Skaffa hund som "ensamstående"

_Taggis_

Trådstartare
Efter att min gamla hund gick bort för snart 2 år sedan har nu suget efter en ny hund infunnit sig. Jag hade tänkt att i god tid börja titta på raser och besöka uppfödare, för att vara väl förberedd och insatt när det väl skulle bege sig. Min första hund (den förra) skaffade jag förvisso genom ett aktivt rasval, men jag föll pladask för rasen utan att jämföra med andra. Jag ville nu göra ett grundligare arbete.

Jag tycker mig ha hittat den perfekta rasen och en väldigt trevlig uppfödare, dock hade jag inte planerat hundköp riktigt ännu men ja... som det kan bli så fanns där några osålda valpar och resten förstår ni ju...:angel::meh:

För att nu inte förhasta mig alldeles så vill jag nu bolla min situation med andra:
Jag är ensam med allt jobb. Jag har förvisso några bekanta och vänner i samma region, men jag har flyttat för ett år sedan och har ingen familj eller liknande självklara lösningar som kan ställa upp med hundpassning. Jag har som det ser ut idag möjlighet att ha hund på jobbet men ska ju givetvis förankra detta med både närmaste chef samt högre chef innan jag köper valp.

Övrigt i min fritid så reser jag en del inrikes, jag hoppas hunden kommer att gå att flyga med i kabinen, det är en ras som håller sig under 10 kg. Jag har häst och är dagligen i stallet, min förhoppning är givetvis att ha hunden med på ridturer alt att den lär sig stanna kvar och vänta i sadelkammaren eller boxen.
Förutom att delta i min vardag med jobb, stall, långpromenader och hälsa på vänner, så kommer jag att ha hunden till utställning och träning i form av kurser och därifrån utgå från vad vi tycker är roligt och fördjupa mig inom det. Vi kommer lev att aktivt liv men det gör inget om vi inte tävlar på SM-nivå så att säga, huvudsaken vi utvecklas och det är roligt. Blir det en utställningschampion vore det jättekul det med, eftersom jag åkte runt och ställde min förra hund en hel del och saknar den biten...

Men. Det finns alltid ett men. Är det rimligt att tro att man mäktar med valp- och unghundstid ensam? Vad ska man tänka på och hur har andra gjort? Jag har som sagt en häst som också behöver skötas om, även om den inte rids nu pga skada så hoppas jag ju att den ska börja ridas snart igen, och då är valpen fortfarande för liten för att hänga med ut på tur.
Hur ska jag tänka och lägga upp detta kring att ha valpen med i stallet? Hur introducerar jag den bäst? Och hur snabbt kan man tro att valpen klarar att vara ensam och vänta medan jag är ute och rider?

Samma blir det ju på jobbet. Jag är inne 90% av tiden men ibland måste jag gå ifrån och göra arbetsuppgifter där hundar inte kan följa med. Hur tränar man på att vara ensam när det inte är på hemmaplan så att säga?

Vardagen är jag inte så orolig över vad gäller en vuxen hund, tack vare möjligheten med hund på jobbet, det är snarare dessa gånger då man ska göra saker som hunden inte kan följa med på. Tex kortare resor och liknande. Eller som nu i valpstadiet då hunden inte kan lämnas ensam...
 
Ja, därför ville jag ha valp på våren, jag är nämligen ledig i princip hela sommaren. Jag har precis varit ledig 11 veckor och börjat jobba för 3v sedan...:meh: Men såhär års får vi inte vara lediga. Jag jobbar skift och vi har ett sånt jobb där vi måste vara på plats sep-april. Nu faller sig schemat så att jag kan vara ledig 2v när valpen ska hämtas, men sen måste den följa med.
 
Högsta tillåtna vikt för hund + bur tillsammans är i regel 8kg, buren får på SAS vara max 40 x 25 x 23cm och då ska hunden kunna stå upp, ligga ner och röra sig bekvämt. Din hund bör alltså som vuxen max väga kring 7 kg om du har en lättviktsbur. Tänkte bara nämna det då du pratade om en hund som håller sig under 10kg men det alltså bur + hund max 8 kg som gäller när man ska ha med dem i kabinen. Det är ganska stor skillnad på en hund kring 9kg och en kring 7kg. Det inte jättemånga raser som garanterat hamnar under 7kg, vet en bekant som köpte en malteser för de är i regel små och nätta och man kan ha med på resor. Den hamnade dock på över 8kg som vuxen och storväxt för rasen så det blev inget resande med hund för dem. De vill inte ha den i bagaget så den får vara på pensionat vid resor.

Valptiden är jobbig och har man inga backup lösningar så blir det ännu jobbigare, det är ju ändå några veckor som det blir svårt att få till lösningar med stallet om du inte har folk som kan hjälpa till. Hur tänkte du göra första veckorna, ska hästen gå på bete, medryttare? Hästens motion kan ju bli lidande för jag skulle inte lämna en liten valp i boxen mer än en liten stund i taget första veckorna.
Du kan ha med hunden på arbetsplatsen men jag undrar om det ok att man springer iväg var och varannan timme för att kissa valpen i början om det behövs? På vissa arbetsplatser är det inga problem alls medans på andra så ses det inte med lika blida ögon. Jobbar du utomhus eller mestadels själv så lär det väl inte vara nåt problem.

Jag skulle antingen överväga en vuxen omplacering (men det kan ta tid att hitta en lämplig) eller ta en valp när man har möjlighet att vara hemma längre än 2 veckor från jobbet. Fördelen med en vuxen är att du vet hur stor den är om du ska resa med den. Det är bara du som vet hur det ser ut för dig men var realistisk, det beror helt på valp hur jobbigt det blir. Vissa flyter allt jätte-bra med, rumsrenhet och ensamhetsträning går som en dans och andra behöver väldigt mycket mer tid och tålamod och då behöver man ta sig den tiden för att slippa ha problem längre fram.
 
Jag är ensamstående och har en liten valp nu (eller en demon i valpdräkt :meh:), och det är onekligen både rätt utmattande och rätt krångligt. Jag handlade innan han kom så jag har gott om konserver, frysen full, toapapper, osv. För hur handlar man när valpen är för liten för att ens lämnas i bilen? Anledningen till att det blev valp nu var för att min förra hund oväntat blev sjuk och måste tas bort i början av sommaren - plus att jag hade turen att hitta en kull jag ville ha valp ifrån då - vilket innebar att min ledighet råkade vara planerad till tiden från det min hund dog tills dess jag hämtade valpen, typ. Inte precis optimalt! Totoro flyttade hit på en tisdag, på torsdagen var första gången jag måste ha honom med på jobb. Jag är hundtränare så på sätt och vis är det inte så svårt att ha med hunden på jobbet, men å andra sidan är det en väldig utmaning för en liten valp att plötsligt befinna sig på nya platser, med nya hundar och människor (som man inte får vara med), som gör nya, obegripliga saker - och matte har inte tid för en... (Plus viss smittorisk.) Små valpar har inget vett - noll! - och kan mycket väl få för sig att äta spik, hoppa utför trappor, försöka bli vän med en eldsvåda, vad som helst som kan ta livet av dem. Stallmiljö låter för mig (jag vet inte så mycket om det, dock) som en mycket riskabel miljö att vara i om man inte kan ha fullt fokus på just valpen. Valpar tar oceaner av tid, allt får femtioelva nya moment att klara av och resultatet blir ändå inte som man tänkt sig. (Totoro har hjälpt mig bygga staket idag. Jag lägger upp slagklossen, Totoro puttar ner den. Jag plockar upp den, Totoro knuffar ner den. Jag sträcker mig efter hammaren, Totoro tar den och springer iväg. Osv. Detta gäller allt från att gå på toaletten (valpen leker med byxbenen och släpper toapappersrullen i vattenskålen) till att passa en tid (ta på selen - inte bita i banden, vi leker inte nu!; ta på sig skorna - släpp mina skosnören, och kom tillbaka med min andra sko!; låsa dörren - akta huvudet valpskrälle!; ta sig genom grinden - du är på fel sida igen, hur kan du vara på fel sida igen?!; komma in i bilen - nej, inte krypa under! Allt tar tid. (Som att skriva det här inlägget. Totoro sover, behändigt va? Men han sover bara i mitt knä, så hellre än att väcka honom - gode gud låt honom sova länge! - så balanserar jag valpen med drygt en och en halv hand och skriver med lillfingret som knappt når tangentbordet som jag lagt på soffan bredvid oss.)

När man kan lämna dem, hur länge, i vilken miljö, osv? Det vet man inte i förväg. Det kan gå på några veckor att hunden är trygg en stund på en bekant plats, det kan ta ett år (eller mer). Det måste finnas utrymme för att kunna lösa saker på annat sätt än att vid x datum måste valpen funka att lämnas. Inte ens hjälp funkar alla gånger. (Hade passning åt Totoro i helgen. Funkade på lördag, på söndag bet han den andras hund så det inte gick. Så det var bara att ha honom med och försöka få det att funka.)

En mindre modell på hund är såklart till viss del enklare, ett mildare temperament(?) gör också saker enklare. Men det är jobbigt att ha valp ensam, och det är liksom ingen "ledig" tid i det hela. Valpen kan inte vänta medan man "ska bara", det är nu-nu-nu som gäller för de kan inte annat. Jag är mycket, mycket, mycket trött vid det här laget (Totoro är 10 veckor nu). Men det är ju värt det! Jag skulle inte byta ut honom för något, jag ångrar inte att jag har honom, han gör mig lycklig också! Men alltså... Nog skulle jag gärna vilja sova ett tag, slippa tvätta maskin efter maskin med sådant han kissat på, slippa nackspärr för att han har bestämt sig för att enda möjligheten att sova är om jag har handen under honom, armbågen över honom, och han har sitt huvud på min axel. Och nog vore det skönt om han bet på någon annan ett tag.

Fundera på om du vill ha allt det jobbiga med att ha valp ensam? Och om det alls går att lösa det praktiskt? För den roliga, trevliga, mysiga biten, den klarar man nog utan problem. Men det är ju inte det som är avgörande.
 
Jag har alltid varit ensam med valp och tycker inte det känns konstigt alls. Ja, valpar är jobbiga. Men får de vara ute tillräckligt mycket upplever jag att de sover ganska gott inne ändå. Även om de såklart får sina spel och blir helt galna.
Mina har fått sova i bilen när det inte varit lämpligt på jobbet. Men du kanske kan passa på att burträna med något mumsigt ben under tiden om du inte vill att valpen ska sätta i sig något farligt eller förstöra något?

I stallet så tänker jag att om valpen får bli ordentligt trött innan så sover den nog gott sen. Bilen brukar många gilla att sova i. Upplever jag. Om det inte skulle funka så får man ju helt enkelt skjuta upp på ridningen lite. Vad är det för ras? Tänker att de flesta raser trots allt klarar av 30-60 min skritt ganska tidigt.
 
Jag är ensamstående och har en liten valp nu (eller en demon i valpdräkt :meh:), och det är onekligen både rätt utmattande och rätt krångligt. Jag handlade innan han kom så jag har gott om konserver, frysen full, toapapper, osv. För hur handlar man när valpen är för liten för att ens lämnas i bilen? Anledningen till att det blev valp nu var för att min förra hund oväntat blev sjuk och måste tas bort i början av sommaren - plus att jag hade turen att hitta en kull jag ville ha valp ifrån då - vilket innebar att min ledighet råkade vara planerad till tiden från det min hund dog tills dess jag hämtade valpen, typ. Inte precis optimalt! Totoro flyttade hit på en tisdag, på torsdagen var första gången jag måste ha honom med på jobb. Jag är hundtränare så på sätt och vis är det inte så svårt att ha med hunden på jobbet, men å andra sidan är det en väldig utmaning för en liten valp att plötsligt befinna sig på nya platser, med nya hundar och människor (som man inte får vara med), som gör nya, obegripliga saker - och matte har inte tid för en... (Plus viss smittorisk.) Små valpar har inget vett - noll! - och kan mycket väl få för sig att äta spik, hoppa utför trappor, försöka bli vän med en eldsvåda, vad som helst som kan ta livet av dem. Stallmiljö låter för mig (jag vet inte så mycket om det, dock) som en mycket riskabel miljö att vara i om man inte kan ha fullt fokus på just valpen. Valpar tar oceaner av tid, allt får femtioelva nya moment att klara av och resultatet blir ändå inte som man tänkt sig. (Totoro har hjälpt mig bygga staket idag. Jag lägger upp slagklossen, Totoro puttar ner den. Jag plockar upp den, Totoro knuffar ner den. Jag sträcker mig efter hammaren, Totoro tar den och springer iväg. Osv. Detta gäller allt från att gå på toaletten (valpen leker med byxbenen och släpper toapappersrullen i vattenskålen) till att passa en tid (ta på selen - inte bita i banden, vi leker inte nu!; ta på sig skorna - släpp mina skosnören, och kom tillbaka med min andra sko!; låsa dörren - akta huvudet valpskrälle!; ta sig genom grinden - du är på fel sida igen, hur kan du vara på fel sida igen?!; komma in i bilen - nej, inte krypa under! Allt tar tid. (Som att skriva det här inlägget. Totoro sover, behändigt va? Men han sover bara i mitt knä, så hellre än att väcka honom - gode gud låt honom sova länge! - så balanserar jag valpen med drygt en och en halv hand och skriver med lillfingret som knappt når tangentbordet som jag lagt på soffan bredvid oss.)

När man kan lämna dem, hur länge, i vilken miljö, osv? Det vet man inte i förväg. Det kan gå på några veckor att hunden är trygg en stund på en bekant plats, det kan ta ett år (eller mer). Det måste finnas utrymme för att kunna lösa saker på annat sätt än att vid x datum måste valpen funka att lämnas. Inte ens hjälp funkar alla gånger. (Hade passning åt Totoro i helgen. Funkade på lördag, på söndag bet han den andras hund så det inte gick. Så det var bara att ha honom med och försöka få det att funka.)

En mindre modell på hund är såklart till viss del enklare, ett mildare temperament(?) gör också saker enklare. Men det är jobbigt att ha valp ensam, och det är liksom ingen "ledig" tid i det hela. Valpen kan inte vänta medan man "ska bara", det är nu-nu-nu som gäller för de kan inte annat. Jag är mycket, mycket, mycket trött vid det här laget (Totoro är 10 veckor nu). Men det är ju värt det! Jag skulle inte byta ut honom för något, jag ångrar inte att jag har honom, han gör mig lycklig också! Men alltså... Nog skulle jag gärna vilja sova ett tag, slippa tvätta maskin efter maskin med sådant han kissat på, slippa nackspärr för att han har bestämt sig för att enda möjligheten att sova är om jag har handen under honom, armbågen över honom, och han har sitt huvud på min axel. Och nog vore det skönt om han bet på någon annan ett tag.

Fundera på om du vill ha allt det jobbiga med att ha valp ensam? Och om det alls går att lösa det praktiskt? För den roliga, trevliga, mysiga biten, den klarar man nog utan problem. Men det är ju inte det som är avgörande.
Alltså. Såå jobbiga är inte valpar?
Jag lät Ammo röja av sig och sen sov han typ..?

Och en 8v valp klarar väl att ligga en kort stund ensam i bilen om man måste handla lite? 😅
 
Nu har jag visserligen en man men han jobbar obekväma arbetstider och jobbar ofta 13 timmars pass vilket innebär mycket ensamtid för mig med två barn (2 & 3,5 år) och en fem månaders valp - ibland får jag ta ett djupt andetag. :D Som när han springer runt med ett av barnens leksaker i munnen och barnet gråter hysteriskt. :idea:

Men ja, jag är lite av kalibern ”fråga någon som har mycket att göra om hjälp”. Det mesta löser sig!
 
@Bulldoozer och @Monstermom Tack för kloka ord och konkret input. Jag har definitivt mkt att tänka på...

Risken med storleken på hunden är jag medveten om, det är inte en jättehomogen ras. Tror det finns allt mellan 5 och 10 kg, detta är dock en tik så man kan nog iaf hoppas på 7-8 kg. Lättviktsväska har jag med rätta måtten, kvar sedan min förra hund. Den lär väl funka att flyga med iaf första året, sen får vi se om den blir för stor. Jag vill gärna ha den här rasen och jag värderar det högre då än att ha en garanterat mindre ras som är flygsäker ;) I värsta fall får jag väl köra bil och göra det mer sällan, jag åker ju bara inrikes dock långt.

Vad gäller hästen så är den konvalescent. Har varit i ett år, jag börjar ge upp om den men kan ju såklart inte veta. Det har ju varit rehabinriktad ridning till och från under året och det funkar ju inte med valpen i dagläget, men för tillfället står den i sjukhage med noll motion. Men det blir helt klart ett bekymmer om veterinären nu plötsligt säger att den ska igång innan valp är tillräckligt tam för att följa eller vänta. Kanske finns nån snäll i stallet som kan hålla reda på valp medan jag rider, men som sagt det vet jag ej och kan inte räkna med varje dag.

Valpen ifråga är en liten jättelättsam variant, och ffa liten ras. Men som sagt hur det går med ensamhetsträning osv vet man inte i förväg.
Min närmaste chef är införstådd i hur valpar är då han är aktiv hundmänniska, jag har dubbelfrågat om hur han ställer sig till just valp på jobbet (eftersom vuxna hundar finns men de är ju såklart enklare) och han har sagt okej så länge jag sköter jobbet.
Min högre chef har sagt att så länge hunden inte stör jobbet och kan vara ensam stunder jag behöver gå ut o jobba så är det okej. Men den belastning vi har nu i ett par månader till så funkar det med kissrundor osv. Men såklart man kan aldrig säga på livstid att det alltid kommer gå bra, dock har det funnits hundar till och från på jobbet i 10 år utan bekymmer hittills.

Men ja, en aspekt är helt klart att göra detta slitgöra helt ensam. Det var så längesen jag hade liten valp så man glömmer snabbt intensiteten i det, bra att ni påminde ;) Jag har att sova på som sagt.
 
Alltså. Såå jobbiga är inte valpar?
Jag lät Ammo röja av sig och sen sov han typ..?

Och en 8v valp klarar väl att ligga en kort stund ensam i bilen om man måste handla lite? 😅

Det beror ju på skulle jag säga. En del valpar är jobbigare än andra (Totoro känns som den jobbigaste valpen någonsin just nu, men jag är rätt säker på att det är den gamla vanliga valpchocken och han är hyfsat normal :D), men nog tycker jag det är bra mycket bättre att förbereda sig på att få en jobbig valp och överraskas av att den är lättsam än att göra tvärtom.

Har man en hund till tycker jag också att valpar är mycket lättare att ha, en valp utan hundsällskap är betydligt jobbigare. Som en liten parentes bara.

Aldrig någonsin skulle jag räkna med att en 8-veckors går att lämna i bilen medan man handlar. Icke på en fläck, ärligt talat. Om det funkar är det jättebra, men i värsta fall sabbar man både bilåkning och ensamträning för framtiden. Man har ingen chans att märka att valpen fått panik förrän man är tillbaka till bilen.
 
Har man en hund till tycker jag också att valpar är mycket lättare att ha, en valp utan hundsällskap är betydligt jobbigare. Som en liten parentes bara.
Absolut när man har normala välutbildade hundar. När jag hade BCs så lärde sig valparna allt de behövde kunna helt automatiskt av de äldre, ed den senaste C valpen fick jag jobba ganska mycket. Bodde då med en man som hade 2 stövare, en Hamilton o en finnsk som bara kunda hare o mat.
 
Det beror ju på skulle jag säga. En del valpar är jobbigare än andra (Totoro känns som den jobbigaste valpen någonsin just nu, men jag är rätt säker på att det är den gamla vanliga valpchocken och han är hyfsat normal :D), men nog tycker jag det är bra mycket bättre att förbereda sig på att få en jobbig valp och överraskas av att den är lättsam än att göra tvärtom.

Har man en hund till tycker jag också att valpar är mycket lättare att ha, en valp utan hundsällskap är betydligt jobbigare. Som en liten parentes bara.

Aldrig någonsin skulle jag räkna med att en 8-veckors går att lämna i bilen medan man handlar. Icke på en fläck, ärligt talat. Om det funkar är det jättebra, men i värsta fall sabbar man både bilåkning och ensamträning för framtiden. Man har ingen chans att märka att valpen fått panik förrän man är tillbaka till bilen.

Men man behöver ju inte lämna valpen för storhandling det första man gör? Man får väl lämna för korta stunder i början. En välrastad, trött valp med något gott ben brukar knappast vara något problem att lämna. Och blir den lite ledsen så är det inte heller hela världen. Tycker de flesta lämnar sina valpar en stund här och där.

Visst kan man vara beredd på värsta tänkbara scenario. Det kan man ju vara på många sätt men samtidigt vet jag inte om man ska förvänta sig det. Då oroar man ju sig hela tiden.

Jag upplever även att valpar som får vara ute ganska mycket och är trötta när man förväntar sig lugnt lär sig ganska snabbt.

Men ja. Man kan ju vara förberedd på att valpen aldrig kommer kunna lämnas ens för att handla ett mjölkpaket, kommer bli skadad av att hoppa ner för soffan och bryta benet eller blir sjuk och kräver medicinering för flera tusen i månaden.

Eller så förväntar man sig en hyfsat normal valp för rasen och tar det som det kommer :D Även om man är medveten om risker osv.
 
Men man behöver ju inte lämna valpen för storhandling det första man gör? Man får väl lämna för korta stunder i början. En välrastad, trött valp med något gott ben brukar knappast vara något problem att lämna. Och blir den lite ledsen så är det inte heller hela världen. Tycker de flesta lämnar sina valpar en stund här och där.

Visst kan man vara beredd på värsta tänkbara scenario. Det kan man ju vara på många sätt men samtidigt vet jag inte om man ska förvänta sig det. Då oroar man ju sig hela tiden.

Jag upplever även att valpar som får vara ute ganska mycket och är trötta när man förväntar sig lugnt lär sig ganska snabbt.

Men ja. Man kan ju vara förberedd på att valpen aldrig kommer kunna lämnas ens för att handla ett mjölkpaket, kommer bli skadad av att hoppa ner för soffan och bryta benet eller blir sjuk och kräver medicinering för flera tusen i månaden.

Eller så förväntar man sig en hyfsat normal valp för rasen och tar det som det kommer :D Även om man är medveten om risker osv.

Japp. Man gör som man vill.

Jag har inga problem att lämna Totoro i bilen för att handla tex, men jag räknade inte med att kunna göra det. Är det en sak jag helt ärligt tycker man ska vara förbannat försiktig med när det gäller små valpar, så är det att lämna dem ensamma. Jag blir smått förbannad av att läsa att om valpen blir ledsen så är det inte hela världen heller. Jadå, folk lämnar valpar korta stunder, ibland funkar det. Och ibland funkar det verkligen inte alls något vidare.

Inte så smått förbannad heller faktiskt. Jag tar och lämnar det här här innan jag säger något dumt.
 
Japp. Man gör som man vill.

Jag har inga problem att lämna Totoro i bilen för att handla tex, men jag räknade inte med att kunna göra det. Är det en sak jag helt ärligt tycker man ska vara förbannat försiktig med när det gäller små valpar, så är det att lämna dem ensamma. Jag blir smått förbannad av att läsa att om valpen blir ledsen så är det inte hela världen heller. Jadå, folk lämnar valpar korta stunder, ibland funkar det. Och ibland funkar det verkligen inte alls något vidare.

Inte så smått förbannad heller faktiskt. Jag tar och lämnar det här här innan jag säger något dumt.

Du blir så förbannad av att en valp eventuellt är ledsen i någon minut att du måste lämna konversationen?

Nej ibland funkar det inte. Ibland händer saker men då får man ju hantera de som kommer liksom. Nu kanske TS har valt en ras som brukar ha riktigt grav separationsångest. Det vet ju inte jag. Men är det en hyfsat "normal" valp så brukar de inte bli helt förstörda av att lämnas trötta och nöjda med något gott ben några minuter ibland.
 
Jag tycker att det låter som att du har fina förutsättningar för att skaffa valp @_Taggis_ :)
Har du möjlighet att få kontakt med någon som kan vara back up och hjälpa dig de flesta månaderna?
Det är ju egentligen främst i början som det verkar kunna köra ihop sig för dig.

Sedan är det så klart alltid en risk för att man får en valp med separationsångest osv, men det kan man ju till viss del skydda sig mot genom ras- och linjeval.
 
Japp. Man gör som man vill.

Jag har inga problem att lämna Totoro i bilen för att handla tex, men jag räknade inte med att kunna göra det. Är det en sak jag helt ärligt tycker man ska vara förbannat försiktig med när det gäller små valpar, så är det att lämna dem ensamma. Jag blir smått förbannad av att läsa att om valpen blir ledsen så är det inte hela världen heller. Jadå, folk lämnar valpar korta stunder, ibland funkar det. Och ibland funkar det verkligen inte alls något vidare.

Inte så smått förbannad heller faktiskt. Jag tar och lämnar det här här innan jag säger något dumt.

Jag räknar kallt med att varenda valp jag köper ska klara av att lämnas i bilen kortare stunder i princip direkt jag får hem den. Jag förväntar mig det och den valp som uppvisar sådan separationsångest att den får panik av 20 minuter ensam i bilen blir inte långvarig här. Att kräva att man ska sitta och glo på valpen konstant i månader saknar helt rimlighet.

Här finns vuxna hundar som ska tränas, sopor som ska tas ut, mat som ska handlas och jag vill definitivt inte ha med valpen in i duschen. Allt detta hör till ett normalt liv och självklart ska vi sträva efter att avla fram hundar som är så trygga att de kan leva problemfritt i detta normala liv.

Lär du verkligen ut det här?
Att man som valpägare måste ingå symbios med valpen och att det är helt normalt?
Då bör du revidera din syn på hur en hund bör fungera. Det du beskriver i den här tråden är en hantering som jag endast utför på hundar med mentala brister.
 
Jag tycker att det låter som att du har fina förutsättningar för att skaffa valp @_Taggis_ :)
Har du möjlighet att få kontakt med någon som kan vara back up och hjälpa dig de flesta månaderna?
Det är ju egentligen främst i början som det verkar kunna köra ihop sig för dig.

Sedan är det så klart alltid en risk för att man får en valp med separationsångest osv, men det kan man ju till viss del skydda sig mot genom ras- och linjeval.

De första månaderna menar jag, inte de flesta :laugh:
 
Skulle aldrig falla mig in att ha en valp kring mig 24/7, såpass osjälvständiga jyckar skulle aldrig funka i mitt liv så här får valpar Inte följa med när jag handlar. Inte skippar jag gym eller andra aktiviteter där hund inte kan medfölja heller eller där det helt enkelt känns onödigt att släpa med dem (slänga sopor, badrumsbesök, tvättstugan, marknader etc.). Är de trygga i sin miljö och inte mentala vrak i vardande, så klarar de sig finfint på egen hand såna stunder.

Resultat; noll hund jag haft sen valp med separationsångest.
 
De första månaderna menar jag, inte de flesta :laugh:

Mja, det vet jag inte. Jag hade som sagt planerat att ha den här valpperioden på sommaren, då jag är i närheten av min familj och fler kompisar osv. Men i höst är jag tämligen ensam, och speciellt med valp. Jag har en bekant i stan som älskar hundar men valp som ska pottränas, biter på saker.. nja det skulle inte vara så lyckat tror jag. Möjligen för att åka o handla, men inte en hel dag eller så. Dessutom jobbar jag skift och den här personen dagtid så det funkar inte alltid schemamässigt. Som jag ser det så kan stallet bli det största bekymret första månaderna, just av samma anledning.
 

Liknande trådar

Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 193
  • Låst
Övr. Hund Jag har tidigare skrivit och funderat om att skaffa hund. Nu har jag läst på om några raser som intresserat mig och tror jag hittat en...
7 8 9
Svar
160
· Visningar
8 920
Senast: Snurrfian
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 420
Senast: valpköpare
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
5 001

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp