Second opinion

[Wille]

Det låter verkligen jobbigt. Att fortsatt bli skuldbelagd trots att man ärligt och uppriktigt bett om ursäkt känns ju otroligt ledsamt.

Ibland, för egen del, när jag sagt något mindre genomtänkt (händer lite för ofta tyvärr, jobbar på att bli bättre på att tänka efter före) som gjort någon ledsen så tycker jag att det kan vara bättre att bara säga förlåt utan att försöka förklara. När jag försöker förklara så kan det nog ibland uppfattas som att jag försöker skylla ifrån mig och då kan ett enkelt förlåt vara värt mycket mer.
Det förutsätter ju såklart att man känner att man gjort fel. Ingen skall ju behöva be om ursäkt jämt och ständigt utan att faktiskt ha gjort något dumt.

Svårt det där. Att säga förlåt alltså..

Ja, särskilt när andras handlingar skylls på mig.

 

[ainasoja]

Ja, särskilt när andras handlingar skylls på mig.

Fast här skylla inga andras handlingar på dig. Du trampade i klaveret och fortsatte traska på i träsket.

Ang din arbetsförmåga och att du kör på i 180. Tror du innerst inne att ett lönebidrag kommer att ändra ditt tempo, det är inget trollspö. Det är något du själv måste ändra på genom att arbeta med dig själv och lära dig att arbeta o det tempo din kropp klarar av.

Jag har rätt till lönebidrag och jag har haft det några av mina år när jag arbetat men är numera utan pga att jag skaffade mig ett arbete jag kan utföra i mitt eget tempo. Tror inte ens att min nuvarnade chef är medveten om mina diagnoser.

 

[em-pirre]

Fast här skylla inga andras handlingar på dig. Du trampade i klaveret och fortsatte traska på i träsket.

Ang din arbetsförmåga och att du kör på i 180. Tror du innerst inne att ett lönebidrag kommer att ändra ditt tempo, det är inget trollspö. Det är något du själv måste ändra på genom att arbeta med dig själv och lära dig att arbeta o det tempo din kropp klarar av.

Jag har rätt till lönebidrag och jag har haft det några av mina år när jag arbetat men är numera utan pga att jag skaffade mig ett arbete jag kan utföra i mitt eget tempo. Tror inte ens att min nuvarnade chef är medveten om mina diagnoser.

Men, nåt sånt har hon ju inte skrivit?

 

[ainasoja]

Men, nåt sånt har hon ju inte skrivit?

Vilket av det syftar du på?

 

[Enya]

Fast här skylla inga andras handlingar på dig. Du trampade i klaveret och fortsatte traska på i träsket.

Ang din arbetsförmåga och att du kör på i 180. Tror du innerst inne att ett lönebidrag kommer att ändra ditt tempo, det är inget trollspö. Det är något du själv måste ändra på genom att arbeta med dig själv och lära dig att arbeta o det tempo din kropp klarar av.

Jag har rätt till lönebidrag och jag har haft det några av mina år när jag arbetat men är numera utan pga att jag skaffade mig ett arbete jag kan utföra i mitt eget tempo. Tror inte ens att min nuvarnade chef är medveten om mina diagnoser.

Jag har lönebidrag och sliter som en häst för att kompensera att jag bara jobbar 4 timmar. Försöker göra 8 timmars jobb på 4 timmar. Känner att det inte riktigt håller och även chefen har nu reagerat att jag behöver bromsas. Men det är så obehagligt att behöva jobba bara 4 timmar för att jag inte orkar mer, jag VILL ju mer. Svår nöt att knäcka och något jag nog aldrig kommer att få ordning på. Jag är glad över att jag kan jobba. Jag älskar att jobba, jag trivs med att jobba, jag längtar efter att jobba när jag är ledig. Så har man en tendens att alltid ge allt så är lönebidrag inget hinder, inget som gör att man kan slappa liksom. Har svårt att förstå varför man skulle göra det ens.


kl

TS uttryck om att slappa, är tyvärr en hyfsat vanlig syn på personer som har lönebidrag, så det är inte konstigt att man reagerar. Det finns de arbetsgivare som inte vill ha personer med lönebidrag just pga dålig erfarenhet med slappa arbetstagare. Som min förra chef där jag anställdes utan pga hennes dåliga erfarenhet av personer med lönebidrag. Jag tror hon (min förra chef) missat varför människor har det, men det sprids ju ändå från henne osv, så när någon skriver att det vore skönt att få lönebidrag för att kunna slappa så tycker jag att man har rätt att reagera. Det är inte första gången liknande har uttrycks av TS. Det går liksom inte att släta över hur många gånger som helst.

OM TS hade bett om ursäkt och sedan förklarat hur hon menade hade det varit lättare, men jag kanske är blind, men jag har inte sett någon ursäkt för klavertrampet här.

 

[Karro-Lina]

Ja, särskilt när andras handlingar skylls på mig.

Det är inte då du ska be om förlåtelse. Det ska du göra när någon blivit ledsen för något du uttryckt och du då känner att ”fasen, det där kunde jag nog sagt på ett bättre sätt”.

 

[escodobe]

Nja. Sjukersättningen håller inte en AT på med utan försäkringskassan o läkaren ihop.
Jag tänkte mer diskutera sömn, rutiner, var energin läggs. Kostar mat mkt att göra i energi? Eller kan man ”fuska” o köpa etc för o spara sin egen energi o vilja lägga den på annat. Etc etc etc.
Kanske behövs ett schema för strukturen på dagen? Vad vet jag.

Jo, jag vet, det var mer ett spinnoff exempel på olika lösningar som finns om man inte klarar att arbeta heltid fullt ut.

 

[skiesabove]

För MIG skulle det innebära att jag slappar om jag inte kör järnet hela tiden. Jag har väldigt höga krav på prestation.

Att jag har höga prestationskrav på mig själv innebär inte att jag har det på andra.

Internaliserad funkofobi, känner du till det konceptet?

Kalla det inte för att slappa, varken hos dig själv eller andra. Det är OK att inte alltid ut sig så att man blir sjuk. Det är nämligen det alla andra som klarar heltid + livet gör! Dom jobbar lagom hårt, så att bränslet räcker hela dagen.

Bara för att du KAN köra i 280km/h i kortare stunder så betyder inte det att det är en bra idé (för då får du soppatorsk innan du kommer fram, eller kör av vägem), och det betyder inte att du "slappar" när du kör 100km/h. Att köra lagom fort, så du kommer fram till macken välbehållen, är något BRA.

 

[åke]

Nu har ju jag en annan npf, ADHD(kombinerad typ) och är högfungerande. Men för mig var det ändå skönt att få en förklaring till vissa saker. Jag är ju en prestationsdåre, ihop med att jag älskar att lära mig saker och är nyfiken på mycket. Men en diagnos har gjort det lite lättare för mig att liksom inte slå på mig själv lika mycket för att jag inte klarar en del av de saker som jag tycker att jag borde och vill.
Jag har kunnat läsa på och via trial and error med den kunskapen som finns om ADHD kunnat lägga om mitt liv så att jag inte kör i 380 och in i väggen så ofta.
Jag kan också, som du säger, "ta mig i kragen" och prestera svåra saker i ett rasande tempo. Men kör jag på så så går jag också in i väggen. Så att jag förmår göra det under perioder, tom längre sådana, innebär ju inte att jag egentligen klarar det om jag går in i väggen sen.
Och det kanske är något du också behöver inse att iaf just nu kanske du inte klarar det du klarat förut. Och kanske kan du med diagnos förstå dig själv bättre och kan lägga om livet om det krävs.
Jag har ändrat om en himla massa i mitt liv sedan jag fick diagnos.

Ang lönebidrag tror jag det kan vara en kanongrej. Då kanske anpassningen kan vara att du får ledigt för terapi/boendestöd och kanske kan få jobba hemma mer beroende på jobb. Du kanske kan få möjlighet till ändrade arbetstider. Kanske kan du få ta en lite längre lunch med vila/promenad eller kanske jobba 4 dagar ist för 5 i veckan. Så du orkar både jobba och få en lite dräglig tillvaro hemma där du fixar städa/diska/mat etc. Plus att du kanske kan vara mer attraktiv att anställa. Kommer du in på arbetsmarknaden, mår bättre själv öht kanske du inte behöver få bidraget. Men just nu kanske det vore himla bra.

Skrev tidigare om sonen. Som du skriver så är allt lite lättare för han. Han har även en bra chef som förstår. Ska han till läkare tex , då drar chefen inte av timmar. Han räkna med att sådant ingår i den anställa som har olika problem. Sedan slutar han tidigare en dag. Han jobbar ca 36 timmar, men får betalt för full tid. Det är himla bra. Så med lönebidrag kan det finnas många fördelar om man har rätt chef.

 

[nullo-modo]

För MIG skulle det innebära att jag slappar om jag inte kör järnet hela tiden. Jag har väldigt höga krav på prestation.

Att jag har höga prestationskrav på mig själv innebär inte att jag har det på andra.

Här tycker vi olika. För mig är att köra på ända in i kaklet inte hög prestation när det innebär att personen blir utbränd.
Är ju som att det skulle vara en hög prestation att gå hårt ut i ett maraton och sedan får avbryta innan mål för löparen gick ut för hårt i början.

 

[em-pirre]

Men kan ni inte släppa det? Wille har ju förklarat att hon inte menar det nu tror. Det kan till och med vara så att hennes "slappande" innebär det då vi andra jobbar 100%. Varför är det så viktigt för många att fortsätta gräva i det här?

 

[em-pirre]

Vilket av det syftar du på?

Sorry, tolkade ditt inlägg fel!

Jag tänkte att du trodde att Wille försöker fixa second opinion för att magiskt kunna slappa!

 

[Angel]

Men kan ni inte släppa det? Wille har ju förklarat att hon inte menar det nu tror. Det kan till och med vara så att hennes "slappande" innebär det då vi andra jobbar 100%. Varför är det så viktigt för många att fortsätta gräva i det här?

Många blir garanterat enormt provocerande eftersom de själva allt som oftast är helt slut efter jobbet. Det där med orka med fritiden är det knappt någon som gör nuförtiden även utan diagnoser och tanken att då någon annan ska ta det lugnt på jobbet och få bidrag för att orka med fritidsaktiviteter sticker i ögonen tror jag. Jag jobbar och sover de dagar jag jobbar, knappt att jag orkar laga mat, och det verkar vara det normala bland de flesta jag känner om de har hus, djur eller familj utöver ett heltidsjobb.

 

[Trasten]

Många blir garanterat enormt provocerande eftersom de själva allt som oftast är helt slut efter jobbet. Det där med orka med fritiden är det knappt någon som gör nuförtiden även utan diagnoser och tanken att då någon annan ska ta det lugnt på jobbet och få bidrag för att orka med fritidsaktiviteter sticker i ögonen tror jag. Jag jobbar och sover de dagar jag jobbar, knappt att jag orkar laga mat, och det verkar vara det normala bland de flesta jag känner om de har hus, djur eller familj utöver ett heltidsjobb.

Jag är hemskt ledsen att du har det så här och jag förstår ärligt talat inte hur du står ut. Det finns massor av jobb som lämnar energi över till annat, för en "normal" person. Det finns t.ex. många som skaffar barn och om det inte fanns energi över från att bara jobba och ha ett hem så vore det ju omöjligt att se till att flera barn har kläder och mat och sköter sin skolgång och dessutom leka lite ibland. Så det finns hopp för dig och om du hittar orken att ta tag i din situation kanske du kan få ett bättre liv. Ifall din energinivå är ungefär som @Wille beskriver sin i sina trådar kan jag även tipsa om att söka nån slags vård, det kan finnas hjälp att få.

Jag och mina vänner är så klart ofta trötta efter jobbet men det blir ändå att vi träffas, går på spelning, tränar, åker på nån resa ibland osv. Vissa av mina vänner har faktiskt lönebidrag, så jag kan hälsa dem att du tycker att det är jävligt orättvist att de får lönebidrag trots att de orkar göra nått efter jobbet någon gång och att det bästa varit om de körde in i kaklet istället och blev sjukskrivna.

 

[Trasten]

Många blir garanterat enormt provocerande eftersom de själva allt som oftast är helt slut efter jobbet. Det där med orka med fritiden är det knappt någon som gör nuförtiden även utan diagnoser och tanken att då någon annan ska ta det lugnt på jobbet och få bidrag för att orka med fritidsaktiviteter sticker i ögonen tror jag. Jag jobbar och sover de dagar jag jobbar, knappt att jag orkar laga mat, och det verkar vara det normala bland de flesta jag känner om de har hus, djur eller familj utöver ett heltidsjobb.

Blir du provocerad även av andra här på forumet vars arbetsgivare får lönebidrag för att de har svårt att orka med och hantera stress pga npf eller är det just @Wille som inte borde få det?

 

[Mabuse]

Jag kan inte uttrycka mig tydligare. Om jag säger att JAG skulle vilja slappa, så menar jag inte att ANDRA slappar. För mig är det skillnad på JAG och ANDRA. Och när andra gör den omtolkningen så blir det fel. Jag fattar nu varför folk tolkar om, men det är alltså inte så jag menar. Det är faktiskt inte bara jag som ska förstå andra. Andra får faktiskt förstå mig också. Jag är rak i min kommunikation och lägger inte in andra värderingar än vad jag säger. Jag menar bara vad jag säger. Inget annat.

Ok, så du menar att om du fick lönebidrag så skulle du kunna slappa på jobbet. Detta fast du inte tror att andra som redan har lönebidrag slappar på jobbet.

Om ingen annan som har lönebidrag kan slappa på jobbet, varför tänker du att du skulle kunna göra det?

Jag förstår inte.

 

[Ninnurur]

Ok, så du menar att om du fick lönebidrag så skulle du kunna slappa på jobbet. Detta fast du inte tror att andra som redan har lönebidrag slappar på jobbet.

Om ingen annan som har lönebidrag kan slappa på jobbet, varför tänker du att du skulle kunna göra det?

Jag förstår inte.

Jag förstår inte alls jag heller. Men det förvånar mig inte...

 

[em-pirre]

Ok, så du menar att om du fick lönebidrag så skulle du kunna slappa på jobbet. Detta fast du inte tror att andra som redan har lönebidrag slappar på jobbet.

Om ingen annan som har lönebidrag kan slappa på jobbet, varför tänker du att du skulle kunna göra det?

Jag förstår inte.

Men hon har ju förklarat redan? Hon hoppas att kanske kunna slappna av lite och int känna att hon behöver göra 180% för att känna att hon duger? Liksom få andas ibland. Kanske orka bättre?

 

[Angel]

Jag är hemskt ledsen att du har det så här och jag förstår ärligt talat inte hur du står ut. Det finns massor av jobb som lämnar energi över till annat, för en "normal" person. Det finns t.ex. många som skaffar barn och om det inte fanns energi över från att bara jobba och ha ett hem så vore det ju omöjligt att se till att flera barn har kläder och mat och sköter sin skolgång och dessutom leka lite ibland. Så det finns hopp för dig och om du hittar orken att ta tag i din situation kanske du kan få ett bättre liv. Ifall din energinivå är ungefär som @Wille beskriver sin i sina trådar kan jag även tipsa om att söka nån slags vård, det kan finnas hjälp att få.

Jag och mina vänner är så klart ofta trötta efter jobbet men det blir ändå att vi träffas, går på spelning, tränar, åker på nån resa ibland osv. Vissa av mina vänner har faktiskt lönebidrag, så jag kan hälsa dem att du tycker att det är jävligt orättvist att de får lönebidrag trots att de orkar göra nått efter jobbet någon gång och att det bästa varit om de körde in i kaklet istället och blev sjukskrivna.

Jag är inte det minsta ledsen över att ”ha det såhär” utan har accepterat att det är så att ha ett jobb som jag tycker är lite mer krävande. När jag inte vill det längre så får jag prioritera annat än en vettig inkomst och byta jobb till ett där jag kan jobba mindre.

Du får väldigt gärna specificera var jag skriver att jag tycker någonting alls om ts eller dina vänner i mitt inlägg, jag skev att det för många säkert upplevs provocerande som svar på ett inlägg om varför så många verkade reagera.

 

[Trasten]

Jag är inte det minsta ledsen över att ”ha det såhär” utan har accepterat att det är så att ha ett jobb som jag tycker är lite mer krävande. När jag inte vill det längre så får jag prioritera annat än en vettig inkomst och byta jobb till ett där jag kan jobba mindre.

Du får väldigt gärna specificera var jag skriver att jag tycker någonting alls om ts eller dina vänner i mitt inlägg, jag skev att det för många säkert upplevs provocerande som svar på ett inlägg om varför så många verkade reagera.

Jag tycker så klart inte synd om dig utan mitt inlägg var ironiskt. Alltså att om du hade samma problem som ts så vore det jättejobbigt och du borde absolut kolla på möjligheterna till anpassning av jobb.
Men jag tror ju inte att du har samma problem som ts utan jag tror att det du kallar helt slut är ändå rätt mycket mer ork och motivation kvar, i jämförelse.

Lite som att jag kan säga att jag är pank när lönen är slut på kontot. Men jag har lite extra komtanter och saker att sälja och tjänster att få igen. Jag vet ju att det är en helt annan sak att faktiskt ha slut på ekonomiska resurser och redan splt allt och redan fått mer hjälp än vad man kan be om. Energi är lika dant.

Du nämnde inte mina vänner men du förklarade vad som var normalt i dina kretsar så jag kontrade med att i mina kretsar är det normalt med nån form av fritid. Tror dock inte det är så stor skillnad på våra kretsar utan mer att våra referensramar för vad som är "orkar ingenting" är olika.

Och min ironiska ton var rätt tråkig faktiskt men det blev lite sån droppen-som-fick-det-att-rinna-över-effekt. Jag håller inte med dig om din syn på detta men du är säkert empatisk på andra sätt så det är inte personligt menat utan jag reagerar på resonemanget.