Det vet jag inte, men det finns väl folk som tittar på det.Fast hur skapas de?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det vet jag inte, men det finns väl folk som tittar på det.Fast hur skapas de?
Om du kände dig anklagad, skulle du då vilja försvara dig?
Det vill säga: du är helt oskyldig till det någon anklagar dig, kollektivt, för?
Men är det här verkligen sant, att frågan endast drivs av kvinnor? Jag känner inte alls igen den bilden från mitt engagemang i diverse idrottssammanhang. Jag har träffat många män som engagerat sig i denna problematik.
En fråga, måste kvinnor som jobbar med barn ha utdrag ur belastningsregistret att visa upp?
Om du kände dig anklagad, skulle du då vilja försvara dig?
Det vill säga: du är helt oskyldig till det någon anklagar dig, kollektivt, för?
Inte alla män! Det är ju bara till 99 % av förövarna som är män.Är det inte viktigast att hitta rutiner och åtgärder som gör att vi kan skydda barnen från alla förövare, oavsett kön?
Förstår inte det där med dubbelsängar. De flesta brotten mot barn förekommer ju i hemmen av en vuxen man som barnet har en relation till. Så vad är ditt förslag? Jag vet inte hur man skyddar de barnen som är i hemmet och löper störst risk för övergrepp. Antagligen genom att flera vuxna ingriper och gör orosanmälningar.Inga fler föräldralediga pappor alltså. I alla fall inte utöver dubbelsängarna!
Men män tycker att det är förjävligt att barn utsätts, män inom idrottsrörelsen pratar om problemen, de försöker hitta lösningar men nej de syns inte i media för det är inte lika intressant att göra reportage om. RF jobbar för att hitta sätt att skydda barnen utan att det inskränker på idrottandet. Män reagerar men det gäller även att lyssna, och inte anta att de inte reagerar.Men jag gav ett exempel. Kvinnor som lurar sig till en graviditet. Om någon kollektivt anklagar kvinnor för att göra detta (eftersom fenomenet bara gäller kvinnor, män blir inte gravida) håller jag med dem. För JAG tycke OCKSÅ att det är för djävligt.
På ett personligt plan kan jag inte drabbas. Jag har inte gjort detta, lurat mig till en graviditet. Och det bör väl "alla män" också känna - om man inte är förövare.
Vi lämnar en gång om åretEn fråga, måste kvinnor som jobbar med barn ha utdrag ur belastningsregistret att visa upp?
Skulle det kunna finnas ett samband mellan de två meningarna?Det hjälper ju ingen att sitta i den här frågan och diskutera vikten av att inte endast tala om män som förövare.
<...>
Här är väl manliga perspektiv och förslag på lösningar mer än välkomna - hittills lyser de dock med sin frånvaro.
Förstår inte det där med dubbelsängar. De flesta brotten mot barn förekommer ju i hemmen av en vuxen man som barnet har en relation till. Så vad är ditt förslag? Jag vet inte hur man skyddar de barnen som är i hemmet och löper störst risk för övergrepp. Antagligen genom att flera vuxna ingriper och gör orosanmälningar.
Inte alla män! Det är ju bara till 99 % av förövarna som är män.
Jag förstår inte var idén om att de inte bryr sig kommer ifrån?
Jag förstår inte hur man kommer från att någon eller många säger inte alla män till att män inte skulle bry sig om övergreppen. Tror ni på riktigt att män bara rycker på axlarna om övergrepp?Vissa av oss har erfarenhet att så fort ämnet kommer upp kommer det 50 män galopperande och börjar skrika om att det minsann inte är alla män. Vilket skymmer debatten på det sakliga planet.
Jag förstår inte hur man kommer från att någon eller många säger inte alla män till att män inte skulle bry sig om övergreppen. Tror ni på riktigt att män bara rycker på axlarna om övergrepp?
Inte alla män! Det är ju bara till 99 % av förövarna som är män.
Och vissa av oss som är aktiva inom föreningar upplever att män absolut är intresserade av att hitta lösningar och är minst lika upprörda som kvinnor, om inte mer av vad andra män har utsatt barn för. Så vems erfarenhet har tolkningsföreträde? Jag upplever debatten här betydligt mer skymd än vad jag någonsin har upplevt i föreningslivet, där försöker man hitta lösningar, nej man har inte kommit hela vägen men det jobbas på det.Vissa av oss har erfarenhet att så fort ämnet kommer upp kommer det 50 män galopperande och börjar skrika om att det minsann inte är alla män. Vilket skymmer debatten på det sakliga planet.
Om de skapas som våldtäktsmän skapas så tror jag att man antagligen får försöka ta höjd för det snarare?Det vet jag inte, men det finns väl folk som tittar på det.
Jag förstår inte hur det här är ett svar på mitt inlägg?
Nej, jag skulle helt ärligt talat strunta i att försvara mig när frågan är så mycket större och viktigare än min eventuella känsla av att bli oskyldigt anklagad för något. Jag förstår inte vad det är jag skulle försvara? Det finns liksom två ganska enkla fakta i den här frågan:
1. Det begås alldeles för många övergrepp mot barn.
2. Den förkrossande majoriteten av alla förövare är män.
Du skrev dessutom i ett tidigare inlägg att du inte är man - så varför du själv driver den här vinkeln i diskussionen så hårt är ett ännu större mysterium för mig. Jag tycker som sagt att vi ska fokusera på offren först och främst (dessa barn är förövrigt både pojkar och flickor - så det här är knappast någon "kvinnofråga")
Det hjälper ju ingen att sitta i den här frågan och diskutera vikten av att inte endast tala om män som förövare. Vad känner du att den vinkeln i diskussionen bidrar till? Tror du det bidrar till att övergreppen minskar? (genuin fråga - ingen ironi) Jag tror nämligen inte det, snarare tvärtom. Det är ju att blunda för fakta - istället bör vi väl titta på varför dessa män begår övergrepp och hur vi kan hindra dem från att göra det utan att utesluta män som grupp ur idrottsrörelsen/skolan. Här är väl manliga perspektiv och förslag på lösningar mer än välkomna - hittills lyser de dock med sin frånvaro.