Miks
Trådstartare
Chocken kom i fredags. Jag och sambon var till läkaren för att jag skulle få nytt recept på citodon och tala om en eventuell sjukskrivning. Innan hade sambon och jag diskuterat att jag nog skulle må bra av att vara hemma 25 % och få vila lite grann. Jag har sjukt ont fastän jag äter maxdos av alvedon och citodon men efter att ha hört hur alla kämpar med att bli sjukskrivna trodde jag att jag också skulle behöva kämpa för de 25%.
När jag börjar berätta hur jag mår kommer tårarna nästan direkt. Nervositeten var stor och tröttheten kanske ännu större. Ryggont i bäckenet och bröstryggen, domningar i armarna och benen, krypningar i benen hela tiden, under 100 i järnvärde, förstoppad, sömnsvårigheter pga värk och positiv på bäckenbottenuppluckringstest. Hon sa rakt ut att "jag tänker sjukskriva dej på 100%". Då bröt jag ihop. Kunde inte sluta gråta. Fick panik och kände att det inte går. Jag vill ju jobba, jag är inte sjuk! Fast innerst inne vet jag ju att jag inte mår bra.
Grinade säkert 4 timmar i fredags. Pratade med ena delägaren på mitt jobb (som inte är min chef dock) och förklarade läget för honom. Bröt ihop även då. Det här var ju inte min plan. Han var så gullig och sa att prio ett från hans sida ligger på att min bäbis ska må bra och att jag ska må bra. Jobbet klarar sig alltid.
Jag betämde mig ändå för att åka på jobbet som var planerat till denna vecka. Flygbiljetterna var redan bokade och allt fixat och klart. Har jobbat nere i Lund i 7 veckor. Bor i Stockholm.
Nästa vecka börjar sjukskrivningen. Hur gör man för att inte hamna i det svarta hålet där man inte ens kommer upp på morgonen? Någon som har några tips på vad man gör i 2,5 månad alldeles själv? Är i vecka 29 så det är ju ett tag kvar.
Tacksam för alla svar!
Mvh Miks
När jag börjar berätta hur jag mår kommer tårarna nästan direkt. Nervositeten var stor och tröttheten kanske ännu större. Ryggont i bäckenet och bröstryggen, domningar i armarna och benen, krypningar i benen hela tiden, under 100 i järnvärde, förstoppad, sömnsvårigheter pga värk och positiv på bäckenbottenuppluckringstest. Hon sa rakt ut att "jag tänker sjukskriva dej på 100%". Då bröt jag ihop. Kunde inte sluta gråta. Fick panik och kände att det inte går. Jag vill ju jobba, jag är inte sjuk! Fast innerst inne vet jag ju att jag inte mår bra.
Grinade säkert 4 timmar i fredags. Pratade med ena delägaren på mitt jobb (som inte är min chef dock) och förklarade läget för honom. Bröt ihop även då. Det här var ju inte min plan. Han var så gullig och sa att prio ett från hans sida ligger på att min bäbis ska må bra och att jag ska må bra. Jobbet klarar sig alltid.
Jag betämde mig ändå för att åka på jobbet som var planerat till denna vecka. Flygbiljetterna var redan bokade och allt fixat och klart. Har jobbat nere i Lund i 7 veckor. Bor i Stockholm.
Nästa vecka börjar sjukskrivningen. Hur gör man för att inte hamna i det svarta hålet där man inte ens kommer upp på morgonen? Någon som har några tips på vad man gör i 2,5 månad alldeles själv? Är i vecka 29 så det är ju ett tag kvar.
Tacksam för alla svar!
Mvh Miks