Det finns schäfer, och så finns det schäfer, och så finns det schäfer..och så schäfer.
Vad jag vill komma med ovanstående är att schäfern är den största rasen i världen efter labrador retriever. Det betyder att det finns drösvis med olika linjer och framförallt uppfödare upp till bredden av denna ras. Att man är uppfödare betyder -inte- att att man nödvändigtvis är kunnig och duktig inom rasen och vet vilka linjer man ska avla på för att få fram bra hundar såväl mentalt som rent hälsomässigt.
Dessvärre är det såhär med populära raser, folk köper en hund och tar en kull och i och med populariteten finns pengar att tjäna..tyvärr!
Med andra ord är det viktigt att veta vart man ska leta. Det är inte svårt att hitta en schäfer från sunda linjer, men det beror också på vad man vill ha. Du kan hitta allt från en renrasig schäfer som är typ nöjd med att skrota på gården, till ett fulländat tjänstehundsämne eller en klockren tävlingshund som konkurrerar med malinois.
Jag hör otroligt sällan om dessa problem som beskrivs ovan i de kretsar jag rör mig i. Klåda finns typ inte, någon enstaka har C-höfter men är oberörd av sitt tillstånd, likaså någon etta på armbågen. Kort och gott har jag en helt annan erfarenhet.
För övrigt så skulle jag ändå generellt sett säga att schäfern behöver arbeta och att få ha en viktig uppgift i sitt liv. En mentalt aktiverad schäfer är oftast en väldigt trevlig och kelen familjenhund. Sist men inte minst, ja. Den är uppdelad i utställning vs bruks och mellan polerna finns en stor variation.
Min personliga erfarenhet är väldigt positiv. De schäfrar jag föredrar har stor motor och ett starkt driftspaket. De är snabba, analytiska, atletiska och frimodiga och går att använda till allt. En otroligt härlig ras om man orkar med dem
