Separationsångest..

[amkm]

Med anledning av denna tråd som gick från en skadetråd till en hanteingstråd men låstes i slutänden så vill jag ändå starta upp en ny tråd,för har jag tur,så nånstans kanske jag kan få konstruktiva tips om HUR jag ska göra för att ära min häst att inte flippa i tid och otid.
Och hur ska jag göra för att få henne hovslagarvänlig helt enkelt..
Detta är ett stort betungande problem med min häst...

Till axel..
Jag har citerat dig och kopierat min fråga igen,då tråden hann låsas..
Jag har problem med min häst i vissa lägen,för de som vill veta mera så finns det flertalet inlägg i tråden som jag länkat till med problemen.

Jag gjorde såhär.
Köpte ett 2-årssto på 173 cm.
De fick bekanta sig inne efter den långa/ första resan för henne.
I hagen tillsammmans dagen efter o på kvällen åker jag o tränar med val.
Visst lever hon om
Val. svarar ej. Tar sin uppgift som en man
Hade grävt all fuktig torv till ett stort berg.
Åkte sen iväg 3 dagar till, bara för att hon skulle lära sig att så är det här!
när jag kom tillbaka 4 dagen hade hon varit lugn- anpassat sig.
Sen fick jag träna på att rida ut hemma, men då var det bara lite skrik.

Denna donna var 9 år (år 2005) när hon kom hit,jag har fått lite luddiga blandade versioner om vad hon gjort och inte gjort innan,under ett par år.Jag har ensamtränat henne i stall sen dag 1 då hon kom hit.Nu går det nästan att borsta henne inne i boxen utan att man blir helt nermejjad..
Hon är i stort sett helt opåverkad när man rider ut själv,och har så alltid varit..
Så jag skriver igen samma sak som jag skrev tidigare och frågar igen samma sak..
Om jag har hållt på å ensamträna mitt sto sen jag fick hem henne maj 2005,till viss del har det blivit bättre,hon har i allafall slutat galoppera i boxen,nu är det bara lappkast,hysteriskt skrikande,äta upp all inredning trots anti-gnag av olika varianter,vävande osv osv..
Är det legalt då att tro att hon aldrig kommer bli en "bra häst" vid ensamstallning,är det legalt att "ge upp" och sen fortsätta försöka hitta lösningar som fungerar ok?
När får man ge upp i en träning som på sitt sätt är farlig för alla inblandade om man kan lösa det mesta av hanteringen på annat sätt som visst,inte är optimal,men fungerar för det mesta??

 

[Blandrastik]

Sv: Separationsångest..

Vi bränner enorma mängder tid och energi på våra hästar. Om vi dessutom har ett problem så ökar energiåtgången mångfalt.

Sen ska den energin räcka till jobb, hem, barn, sambo vad vet jag.

Om jag kunde kompromissa med min häst, både hästen och jag slipper en dålig dag, speciellt då den är helt ok i övrigt. Klockrent, jag skulle absolut kompromissa.

"Min häst kan inte vara själv, och genom att undvika det förhållandevis lilla problemet, mår vi båda mycket bättre". Och matte kan orka med annat.

Jag skulle omedelbums sälja min häst om jag tex fann att vi inte passade ihop, jag skulle aldrig uthärda. Varför skulle jag det?
Och om det är en grej som din häst inte fixar, so what? Går det att undvika är ju det ett sätt att lösa problemet faktiskt.

Trevligast för er båda.

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Tack för svar,och det är väl lite så jag resonerar för det mesta,även om jag också gärna tar emot tips om hur jag ska träna hästen när jag på alla sätt å vis försökt under 2 års tid,men gått bet,visst hon har blivit bättre,men långt ifrån bra.
Nått jag verkligen behöver hjälp med är att komma i ordning med detta med Hovis..Hur 17 får jag henne att varva ner när Hovis kommer på besök.Han har aldrig gjort ngt mot henne övht,inte de andra vi har provat heller och hon är för det mesta rätt odräglig rent ut sagt.
Är jag själv hemma i stallet å håller på när alla hästar är inne är hon en ängel rent ut sagt.Men jag kan ju inte ens slå på en tappsko så jag skulle för mitt liv aldrig ens försöka mig på att sko själv.

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Jag var ju 'med' i tråden som låstes, och att amkm nu ställer frågan (den om separationsångest, hovslagardelen är ju en annan) är ju (antagligen) för att det i tråden ganska ordentligt 'förringade' problemet. 'Alla hästar kan snabbt och enkelt läras att vara själv'.

Och de låte rju trevligt, och jag som har en som lika amkms inte kan vara själv, jag har dock inte helt gett upp än (det har gått mkt kortare tid) köpte mig ju tid genom att helt sonika hosta upp pengar som egentligen inte fanns för att köpa en sällskapshäst åt henne. Samtidigt så, och det antar jag gäller amkm med, så tänk så mycket mer PRAKTISKT det skulle vara om de kunde vara själv.

Jag känner ju VÄL igen amkm.s beskrivning om när man rider och varför man rider då. Det ÄR dygt att 'släpa in hela stallet' för att man vill/ska ta en 20 minuters ridtur på den som inte kan vara själv. Eller stå och sadla/fixa i hagen.

Samtidigt så att 'ge up' är ju inget man gör utan anledning. Jag har nästan alltid haft 'bara' två hästar och varit behård med att 'de ska kunna vara själv'. Har de inte kunnat de när de kommit har de fått lära sig det. Vissa har tagit lite längre tid på sig än andra, men ingen har varit något större problem. Så jag har ju varit en av dem som ansett att 'alla kan lära sig'.

Tills jag mötte nuvarande damen, som raskt skickade mig tillbaka till ritbordet.

Men då det i nämnda tråd framkom mer än en person som tyckte att 'äh, det där lär men dem och det är lätt och tar inte lång tid' så skulle även jag vilja ha en fortsättning på den diskussionen.

För jag skulle ge MYCKET för att damen skulle kunna vara själv, och kunna tas in själv och lugnt och stilla göras iordning för en ridtur. Jag är dock inte beredd att låta henne bryta benen av sig/allvarligt skada sig under invänjningsförsöken, så jag vill gärna höra vade de som anser 'äsch det där är inget problem att fixa' har för lösning på problemet? För för mig ÄR det ett problem, även om jag köpt mig ur det delvis.

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Ja,jag skulle hemskt gärna önska att man bara kan ta in denna dam ensam när man vill rida,men så är inte riktigt fallet just nu då..

Men för mig är mitt största dilemma alla "apkonster" hon gör när hovis är ute..

Så snälla... *heeeeeelp*

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Om jag hade såna hästar som ni har så skulle jag antingen sälja dom eller göra nåt drastiskt...kan man inte ens ta in dom i boxen utan dom river ner o förstör för sig själva..? Bind upp dom där inne då..kort..

Ang skoningen ....hur mycket bidrar du SJÄLV med att få hästen uppstressad? Du sitter ju redan långt INNAN och bekymrar dig om hur hon ska vara när hovis kommer om "3 veckor" ....åk därifrån nästa gång hovis kommer...det kanske går jättebra om du håller dig från stallet ( inte helt ovanligt att ägarna stressar upp sina djur)

Blandrastil tycker jag resonerar vettigt. Varför hålla på med djur som man bara får ont i magen av ?

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Martha - fast att binda upp löser liksom inte problemet?

Mind am har ju en djupt rotad separationångest, som samtidigt förbryllar mig en del. Hon har inga problem att ridas själv, och om jag t ex åker med henne till någonstans där det inte finns några andra hästar inom syn/hörhåll är hon inga som helst problem.

Däremot, så hemma så hon kan numera (efter 8 månader..) tolerera hjälpligt att EN av kompisarna förflyttar sig bort men inom synhåll. Och hon kan tolerera att åringen flyttas bort utom synhåll. Om honf år vara ute med sällskap i hagen tolererar hon ju att jag rider valacken med, men hon springer och skriker.

Det har skett framsteg sen hon kom, och jag räknar iskallt med mer framsteg i framtiden. Jag är dock inte säker på att hon någonsin kommer bli 'helt bra' i frågan.

Att ta in henne själv är en pärs för både henne och mig. Hon är otroligt stressad. Förr var hon knappt hanterbar i de lägena, nu är det inga stora problem så. Men hon skriker, hon trampar runt, hon svettas och hon blir kort sagt sönderstressad. Det är uppbunden alltså.

Lös far hon omkring som en flipperkula som snedtänt ungefär. Hon vrålar, snurrar, galopperar i boxen, sparkar, bockar osv. Och tycks stressa sig själv mer och mer och mer.

När vi är borta, så som nämnt så är där inga andra hästar går det bra. Är det andra hästar där har hon ett extremt behov av att hålla koll på dem. Om hon hyfsat väl SER dem är det rätt lugnt. Hon kan t ex stå på gången på kliniken och är helt lugn även om hästar kommer och går, om det är bara en häst däremot blir hon väldigt upprörd precis när den går, men sen när hon är själv är det lugn.

Om man däremot ställer henne i box på kliniken så är hon ett stressat monster. TRots häst i boxen mittemot så blir hon orolig av att höra de andra hästarna springa på löpargången etc. Och om någon i henns 'stallavdelning' på kliniken går in/ut ur sin box får hon ett halvt frispel.

Och det är inkonsekvensen som gör mig lite brydd. De jag mött tidigare med sep.ångest har varit trassel att rida själv, att ha på plats utan andra hästar etc. Så är inte den här damen, samtidigt som hon har en så djupt rotad ångest mot att bli lämnad/vara själv.

Sen, att sälja henne har aldrig känts som ett alt än iaf. Om hon är likadan om några år kanske jag känner annorlunda. Men hon kom från banan som treåring (nov förra året), har aldrig varit själv i sitt lilla liv, och det har sketts tora framsteg bara på den här tiden. MEN, inga vad gäller vara INNE själv.

Hon klarar förresten inte heller att vara i boxen och EN (av två) kompisar går ut. Så det är ett jävla bök när hon ska ridas. Endera får man ta in henne själv och ta att man får försöka borsta och klä på en hystotrampande, vrålande och stressad häst. Inte bästa starten på ridturen. Eller så får man ta in båda kompisarna.

Men det är ett jäkla bök om man vill rida någon anna häst efter intag med. För då måste jag SLÄNGA UT donnan med kompis innan jag rider iväg.

Så, för mig är det inte ett problem som gör att jag efter blott åtta månader, som det faktiskt skett STORA framsteg på, ens tänkt tanken på att sälja. Däremot ÄR det ett praktiskt problem, att påstå annat skulle vara att ljuga, som förvisso är hanterbart men det blir en massa merarbete. Så jag skulle gärna lösa det.

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

I ditt fall har väl hästen varit med om ngt som vi inte kan veta, MEN den måste tränas idogt för att hovis eller du inte ska behöva fara illa.
kör morotsmetoden. Be din karl hålla upp benen ibland o haffa främmande vana hästmänniskor.

Ibland kan det hjälpa med en kvinnlig hovis.

Att man vid köp av ny häst lär den rutinerna o sen underhåller det kontinuerligt- även om det kanske inte "behövs".

om man inte har en gallerförsedd box- så att hästen kan göra sig illa- får man som Martha skrev- binda upp den.

Hästar är inte dumma- de testar. Om jag lever f-n nu så slipper jag.
O det blir värre till nästa gång.
Tror på att träna på svåra saker intensivt- för att få igenom det. Det har man igen många ggr sen.
Samma gäller vid ridning eller annat hanterande.

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Ang skoningen ....hur mycket bidrar du SJÄLV med att få hästen uppstressad? Du sitter ju redan långt INNAN och bekymrar dig om hur hon ska vara när hovis kommer om "3 veckor" ....åk därifrån nästa gång hovis kommer...det kanske går jättebra om du håller dig från stallet ( inte helt ovanligt att ägarna stressar upp sina djur)

Jepp,detta vet jag också,och vi har provat olika varinater där jag inte ens har varit hemma det dygnet.Hovis kommit helt själv,dottern tagit hand om det,grannen fått hjälpa till,min brorsa,byte av hovis och samma försök där också osv..

Hästen har många bra kvaliteer i övrigt,det är två moment som inte fungerar bra,det är hovis och det är att ta in och göra i ordning själv.

Dock uptäckte vi nu när hon undersöktes/seminerades att hon var kolugn uppe på Stuteriet så nästa skoning ska vi göra så som vi gjort inför seminering,ridas till stuteriet och förhopningsvis kunna skos i lugn och ro där,för att sen ridas hem..

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Tror på att träna på svåra saker intensivt- för att få igenom det. Det har man igen många ggr sen.
Samma gäller vid ridning eller annat hanterande.

*snor lite av svaret*

Hur skulel du 'ta dig runt' skaderisken då? I mitt fall är det den som gör att jag avbrutit den mer 'brutala' ensamhetsträningen, och inte gör annat än tar smååå myrsteg lite nu och då.

För samtidigt som sep.ångesten är ett problem, så skulle en häst med brutet ben (spec med sepångest ) vara ett ÄNNU större problem liksom..

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

I ditt fall har väl hästen varit med om ngt som vi inte kan veta, MEN den måste tränas idogt för att hovis eller du inte ska behöva fara illa.
kör morotsmetoden. Be din karl hålla upp benen ibland o haffa främmande vana hästmänniskor.

Ibland kan det hjälpa med en kvinnlig hovis.

Att man vid köp av ny häst lär den rutinerna o sen underhåller det kontinuerligt- även om det kanske inte "behövs".

mat/godis/morotsmetoden fungerar ej,när hon börjat varva så ratar hon sånt.
Kvinnlig hovis,det är egentligen efter henne det hela eskalerade,hon vågade kanske inte riktigt hålla emot när donnan började rycka i benen och släppte ner.(Och ja,jag förstår att det är en skaderisk för Hovis också och har aldrig påtvingat hovis till ngt,men det är här det sen har esklarerat en hel del)
Till slut var vi inne på en hov varannan vecka varinaten för att hon krånglade och för att det tog för lång tid osv..helt ohållbart helt enkelt,fick tag i min gamla Hovis som nu sliter djur med henne och flyger med som en vante emellanåt och jag skäms som en hund varenda gång,för jag vet f-n inte vad jag ska göra med henne.Efter en stund så får han ju verka klart den hoven och sko osv..men det är en hel del trassel tills dess,men när hon "ger upp" så står hon ju i allafall hyfsat bra helt enkelt för att sen börja igen på nästa hov.

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

Binda upp den o inte ge in för den o släppa ut den till kompisarna.
hålla koll på den..

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

*snor lite av svaret*

Hur skulel du 'ta dig runt' skaderisken då? I mitt fall är det den som gör att jag avbrutit den mer 'brutala' ensamhetsträningen, och inte gör annat än tar smååå myrsteg lite nu och då.

För samtidigt som sep.ångesten är ett problem, så skulle en häst med brutet ben (spec med sepångest ) vara ett ÄNNU större problem liksom..

Det är därför du ska binda upp hästen KORT.

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

Nu menar jag morot till vardagsträning.

Tror att Mimus hade rätt- angående att häste ändrar sig när den kommer till ny miljö o hanteras av andra människor.
Både till det bättre o ibland till det sämre- beroende på hur det sker.

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Efter en stund så får han ju verka klart den hoven och sko osv..men det är en hel del trassel tills dess,men när hon "ger upp" så står hon ju i allafall hyfsat bra helt enkelt för att sen börja igen på nästa hov.

Är hästen rädd eller är den vrång

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

Har sett flera hästar som blivit sömstuckna eller brända i sulan vid varmskoning som sen vägrar att lyfta benen- i synnerhet bak.

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Ja eller att den fått göra sig av med lite uppdämd energi...eftersom den blivit riden till stuteriet...eller så är det för att den är brunstig den är "snäll" , eller så har den helt enkelt satt i system att bråka och kom av sig när den inte var hemma.

En sån häst ska inte fjäskas o tjafsas med, hade den varit hos mig hade jag spänt ögonen i den och hade inte det räckt hade den fått ett kok stryk

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

Det är ju svårt att säga när man inte har sett hästen.
Som du skrev är det viktigt att se om den är rädd eller bara dum.

Sen kan hästar snabbt anamma dumheter just för att de har blivit rädda.

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Nu menar jag morot till vardagsträning.

Tror att Mimus hade rätt- angående att häste ändrar sig när den kommer till ny miljö o hanteras av andra människor.
Både till det bättre o ibland till det sämre- beroende på hur det sker.

Ah,du menar så med moroten..ja,hon får morot/godis hemma till vardags som belöning,problemet är ju att hemma när vi är bara vi själva,så är hon ju flr det mesta helt lugn och det funkar,så det där med träning känns lite som ehhh,jahaaa,sen då..*missförstå mig rätt*
Det som vi faktiskt inte tränar så mkt på längre är ju att ta in henne själv,vi har nu under sommaren anpassat oss till att göra i ordning henne vid hagen och det funkar toppen helt enkelt.
Och visst går det att binda henne kort kort i boxen,men problemet är ju att det då t ex går det inte att klä på benskydd å dyl. hon slår med benen och stampar runt..

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Det är därför du ska binda upp hästen KORT.

mm, förutom risken för nackskador, så tar ju det tyvärr inte bort skaderisken. Hon kan fortfarande sparka och veva och så.

Jag har ju provat både uppbunden (kort och lite mindre kort) samt lös i boxen. Och fått avbryta. Lös i boxen så trots inpackad i skydd och grejer så efter en timme var hästen om möjligt ÄNNU mer stressad från början (dvs det tycktes bara bli värre och värre, inte gå åt rätt håll), men vad värre var hade hon fyra blodiga ben efter att lyckats sparka på sig själv. Hon gjorde dock inte minsta boxhoppningsförsök tack och lov. Har provat både liten box och större box för att se om mer/mindre utrymme kunde ge skillnad (hon kan rent generellt ofta svara positivt på små, igenstängd utrymmen) men icke.

Då provade jag ju binda upp, men hon lyckades ju likförbannat. För de kan ju svänga bakdelen fram och tillbaka (och hon lyckades krascha en hink och göra sig illa på, den är ju dock lätt att ta ur) och hon slog upp (små) sår av att med kraft dänga sig själv i boxväggen. I övrigt så slog hon med frambenen så om jag inte hade paketerat in små knäna hade hon slagit dem ganska rejält i boxväggen, och så försökte hon slita sig loss och dessutom (det som bekymrar mig mest, allt det andra kan man i princip 'vaddera bort') så försökte hon att explodera. Dvs tog in bakdelen långt under sig, skjuter rygg och så försöker hon explodera. Vilket ledde till sjyssta påsparkar på sina egna ben. Mest rädd var jag för att hon skulle gå ikull och bli hängande, hon var NÄRA flera ggr.. =/

Så, jag kan vaddera väggarna, risken för nacken är svår att helt ta bort men man kan ju minska den, och jag kan se till att golvet är absolut halkfritt etc. Men hur kommer jag rnt när hon skadar sig själv?

Sen, med tanke på att hon bara blir mer och mer upprörd ju längre tiden går och tillslut blir både blind och döv (hon märker inte att kompisen kommit in igen förrän efter flera minuter), så vet jag inte ens om det skulle fungera med 'men skrik dig hes och sparka dig trött då' med henne.

Men samtidigt så 'ta det i små etappet och ta tillbaka kompisen INNAN hon blir orolig' som ju är andra metoden, det fungerar ju inte alls, för hon har inte något mellanläge utan hon har 'obekymrad', 'lite bekymrad' och 'full hysteri'. Lite bekymrad blir hon redan om kompisen går precis utanför stalldörren, dvs fortfarande är inom synhåll. Det utsätts hon ju för dagligen, men det blir ingen förbättring, dvs jag kan inte utöka därifrån utan full flipp.

När det gäller intag själv så fungerar inte 'avbryt innan det blir för mycket' då hon är helt lugn tills den sekund hon inser att hon är SJÄLV i stallet.

Som sagt, hon har ställt alla mina 'stensäkra' sätt helt på ända. Jag har aldrig mött maken till problematisk häst vad gäller ensamhet. Och jag har haft de som försökt hoppa ut, kastat sig mot väggarna, skenat runt osv. Men skillnaden har varit attd e inte skadat sig själv, och ffa har de LUGNAT sig (om än bara marginellt i början) när de insett att det inte hjälper att bråka, man inte dör av att vara ensam och kompisen kommer tillbaka.

Den här damen visar ang vara inne själv i boxen exakt NOLL framsteg tyvärr =/ (Däremot syns det tydliga och stora framsteg ute)