Samhällets förväntningar vs. ditt tycke?

[Dressyrtjejen_97]

Har funderat ganska mycket på just det senaste veckorna. Gör du någonting bara för att någon annan/samhället förväntar sig att du ska göra det, eller för att du själv faktiskt vill det?

Bara för att ta några övertydliga exempel:
- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?

Själv var jag väldigt mycket så förut, egentligen fram tills för bara något halvår/några månader sedan eller så. Jag försökte att alltid göra/vara som det förväntades av mig. Jag skulle alltid utåt vara den timida "duktiga, rara lilla flickan", rakade mig överallt fast jag fick hemska utslag, klä mig på ett visst sätt för att jag ansåg att det "förväntades" av mig/för att "passa in i normen", säga "rätt saker" för att det förväntades av mig etc. etc. Kort och gott, jag försökte vara/se ut på så sätt som omgivningen "ville" att jag skulle vara.
Men så började jag gradvis att smyga ifrån allt det där, och gå mer efter vad jag kände mig bekväm med, vad jag faktiskt tyckte och tänkte om saker. Och jag har faktiskt fått förvånansvärt lite hat. Visst, jag har absolut fått hat för det, men jag har kunnat stå emot det och (allt som oftast) dumpat hatarna också.

Så, hur tänker ni kring samhällets och omgivningens normer? Skiter ni i det eller följer ni det?

 

[vallhund]

Nej på alla frågorna.

 

[Kilauea]

Nej på alla här med.

 

[dobbis]

Nej här med.

 

[prallan]

Jag har nog alltid varit en som svarar Nej på de flesta av dina frågor. Men, jag har någon svag punkt kvar. Nu senaste är att jag slutat raka mig under armarna. Kan fortfarande inte gå ut utan bh då jag tycker inte om att folk (läs män) stirrar, tyvärr för att jag älskar gå utan bh

 

[Sporthorse]

Anpassar mig ganska mycket fast utan att jag själv tar skada.
Jag tycker att alla bör anpassa sig när man lever i samspel med andra människor.
Smink har aldrig varit något problem för mig. Jag ser bra ut utan smink (och tycker inte du det så gör det mig inget).
Jag rakar mig för att det är fräscht, varvat med vaxning.
Duktig flicka är jag absolut inte, men jag är driven och ansvarstagande där jag måste (läs djur och arbetsliv).
I mina åsikter så är jag neutral bland okända och öppen men respektfull bland vänner och bekanta. Du hör mig sällan snacka skit, såra någon med mina åsikter tex mitt tycke om klädval, eller säga kränkande saker om andra människor.
Jag tycker att det hör till sunt förnuft att inte provocera eller pracka på andra ens åsikter eller att säga saker bara för att man kan.
Jag vet inte vad andra förväntar sig av mig, mer än vad jag förväntar mig av andra.

Däremot kan jag vara riktigt hård/rak vad gäller hästar, ridning och annat som rör mitt arbete och fritid. Men utan att vara elak- men det hör kanske inte ens hit?

 

[DarkInNight]

Jag gör lite som jag vill på punkterna, klär mig, sminkar mig och ser ut som jag vill, förutom att jag brukar raka benen om jag ska ha kjol eller liknande och ska ut bland folk.

Hade jag bara varit hemma hade jag inte gjort det, men av någon anledning sitter det i ordentligt att jag "måste" ha någorlunda rakade ben om jag ska till jobbet eller till stan.

 

[Korven]

Nej på alla

 

[Sander]

Har funderat ganska mycket på just det senaste veckorna. Gör du någonting bara för att någon annan/samhället förväntar sig att du ska göra det, eller för att du själv faktiskt vill det?

Bara för att ta några övertydliga exempel:
- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?

Själv var jag väldigt mycket så förut, egentligen fram tills för bara något halvår/några månader sedan eller så. Jag försökte att alltid göra/vara som det förväntades av mig. Jag skulle alltid utåt vara den timida "duktiga, rara lilla flickan", rakade mig överallt fast jag fick hemska utslag, klä mig på ett visst sätt för att jag ansåg att det "förväntades" av mig/för att "passa in i normen", säga "rätt saker" för att det förväntades av mig etc. etc. Kort och gott, jag försökte vara/se ut på så sätt som omgivningen "ville" att jag skulle vara.
Men så började jag gradvis att smyga ifrån allt det där, och gå mer efter vad jag kände mig bekväm med, vad jag faktiskt tyckte och tänkte om saker. Och jag har faktiskt fått förvånansvärt lite hat. Visst, jag har absolut fått hat för det, men jag har kunnat stå emot det och (allt som oftast) dumpat hatarna också.

Så, hur tänker ni kring samhällets och omgivningens normer? Skiter ni i det eller följer ni det?

Jag följer samhällets normer när jag tjänar på det.

Jag följer inte samhällets normer när jag inte tjänar på det.

I regel så tjänar man på att följa samhällets normer varför jag också gör det.

 

[Lipperta]

- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
Nja, folk brukar tro att jag är sjuk om jag går utan smink. Smink är ibland ett jävla byg men oftast är det roligt, jag ser fram emot det, planerar sminket, läppstiftet till en outfit med skor. Det är roligt.
- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
Ja, men också för att det känns så skönt att raka benen och lägga sig i nybäddad säng tex. Skulle aldrig gå med orakade ben i kjol. Armhålorna är alltid släta mest för att det stinker svett annars, mippan blir rakad när det behövs, tycker inte om mycket hår där.
- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
Nja, jag har ju panikångest och depression så alla vet väl att jag inte är någon supergirl.
Men jag vill gärna framstå som det till främlingar.
- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
Sambon brukade ha stort problem om jag visade mycket hud, det har han fått komma över. Jag visar hur mycket/lite av mig själv som jag vill.
- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Absolut!
Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?
Mycket. Jag är hellre någon folk tycker om än mig själv, därför blir jag jäkligt trött av att umgås då jag konstant måste gå igenom i huvudet vad jag ''ska'' säga för att bli omtyckt.

Sorgligt men sant.

 

[Sar]

Har funderat ganska mycket på just det senaste veckorna. Gör du någonting bara för att någon annan/samhället förväntar sig att du ska göra det, eller för att du själv faktiskt vill det?

Bara för att ta några övertydliga exempel:
- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?

Själv var jag väldigt mycket så förut, egentligen fram tills för bara något halvår/några månader sedan eller så. Jag försökte att alltid göra/vara som det förväntades av mig. Jag skulle alltid utåt vara den timida "duktiga, rara lilla flickan", rakade mig överallt fast jag fick hemska utslag, klä mig på ett visst sätt för att jag ansåg att det "förväntades" av mig/för att "passa in i normen", säga "rätt saker" för att det förväntades av mig etc. etc. Kort och gott, jag försökte vara/se ut på så sätt som omgivningen "ville" att jag skulle vara.
Men så började jag gradvis att smyga ifrån allt det där, och gå mer efter vad jag kände mig bekväm med, vad jag faktiskt tyckte och tänkte om saker. Och jag har faktiskt fått förvånansvärt lite hat. Visst, jag har absolut fått hat för det, men jag har kunnat stå emot det och (allt som oftast) dumpat hatarna också.

Så, hur tänker ni kring samhällets och omgivningens normer? Skiter ni i det eller följer ni det?

Nu på semestern svallar brösten fritt men på jobbet använder jag bh. Det irriterar mig att jag fastnat i normen där...

 

[gul_zebra]

- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
Nej. Jag skulle vilja kunna dock, men smink i mina händer resulterar i att jag ser ut som en clown. Tycker därtill att det är astråkigt att pyssla med smink egentligen.

- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
Nej. Jag föredrar helt klart att vara helrakad och antar att det är pga samhället, men jag är för bekväm för att orka ta tag i det och en del kroppsdelar är jag ändå helt obrydd i, som armhålorna. Blir däremot lätt osäker om jag går barbent utan att ha rakat benen, att jag är blek med mörkt hår hjälper inte. Jag jobbar på det.

- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
Ja och nej. Jag är egentligen rätt obrydd, men nog sjutton nojar jag över om jag är besvärlig och ska vara onödigt trevlig. Ta bara en sån sak som att säga nej till en man tex - jag tycker att ett simpelt nej ska funka, men när det väl kommer till kritan sitter jag lik förbannat där och ska linda in det för att inte såra

- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
Ja och nej. Behovet av att klä mig på ett visst sätt för att det ska passa min kroppsform, att slimma ner, framhäva bröst så magen blir mindre framstående och gud vet allt är verkligen inte mina idéer och visst sjutton finns det i bakhuvudet om jag ska på dejt eller så, precis som det skulle finnas i bakhuvudet om en snubbe uppskattat någon viss klädsel. Skulle en snubbe uttryckligen börja diktera hur jag ska klä mig däremot så nej, då är det tack och adjö.

- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Nej, jag tycker vad jag tycker och så är det med det. Är det inte läge att säga vad jag tycker så håller jag hellre tyst.


Alltså jag skulle vilja påstå att alla följer samhällets normer mer eller mindre, det ska till isolation för att slippa eländet. Sen kan man förstås påverka i vilken utsträckning men fri från normer lär man inte bli i första taget.

 

[Sander]

- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
Nej. Jag skulle vilja kunna dock, men smink i mina händer resulterar i att jag ser ut som en clown. Tycker därtill att det är astråkigt att pyssla med smink egentligen.

- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
Nej. Jag föredrar helt klart att vara helrakad och antar att det är pga samhället, men jag är för bekväm för att orka ta tag i det och en del kroppsdelar är jag ändå helt obrydd i, som armhålorna. Blir däremot lätt osäker om jag går barbent utan att ha rakat benen, att jag är blek med mörkt hår hjälper inte. Jag jobbar på det.

- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
Ja och nej. Jag är egentligen rätt obrydd, men nog sjutton nojar jag över om jag är besvärlig och ska vara onödigt trevlig. Ta bara en sån sak som att säga nej till en man tex - jag tycker att ett simpelt nej ska funka, men när det väl kommer till kritan sitter jag lik förbannat där och ska linda in det för att inte såra

- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
Ja och nej. Behovet av att klä mig på ett visst sätt för att det ska passa min kroppsform, att slimma ner, framhäva bröst så magen blir mindre framstående och gud vet allt är verkligen inte mina idéer och visst sjutton finns det i bakhuvudet om jag ska på dejt eller så, precis som det skulle finnas i bakhuvudet om en snubbe uppskattat någon viss klädsel. Skulle en snubbe uttryckligen börja diktera hur jag ska klä mig däremot så nej, då är det tack och adjö.

- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Nej, jag tycker vad jag tycker och så är det med det. Är det inte läge att säga vad jag tycker så håller jag hellre tyst.


Alltså jag skulle vilja påstå att alla följer samhällets normer mer eller mindre, det ska till isolation för att slippa eländet. Sen kan man förstås påverka i vilken utsträckning men fri från normer lär man inte bli i första taget.

Det finns en fantastisk brist på självinsikt bland de som med bestämdhet inbillar sig att deras svar på alla frågorna är nej. Inte minst då kvinnor rent generellt är väldigt normtrogna.

 

[Ullmerkott]

- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
Nej. Jag sminkar mig för att jag har katastrofhy, djupt blå ringar under ögonen och mörka, ojämna ögonbryn fulla med virvlar. Hade jag haft bra hud och bryn hade jag nog bara sminkat mig när jag ville vara lite extra fin.

- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
Nej. Däremot brukar jag försöka hålla armhålorna någorlunda ansade. Jag tycker inte att det är fint med djungel där, men det är förmodligen pga. samhällsnormer jag tycker så.

- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
Japp, av födsel och ohejdad vana. Dock är även släktens män typiska "den ansvarstagande mannen" så jag hade förmodligen varit likadan om jag haft penis.

- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
Nej.

- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Om jag är osäker på min förmåga att argumentera för min åsikt brukar jag hålla käften.

 

[gul_zebra]

Det finns en fantastisk brist på självinsikt bland de som med bestämdhet inbillar sig att deras svar på alla frågorna är nej. Inte minst då kvinnor rent generellt är väldigt normtrogna.

Nja, tycker du det så skulle jag vilja påstå att du har en väldigt snäv syn på normer med tanke på att det som tagits upp inte ens är en piss i Mississippi. Det är fullt möjligt att följa en hel hög normer utan att följa de specifika normer som tagits upp i tråden.

 

[Sander]

Nja, tycker du det så skulle jag vilja påstå att du har en väldigt snäv syn på normer med tanke på att det som tagits upp inte ens är en piss i Mississippi. Det är fullt möjligt att följa en hel hög normer utan att följa de specifika normer som tagits upp i tråden.

Det är inte möjligt att ha nej på alla frågorna såvida du inte lider av antisocial personlighetsstörning.

Titta över frågorna igen.

 

[Sander]

Just att vissa omedelbart och utan analys svarar nej visar att dessa följer normer eftersom det anses lite fult att följa normer, trots att alla gör det. Deras svar är ett resultat av norm.

Om normen vore att det hade varit fint att följa alla normer hade de sagt att de gjorde det.

 

[ginnies]

Det är inte möjligt att ha nej på alla frågorna såvida du inte lider av antisocial personlighetsstörning.

Jag svarar också nej.

Att du klassar de kvinnor (antar jag) som inte sminkar sig eller rakar sig eller inte klär sig efter dina ( eller vissa mäns? ) önskningar som antisociala med personlighetsstörning, förvånar mig inte ...alls.
Och jo det fanns några fler frågor men det ligger mig inte för att säga saker och ting för att omgivningen ( män som du?) ska tycka att jag är social och passar i normen.

 

[sthu]

- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
Nej, jag använder inget smink. Ser ingen anledning.

- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
Nej, verkligen inte! Det händer att jag rakar ben och armhålor, men inte helrakat överallt.

- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
Nej, jag tror ingen har några såna förväntningar på mig. Eller så är jag immun mot dem.

- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
Nej, jag har på mig det jag vill. Ofta sånt jag sytt själv.
Enda gången jag har på mig vad andra vill är på jobbet, jag måste ha arbetskläder.

- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Verkligen inte! Snarare tvärtom, jag säger precis vad jag tycker och tänker på gott och ont.

 

[pajaztar]

Jag har haft jättesvårt att veta vem jag är och vad jag vill, vs vad som förväntas av mig. Därför har jag levt (och gör fortfarande) väldigt normativt. T ex lever jag i tvåsamhet med en man, identifierar mig som kvinna, ansar oftast kroppshåret, har långt hår på huvudet osv. Har ett barn, hus, jobb, utbildning. Allt det där en "ska" ha. Trivs för det mesta med tillvaron nu, men känner att det finns mycket i samhället som skaver och jag jobbar med att försöka hitta min egen vilja i det här livet. Det verkar bli bättre med åren.