Skaffa-hund ångest.. *långt*

[Lenis]

What to do.. såhär ligger det till: jag har haft hund och/eller häst hela mitt liv, men lämnade min leonberger hemma med familjen när jag flyttade upp till sthlm nu i höstas. Hon är van vid vår familj (stort, bullrigt, alltid massa action) vår trädgård hon får kuta runt lös i varje dag, stort hus.. Detta, plus att hennes kroniska magsjukdom gör det lättare att hon är nära sina veterinärer som har koll på hennes problem (hon har sälsynt jobbiga magproblem med m,assa tester hit & dit) har gjort att hon fick stanna. Mitt hjärta brister varje gång jag åker ifrån henne.. men det är för hennes skull

Sen dess har jag känt mig så ensam, har perfekta hundvägar här, kurser går i närheten, etc etc. Bra dag-hundvakt har jag hittat precis i närheten (jag pluggar ju & har dagar jag måste vara på skolan). Har pratat med en kennelägare på en kanonfin kennel och tänkt boka valp där, men nu har de fått ett återbud så valpen är "klar" inom några veckor!! En hanne som de tror kanonmkt på! Låter ju underbart men jag fick megaångest ikväll & därför skriver jag..

Jag läser här varje dag & det finns så många som gör sig av med hundarna, inte får tid (det är klart saker kan hända, en hund lever ju länge), inte har råd längre etc etc. Så fick jag helt enkelt panik á la "Jag kommer inte fixa det!! Jag kommer misslyckas, inte ha ett liv, det kommer gå åt skogen med pojkvännen eftersom jag lägger all tid på hunden! Jag kommer få ekonomisk kris & behöva ge tillbaka den!"

Detta från en tjej som haft hund, häst, pojkvän & 2 jobb & fixat det.. Jag som längtat så efter hund igen, känt mig ensammast i världen, så freakar jag ur. Är jag helt dum i skallen? Har jag läst för många gråt-trådar på buke?

Behövde skriva av mig lite, om nån känner för att va Dr Phil så e ni välkomna Typiskt typiskt mig att vilja ha nåt jättemycket & sen bli störd när jag har det inom räckhåll..

 

[ako]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Du har ju löst det förut, och dessutom kollat upp förutsättningar såsom dagmatte etc, så varför inte ? Vad blir det för hund?

Lycka till!

 

[Annielee]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Jag tycker det låter som du tänkt igenom det noga. Fixat dagmatte och grejjer. Tuta och kör!
Lycka till!

 

[Kissing Spine]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Jag sitter i samma situation . Eller ja, pappa behöver övertalas först men. Bor hemma på landet, har haft hund hela livet och nu har vi en 1,5 årig sheltie. Vill skaffa en egen valp nu och det är något som funnits i mina tankar över ett halvår. Vad jag får panik över är hur allt ska lösa sig när jag flyttar hemifrån och när pluggandet kommer igång ännu mer. Visst, klart att saker kommer lösa sig, men jag kanske ångrar mig? Som mamma sa "Tänk på att du får ha hunden tills du är 28 år minst" (18 nu). Hmm....

 

[Lenis]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Tack för era svar

Kom fram till det att man vet ju aldrig vad som kan hända, ska man gå runt & tänka att "tänk om det går åt skogen om 5 år".. ja då kan man aldrig skaffa nåt långlivat djur... eller barn för den delen

Så på onsdag bär det av till uppfödaren för att kolla upp allt.. I'll keep you informed!!

 

[Niki]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Ungefär som jag resonerat; just nu har jag bra möjligheter (och inom överskådlig tid), men det kan ändra sig, men det brukar gå att ordna även då. För ingen vet hur livet kommer att vara om 5 eller 10 år, även om man så klart måste tänka igenom det hela ordentligt.

 

[pumah]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Jag tänker likadant... men visst kan förnuftet "slira" lite ibland, det gjorde det när vi åkte hem igår efter att ha sett dina underbara whippetvalpar Tror du inte att syrran o jag satt i bilen och diskuterade fram o tillbaka om vi nog i alla fall kunde klämma in en hund till i våra gäng Tyvärr så måste nog logiken råda i mitt fall, jag har redan fullt upp, men annars hade jag garanterat varit spekulant

 

[FjantaZ]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

till TS

Jag lånade en osåld unghund i maj som jag sedan blev halvfodervärd på i augusti. Jag pluggar och ansåg mig då ha en massa tid samt att min dåvarande sambo som själv hade en hund från samma kennel till hjälp. Jag hade oxå medryttarhäst 3dgr i veckan. Jag tog mig vatten över huvudet tyvärr...Sa upp hästen men det hjälpe ej...Det blev en hektisk termin i skolan, sambon var knappt behjälplig men önskade ofta hjälp med sin egen hund av mig. Detta ledde till att jag tog ut mig totalt och mådde så dåligt...I januari började jag ett nytt liv ensam (utan både hund och sambo, låg mer bakom separationen än bara att inte hjälpa till med hunden) Jag lämnade tillbaka hunden till en inte allt för glad uppfödare men jag ansåg att detta var det bästa för både hunden och mig själv...Efter att själv blivit sviken av folk som säger att de gärna passar ens hund innan man köper, så säger jag till dig tänk efter 2 ggr innan....Går det inte att lösa på ngt annat sätt...ngn kennel som kanske önskar lite hjälp med ngn hund några dagar i veckan eller så....

Nu 2 mån efter allt så ska jag testa att ha en medryttarhäst 1 dag i veckan och se om jag orkar....

Jag vill bara säga bränn inte ut dig det är ett helvete att ta sig tillbaka. Att plugga är inte alltid en dans på rosor...

Jag brände inte ut mig helt men var på mkt god väg...

ledsen att det blev långt...

 

[lady_vip]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Fast allt sånt tycker jag beror så mycket på vilken sorts människa man är. Jag jobbar 100 %, har 2 hästar och 3 hundar och jag får det att funka (plugga dessutom på komvux och har lite andra intressen) utmärkt utan att känna mig ett dugg utbränd.

Vad jag ville ha sagt är att alla har olika gränser

//E

 

[Kissing Spine]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Håller med dig, alla är otroligt olika som människor.

...vilket gör att jag blir ännu mer osäker då jag för tillfället äter antidepressiva

 

[lady_vip]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Jag är inte alls insatt i antidepp, mina djur är liksom mina antidepp

Men om du äter det så är det väl av en anledning, den skulle du kanske jobba med först innan du skaffar dig ett djur som behöver allt från dig även om du blir deppig....?

Svår situation.

//E

 

[Niki]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Jodå, förnuftet kan slira ibland... det påstår jag inte och ibland har jag undrat om jag tagit mig vatten över huvudet med (med alla djur i mitt hem). Man ska aldrig ha "ett fall" framför sig när man bestämmer sig...och det har jag nästan hållit. Hästen bestämde jag förvisso att jag skulle bara köpa för att det var den individ det var, men bestämde det två år innan hon blev till salu... hunden var alltigenom välplanerad liksom valparna. Katt ville jag gärna ha och när kattan dök upp och skulle avlivas, men passade precis med vad jag ville ha tog jag hem henne. Hon verkade sakna sällskap och när hanen dök upp fick han också fälja med på prov för att se om det fungerade...
Fast jag har mina föräldrar att jämföra med som bla inte skulle kunna skaffa hund (eller katt) just för att de inte vet vad som händer om 10 år, trots att de i 30 år bott i hus på landet och båda jobbar i lantbruket = hemma nästan hela tiden och de aldrig reser....(eller jag reste mer utomlands första året jag träffade min sambo än vad familjen gjort under hela min uppväxt, och det fungerade trots djuren)

 

[Lenis]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Hmm det är knepigt det där med depressioner.. För mig är det precis som lady_vip säger, djuren är mitt antidepp.

Man kan ju se det på två sätt; att djuren gör att man känner sig behövd, och framförallt att man inte har tid att sitta & grubbla över allt- för det är ju grubblerier som ofta gör att man hamnar i den där onda cirkeln av tankar. Å andra sidan ger det ju en viss press, och press är inte alltid vad man behöver i en sån situation..

Det låter ju som att du har en del djur redan, och omvänt kan det vara kul att ha nåt att se fram emot. Vad känns mest, + eller -?

För mig blev det + som sagt, men alla är vi olika. Hur eller hur hoppas jag du mår bättre snart!! =)

 

[Kissing Spine]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Det är helt klart mest + . jag menar, vem kan vara ledsen med ett litet ullknyte i famnen!

 

[Yeah]

Sv: Skaffa-hund ångest.. *långt*

Att du äter antidepp innebär ju inte automatiskt att du inte kan vara en bra hundägare.
Min nuvarande hund skaffade jag när jag var heltidssjukskriven, åt antidepp, sömnmedicin och vid behov även lugnande.
Det har fungerat alldeles utmärkt, ärligt talat tror jag inte att jag hade gjort lika stora framsteg utan honom.
Men då har jag hela tiden haft inställningen att hunden går före mig själv, mao - har jag en riktigt jobbig dag då jag helst av allt inte vill träffa någon så får hunden fortfarande gå ut på en ordentlig promenad och får dom aktiviteter han behöver.