Second opinion

Jag tycker så klart inte synd om dig utan mitt inlägg var ironiskt. Alltså att om du hade samma problem som ts så vore det jättejobbigt och du borde absolut kolla på möjligheterna till anpassning av jobb.
Men jag tror ju inte att du har samma problem som ts utan jag tror att det du kallar helt slut är ändå rätt mycket mer ork och motivation kvar, i jämförelse.

Lite som att jag kan säga att jag är pank när lönen är slut på kontot. Men jag har lite extra komtanter och saker att sälja och tjänster att få igen. Jag vet ju att det är en helt annan sak att faktiskt ha slut på ekonomiska resurser och redan splt allt och redan fått mer hjälp än vad man kan be om. Energi är lika dant.

Du nämnde inte mina vänner men du förklarade vad som var normalt i dina kretsar så jag kontrade med att i mina kretsar är det normalt med nån form av fritid. Tror dock inte det är så stor skillnad på våra kretsar utan mer att våra referensramar för vad som är "orkar ingenting" är olika.

Och min ironiska ton var rätt tråkig faktiskt men det blev lite sån droppen-som-fick-det-att-rinna-över-effekt. Jag håller inte med dig om din syn på detta men du är säkert empatisk på andra sätt så det är inte personligt menat utan jag reagerar på resonemanget.
Du får gärna fortsätta förklara för det går mig fortfarande helt förbi hur jag på något sätt blir oempatisk när jag förklarar varför jag tror vissa reagerar.

Självklart kan många med npf-diagnos behöva arbetsanpassningar men att man automatiskt har en annan uppfattning om ”ingen energi” bara för att man inte har en diagnos är ren bs. Bara kolla på statistiken där npf-diagnos är betydligt vanligare hos män men 4 av 5 utbrända är kvinnor.
 
Du får gärna fortsätta förklara för det går mig fortfarande helt förbi hur jag på något sätt blir oempatisk när jag förklarar varför jag tror vissa reagerar.

Självklart kan många med npf-diagnos behöva arbetsanpassningar men att man automatiskt har en annan uppfattning om ”ingen energi” bara för att man inte har en diagnos är ren bs. Bara kolla på statistiken där npf-diagnos är betydligt vanligare hos män men 4 av 5 utbrända är kvinnor.

Kvinnor är ju rejält underrepresenterade i diagnoser som ADHD/ADD och autism, eftersom diagnoskriterierna alltid varit baserade på pojkar och mäns problematik.

Så man borde fundera på hur många av de som diagnostiserats med utbrändhet som blivit utbrända pga att de tillhör en neuromajoritet.

Att antalet utbrända/utmattningssyndrom ökat är ju inte konstigt med tanke på att samhället blivit allt mer likriktat vad gäller "hur man ska vara" och att man ska prestera på ett visst sätt. Arbetslivet har också förändrats, nästan alla jobbar med någon form av "kontor" och även om man inte gör det så är det mer pappersarbete (läkare, lärare). Stabila hel- och deltider har försvunnit och istället är det vikariat och provanställningar. Internet har kommit med gott och ont, vi har lättare att hitta likasinnade att prata med men baksidan är beroenden, FOMO och mer prestationskrav.
 
Kvinnor är ju rejält underrepresenterade i diagnoser som ADHD/ADD och autism, eftersom diagnoskriterierna alltid varit baserade på pojkar och mäns problematik.

Så man borde fundera på hur många av de som diagnostiserats med utbrändhet som blivit utbrända pga att de tillhör en neuromajoritet.

Att antalet utbrända/utmattningssyndrom ökat är ju inte konstigt med tanke på att samhället blivit allt mer likriktat vad gäller "hur man ska vara" och att man ska prestera på ett visst sätt. Arbetslivet har också förändrats, nästan alla jobbar med någon form av "kontor" och även om man inte gör det så är det mer pappersarbete (läkare, lärare). Stabila hel- och deltider har försvunnit och istället är det vikariat och provanställningar. Internet har kommit med gott och ont, vi har lättare att hitta likasinnade att prata med men baksidan är beroenden, FOMO och mer prestationskrav.
Jag tror knappast prestationskrav och likriktning är huvudproblemet på arbetsplatser (kanske för unga däremot), det är betydligt mer anpassningar nu än bara för ett tiotal år sedan. Däremot så är det många kvinnor som fortfarande tar hand om hushållet nästintill själva och dessutom jobbar heltid och mer medan männen i större utsträckning ” bara jobbar”. Utöver det ett samhälle som aldrig låter hjärnan vila ordentligt. Det sistnämnda är garanterat speciellt påfrestade för de som på något sätt är extra känsliga för sinnesintryck.
 
Jag tror knappast prestationskrav och likriktning är huvudproblemet på arbetsplatser (kanske för unga däremot), det är betydligt mer anpassningar nu än bara för ett tiotal år sedan. Däremot så är det många kvinnor som fortfarande tar hand om hushållet nästintill själva och dessutom jobbar heltid och mer medan männen i större utsträckning ” bara jobbar”. Utöver det ett samhälle som aldrig låter hjärnan vila ordentligt. Det sistnämnda är garanterat speciellt påfrestade för de som på något sätt är extra känsliga för sinnesintryck.

Den dramatiska ökningen av sjukskrivningar för utmattningssyndrom är ju dock just hos unga kvinnor.
 
Det var en som uttryckte det som att får man en diagnos så betyder det att man "spelar The Game of Life in hard mode" och därför har rätt till stöd och hjälp. Gillade uttrycket.

Men jag undrar lite vilken hjälp jag skulle kunna få. Träffade ju en arbetsterapeut förra året och hon tyckte jag var så högfungerande så jag fick inte så mycket hjälp. Kanske var jag till synes högfungerande för att jag faktiskt hade boendestöd då. Men ja, det kan också vara så att jag ÄR högfungerande och reder ut rätt mycket. Frågan är bara vad det kostar mig i energi. Arbetsterapeuten noterade ju min brist på energi, men kunde inte hjälpa mig med det.
 
Kvinnor är ju rejält underrepresenterade i diagnoser som ADHD/ADD och autism, eftersom diagnoskriterierna alltid varit baserade på pojkar och mäns problematik.

Så man borde fundera på hur många av de som diagnostiserats med utbrändhet som blivit utbrända pga att de tillhör en neuromajoritet.

Att antalet utbrända/utmattningssyndrom ökat är ju inte konstigt med tanke på att samhället blivit allt mer likriktat vad gäller "hur man ska vara" och att man ska prestera på ett visst sätt. Arbetslivet har också förändrats, nästan alla jobbar med någon form av "kontor" och även om man inte gör det så är det mer pappersarbete (läkare, lärare). Stabila hel- och deltider har försvunnit och istället är det vikariat och provanställningar. Internet har kommit med gott och ont, vi har lättare att hitta likasinnade att prata med men baksidan är beroenden, FOMO och mer prestationskrav.

Inser nu att jag skrev neuromajoritet istället för minoritet 😂. Men jag tror ni läste rätt.
 
Det var en som uttryckte det som att får man en diagnos så betyder det att man "spelar The Game of Life in hard mode" och därför har rätt till stöd och hjälp. Gillade uttrycket.

Men jag undrar lite vilken hjälp jag skulle kunna få. Träffade ju en arbetsterapeut förra året och hon tyckte jag var så högfungerande så jag fick inte så mycket hjälp. Kanske var jag till synes högfungerande för att jag faktiskt hade boendestöd då. Men ja, det kan också vara så att jag ÄR högfungerande och reder ut rätt mycket. Frågan är bara vad det kostar mig i energi. Arbetsterapeuten noterade ju min brist på energi, men kunde inte hjälpa mig med det.
Om man har en diagnos så ser de annorlunda på ens funktionsförmåga. Plus att du kanske ansträngde dig extra när du träffade arbetsterapeuten så hon såg inte ”hela” dig?
Om du har svårt att ”fördela” energin så är ju det ett symtom på npf.
Jag har autism + ADD och sen jag började medicinera med adhd-medicin har jag mer energi på fm/dagtid och har lite lättare för att påbörja, genomföra och avsluta sysslor.
 
Om man har en diagnos så ser de annorlunda på ens funktionsförmåga. Plus att du kanske ansträngde dig extra när du träffade arbetsterapeuten så hon såg inte ”hela” dig?
Om du har svårt att ”fördela” energin så är ju det ett symtom på npf.
Jag har autism + ADD och sen jag började medicinera med adhd-medicin har jag mer energi på fm/dagtid och har lite lättare för att påbörja, genomföra och avsluta sysslor.
Ja, jag tyckte inte att hon såg de problem som jag ansåg mig ha.

Jag har tänkt att jag skulle kunna ha add, men vården håller inte med. Och jag skulle ändå inte våga medicinera. Jag klarar ju liksom inte ens av att dricka kaffe. Blir darrig, får ångest och magen havererar.
 
De flesta kvinnor som blir sjukskrivna för utmattningsrelaterade orsaker är i 40-årsåldern enligt de siffror som jag har sett.
Vet inte hur det är numera men när jag var 19 och inte kunde/orkade jobba eller plugga så ville inte min dåvarande läkare sjukskriva mig eftersom hon inte tyckte det är bra att vara sjukskriven som ung. Så hon gjorde en överenskommelse med soc i stället, en period.
Kan hända att många unga kvinnor med utmattning inte har sjukpenning utan aktivitetsersättning/sjukersättning eller aktivitetsstöd. (Vet inte hur det fungerar med aktivitetsstöd, man kanske måste gå på af-kurser då).
Så då syns de väl inte i statistiken för sjukskrivning pga utmattning.
 
Ja, jag tyckte inte att hon såg de problem som jag ansåg mig ha.

Jag har tänkt att jag skulle kunna ha add, men vården håller inte med. Och jag skulle ändå inte våga medicinera. Jag klarar ju liksom inte ens av att dricka kaffe. Blir darrig, får ångest och magen havererar.
Man måste inte medicinera ADD/adhd, det finns olika patientutbildningar man kan gå för att lära sig reglera energibalansen m.m.
Den här second opinion, gäller den bara autism eller även ADD? Du behöver inte svara om du inte vill, såklart.
Jag känner ju inte dig men av det jag läst av dig här på forumet så känns det som om du kan ha ADD.
Minns att en annan bukefalist hade liknande problem och fick till slut diagnos.
 
Man måste inte medicinera ADD/adhd, det finns olika patientutbildningar man kan gå för att lära sig reglera energibalansen m.m.
Den här second opinion, gäller den bara autism eller även ADD? Du behöver inte svara om du inte vill, såklart.
Jag känner ju inte dig men av det jag läst av dig här på forumet så känns det som om du kan ha ADD.
Minns att en annan bukefalist hade liknande problem och fick till slut diagnos.
Tyvärr gäller det bara autism, inte add. Det är så jag uppfattat det. Men det som talar emot add är att jag kommer ihåg tider, tappar inte bort grejer och sånt. Eller ja, i trädgården tappar jag bort grejer.
 
De flesta kvinnor som blir sjukskrivna för utmattningsrelaterade orsaker är i 40-årsåldern enligt de siffror som jag har sett.

Kolla dom nya siffrorna :). Den här är från försäkringskassan. 30-39 är största gruppen, men under 30 ökar.
 

Bifogade filer

  • diagram-andel-pagaende-sjukfall-per-diagnosgrupp-i-december-2021-efter-kon-och-aldersgrupp.webp
    diagram-andel-pagaende-sjukfall-per-diagnosgrupp-i-december-2021-efter-kon-och-aldersgrupp.webp
    20 KB · Visningar: 14
Från Socialförsäkringsrapport 2020:8

"I Sverige har det självrapporterade psykiska välbefinnandet minskat över tid bland både män och kvinnor under perioden 2006–2018.24 Bland de yngre i åldrarna 16–29 år är hälsan överlag bättre. Men hos de yngre har den psykiska ohälsan ökat mest och andelen med stress, ängslan, oro eller ångest och nedsatt psykiskt välbefinnande är också högst bland de unga. Stress, ängslan, oro och ångest har liksom sömnbesvären också ökat över tid i befolkningen som helhet.25 Både sömnbesvär och arbetsrelaterad psykisk anspänning ökar markant risken för långvarig sjukfrånvaro hos den svenska arbetskraften.26 Att dålig social och organisatorisk arbetsmiljö orsakar sömnbesvär har också konstaterats i en stor systematisk litteraturöversikt.27"

"Psykiatriska diagnoser har blivit den främsta orsaken till längre sjukfrånvaro i en rad ekonomiskt utvecklade länder, däribland Sverige.31 Utvecklingen med en allt större del av sjukfrånvaron kopplad till psykisk ohälsa har skett succesivt under en längre tid. I Sverige ökade under de tre senaste decennierna de psykiatriska diagnosernas andel av den längre sjukfrånvaron över två månader, från 13 till 45 procent bland kvinnor och från 16 till 33 procent bland män. Under samma tidsperiod minskade rörelseorganens sjuk-domar, från 41 till 20 procent bland kvinnor och från 38 till 27 procent bland män, se Figur 1 och Figur 2.32"
 
@Wille Efter att jag fått mina npf-diagnoser skrev en läkare i journalen att jag har en konativ funktionsnedsättning.
Konativ är det som har med vilja och motivation att göra saker.

”Konativ hämning. Svårigheter att ta initiativ och att komma igång med något. Minsta uppgift kan kännas oöverstiglig och kräva en enorm ansträngning för att bli av.”
 
Tyvärr gäller det bara autism, inte add. Det är så jag uppfattat det. Men det som talar emot add är att jag kommer ihåg tider, tappar inte bort grejer och sånt. Eller ja, i trädgården tappar jag bort grejer.
Fast man behöver inte misslyckas med sådant i någon stor omfattning, det kan vara så att man har en massa kompensationsstrategier och lägger ner extra energi för att kompensera att det är svårare att klara av.

Edit: Sen kan man vara strukturerad och noggrann, rent personlighetsmässigt och det påverkar hur symptomen kommer ut som praktiska effekter och inom vilka områden de märks mest. Har man läggning för ordning så klarar mer brister i fokus och uppmärksamhet innan det havererar totalt på den fronten, än för någon som är svag på det även oräknat den effekten som funktionsnedsättningen tillför.
 
Senast ändrad:
Tyvärr gäller det bara autism, inte add. Det är så jag uppfattat det. Men det som talar emot add är att jag kommer ihåg tider, tappar inte bort grejer och sånt. Eller ja, i trädgården tappar jag bort grejer.
Jag kommer ihåg tider. En gång kom jag 2 timmar för tidigt till ett vårdbesök iofs … men jag har svårt att uppfatta/beräkna tid så ställer alltid påminnelser och alarm på telefonen om jag har en tid att passa. Brukar inte tappa bort saker heller, iofs är det väldigt stökigt hos mig så jag vet inte var allt finns så måste leta ibland.
Man måste ju inte ha alla symtom för en ADD-diagnos.

Kan ju hända att de missade nåt vid utredningen, du ska kunna få en second opinion på ADD-delen också, det kan ju göra stor skillnad för dig om de missat att sätta diagnosen.
 
Ja, jag tyckte inte att hon såg de problem som jag ansåg mig ha.

Jag har tänkt att jag skulle kunna ha add, men vården håller inte med. Och jag skulle ändå inte våga medicinera. Jag klarar ju liksom inte ens av att dricka kaffe. Blir darrig, får ångest och magen havererar.
Det låter ju ändå som en mycket bra idé att få en second opinion. Jag hoppas att du känner dig mera förstådd den här gången.

Jag känner igen mig lite, eller nu har ju inte jag gjort utredning bland annat eftersom kötiden är två år, men min arbetsterapeut avslutade som jag förstått det för att hon tyckte att hon såg så mycket framsteg. Jag höll inte direkt med men orkade inte argumentera och det kändes för mig som om hon hade "gjort det hon kunnat" helt enkelt, ca ett år senare har jag exakt samma problem som jag hade då. Så jag vet inte riktigt var jag ska vända mig längre, det är lite frustrerande, lite uppgivet och deprimerande sådär. Har också misstänkt både add/adhd eller autism, min psykolog var från början mycket mer inne på autism men det var ju inte säkert heller eftersom ingen utredning gjorts bara screening och frågorna som man svarade på där. Vill väl inte få något sagt med det här mer än att jag tror jag kan relatera till din situation. Det är inte en rolig sits att vara i, man sitter liksom fast i en ovisshet om vad som är nästa steg och vad man ska göra eftersom det inte finns något tydligt svar på vad problemet är egentligen.

Jag hoppas det löser sig för dig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Har H och nära anhörigs tillåtelse att skriva detta men valt ett anonymt konto ändå. Har en nära anhörig med diabetes vi kan kalla hen...
2
Svar
31
· Visningar
2 523
Senast: Hajfisk
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
296
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 620
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
711
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp