Sv: Sitsideal inom de olika inriktningarna
*kl*
Jätteintressant diskussion!
Ska lusläsas när tid finnes!
Själv känner jag mig delvis väldigt vilsen, delvis väldigt säker på hur jag "bör" sitta.
Vilsen för att jag inte är övertygad om att det finns
ett absolut "rätt" en väg att gå sas, och vem man isf ska lyssna på.
O-vilsen för att det känns som att det går bättre och bättre att lyssna på sin känsla och på hästens svar, och att det fåtal råd som tränaren ger tro´t eller ej fungerar väldigt träffande - i vissa situationer, vare sig jag rent logiskt tror de ska fungera eller ej (har nog mer att göra med att man ska få till rätt effekt i kroppen isf än instruktionen i sig, och att jag helt enkelt får en annan infallsvinkel för att hitta känslan, istället för att fastna i samma hjulspår).
Lite såna "konstiga" saker som jag själv är halvkluven till men som man stundvis mer eller mindre varit tvungen till för att ändå hitta någon form av kommunikation i ridningen:
Avlastning - lägga över lite vikt i fjädrande fötter. Ibland konstant, ibland som att gunga lätt i stigbyglarna i takt med hästens ben.
Aningens framför lod med axlarna. Väldigt marginellt, ofta har jag ofrivilligt fallit fram för mycket - hängsits, vilket absolut inte bör förväxlas!
Bättre nu, tack och lov. Ofta har jag spänt mig för mycket i samband med avlastning i fötterna - inte heller att förväxlas med hur det är tänkt att vara.
Tanken i grova drag är att lätta aningens i rumpan för att bjuda upp hästryggen, samt kunna hålla tyngdpunkten så stadig som möjligt även på häst som ännu inte är helt taktmässig och balanserad. (Fungerade alldeles ypperligt på instabil unghäst!
)
I övrigt är det ju lite mer "stå" över sitsen, rent generellt, inte sitta bak på arslet vilket skulle bli bakvikt i jämförelse, men som sagt - inte att förknippa med hängsits som det kan bli när det blir fel!
Axlarna rakt ovanför höfterna och fötterna i samma lodlinje, är utgångsläget, förutom om man t ex vill länga framåt/nedåt och vill avlasta då det kan bli pyttelite längre fram med axlarna.
Höfterna tänker jag ska spegla hästens höfter, rak rygg som inte ska röra sig i sidled ( *host* men det är ju lätt att säga... själv får jag mer eller mindre känna att jag har två käppar på vardera sida ryggen om det ska lyckas, dock en förutsättning givetvis för att visa hästen hur den ska använda kroppen). Axlar jämna men bålen aningens formad utifrån hur man vill ha hästens bål, höfter likaså, bara antydan till att vinkla innerhöften vid böjning ex. genom att lyfta upp innerknät någon cm. Själv brukar jag snarare få rätta till ytterbenet så inte det låser, tänka böjt knä även i ytter för att inte få motsatt effekt.
Tyngdpunkten inåt.
STABIL är ett utav nyckelorden för mig, samtidigt kan jag inte låsa hit och dit för då skulle inte kommunikationen fungera, inte heller att sitta alltför långt ifrån hästens egen tyngdpunkt, det måste komma lite smygande pö om pö för att hästen inte ska katapulta iväg i ren förskräckelse av ekipagets icke-harmoni-balans. Först måste jag hitta hästens tyngdpunkt, ha en stadig tyngdpunkt, för att sen successivt kunna påverka med tyngdpunkten. Tyngdpunkten anger riktningen, men den ändringen är så minimalt liten att det snarare blir fokus att inte åka iväg med tyngdpunkten åt fel håll om pålle gör en hastig ändring/inte är bra formad för uppgiften, är man väl på plats blir styrningen bara tanke. Upplevelsen iaf.
Följsam och släppa fram bakbenen är en annan viktig detalj.
Inte släppa iväg kroppsdelar åt fel håll en tredje.
Avlasta/belasta är mer som en krydda när man redan behärskar det grova. Höja sitt tonus för att höja hästens, lätta lite i rumpan och bjuda upp hästen för att peppa den att höja sig lite mer än den orkat med full belastning (här är det dock viktigt för mig att inte fötterna kollapsar i den vevan, måste fortfarande vara i harmoni med resten, brukar tänka att fötterna skulle ha kunnat stå i backen i balans i varje steg, med svikt i benen och omslut, ett av de första korrigeringsmomenten om något börjar flyta iväg).
Kolla av att tyglarna är i bra längd i förhållande till vilken ställning/böjning eller rakställning man vill ha.
Visualisera (tror det var axel som skrev det första gången jag läste?) att man sitter på bakhovarna för att få bäckenet rätt och känslan av att rida bakifrån.
Oj oj oj. Det blir en del att hålla reda på i varje ynka steg!
Min kuse är tyvärr(?) inte så förlåtande. Vissa saker är i högre prio än andra, så kan man inte få till allt får man iaf experimentera sig fram till rätt förändring som löser just
det, just
då, och kontinuerligt försöka förbättra helheten och kommunikationen.
Något jag fokuserar mycket på just nu är som sagt fötterna (och hela benen/höfterna men fokuset på fötterna i det här fallet) och stabiliteten framåt/bakåt men ffa i sidled. Även om hästens rörelse också blivit mycket mindre i sidled i samband med förbättrad fysik och skolning så märker man desto mer hur viktigt det är för att få till ett vettigt utgångsläge, och hur SVÅRT det är när man höjer ribban och vill vara helt stadig i precis varje steg.
