 1. ge sina båda barn den uppmärksamhet som krävs samt 2. vårda relationen OCH 3. låta sina egna indivder och egon få "tillräcklig" uppmärksamhet dvs värdefull egen tid?

Hur upplever ni skillnaden mellan att ha ett barn kontra två?
Förändrade tillökningen relationen mellan dig och din respektive?
Om JA, hur?

 

[cirkus]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag håller inte med - men jag kan heller inte svara på frågn efgersom jag är så långt ifrån norm man kan vara med avseende på dina frågot.

Den största förändringen för relationen/individen är inte att få barn nummer två, utan det första barnet.

Med endast ett barn så kan fokuseringen på denna fantasktiska varelse ibland ta sig oanade proprtioner tycker jag, deras barn är världens åttonde underverk och ingenting kan bli lika fantastiskt. Som sagt min erfarenhet - det är inte alltid så. I vissa fall så blir en av föräldrarna ställföreträdande syskon/lekkamrat - vilket inte är så himla bra för relationen ...

 

[Madick]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag som tvåbarnsmamma uppfattar ofta enbarns föräldrar som rätt "hypade" och tycker allt är så jobbigt (inte alls, bäst att säga). Jag vet själv hur jag var med första. Sen när tvåan kom insåg man hur jäkla soft man hade det med bara en

Å andra sidan så ger två barn MIG en väldig massa. Så länge jag kommer ihåg vad som är viktigt (och det är INTE att ha ett perfekt hem) så flyter det mesta. Barnen leker med varandra och visst blir det många konflikter, men det ser jag som en positiv del av utvecklingen, både för barnen och mig.

Ekonomiskt ser jag ingen större skillnad än så länge, mina barn är 2 och 4 år och deras kostnader är ju försumbara i stort sett. Det som kostar mest är försäkring och förskola.

Å andra sidan jobbar varken jag eller sambon fulltid, jag kan tänka mig att det skulle bli slitigare då. Det märks direkt på barnen om man jobbar lite mer än vanligt och inte hinner med att ge dem den uppmärksamhet och tid de behöver. Det går faktiskt bra att sitta med två barn i knät och läsa t.ex. Och tar man varsitt barn då och då får barnen "egen föräldertid" som också behövs, att slippa konkurrera.

Det blir mycket planera, men lyckas man så flyter det.

När det gäller vuxentid så ser vi till att unna varandra det. Har man fyllt sitt behov att få vara själv och andas, det behöver inte vara mycket som behövs, så fixar man också tillsammansbiten.

 

[No1]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Att det kan fungera bättre för deltidsarbetande flerbarns föräldrar stämmer bra med min erfarenhet.
Det är just heltidsarbetande flerbarns föräldrarna som verkar ha det något mer "spänt" till skillnad från heltidsarbetande med ett barn.

 

[Nowis]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Ja, mer tid för att slappa har man ju när man bara har ett barn, det var den största förändringen jag kände när jag fick barn nr 2. Men i övrigt tycker jag att det bara är positivt med 2 barn, man tar sig ju tid för "viktiga" saker, o nu börjar jag få kläm på det här med att förbereda barnen i tid när man ska iväg någonstans, första året tror jag att vi ständigt var 20 min sena när vi skulle någonstans

 

[Madick]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

JAG har svårt att förstå varför så många inte prioriterar barnen när de är små. Jobbar heltid, övertid och lång resväg och barnen går 10-11 timmar på dagis. När hinner de träffa föräldrarna? Varför har man då skaffat barn, undrar jag.

Jag dömer ingen, utan har bara väldigt svårt att förstå. Många som gör så skulle dessutom gott kunna prioritera borta t.ex utlandsresor, båtar, dyra bilar osv. och kunna jobba mindre. Självklart finns det alltid de som inte har något val, men när det finns alternativ förstår jag inte varför man prioriterar bort umgänget med sina barn...

 

[citron]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har fyra barn och vi jobbar båda två och det fungerar bra för oss.Barnen får den tid dom behöver och vi har tid för varandra också.Jag jobbar dock inte heltid utan på timmar men 75% blir det nog i snitt.Har man bara ett barn har jag fått för mig att det kan bli väldigt bortskämt.

 

[Snurrfian]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Nu jobbar inte jag heltid, och karln är väldigt mycket ledig vintertid men jobbar extremt mycket sommartid så just den biten är svår att säga något om...
Det som jag har upplevet som största skillnaden med två barn mot ett, är barnvaktsproblem... Nu har vi än så länge inte haft något större behov av barnvakt till Fredrik, men vi har hittills ingen som har ställt sig villig till att ta båda barnen... Min mamma kan mycket väl tänka sig att vara barnvakt åt en åt gången, men inte båda två samtidigt... Möjligtvis när båda två är blöjfria, men det är ialla fall tre år fram i tiden... (Elin är visserligen redan blöjfri men Fredrik tänkte jag på då)
Lillsyrran och hennes sambo skulle nog kunna tänka sig att ta hand om båda, men de bor i Göteborg och vi utanför Västerås så då lär det planneras en del...

Annars ser jag inga större problem med att bli en två barns familj, vi ser till att få tid med varandra, och med barnen varför sig och tillsammans.
Just nu har jag en extrem sömnbrist pga Fredriks ständiga nattamningar och skillnaden om jag hade haft bara honom hade varit att jag hade kunnat sova när han sover, men jag att när elin var liten så hade jag ialla fall inte ro att sova...

 

[Sar]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag tror definitivt att livet inte ändras lika mycket när man har ett barn. Ett barn går kalaslätt att ha med sig, lätt att få barnvakt, man kan till viss del fortsätta sitt tidigare liv och ändå ha tid för sitt barn. När man får tvåan får man förelarna i att barnen kan underhålla varandra men ekonomin tar större smäll (två föräldraledigheter) och nu måste man ändra livet mer för att få det att gå ihop med barnen. Vi fick tvillingar vilket gör att vi hamnar lite mitt emellan de två scenariorna.
Sedan tror jag att det beror på hur familjen i övrigt är, för vissa är allt bara positivt- för andra tvärtom.

 

[Yamaha]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag tror nog att det kan ligga en del i det du säger.
Dock håller jag med cirkus om att den största förändringen inte är barn nr 2, utan det är den förstfödda. Men jag förstår dina tankegångar och kan till viss del hålla med.

Men någonting som jag skulle vilja säga är att småbarnstiden är ingenting gentemot tonårstiden och tiden med skolbarn.

"Alla" pratar om att det är så jobbigt med småbarn. Jag har två egna barn, 13 och 9, samt ett fosterbarn som är 12. Mina biologiska har jag ju såklart haft sedan dom var bebisar och med en barnafar som inte tog alltför mycket ansvar så kan jag nog säga att jag har tagit hand om barnen till 95%.

Jag har alltså i princip varit ensam med mina barn när dom var små. Idag lever jag med en man som tar ansvar för mina som om dom vore hans egna, men jag upplever den här tiden som mycket mera stressande och jobbig.

Alla tre barnen går i skolan, med allt vad det innebär i form av föräldraengagemang. Ja, ni som har skolbarn vet ju vad jag pratar om, speciellt den här årstiden och runt jul. :smirk:

Alla tre barnen spelar fotboll. Då ska det säljas bingolotter, det ska jobbas i kiosker, det ska jobbas på bingohallar, det ska krattas och donas och göras fint på fotbollsplaner, det ska köras till matcher och en av dom behöver även körning till träning.

Två av barnen rider och då gäller det också att ställa upp. Ganska ofta blir det till att stå i cafeterian, jag kör ungarna 2.5 mil tur och retur tre dagar i veckan. Så fort det arrangeras en tävling så gäller det att ställa upp. Inget av mina barn tävlar, men dom kommer väl att börja så småningom, tänker jag.

Dessutom sitter jag i styrelsen på ryttarföreningen, vilket gör att det ofta blir merjobb än vad det skulle blivit annars. Vi har möten en gång i månaden.
Jag sitter även med i föräldrarådet på den ena skolan och även där har vi möten.

Vi har en dag i veckan som vi inte har något bestämt att göra, men det är ju ofta då som det läggs möten. För att inte tala om alla fotbollsmöten, föräldramöten, utvecklingssamtal.
Just nu har vi också MYCKET möten genom jobbet och de flesta lediga dagar tillbringar jag på möten.
Förra veckan hade vi tre dagar möten, denna vecka också tre dagar. Vi har en utbildning som kommer att vara i tre år, jag hoppas bara att det inte blir så intensivt.

Nej, om jag kunde så skulle jag gärna skruva tillbaka tiden till småbarnsåren så man kunde få lite lugn och ro...

Edit: Min man och jag har ordnat så att vi har en barnledig helg i månaden och det är underbart!!! Då brukar vi försöka hitta på något speciellt. Men det är mysigt att bara vara också..

 

[oz_joj]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

JAG har svårt att förstå varför så många inte prioriterar barnen när de är små. Jobbar heltid, övertid och lång resväg och barnen går 10-11 timmar på dagis. När hinner de träffa föräldrarna? Varför har man då skaffat barn, undrar jag.

Jag dömer ingen, utan har bara väldigt svårt att förstå. Många som gör så skulle dessutom gott kunna prioritera borta t.ex utlandsresor, båtar, dyra bilar osv. och kunna jobba mindre. Självklart finns det alltid de som inte har något val, men när det finns alternativ förstår jag inte varför man prioriterar bort umgänget med sina barn...

Hoppas vi klarar av att inte fastna i fällan, sonen är ju bara 5 månader...

 

[Britta68]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Fast detta beror väl mycket på hur långt det är mellan barnen? Jag har en 8-åring från förr och en tvåa på gång....jag inbillar mig att det inte skall bli så himla jobbigt med två iom att ettan redan är så stor. Och att man skall ha tid och ork att ge båda barnen den uppmärksamhet de behöver, delvis på grund av att de är i så olika åldrar. Ser fram emot bebistiden nu på ett helt annat sätt än med ettan - man vet hur snabbt det går och hur kort tid de är små. Mitt i allt är de i skolan och skall vara "tuffa"....

Har bekanta som fått fyra barn på 6 år...och ja, jämfört med dom har vi nog mera egentid, bättre ekonomi osv men det är väl inte så konstigt.

Håller med Yamaha om att kraven på föräldrarna ändrar med åren och det blir inte nödvändigtvis mera "egentid", basvården (såsom mat, sömn, byta blöjor etc) från de första åren ersätts av fotbollsträningar och föreningsverksamhet mm.

 

[Kamomilla]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har 9 år mellan mina pojkar, den stora fördelen med det är att jag kunde gosa hur mycket jag ville när den store var i skolan utan att han blev avis, när han kom hem kunde jag ägna mig åt honom utan att ha dåligt samvete för lillebror.
De bråkar lika bra även med den åldersskillnaden..

 

[Britta68]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har 9 år mellan mina pojkar, den stora fördelen med det är att jag kunde gosa hur mycket jag ville när den store var i skolan utan att han blev avis, när han kom hem kunde jag ägna mig åt honom utan att ha dåligt samvete för lillebror...

Det låter ju lovande !

De bråkar lika bra även med den åldersskillnaden..

Oj då, den aspekten har jag inte hunnit tänka på ännu...
Skall bli intressant att se hur ettan reagerar när den lille / lilla börjar stöka till med hans saker och kanske även söndra ett och annat, ettan har nämligen vissa pedantiska drag !

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Känner du till ordet "Nej"?

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har många gånger tänkt som du och det är precis därför jag nu bestämt säger att det bara kommer att bli ett barn (trots att jag egentligen själv tycker att barn borde få ha syskon). Jag har sett så många vänner skaffa barn nummer två och plötsligt börja klaga över hur jobbigt allt är. Jag vill lägga min tid och energi på det barn jag har.

Däremot tror jag nog inte att det är dubbelt så jobbigt att ha två barn som ett, men självklart är det jobbigare och allt tar längre tid (när man äntligen fått på kläderna på den ena och hjälper den andra börjar den första ta av kläderna igen). Och så har jag hört folk säga att 2 barn är ok men att det blir riktigt jobbigt med tredje barnet eftersom man bara har två händer.

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Ps. Jag vill tillägga att jag känner att livet faktiskt hittills är ganska "soft" med ett barn. Trodde det skulle vara mycket jobbigare.

 

[Kamomilla]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Grind i till den stores rum!
När den lille lärt sig öppna den, i mitt fall vid 3 års ålder, så kan han förhoppningsvis vara "städad" om han får ynnesten att vara i storebrors rum.

 

[Yamaha]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Känner du till ordet "Nej"?

Jaa.. det gör jag faktiskt...
Men när det gäller barnens fritidsintressen och andra saker som rör barnen så känns det som min "plikt" att ställa upp..

Dessutom så är ju de flesta föreningar ideella idag, beroende av föräldrars och andras engagemang. Jag känner lite såhär, att om jag inte är beredd att ställa upp på idrottsföreningen tex, så ska jag heller inte låta mina barn spela fotboll.

Det är ju liksom ett krav idag, det är inte frågan om man VILL ställa upp, utan snarare att man SKA. Scheman delas ut om kiosktider, bingotider, körningar mm. Om man sedan inte vill, nehej, då får man antingen skämmas eller ta ur barnet ur föreningen.

För mig är valet ändå enkelt, även fast det är jobbigt. Men det ska bli himlans skönt när dom här åren är över och dom är så stora så dom kan fixa sådant här själva.

 

[frukanon]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Och så har jag hört folk säga att 2 barn är ok men att det blir riktigt jobbigt med tredje barnet eftersom man bara har två händer.

Det håller inte jag med om.
Största omställningen är att få första, när jag väntde andra så oroade jag mig för vad den äldre skulle tänka och om det skulle bli svartsjuka osv. Tredje barnet har bara ramlat in i familjen utan att det känns som någon större förändring.
Och nu är mina barn 1 1/2, 3 1/2 och nästan 6 år så det är inte så stor ålderskillnad på dem.