Skaffa hund och aldrig mer få komma hem?

[Milosari]

Det viktiga är ju att det vuxna barnet och dess föräldrar är överens om saken.
vad andra tycker spelar ju ingen roll.


Det är när föräldern blir obekväm av att det vuxna barnet hänger kvar.

Hur kan man hänga kvar när man bor på en annan adress?

 

[Inte_Ung]

Hur kan man hänga kvar när man bor på en annan adress?

Nu så förstår jag inte frågan.
Hänga kvar var när man bor på vilken adress?

 

[Boj]

Och jag önskar att alla kattägare inte tänkte så. För det finns katter som för sköta sig själv så fort de bor på en gård osv..
Inte vaccineras, inte avmaskas osv..
Överlag tror jag kattägare är mer vårdslösa med sina katter än var hundägare är med sina hundar, de som har sina katter som utekatter tänker jag på.

Jo men de skulle nog inte heller vara lika omhuldande med hunden som många i den här tråden beskriver sig vara, hur man beter sig mot djur handlar inte om vilket djurslag utan vilken typ av människa man är.

 

[Grana]

Jo men de skulle nog inte heller vara lika omhuldande med hunden som många i den här tråden beskriver sig vara, hur man beter sig mot djur handlar inte om vilket djurslag utan vilken typ av människa man är.

Tror jag inte ett dugg på. Jag vet folk som älskar hästar, men hatar katter och skulle gärna ge en spark i baken på en katt, medans den inte alls skulle kunna tänka sig göra samma sak med en katt.
Jag blir lika förvånad varje gång att det finns djurhatare för vissa sorters djur, när de tex har hund, katt själva. Helt obegripligt för mig faktiskt.

 

[Milosari]

Nu så förstår jag inte frågan.
Hänga kvar var när man bor på vilken adress?

Du skriver att du misstänker att TS har för starka band till sin pappas hem. Detta starka band definieras som att man hänger kvar fast föräldern inte vill det. TS bor uppenbarligen på en annan adress, så jag undrar varför du tycker att hen har för starka band till sin pappas hem? I min värld är det helt obegripligt hur pappan kan ha kläckt ur sig något sådant, och jag förstår om TS är lite knäckt. Men du ser kanske mindre allvarligt på det?

 

[Inte_Ung]

I min värld är det helt obegripligt hur pappan kan ha kläckt ur sig något sådant, och jag förstår om TS är lite knäckt. Men du ser kanske mindre allvarligt på det?

Pappan kanske tycker att TS tar sig för stora friheter i hans hem.
Ett för starkt band till någon annans hem är att kalla det för hemma även om man bor någon annan stans.
Självklart så svider det att inte vara ovillkorligt välkommen hos någon annan, men att anse sig ha full tillgång till någon annans hem är inte bra om denne andra inte trivs med det.

 

[LovingLife]

Pappan kanske tycker att TS tar sig för stora friheter i hans hem.
Ett för starkt band till någon annans hem är att kalla det för hemma även om man bor någon annan stans.
Självklart så svider det att inte vara ovillkorligt välkommen hos någon annan, men att anse sig ha full tillgång till någon annans hem är inte bra om denne andra inte trivs med det.

Men snälla nån, jag är ju här och skrev nyss ett långt inlägg med svar på detta, men det verkar ha gått obemärkt förbi? Det känns som att det börjar bli lite väl mycket ivägsvävande antaganden och tolkningar.
Att fara "hem" säger även min 35-åriga syster och 33-åriga bror, och jag tror inte någon av oss visste att det var detsamma som att "inte ha klippt banden" till föräldrahemmet?
Som sagt, detta handlar om något helt annat. Min pappa vill att jag och hans andra barn kommer och hälsar på ofta, och han vet att jag vill kunna hälsa på emellanåt för att som jag skrev tidigare även kunna träffa min mamma, och använde just detta för att få mig att inse att jag inte kan skaffa hund om jag vill komma hem igen. Det klart detta gör ont, samtidigt som jag vet att han säger detta enbart för att han ogillar min plan på hund och att han vill kunna styra mig åt det håll han vill.

 

[Boj]

Tror jag inte ett dugg på. Jag vet folk som älskar hästar, men hatar katter och skulle gärna ge en spark i baken på en katt, medans den inte alls skulle kunna tänka sig göra samma sak med en katt.
Jag blir lika förvånad varje gång att det finns djurhatare för vissa sorters djur, när de tex har hund, katt själva. Helt obegripligt för mig faktiskt.

Ja, vi har haft hundar i alla tider. Egna hästar sedan över 20 år tillbaka, dessförinnan jobbade jag med dom. Har aldrig varit särskilt förtjust i katt, men när den dök upp så var det så den valde oss och det skulle aldrig fall mig in att sparka den i baken. En person som tänker så, visar bara mer vad det är för en typ av människa, det är enkelt inte en människa som bryr sig om djur även om denne säger sig älska speciella typer av djur.

Under den period vi var kattlösa så tyckte jag själv att katter som gick fritt där vi bor i vissa fall var som en böld där bak, dock så var det inte kattens fel utan ägarens. Äger man ett djur och tycker/älskar det, så får man helt enkelt inte räkna kallt med att omgivningen delar samma uppfattning om djuret som en själv. Man får helt enkelt inte välja åt omgivningen.

 

[Inte_Ung]

Det klart detta gör ont, samtidigt som jag vet att han säger detta enbart för att han ogillar min plan på hund och att han vill kunna styra mig åt det håll han vill.

Men det här är ju svaret.
Du har så starka band till din pappas hem att han kan styra dig genom att sätta regler där.

 

[MissFideli]

Men du skriver ju samma sak själv. Att om du hade kompisar som inte respekterade att de inte fick ta med sina hundar så skulle du hellre avstå från kompisen. Vad är det för skillnad att du säger du skulle avstå från att få besök, än att andra väljer att inte åka bort?

Skillnaden är väl att jag skulle acceptera att andra inte vill ha mina djur där och åka dit utan djuret. Skulle nån ställa ultimatumet att antingen kommer kompisen med hund eller så får jag åka till kompisen så är ju vänskapen så ensidig och trist att det inte är nån förlust. Jag skulle aldrig ställa det ultimatumet själv.

 

[WildWilma]

Oj, ursäkta om jag lämnat diskussionen och er med frågetecken, hade ingen aning om att den skulle bli så långdragen!..
Inte för att det hjälper mig, men jag ska ändå försöka runda av diskussionen genom att rätta ut de frågetecken som jag uppfattat;

Jag har bott hemifrån sedan 16 års ålder, 20+ idag men besöker relativt regelbundet pappas hem på landet då jag själv inte trivs i stan, nån gång per månad eller så.. Det mitt paradis på jorden och det är viktigt för mig att få komma dit då även min mamma bor på gården.
Min pappa och jag har en f.ö bra relation, han vill att jag kommer hem ofta och han vet att jag gärna kommer hem emellanåt. Just därför trodde han sig även kunna ta makt över mig och mina beslut om hund genom att säga så som han gjorde, "att jag får vänta med att skaffa hund för annars får jag inte komma och hälsa på hos honom så länge katten bor här." Eftersom han vet att jag vantrivs i stan och ofta längtar efter att få komma ut på landsbygden igen så trodde han att han kunde sätta stopp för mina hundplaner genom att säga detta, om inte annat i alla fall försvåra det hela för mig och förhoppningsvis förenkla det för honom...
..Och katten. Jag älskar pappas katt, jag förstår om man fått inblicken av att han kommit i kläm eller prioriteras ner, men han är nog den som minst hamnar i kläm av alla här. Han har ju växt upp med hundar, har inget emot dem så länge de håller sig på armlängds avstånd och han har aldrig dragit sig från att komma in i huset bara för att det varit hundbesök här. Men han används som en anledning för min pappa att styra upp mitt liv, that's it.. Och just under sommarhalvåret är han faktiskt mest ute i vilket fall, kommer hem för att äta en bit mat, vilket han även kan göra hos grannen.

I vilket fall som helst, så löser det sig säkert i slutändan. Tack för era råd och reflektioner kring detta, vissa saker ganska långt ifrån verkligheten, andra mindre, svårt för er att veta, men jag är tacksam över mångas engagemang i detta. Det värmer.

Det låter inte som din pappa är en "hundmänniska" (menat på ett annat sätt än andra gjort i den här tråden) men även han går kanske att konvertera. Uppfostra hunden väl och lägg extra tid på att träna den att kunna ignorera katter och andra spännande djur så ska den nog när din pappa förhoppningsvis mjuknat lite kunna bli bra polare med katten och din pappa.

Jag skulle som många andra här i tråden aldrig tolerera att mina föräldrar försöker styra över mitt liv på det sättet nu när jag är vuxen.

 

[Dentaku]

Vilken intressant diskussion det blivit!

Som hundägare förutsätter jag aldrig att mina hundar är välkomna bara för att jag är det, inte ens till folk dit de brukar få hänga med. Jag vill inte heller att folk tar med hundar hit utan att fråga eftersom en av dem är hundosäker. Om jag behöver ta med hundarna någonstans så kan de alltid vänta i bilen.

Som kattägare vill jag också vara förberedd innan andra djur kommer hit, trots att jag alltid haft hundvana katter. Den nuvarande skulle nog inte bry sig så mycket och kan dessutom gå undan till vardagsrummet eftersom det är grind dit. Min förra katt försvarade sitt revir vildsint och skulle alltså behövt stängas in av den anledningen. En terrierkorsning som kommit på besök jagades, skrikande av skräck ut ur huset. En stackars valp blev påhoppad och blev så rädd att den kissade på sig. Det behöver alltså inte nödvändigtvis bara vara kattens säkerhet man ska tänka på.

 

[Inte_Ung]

Jag skulle som många andra här i tråden aldrig tolerera att mina föräldrar försöker styra över mitt liv på det sättet nu när jag är vuxen.

Det undviker man enkelt genom att inte vara beroende av att använda sina föräldrars hem utan klara sig med sitt eget.
I det egna hemmet så gör man ju som man själv vill.
I andras hem så följer man andras regler.

 

[WildWilma]

Som sagt, det är ju flera som skriver att dom skulle sluta hälsa på en sån person. Helt. Inte bara en gång. Sluta hålla kontakten, det får faktiskt pappan alt kattägaren göra hädanefter.
Jag tycker också det är konstigt att hon inte får komma ens utan hund, men att hunden inte får följa med tycker jag inte är ett dugg konstigt.

Eller så bjuder TS hem sin pappa till sig om de vill ses men hon inte har möjlighet att lämna bort hunden. Nu har det ju framkommit att TS gärna åker till sin pappa för att han bor på landet men någon avbruten kontakt har det ju inte handlat om ändå.

 

[Wingates]

Men det här är ju svaret.
Du har så starka band till din pappas hem att han kan styra dig genom att sätta regler där.

Fast vadå? De flesta med normal relation till sin familj (eller vänner) hade väl blivit ledsna om någon sa så?
Att man inte får ta med sig sitt husdjur är ju en sak, men att inte få komma dit alls?!
Eller du tycker man är för bunden dit då?

 

[WildWilma]

Nu så är du där igen.
Och förminskar katters känslor.
Det är inte så för alla katter.
Vissa katter är oerhört bundna till sina ägare.

Hem och skydd, inte revir.
Den säkra platsen "hemma" blir occuperad av ett annat och farligt djur.
Vilket kan göra vissa katter mycket nervösa.

Vad gäller utekatter så beror det ju på hur man bor.
Vi bor så att den egna marken är större än katternas revir.
Och katterna har många hus att vistas i.

Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Varför är det mer ok för dig att ha hundar på besök än vad det är för mig att besöka min mamma med min hund? Katterna verkar ha ganska exakt samma förutsättningar. Har jag missat något?

 

[Smulis]

Åh herregud så lustig man kan vara då. Då kan jag ju upplysa om att jag hade noll, nada aning om vilket forum det låg under för jag använder funktionen nya inlägg. Och frågeställningen hänvisade mer till djur eller relationer än hund. Så jag svarade. Men jag ska högtidligt lova jag kommer aldrig mer läsa, svara eller på något sätt engagera mig i hundforumet.

Klart att man får skriva vart man vill, ingen annan har påstått något annat heller men som @Grana nämnde så kan det vara en god idé att hålla lite koll på under vilken forumdel tråden ligger innan man skriver då det annars kan bli väldigt fel, inte för att jag säger att det var det den här gången men i framtiden så, vilket är plättlätt om man bara bläddrar så långt upp man kan när man är inne i en tråd, där står det klart och tydligt vilken forumdel den ligger under.

 

[Red_Chili]

Nu har den här tråden blivit väldigt rörig känns det som, men jag vill ändå visa hur det ser ut här hemma.

Jag bor inte längre hos min mor, har inte gjort på många år men hälsar på henne nästan dagligen nu då vi bor 1km från varandra. Hos henne finns katt. Jag har som bekant hund.

När jag skaffade hund så var det en vuxen hund, inte kattvan och katten var absolut inte hundvan. Hunden ville äta upp katten och katten ville fly. MEN, de vande sig vid varandra. Visst fick jag ha koppel på hunden länge samt kompostgaller i dörröppningen till vardagsrummet, men det gick. Senare kunde hunden vara utan koppel och kompostgallret behövdes inte, så länge jag hade koll på dem.

Nu har jag min tredje hund, en som även hon ville äta katt när hon kom hit. Samma sak där: koppel och kompostgaller i början. Senare bara koppel och nu, ja nu behöver jag inte ens hålla koll på dem. De har blivit vänner och trots vissa kommunikationsproblem tycker de helt klart om varandras sällskap. Senast för några timmar sedan såg det ut såhär:

Ibland tar jag med vänner hit på besök, vänner som har hundar som inte är kattvana. Hur vi löser det? Ja åter igen är kompostgallret en bra uppfinning. Hjälper inte det, ja då stänger vi in katten i något rum eller sätter koppel på hunden. Hittills har jag haft med ett gäng vinthundar, en spaniel, shetlies och en bearded collie till morsan. Katten verkar nu mest se det som spännande när det händer något hemma

Kort sagt är jag glad åt att min mor låter mig dra med vilka djur som helst till henne. Alla djuren har hittills visat sig vara mycket mer kloka och anpassningsbara än vi väntat oss. De har lite bättre koll på läget än vad vi människor har, även i sådana här situationer...

 

[WildWilma]

Alltså om en katt blir bortdriven hemifrån, så finns risken att den inte återvänder. Att driva bort den kan man bl a göra genom att ta dit ett annat djur som katten ser som inkräktare och gör anspråk på dennes revir. Får inkräktaren också lite hjälp av övriga i reviret som underlättar det sk övertagandet så är en flytt för katten inte långt borta.

Nu är inte alla katter sådana, vissa katter försvara sitt revir med liv och lust och det brukar vi människor lösa genom att stänga in katten i ett annat rum så inkräktaren kan få härja fritt i kattens revir.

Vi har en katt här som kommer från ett sk katthem, hon är mycket speciell och personlig, så i vårt fall är det sällan ett problem att ha med sig hund hit då vår katt klart markerar för hunden att det inte lönar sig att göra anspråk på reviret men på ett vänligt men mycket bestämt sätt. Går de då över styr så brukar hon pierca dem , vilket får de flesta hundar att ge upp.

Jag tror för min del att de vore bra om man sätter sig in i hur olika djurslag fungerar, och inte tycker att allt som strider mot det egna tyckandet är/blir märkligt.

Jag är mycket väl medveten om detta, har tyvärr själv fått uppleva det men min egen högst älskade katt Tessa. Det som drev bort henne var dock ingen hund (dem hade hon inga problem med) utan en liten liten kattunge och senare ytterligare en kattunge. Jag tror inte att så många katter ser hundar som rivaler gällande reviret utan mer som ett störande moment som de håller sig undan snarare än fly. Överlag så upplever jag det lättare att introducera hund och katt med varandra än katt och katt, särskilt honkatter.

Kl.
Jag förstår inte dem som jämför katter och hundar här som om de vore samma art. Jag kan garantera att för de flesta UTEkatter är det betydligt mer stressande att bli instängda (med eller utan främmande hund i huset) än att få möjligheten att hålla sig undan ute om det är något (en hund, en människor eller en maskin osv.) som gör att de inte är helt bekväma hemma. Men att "släppa" ut en hund är av flera anledningar inget alternativ, de kommer inte att dra sig undan de vill vara med flocken och kan de inte vara det så får man stänga in dem.

 

[Inte_Ung]

Att man inte får ta med sig sitt husdjur är ju en sak, men att inte få komma dit alls?!

Ja det är ju litet märkligt.
Men jag är faktiskt övertygad om att det handlade om att komma dit MED hunden.
Eftersom att pappan antagligen insåg att TS inte skulle åka någonstans utan hund om hon skaffade en.

För bunden är man när man känner sig kontrollerad av att inte få göra som man vill i föräldrahemmet.