Sanna glädjedödare...

[Loppispoppis]

Jag och min sambo går just nu i saffa-barntankar, vi kommer att vänta ca 6 månader innan vi börjar försöka av olika anledningar. Vi är båda över 30 år och har varit ett par i drygt 3 år. Jag har ett tag känt att min biologiska klocka börjat ticka för att använda en klyscha och har nu fått bekräftat av min sambo att han också vill ha barn. Så långt är allt frid och fröjd, men på senaste tiden har vi råkat ut för en del kommentarer som till viss del har solkat ner glädjen vi känner inför vad som ev. väntar. Vi har inte berättat för någon om våra planer då jag helst vill vänta med detta tills jag verkligen är gravid och helst inte förrän det gått 3 månader, men vissa i vår närhet anar nog ändå att det är på gång snart.

De som slängt ur sig onödiga kommentarer är föräldrar, både med äldre och yngre barn. Varför tror man att man är unik och plötsligt vet allt om livet bara för att man blir förälder. Varför ska man mästra andra till att "inte göra samma misstag"? Jag har två konkreta exempel, båda från gågna helgen:

Ex 1: Vi är på middag hos min sambos bror, hans tjej och lilla dotter. Dessa är några av de som säkert vet att vi snart planerar barn. Sambons bror blir rätt berusad och vräker ur sig ett "Skaffa aldrig barn, det är det värsta och jobbigaste jag gjort, njut av varandra i stället" Jag försöker med att vi är nog redo för detta men får bara som mothugg att "var inte vi det då?"

Ex 2: Besök i helgen med barn i lågstadieåldern. Jag säger till barnets mamma att vi har ju tyvärr inte så mycket barnsaker hemma som h*n kan leka med varpå jag får höra att "- Nej ge er inte in i det ni"

Dessutom blir jag skittrött på föräldrar som anser att om man inte har barn har man inte rätt till någon åsikt om barnuppfostran osv men det är kanske ett ämne för en annan tråd

Det jag inte fattar är hur man kan avråda någon från att skaffa barn? Sagt av föräldrar som faktiskt uppenbart älskar sina barn ändå? Skulle vi vara sämre föräldrar? Varför skulle de klara det men inte vi? Varför ska inte vi få ta våra egna beslut utan lyssna på deras "goda råd"?

Det här kanske blev rörigt, jag är lite upprörd nu över hur okänsliga vissa kan vara, jag har svävat lite på rosa moln sista tiden men lik förb****t ska det finnas folk som måste döda glädjen. Jag hade verkligen sett fram emot att så småningom berätta för samma människor om min ev. graviditet men det känns ju sådär nu...

Om någon hänger med i mina tankegångar får ni gärna reflektera lite över detta, kanske någon som varit med om liknande t.o.m.?

 

[A-K.Eng]

Sv: Sanna glädjedödare...

Innan vi bestämde oss för att skaffa smått så fick vi höra motsatsen. Det var då ett satans tjat om att vi började bli gamla och när skulle vi skaffa barn och varför hade inte vi barn och kunde vi inte få barn och bla bla bla.

Skitjobbigt.

Fast jag tycker det låter hemskare med människor som säger att skaffa barn är något som man inte bör göra trots att de har egna barn. Tänk att som liten få höra, även om det inte är avsett för ens egna öron, att fyyy vad jobbigt det är med barn, det är det värsta man kan skaffa sig. Sådana människor ska verligen inte ha barn.

Visst kan barn vara jobbiga ibland. Porslinet hos mamma är utbytt flera ggr. Vi var fyra gangsters till systrar som ibland drev mamma till vansinne. Men det är skillnad att bli arg på sina barn och att tycka att det är det jobbigaste och dummaste man skaffat sig. Även om man är väldigt arg och trött på någon ibland så kan man älska den mest i världen ändå.

 

[cewe]

Sv: Sanna glädjedödare...

Stäng av öronen och sluta lyssna på sånt sk*tprat.
Räkna med att du kommer få ännu mer kommentarer den dagen ni blir gravida. men försök selektera och ta bara in de positiva

Visst kan jag ibland vilja ta den ena ungen och slå den andra med men när nån av dom kommer och ger en kram och säger "Du är bäst mamma" ja då glömmer man allt annat

 

[Loppispoppis]

Sv: Sanna glädjedödare...

Jo det där har vi ju också hört några gånger...rätt jobbigt med det tjatet också, speciellt eftersom vi inte ens pratat med varandra om det ordentligt innan.

Vi är fullt medvetna om att det inte är en dans på rosor med barn alltid och det är därför det är så uppretande att folk ska avråda oss från barn just pga detta, som att vi vore mindre intelligenta varelser som inte har en aaaaaning om att det kan vara tufft och måste bli varnade för denna farsot illa kvickt...

 

[Loppispoppis]

Sv: Sanna glädjedödare...

Jag vet men det är så svårt. Tyvärr är jag nog en människa som har lätt för att ta åt sig, måste jobba med detta (antecknar på att-göra listan )

Skönt att höra lite postitivt ang barnskaffande från några här

 

[Grazila]

Sv: Sanna glädjedödare...

Ja, det är verkligen så att andra alltid ska ha något att tycka. Speciellt när det gäller barn, skaffande, uppfostran och det mesta runt dem verkar angå alla och ge vem som helst fullkomlig mandat att kläcka ur sig saker. Försök ignorera och gå upp i din egen glädje, du har ju din sambo med dig! Ett bra försvar mot sådana kommentarer, tycker jag är: "Jasså, tycker DU det?!" och INGEN vidare kommentar. Du behöver inte försvara någon ståndpunkt, det är ditt liv och din familj. Om folk tycker saker är det ofta pga någon slags "stundens avundsjuka" som de inte kan försvara fullt ut ändå.

Jag/vi möter samma sak bland släktingar. Vi har 2 barn och stormtrivs med det samt vill ha fler barn. Ändå får man en massa konstiga "råd" och åsikter man inte bett om i stil med:
*2 är ju precis lagom, ni har ju en av varje, perfekt!
*men NU ska ni väl ÄNDÅ INTE har FLER!
osv osv osv... HÅLL KÄFT tänker jag

Jag försöker att inte låta det döda min glädje och förväntan samt önskan att få fler. Men en konsekvens blir ju att vi drar oss för att dela för mycket med dem som har för vana att öppna truten.

LYCKA TILL!!

 

[Snurrfian]

Sv: Sanna glädjedödare...

Men hur är det sagt då? Jag har sagt vänner att inte skaffa barn för att mina är så sjövilda men med glimten i ögat och som en skämt. Det är svårt att veta hur man ska bemöta par i 30 års åldern som har varit stadiga i många år. Vill de har barn men kan inte få/vill de inte ha barn/har de inte ens tänkt tanken att de ska skaffa barn/försöker de för fullt att få barn. Nära vänner kan man prata om sånt med förhoppningsvis men bekanta är det svårare.

Ang leksakerna hade jag nog kunnat exakt samma sak för att underlätta för den som ursäktar sig att de inte har några leksaker utan att ha någon som helst baktanke med det.

Det är lätt att övertolka vad folk säger, speciellt om det är något som ligger en själv väldigt nära.

 

[Loppispoppis]

Sv: Sanna glädjedödare...

Ex 2 (leksakerna) var som du beskrev kanske mer sagt med glimten i ögat, dock har samma person sagt andra saker som gör att jag misstänker att det finns lite allvar bakom också.

Ex 1 var sagt på blodigt allvar, om än på fyllan, men där fanns inget tvivel om att han verkligen avrådde oss.

 

[Loppispoppis]

Sv: Sanna glädjedödare...

Du har också helt rätt i att det är lätt att övertolka, och jag är rätt duktig på det också. Det är bra att få sådan här input(från dig alltså) också, kan jag sålla bland kommentarerna så blir det kanske också lättare att inte ta åt sig negativt.

 

[TinyWiny]

Sv: Sanna glädjedödare...

Jag har alltid berättat för alla som vill höra hur underbart det är att få äran att ha barn, hur underbart det är att få vara mamma...

Men nu har jag blivit försiktigare med vad jag säger, inte för att jag inte tycker att det är underbart att ha barn, för det är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv, utan för att jag inte vet vad som döljer sig bakom andras barnlöshet.

Mitt jubel över mina barn kan bli väldigt sårande om det sägs till någon som inget hellre vill än att bli förälder men av någon andledning inte kan, även om jag aldrig har sagt till någon att de givetvis ska skaffa barn för att det är så underbart.

Just det att man inte vet gör att man kan skada så mycket utan att mena det.

I fallet där mannen sa att det var det värsta han hade gjort så hade jag svarat: -vad tragiskt att du tycker det för jag hade verkligen tyckt att det var tragiskt att ett barn ska behöva leva med någon som ser den som ett misstag.

Lyssna på de som hyllar sitt föräldraskap och se det sorgliga i att andra ser sina barn som misstag, se det inte som att de tror/tycker att inte ni kommer bli bra föräldrar utan se det just för vad det är, hen anser att hen har gjort ett misstag vilket som helst.
Hade någon sagt till dej, -nej åk aldrig till Stockholm för när jag var där hände det och det mej, så hindrar det ju inte dej från att åka dit och ha en underbar tid.

Försök lyssna på det positiva och lägg dövörat till det negativa.

Jag hade faktiskt inte berättat för sådana människor om ev. graviditet, just för att slippa höra deras negativa ord.
Om de sedan hade frågat varför ni inte berättat så hade jag sagt att jag inte vill ha smolk i min glädje utan få njuta av det som är mitt val.

Lycka till! Ingen kan säga hur det blir att bli förälder, lika lite som någon kan säga till någon hur det är för just den att ha häst. Vi är alla olika och ska få vara det.

 

[Björk]

Sv: Sanna glädjedödare...

Jag blir så förvånad över sånt där!
Visst är det jobb med barn. Men det som överskuggar allt är att det MEST är ROLIGT och underbart!!

Skit i såna där dumma kommentarer. Det allra mesta är roligt, roligt, roligt!

//mamma till en liten kille på 20 månader
PS. Boktips från en som också tar upp såna där kommentarer: Hemliga pappan. Finns även som blogg (om han inte tagit bort den). Sök på Hemliga pappan!

 

[Brandgul]

Sv: Sanna glädjedödare...

De kanske tror att ni inte kan eller vill få barn och försöker släta över det lite (de kanske är osäkra på hur de ska bemöta det). Det är ju känsligt med sådana som inte kan. Man vill inte direkt säga åt andra att skaffa barn när man inte ens vet om de kan... Det kanske är någon som försökt i jättemånga år och det är väldigt känsligt.

 

[Calazirya]

Sv: Sanna glädjedödare...

"Skaffa aldrig barn, det är det värsta och jobbigaste jag gjort, njut av varandra i stället"

Skulle min sambo ens yppa något likanden så ... ja jag vet inte vad!

Nu skulle han aldrig någonsin säga så..

Jag håller helt med Björk, för det mesta är det helt underbart att vara förälder
( det roliga förtar det jobbiga )

 

[Mabuse]

Sv: Sanna glädjedödare...

Men hur är det sagt då? Jag har sagt vänner att inte skaffa barn för att mina är så sjövilda men med glimten i ögat och som en skämt. Det är svårt att veta hur man ska bemöta par i 30 års åldern som har varit stadiga i många år. Vill de har barn men kan inte få/vill de inte ha barn/har de inte ens tänkt tanken att de ska skaffa barn/försöker de för fullt att få barn. Nära vänner kan man prata om sånt med förhoppningsvis men bekanta är det svårare.

Ang leksakerna hade jag nog kunnat exakt samma sak för att underlätta för den som ursäktar sig att de inte har några leksaker utan att ha någon som helst baktanke med det.

Det är lätt att övertolka vad folk säger, speciellt om det är något som ligger en själv väldigt nära.

En väldigt enkel lösning är väl helt enkelt att inte ge råd vare sig åt ena eller andra hållet? Vad tror du att du ska få för respons? "Oh gee, vi håller faktiskt på att försöka skaffa barn, men nu när du säger det så ska vi genast gå och köpa kondomer!" eller "Skaffa barn? Det har vi aldrig tänkt på, kan man göra det? Tack!"

Med andra ord, vare sig man säger åt folk att skaffa barn eller att inte göra det, så är oddsen att man klampar i klaveret med besked.

 

[Snurrfian]

Sv: Sanna glädjedödare...

Ger råd vette sjutton om jag någonsin har gjort, utan snarare hur man pratar om barnen, jag har gjort misstaget att tala om hur mycket jag älskar att ha barn, hur de berikar mitt liv och att jag skulle aldrig vilja vara utan barn och den andra talar om att de har försökt att skaffa barn i 5 års tid utan att lyckats så efter det försöker jag hålla ner tonen och känna av hur läget är. Jag kallar gladeligen mina barn för huliganer, men med stor kärlek i rösten och tillsammans med dem, i stora kramar.

Att stå och tala om hur folk ska göra, det skulle aldrig falla mig in, mina närmsta vänner kan jag prata och diskutera med, en av mina bästa vänner har talat om att hon aldrig kommer att skaffa barn, vi har diskuterat saker och jag förstår och håller med om hennes andledningar och hon gillar fortfarande att umgås med mig och mina barn. Andra vänner har jag i förtroende fått veta att de inte kan få barn och vi har diskuterat det. Men jag känner att jag tonar ner mitt prat om mina underbara barn tillsammans med de som jag vet inte kan få barn, om det hjälper dem vet jag inte, men för mig känns det lite bättre ialla fall.

 

[havreflinga]

Sv: Sanna glädjedödare...

Fast är du inte lite väl inriktad på dig själv nu?

När din killes bror säger det här:

"Skaffa aldrig barn, det är det värsta och jobbigaste jag gjort, njut av varandra i stället"

Då pratar han ju om sig själv! Han är full och öppnar sig. Uppenbarligen har han det ganska jobbigt just nu. Han kanske känner sorg/frustration över att ha glidit ifrån sin tjej. Inte ovanligt när man har småbarn.

Så hade jag tolkat det, och jag hade valt att ställa fler frågor och ge honom en chans att prata ut ordentligt om det som känns jobbigt. Ibland måste man få lätta på trycket. Då kan man inte sitta och fundera på ifall det eventuellt skulle kunna krocka med era barn-planer.

 

[Snurrfian]

Sv: Sanna glädjedödare...

Ja jag skulle oxå kunna tro något sånt, vi har haft sådan dippar i vårat förhållande oxå, när vi under en period inte fick sova mer en timme åt gången, det var hysteriskt mycket på makens jobb och jag kände att jag gick på knäna här hemma, hade någon frågat mig just då om det var en bra idé så skulle jag nog har avrått fullständigt, för just då var vi alla så fruktansvärt slut att vi höll på att gå sönder. Men det var en period, vi kom igenom det starkare och med mer förståelse och kärlek till varandra och till barnen.

 

[QRST]

Sv: Sanna glädjedödare...

En väldigt enkel lösning är väl helt enkelt att inte ge råd vare sig åt ena eller andra hållet? Vad tror du att du ska få för respons? "Oh gee, vi håller faktiskt på att försöka skaffa barn, men nu när du säger det så ska vi genast gå och köpa kondomer!" eller "Skaffa barn? Det har vi aldrig tänkt på, kan man göra det? Tack!"

Med andra ord, vare sig man säger åt folk att skaffa barn eller att inte göra det, så är oddsen att man klampar i klaveret med besked.

Trist när någon helt oombedd tar sig friheten att komma med dåliga råd om hur de anser att andra ska göra med sådant som egentligen är helt och hållet deras ensak