Självmord

[lizan]

Sv: Självmord

Vem är denna någon du hade ringt? Du säger själv att det inte finns någon att ringa för dig, så vem skulle din pojkvän ha ringt?

Jag förstår varför din sambo svarade som han gjorde, även om jag själv blivit knäckt av ett sådant svar och inte heller hade svarat så själv. Men svaret är nog ren överlevnadsmekanism. Han vet inte alls vad han ska svara.

Men om du vill ha hjälp med att ringa någon, om du vill ha hjälp med att ringa psykakuten för att du inte orkar själv, så finns det garanterat de som ställer upp och gör det åt dig. Men om även han vet det du skrivit här, att det inte finns någon hjälp, så kanske han helt enkelt tror dig?

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig.

 

[sourz]

Sv: Självmord

Jag tycker själv att jag tar emot hjälp, andra kanske inte tycker det. Jag går på mina samtal, jag tar min medicin och jag anstränger mig att tänka och träna på det läkaren säger. Jag gör verkligen det. Jag försöker stanna upp och tänka varför jag reagerar som jag gör.
"Nu gör jag det, nu skiter jag i det här"
"Stopp, vänta. Varför tänker jag så nu? För att sambon sa att jag skulle försöka sova fast han vet att jag inte kan. Det är inte en normal reaktion, jag går upp en stund och försöker somna senare"

Men ibland, eller just nu, så hittar jag inget sätt att lösa det på. Jag är inte dum i huvudet liksom, jag kan faktiskt reflektera och analysera över mig själv. Men nu är allting så meningslöst.

Och självklart är det inte bara "jag är skitful så nu vill jag inte leva längre". Men det bidrar helt klart.

Någon undrade hur gammal jag är. 21 år.

Inte heller är det något fysiskt som hindrar mig från att vara ute själv. Det sitter i huvudet som allt annat. Jag försökte idag, efter att ha läst vad ni skrivit. Jag klarade av att gå till vägen. Sen blev jag ledsen när jag såg att någon såg på mig och log. Direkt reaktion "hånleende, hon läser mina tankar och tycker jag är världens sämsta människa. Hon flinar åt mitt utseende". Jag fick panikångest och sprang in.
Efter att jag lugnat mig och faktiskt tänkt efter ändrades tankarna till "hon är en trevlig människa som ler åt människor hon möter"

Men sen vågade jag inte gå ut igen för att jag var så rädd att få en ny panikångestattack.

 

[sourz]

Sv: Självmord

Vem är denna någon du hade ringt? Du säger själv att det inte finns någon att ringa för dig, så vem skulle din pojkvän ha ringt?

Jag förstår varför din sambo svarade som han gjorde, även om jag själv blivit knäckt av ett sådant svar och inte heller hade svarat så själv. Men svaret är nog ren överlevnadsmekanism. Han vet inte alls vad han ska svara.

Men om du vill ha hjälp med att ringa någon, om du vill ha hjälp med att ringa psykakuten för att du inte orkar själv, så finns det garanterat de som ställer upp och gör det åt dig. Men om även han vet det du skrivit här, att det inte finns någon hjälp, så kanske han helt enkelt tror dig?

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig.

Jag förstår honom också, jag förstår att han inte vet vad han ska säga. Jag förstår att han blir rädd och ledsen, och jag vet att HANS sätt att må dåligt på är att sluta visa känslor.
Men MIN direkta reaktion är "jaha, så mycket bryr han sig".

Jag försöker ju, jag vill inte må såhär. Men dom där direkta känslorna kan jag inte råda över.

 

[Lejonelle]

Sv: Självmord

Jag försökte idag, efter att ha läst vad ni skrivit. Jag klarade av att gå till vägen. Sen blev jag ledsen när jag såg att någon såg på mig och log. Direkt reaktion "hånleende, hon läser mina tankar och tycker jag är världens sämsta människa. Hon flinar åt mitt utseende". Jag fick panikångest och sprang in.
Efter att jag lugnat mig och faktiskt tänkt efter ändrades tankarna till "hon är en trevlig människa som ler åt människor hon möter"

Men sen vågade jag inte gå ut igen för att jag var så rädd att få en ny panikångestattack.

Vad duktig du var, som vågade pröva att gå ut och försöka! Du kom ända till vägen. Du klarade att ändra dina tankar från "hon hånflinar åt mig" till "hon ler trevligt mot alla". Jättebra gjort! Ingen kan ta ifrån dig det, även om du blev tvungen att vända och även om du sen inte vågade försöka igen direkt. Du kommer våga en annan dag. Då kanske du kan bromsa tankarna tidigare, men även om du inte kan det är det en seger att klara av att göra det över huvud taget. Du är på väg!

 

[sourz]

Sv: Självmord

Och för att förklara/försvara mig. Jag menar inte att låta otacksam eller gnällig, jag tar åt mig och tänker över det ni skiver.
Men återigen det här med direkta reaktioner. "Dom tycker jag är dum, självisk och uppmärksamhetssökande".
Får jag tänka en stund så ändras det till "dom tycker att det är synd att en ung människa mår såhär och är så omtänksamma att de faktiskt tar sig tid för en okänd människa"

 

[lizan]

Sv: Självmord

Nej, man kan inte råda mycket över tankar eller känslor, tyvärr! Men man kan lära sig att styra sitt beteende och åtminstone får stopp på en ond spiral.

Du var ju skitduktig som gick ut till vägen! Skitsamma att du fick en panikångestattack, du gick ändå ut! Man måste börja någonstans, hur litet det än må vara. En grej som brukar vara som en nyckel till det hela (i alla fall för många) är att lära sig att ångesten inte är farlig, så att man kan börja utmana den. Du utmanade den idag, fick ångest, gick in igen. Det är inget misslyckande, utan bara så det är. Du tänker ju rätt tankar när du väl lyckats få lite kontroll på tankarna igen, det är mer än många lyckas med. Kan du göra samma sak imorgon tro? Gå ut till vägen och gå hem igen? Oavsett om du får ångest eller inte?

 

[lizan]

Sv: Självmord

Du är ju suveränt duktig på att identifiera och sen byta ut dom "giftiga" tankarna! Kan inte låta bli att bli lite imponerad (på riktigt alltså)!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Självmord

Det är svårt men du måste tvinga dig själv. Din hjärna har lärt sig vissa tankebanor som direkt leder till ångest. Du måste ta detta på allvar och förstå att oavsett om du får rätt hjälp lr inte så jobba massor med dig själv. Träna på att stå ut. När det gör som ondast: andas! Tillåt inga negativa tankar. Intala dig själv att du duger. Säg igen och igen. Och igen. Hjärnan kommer sakta börja tro på detta. Och du säger att du är själviskt men nej tvärtom. Du bryr dig alldeles för mkt om vad andra tänker. Jag skulle behövt ta mitt liv för hundra år sen om jag skulle bru mig om blickar, baktal, mobbning, slag å våldtäkt... Så men det vänder. Gratis? Nej skitjobbigt. Jobbigare än vad som andra som inte vet kan föreställa sig.

Du. Måste. Kämpa. Vidare.

 

[Lejonelle]

Sv: Självmord

Får jag tänka en stund så ändras det till "dom tycker att det är synd att en ung människa mår såhär och är så omtänksamma att de faktiskt tar sig tid för en okänd människa"

Bra att du inser det

 

[Teilani]

Sv: Självmord

Jag blir så glad av att läsa dina senaste inlägg! Att du kan analysera dina mönster så bra! Även om första reaktionen är negativ så lyckas du se igenom dig själv och resonera hur det egentligen ligger till. Inser du vilken bedrift det är? Hur otroligt svårt det du gör är för många andra? Med den förmågan till din hjälp har du ett viktigt redskap för att kunna vända livet från misär till framgång.

Och vadå "kom bara till vägen" tidigare skrev du att du inte kunde gå ut alls. Då heter det väl att "du kom ända till vägen!" En seger inte ett misslyckande!

 

[Beet]

Sv: Självmord

När jag mådde som sämst så tyckte jag att ingen varken såg mig, försökte bry sig om mig eller ens försöks hjälpa mig. Jag kände mig bara dum inför kuratorn och jag såg faktiskt inte hur mycket hon faktiskt försökte hjälpa mig.

ÖDet är lätt att bara se allt "dåligt" i vad alla försöker göra för dig, när läkarna osv inte gör som du tänkte dig, eller när du inte fick det svar du önskade, kanske du bara ser det som dåligt utförande av dom och som att dom inte vill hjälpa dig. I den sits du befinner dig i är det svårt att ta emot hjälp, vem det än är ifrån. Du vill ha hjälp, men du vet egentligen inte på vilket sätt som är det bästa för dig ännu, därför tror jag att du gång på gång blir besviken på alla runt omkring dig. Exempelvis ville du ha ett annat svar av din sambo, säkert ett som gav dig mer respons, när du inte fick det, så vände du det negativt i stället och tror att han inte bryr sig och förstår. Jag tror din sambo faktiskt förstår att du mår dåligt, men att ge ett bra svar alla gånger till en deprimerad människa kan vara fruktansvärt svårt.

Jag säger inte att det är såhär, men under min period när jag mådde dåligt vart jag gång på gång besviken och ledsen på alla runtomkring mig för jag inte tyckte dom brydde sig på det sättet jag trodde jag ville, sa det jag trodde jag ville höra osv... Idag inser jag att dom brydde sig visst, men jag såg det inte då för jag var hela tiden i min egna lilla bubbla som ingen kunde ta sig in i. Jag visste helt enkelt inte bättre och då var det lättare att tänka att ingen bryr sig.

Är du så pass stark att du orkar och klarar av att dela med dig av detta så är det klart du klarar det! Låt det ta tid, börja försiktigt och så fort tankarna på självmord ploppar upp så säg bestämt att du INTE ska tänka sådant. Även om det ger dig ett lugn, så är dessa tankar inte bra, varken för kropp och själ.

 

[lady_mike]

Sv: Självmord

Min farbror tog livet av sej för snart ett år sen. Snacka om att hans familj blev krossad. Han krossade en stor del av mitt hjärta, min pappas hjärta, mina syskons hjärta.

Jag förstår att det kan kännas som den enda utvägen. Jag har själv varit där. Men jag är så glad att jag inte krossade min familj på det sättet.
Jag tycker du bör överväga det beslutet några gånger till.
Jag skriver detta i all välmening. Styrkekramar!

 

[Lejonelle]

Sv: Självmord

Jag försöker ju, jag vill inte må såhär.

Hej Hur mår du idag? Skickar en kram.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Självmord

För det första tycker jag att du har gjort framsteg i ditt sätt att resonera i de sista inläggen jämfört med trådstarten, jättebra!

För det andra hade jag en väldigt nära barndomsvän som tog livet av sig som 21-åring. Hen lämnade föräldrar, syster och en äldre mormor efter sig, som varje dag tvingas leva med det beslutet. Som någon annan skrev, föräldrar "ska" inte behöva överleva sina barn, en mormor ska absolut inte behöva överleva sitt barnbarn.

Har du familj utöver din sambo? Du kanske skulle åka till din familj i så fall och vara där ett tag, om du känner dig bättre där? Och du, din sambo hade med allra största sannolikhet inte varit just din sambo om han hade tyckt att du var ful och fet, tänk på att i hans ögon är du den vackraste människan på jorden!

Styrkekramar!

 

[Modig_Korn]

Sv: Självmord

När jag var 16-17år och mådde piss, ville inte leva mer etc. etc. Så beslutade jag mig för att "om det inte har blivit bättre tills jag fyller 25år, så får jag ta livet av mig". Det "årsmålet" blev lite utav en morot. Och nu är jag i princip 25år. Och visst ingenting har blivit bättre så sätt men jag känner inte samma lust att ta livet av mig längre, har blivit äldre, fått mer erfarenheter. Om du har gett upp och bara vill dö, varför då inte ge med dig och pröva alla sista utvägar och se om någon fungerar? Vad händer om du ringer psykakuten och säger att du ska ta livet av dig? Det kan de ju knappast ignorera? Jag gillar tanken på att dö, men inte att det är så definitivt.

 

[sourz]

Sv: Självmord

Idag har det inte gått alls bra. Jag har varit nere och bara velat stanna hemma. Sambon har velat hitta på saker, jag känner att jag är tvungen trotts att jag inte orkar. Har inte klarat av att gå till bilen och han blir arg för att jag är larvig.

Så jag har varit hemma själv och sambon har gjort något annat. Blä

 

[Lejonelle]

Sv: Självmord

OK. Idag är en ny dag. Var snäll mot dig själv, du gör så gott du kan.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Självmord

Hej Ts! Jag förstår att det är jättetungt och jag hoppas att du har en bättre dag idag. Jag vill bara berätta att jag fram tills för tre år sedan kände som du. Brukade gå och dagdrömma om att dö och om hur skönt det skulle vara. Jag lät bli för att jag inte kunde göra så mot min familj. Idag är jag så otroligt lycklig och jag är så tacksam för alla som stöttade mig så att jag kunde ta mig igenom min alldeles för långa tuffa tid. Mitt liv idag är så fint och jag är så lycklig och det hade jag aldrig någonsin kunnat gissa när det var som värst.

Stor kram till dig.

 

[Thera]

Sv: Självmord

Hur går det? Jag tänker på dig ibland!

Jag vet att det kanske inte spelar nån roll vad en okänd person skriver till dig via nätet, men jag vill i alla fall skicka en kram och en önskan om att du tror mig när jag säger att det blir bättre. Jag vet!

Kram Thera

 

[EmmaW]

Sv: Självmord

Undrar också hur du mår i i dag och hur det går för dig!?

*Styrkekramar*