Jag behöver någon att lufta lite tankar med. Jag är uppvuxen med hund, men inte haft någon egen när jag flyttat hemifrån, men jag har alltid velat ha hund. Min ex-sambo ville absolut inte ha hund och sen när jag bodde själv så kändes det som en omöjlighet eftersom jag var borta 11-14 timmar varje dag... Men livet förändras.
En vän till mig är uppfödare till en ras som skulle passa mig riktigt bra och när hon la ut en bild på lite valpar hon hade till salu så frågade jag lite halvt på skoj om hon inte hade någon vuxen till salu.. Och det hade hon också. (valp är inte aktuellt för mig) Så då började jag fundera om jag kanske inte skulle göra verklighet av detta. Men det finns ju ett par aber som sätter lite käppar i hjulet eftersom jag inte vill bara skaffa en hund och komma på två månader senare att "nä, det funkar inte", det är en individ och inte en sak, så det är viktigt för mig, även om det absolut kan hända saker i livet som man inte kan förutse och som inte ger en så mycket alternativ längre fram. Men det jag kan förutse vill jag ju gärna undvika.
Problem som jag ser är:
- Jag vet inte var eller hur jag jobbar efter årsskiftet. Sommaren kommer jag troligen att arbeta med ca 30 min resväg och då har jag troligen möjlighet att påverka längden på dagarna också, men tills dess vet jag inte.
- Jag bor bra och nära natur och skog - perfekt för att ha hund, men tyvärr innebär det oftast att det är längre resväg till jobbet så att komma hem på lunchen eller dyl är i princip uteslutet. Flytta känns inte aktuellt, då jag bor i Stockholm och bostadsmarknaden är som den är.
- Jag gillar att resa och har drömmar om långresor, spontanresor och även att arbeta utomlands. Skulle jag jobba och bo utomlands kan jag dock ta med mig hunden, så länge jag inte jobbar på kryssningsfartyg (vilket jag iofs vill någon gång, men måste inte göra nu) Utan det är väl långresorna som ställer till det.. Och vet inte om jag är beredd att offra de tankarna helt och hållet. Vissa längre utlandsresor kan dock hunden följa med då det är en liten hund som man kan ta med på flyget.
- Jag känner mig låst att göra vad jag vill och vara spontan för att jag alltid ska vara hemma och vara med hunden typ.
Det som talar för hund, förutom att jag vill ha en:
+ Jag har god hundvana samt ekonomi som tillåter hund
+ Familjen har hund, så den kan vara där dagtid vid jobb eller om jag är borta någon helg eller kväll. Min bror just nu hundlös, men ska skaffa en ny inom överskådlig framtid och han är hemma mycket, bor i närheten och kan alltså passa min också. Skulle familjen inte kunna, har jag en god vän som är mycket hemma och kommer sannolikt vara så en tid framöver som har två egna och är dagmatte åt en annan som säkert också skulle kunna passa vid behov.
+ För kortare semesterresor finns det en bra kennel/pensionat som vi har kontakt med som vi kan lämna in hunden på. Ev kan även nuvarande ägare/uppfödare vara aktuell att ta hand om den vid någon resa.
+ Bor som sagt bra till så möjligheter till bra motion och utevistelse är goda
Så ser jag problem som inte egentligen finns eller är jag på rätt spår som tvekar att inte skaffa hund på stört?
Jag ser ju massvis med folk runt om som har hund som lever liv som inte är optimala för hund och det funkar uppenbarligen fint, men så är jag något av en perfektionist och speciellt när det gäller ett ansvar och åtagande för en annan individ så vill jag att det ska vara så bra som möjligt.
En vän till mig är uppfödare till en ras som skulle passa mig riktigt bra och när hon la ut en bild på lite valpar hon hade till salu så frågade jag lite halvt på skoj om hon inte hade någon vuxen till salu.. Och det hade hon också. (valp är inte aktuellt för mig) Så då började jag fundera om jag kanske inte skulle göra verklighet av detta. Men det finns ju ett par aber som sätter lite käppar i hjulet eftersom jag inte vill bara skaffa en hund och komma på två månader senare att "nä, det funkar inte", det är en individ och inte en sak, så det är viktigt för mig, även om det absolut kan hända saker i livet som man inte kan förutse och som inte ger en så mycket alternativ längre fram. Men det jag kan förutse vill jag ju gärna undvika.
Problem som jag ser är:
- Jag vet inte var eller hur jag jobbar efter årsskiftet. Sommaren kommer jag troligen att arbeta med ca 30 min resväg och då har jag troligen möjlighet att påverka längden på dagarna också, men tills dess vet jag inte.
- Jag bor bra och nära natur och skog - perfekt för att ha hund, men tyvärr innebär det oftast att det är längre resväg till jobbet så att komma hem på lunchen eller dyl är i princip uteslutet. Flytta känns inte aktuellt, då jag bor i Stockholm och bostadsmarknaden är som den är.
- Jag gillar att resa och har drömmar om långresor, spontanresor och även att arbeta utomlands. Skulle jag jobba och bo utomlands kan jag dock ta med mig hunden, så länge jag inte jobbar på kryssningsfartyg (vilket jag iofs vill någon gång, men måste inte göra nu) Utan det är väl långresorna som ställer till det.. Och vet inte om jag är beredd att offra de tankarna helt och hållet. Vissa längre utlandsresor kan dock hunden följa med då det är en liten hund som man kan ta med på flyget.
- Jag känner mig låst att göra vad jag vill och vara spontan för att jag alltid ska vara hemma och vara med hunden typ.
Det som talar för hund, förutom att jag vill ha en:
+ Jag har god hundvana samt ekonomi som tillåter hund
+ Familjen har hund, så den kan vara där dagtid vid jobb eller om jag är borta någon helg eller kväll. Min bror just nu hundlös, men ska skaffa en ny inom överskådlig framtid och han är hemma mycket, bor i närheten och kan alltså passa min också. Skulle familjen inte kunna, har jag en god vän som är mycket hemma och kommer sannolikt vara så en tid framöver som har två egna och är dagmatte åt en annan som säkert också skulle kunna passa vid behov.
+ För kortare semesterresor finns det en bra kennel/pensionat som vi har kontakt med som vi kan lämna in hunden på. Ev kan även nuvarande ägare/uppfödare vara aktuell att ta hand om den vid någon resa.
+ Bor som sagt bra till så möjligheter till bra motion och utevistelse är goda
Så ser jag problem som inte egentligen finns eller är jag på rätt spår som tvekar att inte skaffa hund på stört?
Jag ser ju massvis med folk runt om som har hund som lever liv som inte är optimala för hund och det funkar uppenbarligen fint, men så är jag något av en perfektionist och speciellt när det gäller ett ansvar och åtagande för en annan individ så vill jag att det ska vara så bra som möjligt.
