Second opinion

[Wille]

@Wille Efter att jag fått mina npf-diagnoser skrev en läkare i journalen att jag har en konativ funktionsnedsättning.
Konativ är det som har med vilja och motivation att göra saker.

”Konativ hämning. Svårigheter att ta initiativ och att komma igång med något. Minsta uppgift kan kännas oöverstiglig och kräva en enorm ansträngning för att bli av.”

Aldrig hört. Tack för info.

Fast man behöver inte misslyckas med sådant i någon stor omfattning, det kan vara så att man har en massa kompensationsstrategier och lägger ner extra energi för att kompensera att det är svårare att klara av.

Aha. Okej. Jag vet faktiskt inte om jag har kompensationsstrategier. Eller ja, när det gäller viktiga grejer så har jag platser för dem.

 

[em-pirre]

Aldrig hört. Tack för info.


Aha. Okej. Jag vet faktiskt inte om jag har kompensationsstrategier. Eller ja, när det gäller viktiga grejer så har jag platser för dem.

Jag glömmer inte tider och tappar inte bort saker. Men jag lägger sjukt mycket energi på att ha koll på dessa saker. Jag har skapat strategier kring problemen, typ flyttat en byrå så att den står där jag automatiskt lägger ifrån mig nycklarna (istället för stt försöka komma ihåg att lägga nycklarna på ett speciellt ställe.)

Jag kommer inte för sent för att jag är hysteriskt noga med att göra rätt och kommer därför på tok för tidigt

Så att bara utgå från de klassiska testerna funkar inte alltid. Speciellt inte för oss (kvinnor) som är så skickliga på att anpassa oss (på bekostnad av vårt eget mående och ork)

 

[Wille]

Jag glömmer inte tider och tappar inte bort saker. Men jag lägger sjukt mycket energi på att ha koll på dessa saker. Jag har skapat strategier kring problemen, typ flyttat en byrå så att den står där jag automatiskt lägger ifrån mig nycklarna (istället för stt försöka komma ihåg att lägga nycklarna på ett speciellt ställe.)

Jag kommer inte för sent för att jag är hysteriskt noga med att göra rätt och kommer därför på tok för tidigt

Så att bara utgå från de klassiska testerna funkar inte alltid. Speciellt inte för oss (kvinnor) som är så skickliga på att anpassa oss (på bekostnad av vårt eget mående och ork)

Men hur kan man genomskåda de där kompensationsstrategierna? Jag vet som sagt inte ens själv om jag har sådana.

 

[Pinus]

Jag glömmer inte tider och tappar inte bort saker. Men jag lägger sjukt mycket energi på att ha koll på dessa saker. Jag har skapat strategier kring problemen, typ flyttat en byrå så att den står där jag automatiskt lägger ifrån mig nycklarna (istället för stt försöka komma ihåg att lägga nycklarna på ett speciellt ställe.)

Jag kommer inte för sent för att jag är hysteriskt noga med att göra rätt och kommer därför på tok för tidigt

Så att bara utgå från de klassiska testerna funkar inte alltid. Speciellt inte för oss (kvinnor) som är så skickliga på att anpassa oss (på bekostnad av vårt eget mående och ork)

Shit, det här känner jag igen mig supermycket i.

 

[em-pirre]

Men hur kan man genomskåda de där kompensationsstrategierna? Jag vet som sagt inte ens själv om jag har sådana.

Jag har gjort testerna tillsammans med en psykolog. En som var duktig på att hjälpa mig avslöja mig själv.

Sen har jag också studerat inom området och jobbar med npf, så där har jag ju får rätt bra verktyg också.

 

[Pilot]

@Wille Jag måste ändå säga att shit vad bra av dig att du gör en utredning.
Du har ju tidigare skrivet om hur lite förtroende du har för vården och det kändes ett tag som att du slog ifrån dig precis allt som kunde hjälpa dig framåt.

 

[Wille]

@Wille Jag måste ändå säga att shit vad bra av dig att du gör en utredning.
Du har ju tidigare skrivet om hur lite förtroende du har för vården och det kändes ett tag som att du slog ifrån dig precis allt som kunde hjälpa dig framåt.

Jag har ju redan gjort en utredning för autism och add, och jag har också genomfört en del annat som vården tyckt jag skulle göra, bl.a. en arbetsförmågeutredning som jag ärligt talat inte har en aning om varför den gjordes.

 

[Sassy]

Ja, jag tyckte inte att hon såg de problem som jag ansåg mig ha.

Jag har tänkt att jag skulle kunna ha add, men vården håller inte med. Och jag skulle ändå inte våga medicinera. Jag klarar ju liksom inte ens av att dricka kaffe. Blir darrig, får ångest och magen havererar.

Det är inte alls säkert att du reagerar lika illa på medicin, om det skulle vara aktuellt att testa. Koffein är en riktigt tuff centralstimulant, och i många fall mer svårdoserad än modern medicin som har reglerad release av den aktiva substansen.

Tyvärr gäller det bara autism, inte add. Det är så jag uppfattat det. Men det som talar emot add är att jag kommer ihåg tider, tappar inte bort grejer och sånt. Eller ja, i trädgården tappar jag bort grejer.

Det är väldigt vanligt att man har en kombination eller symptom från båda sidor om man hellre vill beskriva det så. Det kan göra det svårare att se tydligt och diagnosticera, men det ska ju alla utredande vårdpersonal ha koll på.

Men hur kan man genomskåda de där kompensationsstrategierna? Jag vet som sagt inte ens själv om jag har sådana.

Det kan vara svårt att se, eftersom man som högfungerande förmodligen gjort det så mycket till en vana att det bara är energiåtgången som avslöjar. Kommer du till ett vettigt vårdteam tror jag ärligt talat att du skulle ha nytta av en diagnos, det finns en hel del som är lättare att få hjälp med då. Tex att hitta fungerande strategier för att orka balansera jobb och privatliv, och lättare att få stöd för att hitta ett jobb som funkar för just dig.

Och; jag har många med olika former av framförallt högfungerande autism runt mig. Att ställa extremt höga krav på sig själv och sin prestation är tyvärr väldigt vanligt i den kretsen.

 

[Wille]

Det är inte alls säkert att du reagerar lika illa på medicin, om det skulle vara aktuellt att testa. Koffein är en riktigt tuff centralstimulant, och i många fall mer svårdoserad än modern medicin som har reglerad release av den aktiva substansen.



Det är väldigt vanligt att man har en kombination eller symptom från båda sidor om man hellre vill beskriva det så. Det kan göra det svårare att se tydligt och diagnosticera, men det ska ju alla utredande vårdpersonal ha koll på.



Det kan vara svårt att se, eftersom man som högfungerande förmodligen gjort det så mycket till en vana att det bara är energiåtgången som avslöjar. Kommer du till ett vettigt vårdteam tror jag ärligt talat att du skulle ha nytta av en diagnos, det finns en hel del som är lättare att få hjälp med då. Tex att hitta fungerande strategier för att orka balansera jobb och privatliv, och lättare att få stöd för att hitta ett jobb som funkar för just dig.

Jag är så rädd att medicin skulle ge mig en ångestattack som inte går att uthärda eller komma ur. Bara tanken är ångestframkallande. Jag tål inte ens för mycket mörk choklad.

Min ena syster har add och hon medicinerar. Det hon märkte när hon började med medicin var att hon började diska. Så medicin gav henne tydligen en välbehövlig spark i baken.

 

[Red_Chili]

Jag är så rädd att medicin skulle ge mig en ångestattack som inte går att uthärda eller komma ur. Bara tanken är ångestframkallande. Jag tål inte ens för mycket mörk choklad.

Min ena syster har add och hon medicinerar. Det hon märkte när hon började med medicin var att hon började diska. Så medicin gav henne tydligen en välbehövlig spark i baken.

Jag har två vänner med ADD som får medicin (samma medicin, tydligen vanlig för ADD/ADHD). Vän 1 önskar att hon började tidigare med det, hon säger att nu plötsligt får hon saker gjorda, kan koncentrera sig, kan jobba utan att bli trött efter någon enstaka minut osv. Hon känner sig otroligt mycket mer produktiv nu. Vän 2 säger samma sak, men med andra ord, säger att det känns så bra att faktiskt kunna jobba, kunna fokusera på arbetsuppgifterna och inte känna att man bara sitter av tid utan att få något gjort för att hjärnan är "överallt och ingenstans".

Ingen av dem tar mediciner för att ändra på sig eller som enda problemlösning, men båda säger att det hjälper dem att faktiskt prestera till den potential de har, istället för att överkompensera på alla möjliga orimliga saker och överarbeta och trötta ut sig. Utan medicinen så måste de anstränga sig långt mer än en "icke-NPF" för att lyckas prestera ett nästan lika bra resultat. Med medicinen får de mer stabilitet och kan utnyttja sin potential.

 

[Red_Chili]

@Wille, om du är bekväm med att lyssna på personer som pratar engelska så kan jag rekommendera dig att se det här klippet:

 

[Wille]

@Wille, om du är bekväm med att lyssna på personer som pratar engelska så kan jag rekommendera dig att se det här klippet:

Har sett den tjejen förut och tittat på någon av hennes videos. Det är väldigt många symptom på autism som jag saknar och jag känner heller inte igen mig i många autisters berättelser. Antagligen därför som jag också passerade första utredningen utan att få en diagnos. Men många av de symptom som är vanliga är inget krav för att få en diagnos.

 

[Sirap]

Ja, jag tyckte inte att hon såg de problem som jag ansåg mig ha.

Jag har tänkt att jag skulle kunna ha add, men vården håller inte med. Och jag skulle ändå inte våga medicinera. Jag klarar ju liksom inte ens av att dricka kaffe. Blir darrig, får ångest och magen havererar.

Man kan blir darrig och dålig av kaffe och ändå tåla medicin alldeles utmärkt. Döm inte ut det alternativet innan du provat. Om du blir rekommenderad det, vill säga. Det kanske kan hjälpa dig massor!

 

[Wille]

Man kan blir darrig och dålig av kaffe och ändå tåla medicin alldeles utmärkt. Döm inte ut det alternativet innan du provat. Det kanske kan hjälpa dig massor!

Men vad gör jag om jag får ångest då? Jag står inte ur med tanken på att få det och behöva reda ut det ensam.

 

[Sirap]

Men vad gör jag om jag får ångest då? Jag står inte ur med tanken på att få det och behöva reda ut det ensam.

Men har du inte det ibland ändå, även utan medicin? Menar inte att förringa det på något vis och förstår att det är skrämmande! Men ibland måste man kanske ta risken att må lite sämre först om man ska kunna bli bättre på sikt? Och det är väl heller inget som säger att du ska behöva få ångest av medicin? Om det blir aktuellt med medicinering så får du väl diskutera den aspekten med läkaren, tänker jag.

 

[Wille]

Men har du inte det ibland ändå, även utan medicin? Menar inte att förringa det på något vis och förstår att det är skrämmande! Men ibland måste man kanske ta risken att må lite sämre först om man ska kunna bli bättre på sikt? Och det är väl heller inget som säger att du ska behöva få ångest av medicin? Om det blir aktuellt med medicinering så får du väl diskutera den aspekten med läkaren, tänker jag.

Inte så ofta längre. Förebygger också genom att ta lugnande ett par timmar före läggdags.

Men nu har jag ju ingen add-diagnos så vi kan väl lämna medicin-diskussionen.

 

[Alexandra_W]

@Wille Jag har skrivit det här förr men vill upprepa mig, eftersom jag sett dig upprepa att Försäkringskassan inte tar hänsyn till om man orkar med livet utanför arbetet.

Det gör de visst det! Det finns ingen som kräver att man ska köra slut på all ork på arbetet och sedan inte ens orka ta hand om sin basala livsföring (dvs orka sköta sin hygien, kost och närmiljö på ett rimligt vis.)

Jag har varit deltidssjukskriven I över ett år och är det hela våren 2023 med - på grund av att min ork inte räcker för att arbeta heltid OCH ta hand om vardagen. Och jag har jobbat heltid i många år innan. Jag jobbade heltid i nästan ett år MED sjukdomen och UTAN ork med. Jag jobbade och sov. Det var det enda orken räckte till. På riktigt alltså, jag orkade inte ens äta utanför jobbet. Än mindre laga mat, städa eller nåt alls.

Sen blev jag sjukskriven för drygt ett år sedan. FK är den som i höstas initierade att det skulle bli en lång 6 mån sjukskrivning istället för en månad i taget. FK har också I möten tryckt på att jag måste ha ork för livet utanför jobbet. Även för fritid och nöjen. Att det måste finnas balans mellan jobb och fritid.

Så det är helt enkelt inte sant att FK skiter I vad man orkar utanför jobbet!

Angående diagnos så om man mår bättre eller inte tror jag lite beror på dela hur mycket man känner att diagnosen förklarar saker och dels på vilka dörrar diagnosen öppnar eller stänger.

 

[Wille]

@Wille Jag har skrivit det här förr men vill upprepa mig, eftersom jag sett dig upprepa att Försäkringskassan inte tar hänsyn till om man orkar med livet utanför arbetet.

Det gör de visst det! Det finns ingen som kräver att man ska köra slut på all ork på arbetet och sedan inte ens orka ta hand om sin basala livsföring (dvs orka sköta sin hygien, kost och närmiljö på ett rimligt vis.)

Jag har varit deltidssjukskriven I över ett år och är det hela våren 2023 med - på grund av att min ork inte räcker för att arbeta heltid OCH ta hand om vardagen. Och jag har jobbat heltid i många år innan. Jag jobbade heltid i nästan ett år MED sjukdomen och UTAN ork med. Jag jobbade och sov. Det var det enda orken räckte till. På riktigt alltså, jag orkade inte ens äta utanför jobbet. Än mindre laga mat, städa eller nåt alls.

Sen blev jag sjukskriven för drygt ett år sedan. FK är den som i höstas initierade att det skulle bli en lång 6 mån sjukskrivning istället för en månad i taget. FK har också I möten tryckt på att jag måste ha ork för livet utanför jobbet. Även för fritid och nöjen. Att det måste finnas balans mellan jobb och fritid.

Så det är helt enkelt inte sant att FK skiter I vad man orkar utanför jobbet!

Angående diagnos så om man mår bättre eller inte tror jag lite beror på dela hur mycket man känner att diagnosen förklarar saker och dels på vilka dörrar diagnosen öppnar eller stänger.

Det är väl så att jag fått höra för många skräckhistorier med FK.

I somras när jag jobbade så orkade jag i alla fall kasta in en färdig maträtt i micron och äta den, efter jobbet. Alltid något.

 

[tuaphua]

Nu har ju inte jag autism och har inte läst på lika mkt om det som ADHD/ADD. Men det går ju att ha båda diagnoser. Jag vet en del som har autism som pga ökat behov av strukturer, veta vad som ska ske etc måste planera väldigt för att inte trigga de ångest-bitarna liksom överkompenserar lite att de har ADD och inte missar tider, tappar bort saker etc. Men det tar mycket energi för dem.
Så det kan bli svårare att diagnosticera iom att autismen hos dem kan göra att det är för obehagligt med ovan saker att man tvingas lösa det trots att man blir helt slut av det pga ADD-svårigheterna.

Sen om man har obehandlad ADD/ADHD kan man få ett ångestpåslag/depression som försvinner med medicinering. Utöver att man då kan få bättre förmåga att komma igång och slutföra saker, få lättare att tex veta var man ska börja om man ska städa/diska/etc och inte i ställe undvika det. Jag vet många som tycker att de helt plötsligt ser saker. Jag minns att du skrev ngt om att du inte såg att det var stökigt hos dig riktigt och någon kommenterade det. Jag vet fler som upplevt det så, att allt var en odefinierad röra. Med medicin var det detaljer som gick att sortera upp mentalt och ta tag i.
Är man rädd för att prova mediciner kan man få bli inlagd medans man sätter in dem. Kan ju räcka med några dagar för att inse att man inte får tex hjärtklappning etc. Jag reagerar starkt på kaffe/koffein med skakningar, illmående, kan få hjärtklappnig etc. Men inte alls på ADHD-medicinen mer än att jag blir lugnare och mer fokuserad.

 

[Elegant machinery]

@Wille, om du är bekväm med att lyssna på personer som pratar engelska så kan jag rekommendera dig att se det här klippet:

Herregud, hög igenkänning på nästan allt hon säger.