Ska män få jobba med barn? utbruten från P1 dokumentär hästgården

Och för att inte kapa tråden ännu mer med orelevanta frågeställningar.
Kan vi inte prata om faran i att ha män som ledare för barn och ungdomar inom idrotten?

Hur ska vi försäkra oss om att män inte använder sin maktställning till att begå dessa övergrepp som sker om och om igen.

Engagerade förräldrar.
 
:meh:
Nähä, bra där. Du känns som en auktoritet i frågan :banghead:.
Kanske du ska skaffa dig barn först innan du bräker fram din kategoriska åsikt?
Det finns knappt någon utan erfarenhet av barn och ledare inom idrotten/personal inom barnomsorg/vård.

Du är dock givetvis välkommen att ha åsikten att man bör ha erfarenhet i området och att just föräldraskapet är det enda gångbara, men snälla var lite mer respektfull mot både dig själv och andra. Att anklaga andra för att bräka är mest bara antingen okunnigt (att du inte vet att får bräker och inte människor) eller elakt. Jobbar du på att framstå som okunnig eller elak här, är du inte värld bättre i dina egna ögon? Förutom bristen på respekt i största allmänhet.
 
Och det står jag för. Om du tycker att jag är en inteallamän så kan jag leva med det. Jag håller med om att det är ett mycket mindre problem, men jag vidhåller att det är ett problem.

Och jag tycker att det finns bättre lösningar, som jag tror träffar bättre och som är schysstare.

Mvh,
Lady_S

Skulle du kunna förtydliga dem? Jag försöker läsa men förstår inte riktigt vilka handfasta lösningar du menar.

Om jag bara ska exemplifera från mitt liv, och de jag känner, så har jag faktiskt inte stött på en enda man som på något sätt betett sig olämpligt mot barn och unga. Då har jag ändå gått i sammanlagt 8 skolor (före högskolan) och varit aktiv i en knapp handfull ideella föreningar. Inte någonstans har jag stött på en man som inte betett sig 100% schysst mot barn och unga. .

Men det är ju dels anekdotisk bevisföring och dels finns det ju en hel drös förövare som det visar sig har varit mkt uppskattade av de som de INTE begick övergrepp mot. Vilket är en del av svårigheten för offer sedan, att hen som är så trevlig..

Men det handlar inte om att det inte är alla män jag förstår bara inte varför det är bättre att fokusera på just mäns övergrepp.

Jag kan ändå förstå det. Om man hade kunnat eliminera mäns övergrepp så hade man ändå eliminerat 96-99% av övergreppen. Tänk hur många barn och unga som sluppit allt detta lidande. Därför kan jag sympatisera med de i tråden som erkänner att de föredrar kvinnliga ledare. För att när bättre lösningar inte står till buds- för det gör de ju inte i dagsläget när det gäller att minska risken med så enormt mkt- så är det den enklaste lösningen för att skydda egna familjen. Det är ju tyvärr inte botande mot problemet då det kvarstår, men det hindrar symtomet från att skada de man älskar mest. Det är ju supertråkigt av väldigt många anledningar att det kan bli så men jag har förståelse för det.

Varför ska vi ha RGB, Patrik Kittel eller Jens Fredriksson som ledare ??? Dom är ju :nailbiting::nailbiting: MÄN !!:meh:

Det är ju en stor ironi i att en av dessa tre du nämner varit i blåsväder för att han haft en affär med en väldigt ung elev. :meh:
 
Fast alla de som lägger ut kollektiv skuld är ju lika effektiva på att diskutera sakfrågan utifrån kall utvärdering.
Man är så snabb att demonisera, och dessutom snabb att säga att "det är alla mäns ansvar (underförstått; vad vissa män gör)".

Det är väl allas ansvar att bete sig vettigt.
Allas.

Och inte alla gör det.

Tro fasiken att man går i försvar när man känner sig oskyldigt angripen; ett problem med kollektiv beskyllning är att man även beskyller den individ man kanske pratar med när man säger "män gör si och så". Även den man som sitter i rummet ingår i den gruppen och blir alltså angripen.
Tro sjutton att det är lätt att gå i försvar.

Två fel gör väl inte ett rätt? Att "de" lägger ut kollektiv skuld är väl ingen orsak att snedsegla får diskussionen vad gäller fakta?

Om alla män känner sig utpekade kanske det är bättre att konstruktivt mota Olla i grind genom att vara eniga i sakfrågan (att det är förfärligt att man 54 år förgripit sig på pojke 10 år - eller vad tidningsnyheten nu säger), hellre än att börja försvara en hel grupp?

Att män är överrepresenterade inom i stort sett alla brottskategorier är väl känt, men utifrån det känner jag inte att just min könstillhörighet som man gör mig mer lämpad - eller för den delen mer ansvarig - att agera mot våldsbrott, ekobrott, tillgreppsbrott, trafikbrott eller för den delen sexualbrott. När jag agerar mot brott, och det gör jag när jag kan, tro inget annat, då gör jag det inte som Man utan som människa. Jag har svårt att känna ett extra starkt kollektivt ansvar för andras brottsliga agerande just när de är män, därför blir det ibland litet svårt för mig att vara konstruktiv när resonemang utgår från just det manliga ansvaret.

Jag känner absolut någon form av kollektivt ansvar när det kommer till kvinnor som lurar sina män när de vill bli gravida - f x. Inte bär jag skuld, men jag känner det väldigt kymigt att vara kvinna när det kommer till de diskussionerna. Som jämförelse. Och jag är då den första att i en diskussion om ämnet säga "ja, jag tycker att det är hemskt att kvinnor gör så".
 
Två fel gör väl inte ett rätt? Att "de" lägger ut kollektiv skuld är väl ingen orsak att snedsegla får diskussionen vad gäller fakta?

Om alla män känner sig utpekade kanske det är bättre att konstruktivt mota Olla i grind genom att vara eniga i sakfrågan (att det är förfärligt att man 54 år förgripit sig på pojke 10 år - eller vad tidningsnyheten nu säger), hellre än att börja försvara en hel grupp?

Jag håller med dig här.
Ett problem är att det ofta här på Buke skrivs att "alla män är problemet", "alla män är potentiella förövare".
En del skribenter är så ivriga att smeta ut kollektiv skuld, och det känns för mig väldigt orimligt.
Jag KAN liksom inte hålla med om att "alla män är potentiella förövare" när sanningen är att de flesta män INTE är förövare.
Jag kan inte se det rimliga i att ens överväga att män inte skulle få vara barn/ungdomsledare inom idrotten, som var starten på den här tråden, för att det finns några män som är förövare.

Debatten blir väldigt kraftigt kantrad redan innan den börjar.

Jag önskar att "mansmotståndarsidan" kunde uttrycka sig lite mer rimligt och lite mer moderat, så skulle jag väldigt gärna hålla med i sakfrågan.
Men när utgångspunkten är "alla män är potentiella förövare" så är det hopplöst från start. Särskilt som "mansmotståndargruppen" blir irriterade över att bli bemötta med "de flesta män faktiskt inte".

Kollektivt smetande av skuld på många oskyldiga leder till att man glömmer sakfrågan för att de oskyldiga ska slippa anklagas.
Jag tycker inte om att oskyldiga anklagas.
Särskilt inte när de inte kan eller får försvara sig. För om det blir invändningar mot påståendet att MÄN är problemet. MÄN ska inte få vistas i vissa miljöer. MÄN ska kanske inte få vara fritidsledare. MÄN ska kanske inte få jobba med barn (jodå, förslaget finns med i den här tråden).
Då blir det orimligt.
Och orimligheter är det svårt att inte ifrågasätta.

Det vore väl trevligt om man som omväxling kunde fundera på hur man identifierar de INDIVIDER som är olämpliga som ungdomsledare, och för en liten stund faktiskt struntar i att de är män (eller i vissa förekommande fall, kvinnor).
Eller hur man gör för att minska sexistisk jargong oavsett vem som står för den (jag jobbar på väldigt kvinnodominerad arbetsplats och har gjort så väldigt länge, i väldigt kvinnodominerade arbetsgrupper; männen är i stark minoritet och det märks. Den jargong som använts på flera arbetsplatser, är väldigt sexistisk och många gånger ganska grov, och det är inte männen som står för den jargongen). Eller så får man ju tro att, om kvinnor (som i mina kvinnodominerade arbetsgrupper) kör med sexistisk och många gånger grov jargong (jag menar nu alltså när männen inte är närvarande; männen på mina arbetsplatser har haft en benägenhet att rodna när de kommer in under de värsta skämten), så tycker just de kvinnorna att sexuellt "laddad" jargong är kul och OK?

Usch, ja.
Nu blev det ett till sådant där inlägg kring kön.

Men det är ju för att det föreslås att MÄN inte ska få ta del i viktiga delar av samhället - där även jag är en av dem som tycker att både män och kvinnor är viktiga. Inom ungdomsidrotten, alltså.
 
Senast ändrad:
Jag håller med dig här.
Ett problem är att det ofta här på Buke skrivs att "alla män är problemet", "alla män är potentiella förövare".
En del skribenter är så ivriga att smeta ut kollektiv skuld, och det känns för mig väldigt orimligt.
Jag KAN liksom inte hålla med om att "alla män är potentiella förövare" när sanningen är att de flesta män INTE är förövare.
Jag kan inte se det rimliga i att ens överväga att män inte skulle få vara barn/ungdomsledare inom idrotten, som var starten på den här tråden, för att det finns några män som är förövare.

Debatten blir väldigt kraftigt kantrad redan innan den börjar.

Jag önskar att "mansmotståndarsidan" kunde uttrycka sig lite mer rimligt och lite mer moderat, så skulle jag väldigt gärna hålla med i sakfrågan.
Men när utgångspunkten är "alla män är potentiella förövare" så är det hopplöst från start. Särskilt som "mansmotståndargruppen" blir irriterade över att bli bemötta med "de flesta män faktiskt inte".

Kollektivt smetande av skuld på många oskyldiga leder till att man glömmer sakfrågan för att de oskyldiga ska slippa anklagas.
Jag tycker inte om att oskyldiga anklagas.
Särskilt inte när de inte kan eller får försvara sig. För om det blir invändningar mot påståendet att MÄN är problemet. MÄN ska inte få vistas i vissa miljöer. MÄN ska kanske inte få vara fritidsledare. MÄN ska kanske inte få jobba med barn (jodå, förslaget finns med i den här tråden).
Då blir det orimligt.
Och orimligheter är det svårt att inte ifrågasätta.

Det vore väl trevligt om man som omväxling kunde fundera på hur man identifierar de INDIVIDER som är olämpliga som ungdomsledare, och för en liten stund faktiskt struntar i att de är män (eller i vissa förekommande fall, kvinnor).
Eller hur man gör för att minska sexistisk jargong oavsett vem som står för den (jag jobbar på väldigt kvinnodominerad arbetsplats och har gjort så väldigt länge, i väldigt kvinnodominerade arbetsgrupper; männen är i stark minoritet och det märks. Den jargong som använts på flera arbetsplatser, är väldigt sexistisk och många gånger ganska grov, och det är inte männen som står för den jargongen). Eller så får man ju tro att, om kvinnor (som i mina kvinnodominerade arbetsgrupper) kör med sexistisk och många gånger grov jargong (jag menar nu alltså när männen inte är närvarande; männen på mina arbetsplatser har haft en benägenhet att rodna när de kommer in under de värsta skämten), så tycker just de kvinnorna att sexuellt "laddad" jargong är kul och OK?

Usch, ja.
Nu blev det ett till sådant där inlägg kring kön.

Men det är ju för att det föreslås att MÄN inte ska få ta del i viktiga delar av samhället - där även jag är en av dem som tycker att både män och kvinnor är viktiga. Inom ungdomsidrotten, alltså.

Jag förstår inte vem du argumenterar mot i det här inlägget och varför du fortsätter att påpeka att folk i den här tråden inte tycker att män ska få jobba med barn överhuvudtaget.

Jag skrev första inlägget (som är utbruten från en annan tråd) och kan tyvärr inte göra något åt den olyckliga trådrubriken och jag har ju redan tidigare förklarat för dig hur jag menade.

Det är klart att diskussionen kantrar när en del inte bryr sig om att diskutera frågeställningen överhuvudtaget utan bara vill problematisera någon slags påhittad bild av vad "mansmotståndarna" (konstigt ordval förresten) tycker.

Jag tycker visst att män ska få jobba med barn - däremot så tycker jag att vi behöver prata om farorna att ha män som idrottsledare i ljuset av de många övergrepp som har begåtts av just män. Jag ser också ett problem i att det endast är kvinnor som för den här debatten och det gör mig orolig. Det verkar liksom viktigare för männen som grupp att höggljutt skrika "inteallamän" än att faktiskt hjälpa till att ta tag i problemet. Notera att jag skriver hjälpa till, för jag tycker inte att det enbart är män som ska driva frågan - men som det ser ut idag så drivs den endast av kvinnor.

Vettiga män som förebilder inom både skolväsende och idrott är väl jättebra och viktigt, men problemet är hur vi ska säkerställa att dessa män faktiskt är vettiga - för idag verkar det vara svårt och det är våra barn och ungdomar som får lida för det. Det är att blunda för ett väldigt stort samhällsproblem att försöka få den här diskussionen till att handla om något slags kollektivt manshat för det är inte så det ser ut i samhället, alla domar och uppgifter tyder ju snarare på att det är tvärtom - att vi har alldeles för stor tilltro till manliga förövare och deras oskuld och istället ifrågasätter och demoniserar offren. Därför har jag så otroligt svårt att förstå detta värnande om oskyldiga män.
 
Om jag får lägga mig i den här tråden också...

Oavsett om män ska få jobba eller inte jobba med barn. Så känns det som att skadan redan är skedd.
Även om jag skulle vilja jobba med barn (vi säger det, hypotetiskt) . Så skulle det avskräcka mig om man vart utpekad som en förövare. Bara att man tar upp det som en frågeställning om män ska eller inte ska få jobba med barn. Gör att gruppen män blir utpekad...
 
Jag förstår inte vem du argumenterar mot i det här inlägget och varför du fortsätter att påpeka att folk i den här tråden inte tycker att män ska få jobba med barn överhuvudtaget.

Jag skrev första inlägget (som är utbruten från en annan tråd) och kan tyvärr inte göra något åt den olyckliga trådrubriken och jag har ju redan tidigare förklarat för dig hur jag menade.

Det är klart att diskussionen kantrar när en del inte bryr sig om att diskutera frågeställningen överhuvudtaget utan bara vill problematisera någon slags påhittad bild av vad "mansmotståndarna" (konstigt ordval förresten) tycker.

Jag tycker visst att män ska få jobba med barn - däremot så tycker jag att vi behöver prata om farorna att ha män som idrottsledare i ljuset av de många övergrepp som har begåtts av just män. Jag ser också ett problem i att det endast är kvinnor som för den här debatten och det gör mig orolig. Det verkar liksom viktigare för männen som grupp att höggljutt skrika "inteallamän" än att faktiskt hjälpa till att ta tag i problemet. Notera att jag skriver hjälpa till, för jag tycker inte att det enbart är män som ska driva frågan - men som det ser ut idag så drivs den endast av kvinnor.

Vettiga män som förebilder inom både skolväsende och idrott är väl jättebra och viktigt, men problemet är hur vi ska säkerställa att dessa män faktiskt är vettiga - för idag verkar det vara svårt och det är våra barn och ungdomar som får lida för det. Det är att blunda för ett väldigt stort samhällsproblem att försöka få den här diskussionen till att handla om något slags kollektivt manshat för det är inte så det ser ut i samhället, alla domar och uppgifter tyder ju snarare på att det är tvärtom - att vi har alldeles för stor tilltro till manliga förövare och deras oskuld och istället ifrågasätter och demoniserar offren. Därför har jag så otroligt svårt att förstå detta värnande om oskyldiga män.

Om du kände dig anklagad, skulle du då vilja försvara dig?
Det vill säga: du är helt oskyldig till det någon anklagar dig, kollektivt, för?
 
Om jag får lägga mig i den här tråden också...

Oavsett om män ska få jobba eller inte jobba med barn. Så känns det som att skadan redan är skedd.
Även om jag skulle vilja jobba med barn (vi säger det, hypotetiskt) . Så skulle det avskräcka mig om man vart utpekad som en förövare. Bara att man tar upp det som en frågeställning om män ska eller inte ska få jobba med barn. Gör att gruppen män blir utpekad...

När du skrev om att skadan redan är skedd trodde jag i ett svindlande ögonblick att någon i den här tråden faktiskt skrev något om barnens perspektiv och skadan som övergrepp orsakar barnen, men nej, ännu ett inlägg om skadan som de stackars männen lider. :crazy:
 
När du skrev om att skadan redan är skedd trodde jag i ett svindlande ögonblick att någon i den här tråden faktiskt skrev något om barnens perspektiv och skadan som övergrepp orsakar barnen, men nej, ännu ett inlägg om skadan som de stackars männen lider. :crazy:
Jag lider inte. Men för de män som vill jobba med barn tänkte jag ?
 
Jag tycker visst att män ska få jobba med barn - däremot så tycker jag att vi behöver prata om farorna att ha män som idrottsledare i ljuset av de många övergrepp som har begåtts av just män. Jag ser också ett problem i att det endast är kvinnor som för den här debatten och det gör mig orolig. Det verkar liksom viktigare för männen som grupp att höggljutt skrika "inteallamän" än att faktiskt hjälpa till att ta tag i problemet. Notera att jag skriver hjälpa till, för jag tycker inte att det enbart är män som ska driva frågan - men som det ser ut idag så drivs den endast av kvinnor.

Men är det här verkligen sant, att frågan endast drivs av kvinnor? Jag känner inte alls igen den bilden från mitt engagemang i diverse idrottssammanhang. Jag har träffat många män som engagerat sig i denna problematik.
 
När du skrev om att skadan redan är skedd trodde jag i ett svindlande ögonblick att någon i den här tråden faktiskt skrev något om barnens perspektiv och skadan som övergrepp orsakar barnen, men nej, ännu ett inlägg om skadan som de stackars männen lider. :crazy:
Jag tänker mer på perspektivet att barn, både flickor och pojkar, behöver manliga förebilder och inte enbart uppfostras av kvinnor. Det är barnen som får lida mest om män utesluts från all verksamhet som innefattar barn.
 
Nej, långt ifrån.

Däremot menar jag att vi behöver prata om hur vi ska göra för att män som arbetar inom idrottsrörelsen ska förhindras att begå övergrepp.
Och ja, MÄN, jag tycker att det är viktigt att fokusera på just könet i den här frågan när gruppen män är så extremt överrepresenterade som förövare. Jag tycker också att det är viktigt att fokusera på könet för ingenstans i samhället ser jag män som lyfter dessa frågeställningar eller problematiserar faktumet att det begås alldeles för mycket övergrepp inom idrottsrörelsen. (den här tråden är väl ett talande exempel - var finns de manliga användarna som hakar på frågan med lösningar istället för inteallamän-gnäll?)

Jag har själv haft schyssta manliga idrottstränare som har varit briljanta förebilder, men så länge alldeles för många män missbrukar sina positioner skulle jag helt ärligt som mamma föredra en kvinnlig idrottsledare. Om inte skulle jag vilja ha en extremt tydlig bild från förbundets sida med vad man gör för att motverka övergrepp. Det räcker inte med nolltolerans mot dömda sexbrottslingar - vi måste agera INNAN de här brotten sker.
Måste man hela tiden ha en idrottsledare, manlig eller kvinnlig? I grupperna där mitt barn är har de två eller tre idrottsledare, dvs en som är huvudtränare och en till två medhjälpare. Det kanske vore någonting? Det är ju inte helt opåkallat av andra skäl att vara två? som kan visa och hjälpa (risken är då såklart att huvudledaren utsätter hjälpledaren antar jag?).

Däremot i en grupp jag sett när jag passerat för att träna har de ett helt gäng tonårstjejer 12-14 eller så och hela tiden en enda manlig ledare, 20-30 ca, som måste ta om midjan och visa osv, vilket förvånar mig eftersom de är kända för sina kvinnliga gymnaster (och gymnastiken var ju känd för en del trubbel dessutom med favoritism, överträning och var det övergrepp?). Varför inte ha en större grupp och en hjälpledare där tex? Två som kan visa och en trygghet för alla.
 
Jag vill ha fler män i förskola och skola. Det behöver normaliseras och sluta vara suspekt, de flesta män begår ju inte övergrepp.

I idrotten behöver vi päron vara mer närvarande.
Jo för som det är nu blir det till del ett visst urval när det är så få. Dvs de olämpliga söker sannolikt i högre grad än de lämpliga just nu? (typ 100% av olämpliga kanske söker sig mot idrottsrörelsen och skola förskola medan någon promille av de lämpliga gör det.)
 
Det har aldrig varit kvinnlig personal med i rummet när jag gått till en manlig gynekolog.
Det har det varit för mig, en privat som var öppet kväll. Det kändes inte så dumt alls, jag har inget emot manliga gynekologer alls men som sagt inte så dumt med en sköterska i rummet ändå. Han ringde när undersökningen skulle börja och hon gick när den var klar så inget av pratandet kom med. (Jag kan ta en med kvinnliga gynekologer också om det kniper för rättvisans skull).

(ev ev så kan det vara så att han speciellt kände att han ville ha det så eftersom han var inflyttad och arbetade kväll.)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag känner en stor osäkerhet och rädsla kring män, och känner en fruktansvärd panik inför att bli intim med någon. Men även i andra...
2
Svar
36
· Visningar
4 130
Senast: Mabuse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp