Singeltråden no. 57

[Sleepan]

Eller hur! Och alla misslyckade dejter innan, och alla milslånga kommentarsfält på Facebook. Jag minns de där tentaperioderna när trådarna massproducerades med sann glädje! Så sjukt att det gått typ sex år?!

Mm. Fattar inte hur det kan vara så längesen! Vet att jag satt på IKEA och skrev... Haha

 

[julgrisen]

Mm. Fattar inte hur det kan vara så längesen! Vet att jag satt på IKEA och skrev... Haha

Det minns jag med! Och jag minns när du träffade din blivande man, helt sjukt!

 

[Sleepan]

Det minns jag med! Och jag minns när du träffade din blivande man, helt sjukt!

Haha, ja. Det där med nätdejting alltså!
Och jag minns när du träffade Ingebjörn när du var ute och promenerade med en vän och det blev konstig stämning

 

[Gotthard]

Man ska inte ropa hej förrän man kommer över ån, på onsdag flyttar han ut Gemensamt beslut och vi är numer som bästa vänner, men ibland vänder det tvärt

 

[TheRedLightning]

haha... ja en del av förutfattade meningar av konsulter Jag håller med, en mix är det absolut bästa, av flera anledningar!

Jo, har väl hört att konsulter är dyra att anlita, snackar lite och för bra betalt, typ gör inget, hahahaha, snygga fördommar javisst eller inte... ärligt ska jag erkänna att jag själv inte riktigt vet/minns vad en konsult gör.
Mixar är alltid bra.

 

[addicted]

Mm. Fattar inte hur det kan vara så längesen! Vet att jag satt på IKEA och skrev... Haha

Jag kommer ihåg när vi kom fram till att du jobbade ihop med mitt ex Tycker fortfarande han är konstig haha!

 

[TheRedLightning]

Idag hände inget roligt på jobbet, träffade inga snyggon, eller tja träffade några trevliga på morgonen men det var det enda. Resten var gamla gubbar, nja....

 

[Mineur]

Men åh. Håller med. Vilka tider!
Älskar att ha fått följa med in i dejting, förhållanden och läsa om allt som hänt!
Samt att ha fått vänner för livet. Det är inte fy skam! ❤

Men gud, nu är ju jag tvungen att gå tillbaka i tråden och läsa om inläggen jag skrev när jag precis träffat min nuvarande. Hur underbart roligt som helst!!

Nämen det kan väl eventuellt vara så att en viss Mineur fick hångla lite igår... Och gud vad jag avskyr ordet "hångla".

Det är en kille som min flat mate har försökt pussla ihop mig med i ungefär 8 månader nu, men det har liksom aldrig blivit av att vi varit på samma plats samtidigt. Hon har i alla fall höjt honom till skyarna både personlighetsmässigt och utseendemässigt flertalet gånger, och det kändes lite som att jag redan kände honom när vi träffades för första gången igår. Fantastiskt klok och vettig kille, vi blev fast i en diskussion om träning, kultur och resor och vips så hade 3 timmar passerat

Nu har vi sms:at lite under dagen, men han åker till Etiopien på jobbresa imorgon och kommer tillbaka en dag efter att jag åkt hem för att fira jul, så vi kommer inte att kunna träffas förrän i januari nästa gång. Det känns dock helt okej, och jag räknar inte med någonting även om han är väldigt tydlig med att han vill ses igen. Händer det så händer det och då är det jätteskoj, men jag ska verkligen försöka att inte göra en grej av det eller ha några förväntningar. Jag är bara glad att kvällen igår blev så bra som den blev, oavsett vad som händer eller inte händer sen

Det är jättehärligt! Igår tog han med mig till en fantastisk tapasrestaurang, berättade att hans vänner nu känner till mig/oss, skålade för många fler middagar tillsammans och sedan gick vi hem och såg en film tillsammans med mina flatmates där jag somnade i hans knä medan han pillade mig i håret och viskade gulliga saker. Herregud så cheesy det låter, och herregud vad lycklig det gör mig.

Jag håller på att bli alldeles för involverad och säker i det här känner jag, tänk om det går åt pipsvängen? Den pessimistiska och skeptiska sidan av mig har börjat ringa med sina varningsklockor. Eller är det kanske bara helt enkelt så att den här gången är det min tur, den här gången har jag hittat rätt?

Jamen se på fan, det verkar som att det faktiskt var min tur den här gången! Såhär 1,5 år senare är jag fortfarande lika galet kär, lika bubblande lycklig och varningsklockorna samt skepsisen har jag lagt undan sedan länge. Förra helgen var vi och tittade på vår första lägenhet tillsammans

 

[Mineur]

Och till er som känner er missmodiga:

Ovan inlägg kommer ifrån en som inte hade något intresse för killar överhuvudtaget förrän jag fyllde 21. Jag dejtade lite innan dess "mest för att jag skulle", men var oerhört obekväm med hela grejen. När jag väl blev intresserad och började dejta på riktigt följde två år av diverse skitstövlar, misslyckade dejter, sänkt självförtroende och en jäkla massa ångest över att aldrig hitta rätt. Herregud så mycket tid, energi och tårar jag ödslat på detta till synes omöjliga uppdrag att finna Mr Right.

Men sedan, sedan hände det. Och då hände allt på en gång. Och jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till, hur jag ens var delaktig, men det hände. Och det kommer att hända er också. Kanske utan att ni ens märker det, men så plötsligt står ni där en dag. Och det är så jäkla värt alla skitstövlar, alla misslyckade dejter, allt sänkt självförtroende, all ångest, all tid, energi och alla tårar.

 

[Lillelorden]

Åh, härliga singeltråd.

 

[Mineur]

Äsch, fy vad jobbigt präktig och hurtig jag låter i mitt förra inlägg. Jag menar bara väl, hoppas att det framgår och att jag inte gjort någon upprörd eller illamående!

 

[Sleepan]

Jag kommer ihåg när vi kom fram till att du jobbade ihop med mitt ex Tycker fortfarande han är konstig haha!

Gud. Det har jag glömt... Var det A?

 

[Sleepan]

Äsch, fy vad jobbigt präktig och hurtig jag låter i mitt förra inlägg. Jag menar bara väl, hoppas att det framgår och att jag inte gjort någon upprörd eller illamående!

Nä. Du låter inte präktig! Det låter ashärligt!

 

[RostKaptenen]

Oj, ja det var länge sedan! Har nog inte ens sett singeltråden på..... jag vet inte hur länge?! Inte @Lillelorden heller för den delen, hej på dig

 

[addicted]

Gud. Det har jag glömt... Var det A?

Ja

 

[addicted]

Och till er som känner er missmodiga:

Ovan inlägg kommer ifrån en som inte hade något intresse för killar överhuvudtaget förrän jag fyllde 21. Jag dejtade lite innan dess "mest för att jag skulle", men var oerhört obekväm med hela grejen. När jag väl blev intresserad och började dejta på riktigt följde två år av diverse skitstövlar, misslyckade dejter, sänkt självförtroende och en jäkla massa ångest över att aldrig hitta rätt. Herregud så mycket tid, energi och tårar jag ödslat på detta till synes omöjliga uppdrag att finna Mr Right.

Men sedan, sedan hände det. Och då hände allt på en gång. Och jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till, hur jag ens var delaktig, men det hände. Och det kommer att hända er också. Kanske utan att ni ens märker det, men så plötsligt står ni där en dag. Och det är så jäkla värt alla skitstövlar, alla misslyckade dejter, allt sänkt självförtroende, all ångest, all tid, energi och alla tårar.

Alltså, inte för att jag vill dra ner stämningen. Men när man har fått höra i 5,5 år att "det kommer när man minst anar det" och diverse andra klyschor, så ger man faktiskt upp litegrann...

 

[Mineur]

Alltså, inte för att jag vill dra ner stämningen. Men när man har fått höra i 5,5 år att "det kommer när man minst anar det" och diverse andra klyschor, så ger man faktiskt upp litegrann...

Ja men usch, det var precis det jag var rädd för och det var därför jag skrev efteråt och bad om ursäkt för att jag lät så präktig och hurtig. Jag vet att det nästan bara känns ännu värre efter att ha läst något sådant, och att det inte hjälper för fem öre, men jag hann inte ångra mig och skriva något annat. Sorry!

 

[Frokennordberg]

@Mineur - även jag känner många gånger för att ge någon en high five (med en stol) när klyschorna haglar. "Det händer när du slutar försöka", "Du måste ju visa att du finns och inte bara sitta hemma!", "Det finns någon för alla!" etc etc.

Du lät dock inte sådär hurtigt predikande som vissa gör, att det var i all välmening och inte "från en som funnit ljuset" tyckte jag var tydligt

 

[Sleepan]

Ja

Just ja. Det hade jag helt glömt.
Han har ju barn och grejer nu. Känns skumt, typ.

 

[Ceta]

Alltså, inte för att jag vill dra ner stämningen. Men när man har fått höra i 5,5 år att "det kommer när man minst anar det" och diverse andra klyschor, så ger man faktiskt upp litegrann...

Jag håller med dig Vissa gånger (och syftar inte till @Mineur nu!) är det bara så enerverande med alla klyschor hela tiden!

Dock, för stt svara till alla, så är jag rätt nöjd med mitt liv just ni. Trivs fantastiskt bra på jobbet, och har kul utanför jobbet Vill så klart jättegärna träffa någon, men känner att inte till vilket pris som helst, om ni förstår