Ska män få jobba med barn? utbruten från P1 dokumentär hästgården

[Anders]

Varför uppmärksammar inte kvinnor att det finns potentiella kvinnliga förövare

Ja du, svaret på det är väl ganska givet när man läser en del inlägg här i tråden?

 

[Snurrfian]

I första fallet tycker jag nog att det är bäst att han inte är hennes tränare faktiskt utan någon annan är det.

Men i övrigt kan man kanske sätta normer istället för regler? Dvs det bör normalt inte vara så, men det kan få finnas undantag.

Så för att de är tillsammans så ska hon inte få råd, tips och stöd? Problemet med en liten sport att tränarna är få, när man har klivit upp ovanför klubbnivå så handlar det snarare om att hjälpa varandra att hitta lösningar på problemen, tipsa om övningar som har hjälpt osv.

Problemet som jag vill peka på är att det är svårt att sätta regler, normer kan fungera bättre men är svårare att jobba med eftersom det inte finns något regelverk att luta sig emot. Det är svårt, det är det jag har försökt säga hela vägen genom den här tråden, det pågår ständiga diskussioner runt om i Sverige. Ja det finns problem både här och där, men på det stora hela vill jag hellre lyfta det positiva arbete som gör och jobba vidare från det istället för att hamna i en jättemärkligt diskussion om att alla män är onda och tycker man inte det så är man för övergrepp?

 

[NookNook]

Den här tråden handlar som sagt inte om övergrepp mot barn rent generellt, utan frågan ställdes om män ska få jobba med barn och unga.

Nej, det gjorde den faktiskt inte alls, om du läser tråden. Mitt första inlägg:

"Kan vi inte prata om faran i att ha män som ledare för barn och ungdomar inom idrotten?

Hur ska vi försäkra oss om att män inte använder sin maktställning till att begå dessa övergrepp som sker om och om igen. "

Se min förklaring i inlägget till @kryddelydd så framkommer vad som menades med den frågan.

Trådrubriken är ju helt olycklig - tyvärr ingenting jag kan göra något åt då diskussionen är utbruten från en annan tråd.

Det är precis det här jag menar - varför tar ni en helt annan diskussionsvinkel än den som faktiskt är viktig och gör det till någon slags: stackars alla män som inte får jobba med barn när det inte alls är det frågan handlar om? Jag tycker att det är så himla talande för hur stark mansrollen är i vårt samhälle - ni vill inte ens se den viktiga frågan utan går direkt i försvar för männen mot något som inte ens skrivits. Alltså jag har förklarat trådstarten 511 gånger och ni fortsätter diskutera frågan om män överhuvudtaget ska få jobba med barn eller inte (vilket är helt befängt att de inte skulle få göra det). Frågan handlar återigen om hur vi ska hindra män som redan arbetar med barn och ungdomar från att begå sexuella övergrepp och utnyttja sin maktställning.

Det blir jättesvårt att diskutera om folk inte ens läser vad de man diskuterar med faktiskt skriver, klart diskussionen blir helt sned.

Jag tycker att @BornAgain har en jätteviktig poäng.

 

[Badger]

Så för att de är tillsammans så ska hon inte få råd, tips och stöd? Problemet med en liten sport att tränarna är få, när man har klivit upp ovanför klubbnivå så handlar det snarare om att hjälpa varandra att hitta lösningar på problemen, tipsa om övningar som har hjälpt osv.

Problemet som jag vill peka på är att det är svårt att sätta regler, normer kan fungera bättre men är svårare att jobba med eftersom det inte finns något regelverk att luta sig emot. Det är svårt, det är det jag har försökt säga hela vägen genom den här tråden, det pågår ständiga diskussioner runt om i Sverige. Ja det finns problem både här och där, men på det stora hela vill jag hellre lyfta det positiva arbete som gör och jobba vidare från det istället för att hamna i en jättemärkligt diskussion om att alla män är onda och tycker man inte det så är man för övergrepp?

Ja det är svårt, men någonting måste ju arbetas med? Just tex den här gymnastikhistorien, länkad ovan, är ju förfärlig och man tänker sig att hela förbund verkar se helt snett på sin idrott.

Men jag tycker nog i allmänhet att det inte är bra att lärare och elev är ihop, eller mentor och mentee, eller tränare och idrottare. Som regel. Men det är ju därför jag säger normer istället för regler eftersom om det är det normala att -inte, så tillåter det fortfarande att det händer ibland.

Men det var artiklar jag snabbt såg skymta förbi om förhållanden mellan tränare och tränad som den tränade flera år senare insåg var direkt utnyttjande även om det inte märktes just då. Så jag tycker nog i allmänhet att det känns lite tveksamt.

Likaså att tex professor och doktorand är ett par eller att när man har sin partner som chef att hen lämnar vissa uppgifter till andra i organisationen när det gäller kanske lönesamtal osv.

Så nej jag vill inte neka någon tips råd och stöd. Men det måste ju ha funnits någon slags tränare innan han hade gått sin utbildning? I görligaste mån så ser man väl till att den nye tränaren har en annan grupp.

 

[Badger]

Så för att de är tillsammans så ska hon inte få råd, tips och stöd? Problemet med en liten sport att tränarna är få, när man har klivit upp ovanför klubbnivå så handlar det snarare om att hjälpa varandra att hitta lösningar på problemen, tipsa om övningar som har hjälpt osv.

Problemet som jag vill peka på är att det är svårt att sätta regler, normer kan fungera bättre men är svårare att jobba med eftersom det inte finns något regelverk att luta sig emot. Det är svårt, det är det jag har försökt säga hela vägen genom den här tråden, det pågår ständiga diskussioner runt om i Sverige. Ja det finns problem både här och där, men på det stora hela vill jag hellre lyfta det positiva arbete som gör och jobba vidare från det istället för att hamna i en jättemärkligt diskussion om att alla män är onda och tycker man inte det så är man för övergrepp?

Dessutom tycker jag nog att jag inte har varit i -alla män är onda diskussionen utan i -folk är potentiellt onda diskussionen och att det har verkat behövts lite uppmärksamhet och dubbla hängslen med livrem både här och där, inte bara inom sexområdet utan också inom vanlig hederlig misshandel.

knapplån: Jag menar att låt säga att enbart asexuella eunucker får träna barn (eftersom enstaka kvinnor också är predatorer) då ska jag känna mig helt trygg eftersom lite psykisk misshandel/ätstörning/överträning/felträning/fysisk misshandel hit eller dit inte gör någonting? Bara för att man försöker klippa toppen med de vidrigaste predatorerna så tycker inte jag nödvändigtvis att allt är klart sedan. Så då verkar det ju bättre att försöka sätta på hängslen och livrem.

https://www.dn.se/sport/gymnastikforbundet-polisanmaler-tranare/ (han hade visserligen favoriterna i knät hela tiden såvitt jag förstod från artiklarna men inget mer sexuellt. Han lyckades misshandla dem psykiskt ändå. Tror nog en kvinna skulle klara det också.)

 

[Lenis]

Men att inte alla män i media gick ut och sa att jag aldrig gjort något eller jag har gjort någonting där tycker jag nog de som inte hade något vettigt att säga utom oj chockad, hade rätt att inte göra det. Faktum är att vilken människa kan verkligen 100% veta att hen alltid handlat väl, bara det att man tvekar och undrar tycker jag snarare tyder på att man är en person med självinsikt som tänker efter? Och drapor om män som tvekat och undrat om de kunde ha råkat gjort något var miljarder på min Facebook.

Jobbigt att bombastiskt gå ut och säga att man är skuldfri och så kommer någon och... Lättare att diskutera det akademiskt då.

Nej nej nej. Nu är vi på helt olika linjer. Jag efterlyser inte på något sätt män som säger att de är skuldfria, vem i allsindar gör det? Det ger ju noll och ingenting. Det man efterlyser är män som ställer samma frågor som många kvinnor o tråden, dvs vad kan man göra för att skydda barnen? Hur kan vi identifiera förövare? Vad kan vi alla göra i samhället för att påverka? Hur kan vi stötta drabbade?
Jag är totalt ointresserad av om en enskild man anser sig oskyldig. Det är ju just det som är problemet, alla män som väljer att ta det personligt eller bara fokusera på sitt och inte vad de kan göra för att påverka skadliga strukturer etc.

 

[Singoalla]

Nej, det gjorde den faktiskt inte alls, om du läser tråden. Mitt första inlägg:

"Kan vi inte prata om faran i att ha män som ledare för barn och ungdomar inom idrotten?

Hur ska vi försäkra oss om att män inte använder sin maktställning till att begå dessa övergrepp som sker om och om igen. "

Se min förklaring i inlägget till @kryddelydd så framkommer vad som menades med den frågan.

Trådrubriken är ju helt olycklig - tyvärr ingenting jag kan göra något åt då diskussionen är utbruten från en annan tråd.

Det är precis det här jag menar - varför tar ni en helt annan diskussionsvinkel än den som faktiskt är viktig och gör det till någon slags: stackars alla män som inte får jobba med barn när det inte alls är det frågan handlar om? Jag tycker att det är så himla talande för hur stark mansrollen är i vårt samhälle - ni vill inte ens se den viktiga frågan utan går direkt i försvar för männen mot något som inte ens skrivits. Alltså jag har förklarat trådstarten 511 gånger och ni fortsätter diskutera frågan om män överhuvudtaget ska få jobba med barn eller inte (vilket är helt befängt att de inte skulle få göra det). Frågan handlar återigen om hur vi ska hindra män som redan arbetar med barn och ungdomar från att begå sexuella övergrepp och utnyttja sin maktställning.

Det blir jättesvårt att diskutera om folk inte ens läser vad de man diskuterar med faktiskt skriver, klart diskussionen blir helt sned.

Jag tycker att @BornAgain har en jätteviktig poäng.

Nu är jag faktiskt riktigt less på ”stackars alla män” kortet. Jag har ALDRIG skrivit det, inte en enda gång och ändå får jag höra det om och om igen. Lägg av bara. Jag har skrivit om problematiken med att utesluta män från vissa yrken utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det är ju helt omöjligt för mig att föra en diskussion när det läggs ord i min mun på det här sättet. Du säger själv att det är helt omöjligt att föra en debatt när folk inte läser vad man skriver så du kan ju börja med att göra det själv då.

Du kan ha haft ett syfte med diskussionen, men jag har diskuterat med en annan användare som faktiskt hävdar att män inte ska jobba med barn. Därav min diskussion. Sedan har jag skrivit massa annat i tråden om att det är viktigt att prata om mansrollen, strategier för att förebygga och upptäcka övergrepp, föräldranärvaro mm. men det verkar inte vara lika intressant att läsa när man bara vill slänga ”Men stackars män då buhu buhu” i ansiktet på mig. Ja, då blir det förbaskat svårt att hålla en diskussion.

 

[Badger]

Nej nej nej. Nu är vi på helt olika linjer. Jag efterlyser inte på något sätt män som säger att de är skuldfria, vem i allsindar gör det? Det ger ju noll och ingenting. Det man efterlyser är män som ställer samma frågor som många kvinnor o tråden, dvs vad kan man göra för att skydda barnen? Hur kan vi identifiera förövare? Vad kan vi alla göra i samhället för att påverka? Hur kan vi stötta drabbade?
Jag är totalt ointresserad av om en enskild man anser sig oskyldig. Det är ju just det som är problemet, alla män som väljer att ta det personligt eller bara fokusera på sitt och inte vad de kan göra för att påverka skadliga strukturer etc.

Ah, jo, men jag tycker nog att många privat gjorde det och gör så för Meetoo. Men när det gäller idrott känner jag inga engagerade män.

 

[NookNook]

Nu är jag faktiskt riktigt less på ”stackars alla män” kortet. Jag har ALDRIG skrivit det, inte en enda gång och ändå får jag höra det om och om igen. Lägg av bara. Jag har skrivit om problematiken med att utesluta män från vissa yrken utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Det är ju helt omöjligt för mig att föra en diskussion när det läggs ord i min mun på det här sättet. Du säger själv att det är helt omöjligt att föra en debatt när folk inte läser vad man skriver så du kan ju börja med att göra det själv då.

Du kan ha haft ett syfte med diskussionen, men jag har diskuterat med en annan användare som faktiskt hävdar att män inte ska jobba med barn. Därav min diskussion. Sedan har jag skrivit massa annat i tråden om att det är viktigt att prata om mansrollen, strategier för att förebygga och upptäcka övergrepp, föräldranärvaro mm. men det verkar inte vara lika intressant att läsa när man bara vill slänga ”Men stackars män då buhu buhu” i ansiktet på mig. Ja, då blir det förbaskat svårt att hålla en diskussion.

Men då förstår jag ännu mindre ditt svar till @BornAgain - om du själv inte tycker att du dragit "stackars-alla-män" kortet så behöver du väl inte ta åt dig? Jag håller absolut inte med om att det inte blivit draget i tråden, det finns ett gäng användare som har fört minst sagt märkliga argument som verkligen är "stackars alla män buhu buhu". När du dessutom hittar på att tråden inte handlar om övergrepp mot barn utom om män överhuvudtaget ska få jobba med barn för att du diskuterat det med EN användare?

Alltså hela resonemanget blir så märkligt för mig. Ja, jag fortsätter tycka det är problematiskt att det är just den vinkeln du vill föra, för jag tyckte dina funderingar om både mansrollen och strategier och föräldranärvaro var både vettiga och intressanta.

 

[Singoalla]

För att förtydliga min ståndpunkt i frågan, eftersom den tycks ha missats.

1. Jag anser inte att vi ska porta eller särbehandla män i arbete med barn och unga, då jag anser att det är viktigt att vi främjar jämställdhet på arbetsmarknaden och föreningslivet. Det är viktigt att barn och unga har kontakt med både män och kvinnor under uppväxten och finner förebilder av olika kön, etniciteter, sexuella läggningar osv. Det är också viktigt att allt arbete med barn och unga inte hamnar på kvinnor. Vi måste få in fler män i kvinnodominerade yrken och fler kvinnor i mansdominerade yrken, och då är det viktigt att vi visar att män är välkomna att arbeta med barn och unga. Vi måste också visa kvinnor att vi inte förväntar oss att arbetet ska ligga på dem.
2. Jag tror inte att det är bra för jämställdheten att misstänkliggöra män då vi befäster en bild av att män är farliga och kvinnor och barn måste skyddas. Jag tror att samhällets bild av män kan bli självuppfyllande profetia, precis som vi har sagt ”boys will be boys” alldeles för länge och männen fortsätter bete sig som skit för att ”boys will be boys”. Vi måste visa att vi har högre förväntningar och krav än så. Vi pratade mycket om detta när jag pluggade, kan lyftandet av en viss problematik befästa en viss problematik? Vissa anser det, andra inte. Men jag tycker att det är intressant att diskutera.

Någon tyckte att det var rimligt att porta män, det här är mitt svar på det. Det är inte synd om män så det här är sista gången jag säger att det inte är det jag pratar om. Om ovan anses vara att springa till männens försvar och buhu buhu buhu stackars dom så kan jag ju ta ett exit på den här diskussionen direkt.

Nog om det. Gällande det här med föräldranärvaro så tycker jag att det är viktigt att lyfta att det inte behöver vara den fysiska närvaron. Jag tror mycket kan upptäckas genom att verkligen prata med barnen. Vad gjorde ni i stallet idag då? Vilka brukar du umgås med när du är där? Känns det kul? Är det något i stallet som känns jobbigt? Verkar det som att dom andra barnen också mår bra när dom är där eller är det någon som verkar ledsen ibland? Samma sak med skolan. Är lärarna snälla? Vem gillar du mest, och finns det någon du inte gillar?

När vi gick i högstadiet fick vi dessutom skriva dagbok till vår svensklärare en gång i veckan. Hon var en såndär favvolärare för många och man fick skriva vad man ville, vad man hade ätit till frukost eller om något kändes jobbigt. Hon lovade att det enbart var hon som skulle läsa. Det var nog ett verktyg att upptäcka om nåt är snett, insåg jag många år senare.

Kanske en förslagslåda i klubbhusen, som inte bara är förslag? Utan typ ”Kom med förslag till oss eller berätta något viktigt. Vi lyssnar!”

 

[Singoalla]

Men då förstår jag ännu mindre ditt svar till @BornAgain - om du själv inte tycker att du dragit "stackars-alla-män" kortet så behöver du väl inte ta åt dig? Jag håller absolut inte med om att det inte blivit draget i tråden, det finns ett gäng användare som har fört minst sagt märkliga argument som verkligen är "stackars alla män buhu buhu". När du dessutom hittar på att tråden inte handlar om övergrepp mot barn utom om män överhuvudtaget ska få jobba med barn för att du diskuterat det med EN användare?

Alltså hela resonemanget blir så märkligt för mig. Ja, jag fortsätter tycka det är problematiskt att det är just den vinkeln du vill föra, för jag tyckte dina funderingar om både mansrollen och strategier och föräldranärvaro var både vettiga och intressanta.

Det blir ju den vinkeln som fortsätter att dras eftersom det är den som det uppstår konflikt kring. Så blir det ju lätt i många trådar. Så jag är med dig, jag släpper den och går vidare.

 

[monster1]

För att förtydliga min ståndpunkt i frågan, eftersom den tycks ha missats.

1. Jag anser inte att vi ska porta eller särbehandla män i arbete med barn och unga, då jag anser att det är viktigt att vi främjar jämställdhet på arbetsmarknaden och föreningslivet. Det är viktigt att barn och unga har kontakt med både män och kvinnor under uppväxten och finner förebilder av olika kön, etniciteter, sexuella läggningar osv. Det är också viktigt att allt arbete med barn och unga inte hamnar på kvinnor. Vi måste få in fler män i kvinnodominerade yrken och fler kvinnor i mansdominerade yrken, och då är det viktigt att vi visar att män är välkomna att arbeta med barn och unga. Vi måste också visa kvinnor att vi inte förväntar oss att arbetet ska ligga på dem.
2. Jag tror inte att det är bra för jämställdheten att misstänkliggöra män då vi befäster en bild av att män är farliga och kvinnor och barn måste skyddas. Jag tror att samhällets bild av män kan bli självuppfyllande profetia, precis som vi har sagt ”boys will be boys” alldeles för länge och männen fortsätter bete sig som skit för att ”boys will be boys”. Vi måste visa att vi har högre förväntningar och krav än så. Vi pratade mycket om detta när jag pluggade, kan lyftandet av en viss problematik befästa en viss problematik? Vissa anser det, andra inte. Men jag tycker att det är intressant att diskutera.

Någon tyckte att det var rimligt att porta män, det här är mitt svar på det. Det är inte synd om män så det här är sista gången jag säger att det inte är det jag pratar om. Om ovan anses vara att springa till männens försvar och buhu buhu buhu stackars dom så kan jag ju ta ett exit på den här diskussionen direkt.

Nog om det. Gällande det här med föräldranärvaro så tycker jag att det är viktigt att lyfta att det inte behöver vara den fysiska närvaron. Jag tror mycket kan upptäckas genom att verkligen prata med barnen. Vad gjorde ni i stallet idag då? Vilka brukar du umgås med när du är där? Känns det kul? Är det något i stallet som känns jobbigt? Verkar det som att dom andra barnen också mår bra när dom är där eller är det någon som verkar ledsen ibland? Samma sak med skolan. Är lärarna snälla? Vem gillar du mest, och finns det någon du inte gillar?

När vi gick i högstadiet fick vi dessutom skriva dagbok till vår svensklärare en gång i veckan. Hon var en såndär favvolärare för många och man fick skriva vad man ville, vad man hade ätit till frukost eller om något kändes jobbigt. Hon lovade att det enbart var hon som skulle läsa. Det var nog ett verktyg att upptäcka om nåt är snett, insåg jag många år senare.

Kanske en förslagslåda i klubbhusen, som inte bara är förslag? Utan typ ”Kom med förslag till oss eller berätta något viktigt. Vi lyssnar!”

Det kan nog vara bra, men många tonåringar är rätt svår kommunicerade. Men det är helt klart viktigt att prata med både barn och unga om vad som är ok och inte vad det gäller vad man själv och andra får göra. Att man känner att man har rätt till sin egen kropp och att nära relationer, sex och samlevnad ska ske bara om man själv vill det.

 

[Singoalla]

Det kan nog vara bra, men många tonåringar är rätt svår kommunicerade. Men det är helt klart viktigt att prata med både barn och unga om vad som är ok och inte vad det gäller vad man själv och andra får göra. Att man känner att man har rätt till sin egen kropp och att nära relationer, sex och samlevnad ska ske bara om man själv vill det.

Ja, det är ju en del av arbetet i alla fall. Jag tror inga strategier är vattentäta eller ens i närheten, men att tydligt kommunicera vad som är okej och inte, uppmana dem att berätta om något händer och sedan ge dem många möjligheter att göra det på olika sätt är nog en bit på vägen i alla fall.

 

[Hero]

Alltså, det finns ingen enkel lösning på det här problem.
Men det är hemskt att läsa om alla dessa övergrepp som utförs av män på unga barn i utsatt ställning .

https://www.metro.se/artikel/danslärare-döms-för-våldtäkt-mot-12-årig-elev
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flickor-vittnar-om-overgrepp-pa-ridklubb
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/ridsport/article23465616.ab

 

[vallhund]

Alltså, det finns ingen enkel lösning på det här problem.
Men det är hemskt att läsa om alla dessa övergrepp som utförs av män på unga barn i utsatt ställning .

https://www.metro.se/artikel/danslärare-döms-för-våldtäkt-mot-12-årig-elev
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flickor-vittnar-om-overgrepp-pa-ridklubb
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/ridsport/article23465616.ab

Du glömde det där med andra sporter o idrotter, dagis/fritis samt föräldrar/fosterföräldrar av båda könen.

 

[Lobelia]

Alltså, det finns ingen enkel lösning på det här problem.
Men det är hemskt att läsa om alla dessa övergrepp som utförs av män på unga barn i utsatt ställning .

https://www.metro.se/artikel/danslärare-döms-för-våldtäkt-mot-12-årig-elev
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flickor-vittnar-om-overgrepp-pa-ridklubb
https://www.aftonbladet.se/sportbladet/ridsport/article23465616.ab

Finns det någon lösning på brottslighet?

Givetvis ska målet vara att eliminera all brottslighet, man kan införa regler, rutiner, kontroller mm för att minska/minimera risken men samtidigt måste både män och barn/ungdomar få leva ett fullvärdigt liv och att leva innebär att utsätta sig för risker, exempelvis att pappan bor med familjen, man umgås med folk - även män och allt umgänge som inte är strängt bevakad med någon individ (ja även kvinnor) innebär en potentiell risk både för både sexualbrott och andra brott.

När det gäller hästar ställer många frågan om de ska linda in hästen i bomull, det blir lite av det samma med barn. Ska man bevaka dem dygnet runt fram till de blir 18 (eller längre) eller ska man utsätta barnet för risker/att leva? Det är lätt att säga att man exempelvis ska ha enbart kvinnliga tränare/ledare inom idrottsrörelsen/föreningslivet, men i praktiken så kommer ofta den dagen då gruppen byter tränare från en man till en kvinna. Ska man då tvinga barnet från sina kompisar och byta grupp/klubb? Och hur påverkar det barnet psykiskt? Eller om barnet själv vill utvecklas och träningsgruppens instruktör (eller en av dem) är man? Ska man då byta klubb och kanske flytta för att få tillgång till tränare av rätt kön?

Den största risken för övergrepp är dessutom från familjen/närstående, ska man skilja sig och kasta ut pappan ur barnens liv och alla manliga släktingar/bekanta för att undvika risken för övergrepp? Vad är skadligast för barnet, att ha en (taget ur luften men hyfsat rimlig) 0,1-5% risk att barnet utsätts för övergrepp av pappa/pappans familj/manliga bekanta och ja kvinnliga också, de begår också övergrepp tidvis. Kanske vi ska isolera oss helt?