Särbegåvning

[Narcissa]

Har aldrig känt mig missförstådd av min omgivning, sällan tänkt att mina tankar och resonemang generellt sätt är bättre än andras osv. Skulle andra inte förstå mig skulle jag mer fundera över min egen kommunikation än att tänka att alla andra är korkade.

Tyvärr är det just det här som är problemet. Man får dumma ner sig för att andra ska förstå.
Jag tror det är omöjligt att förstå om man själv inte har ett högt IQ. Tyvärr!

Jag jobbar mycket med särbegåvade och den problematik som det tillför. ALLA säger att de är missförstådda.
Utan att på något vis vara otrevlig så kanske du inte har så högt IQ som du tror?

 

[jeennnnyy]

Tyvärr är det just det här som är problemet. Man får dumma ner sig för att andra ska förstå.
Jag tror det är omöjligt att förstå om man själv inte har ett högt IQ. Tyvärr!

Jag jobbar mycket med särbegåvade och den problematik som det tillför. ALLA säger att de är missförstådda.
Utan att på något vis vara otrevlig så kanske du inte har så högt IQ som du tror?

Kanske inte, har egentligen ingen aning. Bara gissar baserat på resultat på snabbtest och uppenbart lätt att lära mig saker. Men du kan säkert ha rätt, har aldrig sett anledning att utreda det närmre
Jag tänker att det kanske också kan hänga ihop vilken människosyn man har och hur man ser på sina medmänniskor. Jag har tex alltid haft jättelätt i skolan, tänkte inte att mina kompisar som inte förstod/lärde sig lika lätt var sämre/inte gick och prata med osv. Jag borde väl rimligtvis också hamnat i den situationen då lågt iq eller ej.
Kanske också säger något om ens självbild. Man kan väl omöjligt vara bättre/smartare/mer insatt i alla frågor bara för man har högt iq?

och av nyfikenhet? Missförstådda hur då?

 

[Kenya]

Tyvärr är det just det här som är problemet. Man får dumma ner sig för att andra ska förstå.
Jag tror det är omöjligt att förstå om man själv inte har ett högt IQ. Tyvärr!

Jag jobbar mycket med särbegåvade och den problematik som det tillför. ALLA säger att de är missförstådda.
Utan att på något vis vara otrevlig så kanske du inte har så högt IQ som du tror?

Jag tänker att om man har högt Iq men inte upplever sig mer missförstådd än andra så träffar man nog inte folk som jobbar med den problematik som särbegåvning kan medföra.

Att exakt alla med högt IQ är missförstådda faller på sin egen orimlighet tycker jag.

Däremot är det nog vanligt!

Det är nog lättare att förstå och bli förstådd av andra ifall man är intresserad av att använda sin intelligens till att förstå och komma överens med andra.

Att förklara så att vem som helst kan förstå kan antingen innebära att spela dum, eller så ser man det som en utmaning och ett sätt att lära sig om det mänskliga psyket.

Klassisk IQ och socialt intresse är kanske inte den vanligaste kombinationen dock. Jag har även uppfattningen av att folk med högt IQ kan behöva känna rätt mkt naturligt intresse för en sak för att orka engagera sig. Personlig erfarenhet dock, kan ha att göra med att de översmarta jag känner har nån slags NPF också..

 

[Badger]

borttaget

 

[Rialavargen]

Kan säga att det där en frekvent tanke hos många av oss normalbegåvade med

Jösses vad jag skrattade.

 

[Migo]

Jag jobbar mycket med särbegåvade och den problematik som det tillför. ALLA säger att de är missförstådda.
Utan att på något vis vara otrevlig så kanske du inte har så högt IQ som du tror?

Låter som att din urvalsgrupp är ganska smal, svårt att uttala sig generellt baserat på en grupp som uppenbarligen nått till samma person på grund av sina svårigheter.

Folk är olika, oavsett IQ.

Att uttala sig om främlingars begåvningsnivå innan man ser över sina egna argument ger ju ett ganska otrevligt intryck, även om man säger att man inte menar det så.

 

[Gry]

Kanske inte, har egentligen ingen aning. Bara gissar baserat på resultat på snabbtest och uppenbart lätt att lära mig saker. Men du kan säkert ha rätt, har aldrig sett anledning att utreda det närmre
Jag tänker att det kanske också kan hänga ihop vilken människosyn man har och hur man ser på sina medmänniskor. Jag har tex alltid haft jättelätt i skolan, tänkte inte att mina kompisar som inte förstod/lärde sig lika lätt var sämre/inte gick och prata med osv. Jag borde väl rimligtvis också hamnat i den situationen då lågt iq eller ej.
Kanske också säger något om ens självbild. Man kan väl omöjligt vara bättre/smartare/mer insatt i alla frågor bara för man har högt iq?

och av nyfikenhet? Missförstådda hur då?

Jag har skrivit jämförelsen tidigare, men skriver igen. Det är lika stort glapp mellan att vara berättigad till särskola och att vara genomsnittligt intelligent som att vara särbegåvad och genomsnittlig.

Det handlar inte om människosyn och värderingar. Jag har tex jobbat på gruppboenden för människor med intellektuell funktionsnedsättning, högfungerande. Människor som har fungerande dagverksamhet, umgås med vänner, fritidsintressen, åker på semester, har en käresta osv. Utan ngn som helst värdering, men jag kände nog att jag passade in i deras värld riktigt. Det är lite på för basal nivå, lite för sakta, lite för enkelt osv. Många har jättefin social kompetens, är glädjespridare. Några hade inte det. Och det är nog så många särbegåvade har det. Det handlar verkligen inte om att man ser ner på andra eller så, det bara är en värld som inte är deras. En del anpassar sig och ser till att reda livet på olika sätt genom vänner och jobb. Några kanske tycker det är lite olidligare. Alla är ju olika.

 

[Narcissa]

Jag tänker att om man har högt Iq men inte upplever sig mer missförstådd än andra så träffar man nog inte folk som jobbar med den problematik som särbegåvning kan medföra.

Att exakt alla med högt IQ är missförstådda faller på sin egen orimlighet tycker jag.

Däremot är det nog vanligt!

Det är nog lättare att förstå och bli förstådd av andra ifall man är intresserad av att använda sin intelligens till att förstå och komma överens med andra.

Att förklara så att vem som helst kan förstå kan antingen innebära att spela dum, eller så ser man det som en utmaning och ett sätt att lära sig om det mänskliga psyket.

Klassisk IQ och socialt intresse är kanske inte den vanligaste kombinationen dock. Jag har även uppfattningen av att folk med högt IQ kan behöva känna rätt mkt naturligt intresse för en sak för att orka engagera sig. Personlig erfarenhet dock, kan ha att göra med att de översmarta jag känner har nån slags NPF också..

Npf är inte mer representerat bland särbegåvade än i den vanliga populationen.
Vill bara påpeka det.

 

[Narcissa]

Låter som att din urvalsgrupp är ganska smal, svårt att uttala sig generellt baserat på en grupp som uppenbarligen nått till samma person på grund av sina svårigheter.

Folk är olika, oavsett IQ.

Att uttala sig om främlingars begåvningsnivå innan man ser över sina egna argument ger ju ett ganska otrevligt intryck, även om man säger att man inte menar det så.

Eftersom detta är mitt forskningsområde så har jag faktiskt träffat ganska många. Vill bara förtydliga det.
Men självklart skiljer sig folk åt.

 

[Narcissa]

Jag har skrivit jämförelsen tidigare, men skriver igen. Det är lika stort glapp mellan att vara berättigad till särskola och att vara genomsnittligt intelligent som att vara särbegåvad och genomsnittlig.

Det handlar inte om människosyn och värderingar. Jag har tex jobbat på gruppboenden för människor med intellektuell funktionsnedsättning, högfungerande. Människor som har fungerande dagverksamhet, umgås med vänner, fritidsintressen, åker på semester, har en käresta osv. Utan ngn som helst värdering, men jag kände nog att jag passade in i deras värld riktigt. Det är lite på för basal nivå, lite för sakta, lite för enkelt osv. Många har jättefin social kompetens, är glädjespridare. Några hade inte det. Och det är nog så många särbegåvade har det. Det handlar verkligen inte om att man ser ner på andra eller så, det bara är en värld som inte är deras. En del anpassar sig och ser till att reda livet på olika sätt genom vänner och jobb. Några kanske tycker det är lite olidligare. Alla är ju olika.

Exakt så är det.

 

[Kenya]

Npf är inte mer representerat bland särbegåvade ön i den vanliga populationen.
Vill bara påpeka det.

Men du som träffat många särbegåvade utan NPF, tror du att det kan ligga något i att de har svårare att engagera sig i sådant som inte fångar deras intresse än normalbegåvade?

Bara nyfiken.

 

[Narcissa]

Men du som träffat många särbegåvade utan NPF, tror du att det kan ligga något i att de har svårare att engagera sig i sådant som inte fångar deras intresse än normalbegåvade?

Bara nyfiken.

Ja gud ja! Visst är det så.

 

[Kenya]

Eftersom detta är mitt forskningsområde så har jag faktiskt träffat ganska många. Vill bara förtydliga det.
Men självklart skiljer sig folk åt.

Vet man nått om mörkertalet för särbegåvade?

Vore kul att känna till!

 

[Miedo]

Vet man nått om mörkertalet för särbegåvade?

Vore kul att känna till!

Eftersom det per definition är de 5% av alla människor med högst intelligens som räknas som särbegåvade, så är det just 5 %
Men man får väl nästan bara veta sin IQ vid utredningar eller mensas tester. Så hör man inte till de som betalar för att göra riktigt test av eget intresse så får man ju oftast reda på det via utredning pga olika anledningar. Kanske därför det kan verka som att det är vanligt med NPF i samband med särbegåvning.

 

[Kenya]

Eftersom det per definition är de 5% av alla människor med högst intelligens som räknas som särbegåvade, så är det just 5 %
Men man får väl nästan bara veta sin IQ vid utredningar eller mensas tester. Så hör man inte till de som betalar för att göra riktigt test av eget intresse så får man ju oftast reda på det via utredning pga olika anledningar. Kanske därför det kan verka som att det är vanligt med NPF i samband med särbegåvning.

Ja precis!!

Men kanske någon gjort en undersökning där man testar ex. 1000 slumpvis utvalda personer och dessutom frågar dem om de anser sig vara särbegåvade?

Och så jämför man svaren med testresultaten och får ett statistiskt mörkertal?

För övrigt blir jag nyfiken på om forskning på särbegåvade koncentrerar sig på de som själva eller via vården gjort riktiga tester eller om man oftast har slumpvis valda grupper och testar dem när man väljer vilka man ska forska på.

Ser en del statistik ibland men kan ju ev vara en stor skillnad på slumpvisa särbegåvade och de som vet?

 

[Mabuse]

Jag tror inte att du förstår. Det är inte bland ens vänner utan på arbetet och andra instanser.
Jag har valt att bara ha få vänner för jag orkar helt enkelt inte med när folk inte förstår.

Jag tror jag förstår. Det är ju därför det är en klar fördel att ha ett jobb där ens kollegor tänker ungefär lika snabbt som en själv. Ja, det kan vara frusterande när folk inte förstår, men det finns ju kretsar och sammanhang där de gör det. Det är väl samma för alla, misstänker jag - rimligen är det inget roligt att vara i ett sammanhang där alla fattar fortare än man själv heller. Det finns gott om människor av alla slag, liksom.

 

[Mabuse]

Ja precis!!

Men kanske någon gjort en undersökning där man testar ex. 1000 slumpvis utvalda personer och dessutom frågar dem om de anser sig vara särbegåvade?

Och så jämför man svaren med testresultaten och får ett statistiskt mörkertal?

För övrigt blir jag nyfiken på om forskning på särbegåvade koncentrerar sig på de som själva eller via vården gjort riktiga tester eller om man oftast har slumpvis valda grupper och testar dem när man väljer vilka man ska forska på.

Ser en del statistik ibland men kan ju ev vara en stor skillnad på slumpvisa särbegåvade och de som vet?

Jag vet inte om det forskas så mycket på särbegåvade, för det brukar ju inte anses som något stort problem. Ungefär som att det inte forskas en massa på folk som springer snabbt.

Men statistiken (alltså hur fördelningen ser ut) brukar baseras på t ex mönstring eller annat där man testar stora grupper. Så det finns inget mörkertal på det sättet.

 

[Mabuse]

Tyvärr är det just det här som är problemet. Man får dumma ner sig för att andra ska förstå.
Jag tror det är omöjligt att förstå om man själv inte har ett högt IQ. Tyvärr!

Jag jobbar mycket med särbegåvade och den problematik som det tillför. ALLA säger att de är missförstådda.
Utan att på något vis vara otrevlig så kanske du inte har så högt IQ som du tror?

Det är ju det jag inte förstår. Vad då för problematik? Ja, det kan vara irriterande när människor tänker långsamt och inte förstår, men umgås inte med de människorna då? I alla fall inte om du tänkt ha något lite mer djupsinnigt analyserande samtal. Kallprata om lite väder och vind kan man ju göra oavsett. Är någon dummare än tåget får man väl bita sig i tungan och hålla samtalet kort, innan frustrationen pyser över.

Kan det vara så att de du jobbar med är de missförstådda särbegåvade? De förstådda kanske finns på andra platser i samhället?

 

[manda]

Jag stötte på särbegåvade barn (med medföljande särbegåvad förälder) i jobbet som logoped vid utredning av svårigheter med läsning och skrivning. Det gav mig aha-upplevelse på aha-upplevelse gällande min egen skolgång och mitt eget intellektuella fungerande.

Det finns beskrivet 6 typer av särbegåvade individer, eller som jag tänker 6 grupper av sätt som särbegåvning ofta uttrycks (som resultat av individen i sin miljö). Det tror jag kan vara en delförklaring till att det finns olika upplevelse även bland de särbegåvade i denna tråden av hur det är att vara särbegåvad. Jag länkar här för den som är intresserad.

 

[MiaMia]

Det är ju det jag inte förstår. Vad då för problematik? Ja, det kan vara irriterande när människor tänker långsamt och inte förstår, men umgås inte med de människorna då? I alla fall inte om du tänkt ha något lite mer djupsinnigt analyserande samtal. Kallprata om lite väder och vind kan man ju göra oavsett. Är någon dummare än tåget får man väl bita sig i tungan och hålla samtalet kort, innan frustrationen pyser över.

Men man lever ju i ett samhälle och behöver ha diverse kontakter med olika människor, inte bara dem man väljer ut.
Folk i fotbollsklubben, ungarnas klasskamraters föräldrar, handläggare på olika myndigheter, bilmekanikern och snickaren, arbetskamrater, någon med gemensamt intresse för flugfiske...