Second opinion

[Hippocampus]

Jag tycker själv att diagnosen enbart förhindrat mig att få hjälp inom vården. Allt skyller man på diagnosen. När jag sökte hjälp efter en stor bilolycka pga smärta som höll i sig så började man prata om min autismdiagnos och smärta. Jag hade varit med om en olycka där fronten av bilen tryckts in i mina ben. Vet inte vad min autism hade med saken att göra.

Vanliga läkare vill inte ge en vård, Neuropsykiatriska vill skicka en till habiliteringen för allt (även sådant habiliteringen inte gör), habiliteringen kunde erbjuda lektioner/föreläsning om autism samt tyngdtäcke och isolerande ytterdörr.

Det som varit skönt med diagnos är att jag kan säga till folk ”jag har autism och blir trött av att umgås med folk” istället för att ses som otrevlig när jag inte går på sociala events.

Men det sista, man behöver aldrig säga varför man inte vill gå? Det har jag aldrig gjort. Jag vill bara inte.

 

[Raderad medlem 68338]

Men det är klart, skulle vara skönt att kunna vara lite slapp på jobbet.

Du säljer verkligen in dig!

 

[Wille]

Vad menar du med det?
Liksom. Va?

Vad jag än säger så missförstås jag. Ingen ide att jag försöker förklara.

Du säljer verkligen in dig!

Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också. Typ orka laga mat, orka duscha, orka diska och sånt. Kanske städa lite också.

 

[parellikusken]

Vad jag än säger så missförstås jag. Ingen ide att jag försöker förklara.


Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också.

Men inte så jäkla konstigt om vi har svårt att förstå dig när du uppenbarligen skriver att vi med lönebidrag kan slappa på jobbet.
Jag blev ledsen av det du skrev och skulle uppskatta en förklaring så att jag kan förstå att du inte menar det så.

 

[Sonic76]

Vad jag än säger så missförstås jag. Ingen ide att jag försöker förklara.


Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också. Typ orka laga mat, orka duscha, orka diska och sånt. Kanske städa lite också.

Vem önskar inte det?
Jag ska försöka nästa läsår dvs hösten -23 att få prioritera mig själv.
Men jag måste ju ge av mig helt och hållet på jobbet annars gör jag ett dåligt jobb.

 

[Jadzia]

Vad jag än säger så missförstås jag. Ingen ide att jag försöker förklara.


Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också. Typ orka laga mat, orka duscha, orka diska och sånt. Kanske städa lite också.

Det där är inte att utnyttja sin fulla potential. Det är att sabotera den. Man når inte hela vägen om man hela tiden kraschar in i väggen.

Det en diagnos kan ge är tillgång till mer resurser. Det behöver inte enbart vara mediciner. Du kan till exempel få mentala verktyg som hjälper dig skapa balans mellan arbete och fritid.

 

[Happimess]

Det kanske blir lättare för dig att få jobb om du kan få lönebidrag?

Man behöver ingen diagnos för att få lönebidrag. Man behöver en konstaterad funktionsnedsättning, vilket man kan ha utan diagnos.

 

[Raderad medlem 68338]

Man behöver ingen diagnos för att få lönebidrag. Man behöver en konstaterad funktionsnedsättning, vilket man kan ha utan diagnos.

Ja det vet jag Vad jag förstått så verkar TS utreda bägge. En diagnos kan ju också innebära en funktionsnedsättning (eller inte).

 

[sjoberga]

Vad jag än säger så missförstås jag. Ingen ide att jag försöker förklara.


Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också. Typ orka laga mat, orka duscha, orka diska och sånt. Kanske städa lite också.

Jag vill som chef absolut inte ha någon som går in i väggen. Är ju sämsta prestationen någonsin och ställer till det rejält i planering och långsiktighet.

Det bästa är de som inser med eller utan hjälp att de behöver anpassningar och sedan kan man diskutera det och lösa det. Helt oavsett om det handlar om lönebidrag eller deltid eller något mer tekniskt som eget rum eller deltid distans eller så.

 

[cewe]

Skulle ge vad som helst för att få min adhd/autism diagnoserad men jag är för ”högfungerande” för att få det via landstinget så då måste jag bekosta den själv

 

[åke]

Folk som har lönebidrag har inte det för att de ska kunna "slappa" på jobbet Väldigt charmig människosyn där.

Min son jobbar med lönebidrag.
Skulle jag säga eller påstå att han slappar på jobbet skulle kan bli både ledsen och besviken på mig.
Han jobbar hårt, precis som hans kollegor.
Dock har han lite friare tyglar. Han har svårt att att sova nu av olika orsaker. Då accepterar hans chef att han börjar kl 09 i stället för 07. Dom gånger han inte kan sova på natten. I november började han kl nio två gånger. Han skulle aldrig utnyttja sin diagnos för att få sova längre flera dagar i veckan.
Detta har han kommit överens om han och chefen .
Men... På jobbet skulle han aldrig slappa för att han har en diagnos.

 

[corzette]

Vad jag än säger så missförstås jag. Ingen ide att jag försöker förklara.


Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också. Typ orka laga mat, orka duscha, orka diska och sånt. Kanske städa lite också.

DET HÄR !!!
du orkar ju inte ens hålla dej till dina 15 minuter nu när du INTE jobbar, hur kan du inte tro att det blir bättre om du får hjälp av en diagnos ?
Du är en person som är VÄLDIGT bra på att säga emot dej själv, hela tiden !

 

[Enya]

Jag tänker så också. Därför känns det konstigt att det dras fram som något som är bra att kunna få för mig.

Men det är klart, skulle vara skönt att kunna vara lite slapp på jobbet.

Jag slappar inte på jobbet.
Jag jobbar till min fulla potential.
Jag garanterar dig att jag sliter mer än många utan lönebidrag.

Vilken hemsk människosyn du har.

 

[gul_zebra]

Att man kör fullt ut tills man går in i väggen är ju en klassiker vid en del npf-diagnoser och nånting du kan få hjälp med.
Likaså din förmåga att ånga på som en buffel i ett glashus. En diagnos kan ge dig hjälp med det där.

 

[Noxos]

Fast jag behöver inga anpassningar. Det enda är väl att folk inte ska komma till mig när de gjort sig illa.

Det är väl ändå så att du hade mått bra av vissa anpassningar? Du orkar ju inte arbeta och ta hand om dig själv?

De i min omgivning som fått diagnos, har kunnat använda fler verktyg i de situationer de upplever som svåra.
Om du ser en diagnos som en förklaring, ett sätt att hitta rätt verktyg, och inte som ett hinder, eller "fördummar" dig själv, kan den vara till hjälp.
Jag tror att du skulle behöva flera anpassningar både i arbete och i vardagen.
Men bara du kan bestämma om du vill lära dig att använda dessa verktyg och anpassningar.

 

[Noxos]

Och fråga till dig @Wille . Varför är det så svårt för dig att acceptera anpassningar som inte är fysiska?
För du tycker väl inte glasögon, proteser och rullstolar är något att ens diskutera?

 

[TeamLundVer]

DET HÄR !!!
du orkar ju inte ens hålla dej till dina 15 minuter nu när du INTE jobbar, hur kan du inte tro att det blir bättre om du får hjälp av en diagnos ?
Du är en person som är VÄLDIGT bra på att säga emot dej själv, hela tiden !

Men vänta här nu. Wille har väl kört stenhårt med sina 15 minuter i flera veckor?!? Att det kör ihop sig när hon inte lyckas få värme i huset är inte så konstigt, det hade det troligen gjort för de flesta av oss.

 

[Red_Chili]

Jag är den som kör ända in i kaklet på jobbet och sen blir allt annat lidande. Så vore skönt att slippa ta ut allt på jobbet och orka ha en fritid också. Typ orka laga mat, orka duscha, orka diska och sånt. Kanske städa lite också.

Då är nog din fulla potential på jobbet inte så hög som du tänker att den är, just för att annat blir lidande. Det är något jag själv jobbar med hela tiden nu, att försöka "ta det lugnt" och få energin att räcka till i det långa loppet, inte köra på tills allt kraschar eller hålla så högt tempo på jobbet att jag är slutkörd när jag kommer hem och då inte orkar städa/duscha/laga mat.

Det betyder INTE att jag nu latar mig på jobbet, eller att jag försöker lata mig. Det betyder att jag lär mig prioritera sådant som gör att jag mår bra och kan jobba på ett bra sätt. Att arbeta långsiktigt istället för att bara ösa på. Det är skitsvårt. Men just genom att ha läst på om NPF-diagnoser och lyssnat på youtubeklipp där andra med diagnoser berättar om sina strategier för vardagen så har jag fått massor av tips och tricks för att kunna få en mer hållbar vardag.

Nu jobbar jag inte heltid, men har turen att kunna jobba en del helg och då få bra lön pga OB-tillägg. Tack vare det klarar jag mig, och så har jag tid att vila upp mig och orka med vardagssysslor utan att någon del blir sådär jättelidande.

Med det sagt så pratade min chef senast idag med mig om att jag måste börja säga nej till jobb, ta det lugnare osv för att orka med. Jag har inte jobbat där speciellt länge, men hon märker av mina tendenser till att gå på högvarv hela tiden på jobbet. Det där med "lite lagom" är inte direkt något för mig, utan det är allt eller inget. Det ÄR svårt att hitta ett "lagom" tempo, men otroligt skönt när det väl går.

 

[em-pirre]

Skulle ge vad som helst för att få min adhd/autism diagnoserad men jag är för ”högfungerande” för att få det via landstinget så då måste jag bekosta den själv

Precis. Min kompis gick just utredning privat men de sa att hon inte kan ha adhd för hon har ju utbildat sig. Liksom va?!

 

[lil-sis]

Precis. Min kompis gick just utredning privat men de sa att hon inte kan ha adhd för hon har ju utbildat sig. Liksom va?!

Oj vilka fördomar