Du får gärna fortsätta förklara för det går mig fortfarande helt förbi hur jag på något sätt blir oempatisk när jag förklarar varför jag tror vissa reagerar.Jag tycker så klart inte synd om dig utan mitt inlägg var ironiskt. Alltså att om du hade samma problem som ts så vore det jättejobbigt och du borde absolut kolla på möjligheterna till anpassning av jobb.
Men jag tror ju inte att du har samma problem som ts utan jag tror att det du kallar helt slut är ändå rätt mycket mer ork och motivation kvar, i jämförelse.
Lite som att jag kan säga att jag är pank när lönen är slut på kontot. Men jag har lite extra komtanter och saker att sälja och tjänster att få igen. Jag vet ju att det är en helt annan sak att faktiskt ha slut på ekonomiska resurser och redan splt allt och redan fått mer hjälp än vad man kan be om. Energi är lika dant.
Du nämnde inte mina vänner men du förklarade vad som var normalt i dina kretsar så jag kontrade med att i mina kretsar är det normalt med nån form av fritid. Tror dock inte det är så stor skillnad på våra kretsar utan mer att våra referensramar för vad som är "orkar ingenting" är olika.
Och min ironiska ton var rätt tråkig faktiskt men det blev lite sån droppen-som-fick-det-att-rinna-över-effekt. Jag håller inte med dig om din syn på detta men du är säkert empatisk på andra sätt så det är inte personligt menat utan jag reagerar på resonemanget.
Självklart kan många med npf-diagnos behöva arbetsanpassningar men att man automatiskt har en annan uppfattning om ”ingen energi” bara för att man inte har en diagnos är ren bs. Bara kolla på statistiken där npf-diagnos är betydligt vanligare hos män men 4 av 5 utbrända är kvinnor.