Särbegåvning

[Narcissa]

Det är därför jag menar att det måste vara något mer än bara högt IQ som gör att särbegåvade behöver specialundervisning etc. För att det aldrig, bland tusentals studenter, skulle finnas en enda med IQ över 125? Det verkar märkligt.

Nej varför skulle det vara mer än ett högt IQ? Många vuxna med särbegåvning har lärt sig hur det fungerar i samhället och håller igen i sin begåvning.
Jag tror ingen jag har pluggat med skulle ha insett att jag har ett högt IQ. Jag lärde mig ramarna och blir uttråkad på köpet.
Folk som stirrar dumt på en för att man kommer med en helt annat idé än vad de har tänkt sig. Lika bra att bara åka med och sen få sin utmaning på annat vis.

 

[Narcissa]

Fast om det vore så att hög intelligens är ett handikapp som gör att man behöver specialpedagogik och får svårt att klara sig i livet, borde inte det synas på högskolan också? Flera vuxna särbegåvade i tråden vittnar ju om att de tänker på ett fundamentalt annorlunda sätt än vanliga människor, på nivån att det inte riktigt går att umgås med människor, utan man får hålla sig till djur istället, t ex.

Mot bakgrund av det tänker jag att ett handikapp på den nivån borde bli synligt även på högskolan.

Det är inget handikapp. Varför uttrycker du dig så?
Varför skulle man behöva specialpedagogik? Mer än att få bli mer utmanad.
Och varför i hela friden skulle det vara svårt att klara sig i livet?

De särbegåvade jag känner, inklusive mig själv, lever liv med arbete, gård, djur och fungerande familjerelationer.
Däremot krävs det att vi får stimuleras mentalt för att få må riktigt bra. Den ordinarie människan når tyvärr inte dit.

 

[Inte_Ung]

Nja, med en hög begåvning kan andra problem som ångest mm uppkomma.
En känsla av att aldrig kunna göra sig förstådd.

Det är inget problem för omgivningen.
Men det kostar ju på för individen.

 

[skogaliten]

Nej, jag menade att den individen som är av modellen tyst flicka från början, alltså som INTE reagerar utan anpassar sig i övermått, blir cementerad i det istället för att kunna utvecklas till att komma ur det.

När ens enda uppgift är att inte göra något som får de andra att verka dåliga/rubba lektionens plan (svara för duktigt, tänka utöver läroboksinnehållet) och att inte ta upp tid/resurser från läraren som de som har svårigheter behöver bättre (göra det som skas utan att behöva feedback eller uppmuntran).

Lära sig att inte tänka och inte märkas. (Men tänka kan man göra ändå, bara man är noga med att andra aldrig får reda på vad man tänker) Utför det som de extrerna förväntningarna säger men inget annat. - Det blir inte en bra grund att gå vidare till resten av livet med.

Om man inte medvetandegör och hanterar/bemöter särbegåvningen på något stödjande och uppmuntrande sätt kan det bli jättedåligt.

Vi talar nog förbi varandra lite för att vi tänker på "stå ut med att ha tråkigt" som olika saker. Göra något även om det inte var direkt kul, eller titta på en flugprick och (i bästa fall) rulla tummarna.


Fanns nästan inget sådant när jag gick på 80-talet. Några stjärnauppgifter i matteboken, men de var inte svårare det var bara att de var skrivna med text. En lärare i högstadiet gav Kamratpostens korsord för att fylla ut lektionstid, men de var löjligt fel i nivå även utan särbegåvning.

Den gamla tiden i skolan, kanske inte var så fel ändå.

Alltså tiden när "enhetsskolan" nyligen hade införts, innan Lgr-69.

 

[Cherarriduracell]

Är det någon av er i tråden som vet vad för test som femåringar fick göra i slutet av nittiotalet? Har för mig att det mätte begåvning/utveckling men kan inte minnas att resultatet användes till något på individnivå mer än att man fick en ranking...

 

[Badger]

Vad menas med högtempogrupp?
Ja vi bor i Sverige

Ett ord jag precis hittade på. De delade in 4 klasser i tre helt likadana grupper (enligt dem, såklart för jag tror inte man får ha grupper med olika tempo egentligen) för ämnesläsning, svenska o matte, med olika färgkoder. En grupp med 17 barn och 5 lärare (som gick igenom extra noga), en grupp med 27 barn och en lärare som (hade lagom genomgångar, åk 3) och en grupp med 32 barn och en lärare som hade lite högre tempo (typ följde åk 4 när de går åk 3). Sedan kom iofs Corona och mammaledigheter så nu är de klasser igen, vår klass är dock den där näsan alla gick sista gruppen.

 

[Happimess]

Är det någon av er i tråden som vet vad för test som femåringar fick göra i slutet av nittiotalet? Har för mig att det mätte begåvning/utveckling men kan inte minnas att resultatet användes till något på individnivå mer än att man fick en ranking...

Troligtvis WPPSI (förskolebarnversionen av WAIS som nämnts i tråden). Kan ha varit Merrill-Palmer också, om en bedömning av grovmotorik ingick.

 

[Cherarriduracell]

Troligtvis WPPSI (förskolebarnversionen av WAIS som nämnts i tråden). Kan ha varit Merrill-Palmer också, om en bedömning av grovmotorik ingick.

Det var ett datorbaserat test minns jag. Men kanske var det då, såg att det fanns som digitalt test också. Tack!

 

[Happimess]

Det var ett datorbaserat test minns jag. Men kanske var det då, såg att det fanns som digitalt test också. Tack!

Helt datoriserat för en femåring på 90-talet? Det var en nöt att knäcka, det får nog någon mer van utredare än mig gissa sig fram till då. Jag har för mig att digitala versioner av Wppsi kom ganska nyligen, liksom MP. Funderade på Griffiths eller Leiter (om det var helt ickeverbalt) också, vet inte hur det ser ut med digitala versioner där pga har aldrig administrerat dem. Finns en del av att välja på.

 

[Badger]

Tycker det är intressant att de justerar för att normalkurvan ska ligga still. Betyder det att vi blir smartare?
Om en lärare hade 135 när hen var 20 och 20 år senare ska undervisa elever som har 135, hur nära ligger de varandra egentligen?

Ja kanske, eller inte. IQ gick stadigt upp i västvärlden under 1900-talet tydligen. Men sjunker nu i nordiska länderna i alla fall.

Sedan diskuteras väl om vad IQ mäter och om det var viktigt under en tid och nu inte längre är samma saker som är viktiga.

https://fof.se/tidning/2018/2/artikel/intelligensen-sjunker-i-skandinavien

Under stora delar av 1900-talet har vi fått allt högre poäng i tester som mäter intelligenskvoten (IQ). Trenden har gällt så gott som alla länder där mätningar har gjorts. Effekten har beräknats till nästan 3 poäng per decennium när den varit som starkast. En av huvudförklaringarna är att 1900-talets skola och arbetsliv blivit allt mer abstrakt och rationellt, och att detta påverkat vårt sätt att tänka. Det här upptäcktes av den nyzeeländske statsvetaren James Flynn för ett par decennier sedan, och fenomenet kallas Flynn-effekten.

Men i en ny artikel i tidskriften Intelligence så visar James Flynn att IQ nu minskar i de skandinaviska länderna. Norge, Danmark och Finlands utveckling är påtagligt lika under sent 1900-tal och tidigt 2000-tal. Det handlar om en genomsnittlig förlust på 0,23 IQ-poäng per år sedan 1990-talet.

Bar bara läst två sidor efter posten jag svarade på, så någon kanske redan länkat

Sverige har inte mätt eftersom vi inte haft värnplikten eller ngt (De hade tester där, tror inte likadana som mensa) hade jag för mig. Men sannolikt följer vi mer eller mindre övriga nordiska länder. (Vi är ju iofs sämre i skolan).

 

[Cherarriduracell]

Helt datoriserat för en femåring på 90-talet? Det var en nöt att knäcka, det får nog någon mer van utredare än mig gissa sig fram till då. Jag har för mig att digitala versioner av Wppsi kom ganska nyligen, liksom MP. Funderade på Griffiths eller Leiter (om det var helt ickeverbalt) också, vet inte hur det ser ut med digitala versioner där pga har aldrig administrerat dem. Finns en del av att välja på.

Alltså jag minns inte exakt, bara att det var ett test, jag tror det var på dator och det innehöll färgglada djur (typ kakmonstret) mot svart bakgrund. Vet att det rankade intelligens/utveckling men jag inser att det låter som något jag drömt ihop. Har funderat på vad det egentligen var, senaste åren.

 

[Mabuse]

Nej varför skulle det vara mer än ett högt IQ? Många vuxna med särbegåvning har lärt sig hur det fungerar i samhället och håller igen i sin begåvning.
Jag tror ingen jag har pluggat med skulle ha insett att jag har ett högt IQ. Jag lärde mig ramarna och blir uttråkad på köpet.
Folk som stirrar dumt på en för att man kommer med en helt annat idé än vad de har tänkt sig. Lika bra att bara åka med och sen få sin utmaning på annat vis.

Eller så umgås man med andra människor? Folk som stirrar dumt på en när man pratar låter ju inte så roliga att vara med, men det finns ju andra. Att hålla tillbaka och bli uttråkad låter ärligt talat inte heller helt konstruktivt.

Jag tänker att det bör vara något mer än bara högt IQ, därför att jag själv har det och jobbar med folk som har det, och ingen av dem har problem av att ha högt IQ. Tvärtom har man ju byggt hela sin karriär på det, i princip.

 

[jeennnnyy]

Tycker den här tråden är mycket fascinerande. Jag tror att jag har högt IQ. Alla provtest jag gjort visar det, jag har alltid haft jättelätt för mig i skola (grundskola tom högskola, har läst en civilingenjörs utbildning med typ högsta betyg i alla kurser..) Något formellt iq test har jag dock aldrig gjort..
Har aldrig känt mig missförstådd av min omgivning, sällan tänkt att mina tankar och resonemang generellt sätt är bättre än andras osv. Skulle andra inte förstå mig skulle jag mer fundera över min egen kommunikation än att tänka att alla andra är korkade.

 

[Gry]

Eller så umgås man med andra människor? Folk som stirrar dumt på en när man pratar låter ju inte så roliga att vara med, men det finns ju andra. Att hålla tillbaka och bli uttråkad låter ärligt talat inte heller helt konstruktivt.

Jag tänker att det bör vara något mer än bara högt IQ, därför att jag själv har det och jobbar med folk som har det, och ingen av dem har problem av att ha högt IQ. Tvärtom har man ju byggt hela sin karriär på det, i princip.

Men du är med på att alla i spannet 100-110 I iq inte är särkilt lika, inte tolkar och samspelar med omgivningen lika och inte Tänker lika?

 

[Gry]

Tycker den här tråden är mycket fascinerande. Jag tror att jag har högt IQ. Alla provtest jag gjort visar det, jag har alltid haft jättelätt för mig i skola (grundskola tom högskola, har läst en civilingenjörs utbildning med typ högsta betyg i alla kurser..) Något formellt iq test har jag dock aldrig gjort..
Har aldrig känt mig missförstådd av min omgivning, sällan tänkt att mina tankar och resonemang generellt sätt är bättre än andras osv. Skulle andra inte förstå mig skulle jag mer fundera över min egen kommunikation än att tänka att alla andra är korkade.

Fast om man är särbegåvad är de flesta per definition inte lika intelligenta. Och intelligens är en viktig faktor för förmåga till resonemang, förståelse, snabbhet osv. Det finns absolut de med hög begåvning som öppet erkänner att de inte pallar med normalbegåvade. Sen finns det de som har stor respekt och förståelse för de som inte har hög iq. Och en väldigt många däremellan. En del känner sig annorlunda, för att de är annorlunda. En del gör inte det.

Det man kan ta med sig från denna tråden är just detta, att intelligens kan vara en viktigare faktor än vad man kanske inte tidigare har trott. Och att en del som inte kommit till sin rätt, eller som unga, har haft det tufft. Men inte alla.

 

[Badger]

Haha, den typen av student känner man igen, en kombination av hybris och obegåvning skulle jag vilja säga.

Jag tycker det leder fel att jämföra universitetet med lägre nivåer, det är helt olika typer av undervisning även om universiteten nu till en del gör den mer gymnasielik för att möta studenters allt mer bristande förkunskaper och studieförmåga.

Vilket är jättesynd eftersom nog många som vantrivts, men pluggat på ändå, på lägre nivåer älskar universitetet.

Varje steg min skolgång tog från nannykänslan och mot självbestämmande var ren lycka!
Nu verkar de försöka göra allt till samma schlibbschlabb av trygghet och kontroll. (och ja jag är blyg och avskyr förändring, men den förändringen var fantastisk redan upp till högstadiet o gymnasiet. Nu sägs de göra gymnasiet och högstadiet till lågstadium och universitetet till gymnasium )

 

[Badger]

Jag minns hur arg jag var på engelskaläraren i andra ring för jag läste ut Animal Farm på rasten efter första lektionen och kunde därför inte ägna följande FEM VECKORS LEKTIONSTID åt att bokstavera den med mina gruppkamrater. Att jag läste, förstod och kunde diskutera boken efter första lektionen gav mig underkänt i läsförståelse. Än idag för mig helt obegripligt och jätteprovocerande, och ledde till att jag slutade närvara. Jag sprang sen igenom engelska A, B och C på komvux med MVG utan att lägga en enda minut på läxor.

Fast var inte din lärare lite konstig? (det finns ju många konstiga lärare), andra ring? andra året i gymnasiet? (eller tänker jag fel är det högstadiet?) så bokstaverade vi ju oss inte igenom böcker utan om det skulle läsas fick man ta hem boken läsa den och skriva något om den? (inser nu att jag knappt ens minns engelskalektionerna). Men på franska gjorde vi så i alla fall. Eller var det ett specialprojekt?

(btw hatade jag också grupparbeten i skolan.)

Vi hade lärare som @skogaliten (alltså för de som var duktiga, vilket då inte var jag även om jag dagdrömde jämt och ibland läste böcker inuti läroboken ) men fler grupparbeten, tyvärr.

 

[Kenya]

Jag tänker att smarthet och vishet (livsvisdom) helst ska vara i balans.

En person med hyfsad livsvisdom men som inte är så smart fungerar bättre än en person som är väldigt smart men med bristande livsvisdom.

Ibland kanske hög iq leder till att man inte orkar bry sig så mkt om vad andra säger och tänker och går därmed miste om många nyttigheter och erfarenheter.

Jag tänker också att de som är mer smarta än visa ofta blir bättre med åren når visheten hinner ikapp. En supersmart artonåring utan livserfarenhet är troligtvis hyfsat enerverande för omgivningen många gånger, men det blir mindre friktion med åren och ökad erfarenhet, och då kan smartheten mer bli nått att njuta av.

(Obs - orkar inte hitta bättre ord. Menar inte att vissa är bättre än andra, hoppas ni förstår)

 

[Badger]

Men det är väl väl plättlätt att låta den som redan gjort klart lektionens uppgift, att läsa i en medhavd bok, eller i någon/några särskilda "fördjupningsböcker" som finns tillgängliga i klassrummet t.ex.?

Problem har nog en tendens att uppstå, när man inte låter den/de som är "fort färdiga" läsa något annat.

Då finns en uppenbar risk att de snabba "börjar kasta suddegum" (bildligt talat) eller liknande. (Jag förutsätter ett klassrum där mobiltelefoner bara förekommer om det finns tungt vägande skäl för det).

Och så uppstår kaos i hela klassrummet, eftersom de som har lite svårare för sig, blir störda av "suddegumskastande", samtidigt som läraren inte riktigt får tid att stötta dem som behöver hjälp.

Kanske moderna pedagogiska metoder lider av något slags "just-in-time" problematik?

För i min skola på 1960-talet, var det uppenbarligen inte något problem, att i samma klassrum låta de elever som kunde/ville fördjupa sig så att de var nöjda och glada, och samtidigt ge studiero och stöd för dem som hade det svårare.
Visst fanns det några få, (oftast pojkar) som undvek allt lärande, så gott de kunde, men de lyckades aldrig styra klassrumssituationen, annat än när det var vikarie...

De som uppenbarligen hade svåra ADHD liknande problem eller andra särskilda behov, fanns inte med i de vanliga klasserna på den tiden. I numerär var de dessutom betydligt färre än idag.

Jo hm "just in time" problematik, interessant tanke undrans om inte det kan vara en del i förklaringen till att skolan gjort så dåligt ifrån sig på sistone och speciellt toppen, de skickligaste eleverna har skurits av. Samtidigt som de som var sämre blivit ännu sämre.

Skolan gick jag på 80-talet. När lilla Lisa kunde läsa så var det inget problem, hon läste högt för oss andra ur högläsningsboken när fröken tröttnat och gjorde någonting annat på läslektionerna, läste en bok eller något.

Lille Petter som var jättebra i matte var helt enkelt bara fem matteböcker före oss andra med Abbas och Petra ett par matteböcker bakom honom.

Om någon inte kunde någonting fanns en lektion eller två i veckan då specialpedagogen helt enkelt samlade in en tropp av dem och så fick de sitta och stava till stjärna och stjärt eller vända på b och d tills pennan glödde, de andra gjorde Äppel Päppel i vilken hastighet de ville.

Skrev man inte vacker skrivstil fick man hem en förfärlig bok att öva i varje vecka men det blev ju kul efter ett tag

Dvs de lät de som sprang snabbast springa iväg och fångade kontinuerligt in de som fick problem hela tiden, oavsett om de hade problem med ämnet i övrigt. Och körde medelväg på resten av klassen. I vår klass iofs, som iofs också var nästan bara akademikerungar.

 

[Narcissa]

Eller så umgås man med andra människor? Folk som stirrar dumt på en när man pratar låter ju inte så roliga att vara med, men det finns ju andra. Att hålla tillbaka och bli uttråkad låter ärligt talat inte heller helt konstruktivt.

Jag tänker att det bör vara något mer än bara högt IQ, därför att jag själv har det och jobbar med folk som har det, och ingen av dem har problem av att ha högt IQ. Tvärtom har man ju byggt hela sin karriär på det, i princip.

Jag tror inte att du förstår. Det är inte bland ens vänner utan på arbetet och andra instanser.
Jag har valt att bara ha få vänner för jag orkar helt enkelt inte med när folk inte förstår.