Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag hade ett nytt möte med fk och af igår. Det mötet var i alla fall bättre än det första. Vi kom fram till att jag inte ska börja arbetsträna just nu utan det ska göras en arbetsförmågeutredning först. Det dröjer några månader innan det kan bli av.

Men det föreslogs också jobb på samhall. Jag känner mig inte alls positivt inställd till detta. Kan de verkligen erbjuda ett stimulerande och meningsfullt arbete? Tvivlar på det. Och så kollade jag upp vad lönen ligger på för arbete inom samhall. Den är skitlåg. Inte ens 24000 i månaden. Mer än så är man inte värd där tydligen. Men å andra sidan så betalar inte parkjobbet någon bra lön heller. I somras tjänade jag 24500 per månad. Jag känner mig inte riktigt uppskattad med en så låg lön.

Men jag är inte i läget att jag kan välja jobb. Jag får ta vilket skit som helst. Och det är ju ett kul tillskott till ett redan kasst liv.
 

Men det kan ju inte vara nyligen? Kostnaderna är ju inte densamma inte lönerna heller. Jag menar när jag gick ut gymnasiet var lönen inom mitt yrke 10 000 kr före skatt, men det är ju inte riktigt jämförbart och skulle vara helt omöjligt att leva på idag.
Det är ungefär sju år sen, så inte jättelänge sen.
 
Ok, då motsvarar det en lön på ca 20300 kr i dag med den uppräkning man gör per år. Har inte tagit hänsyn till de senaste årens extra höga inflation. Det var en bragd att klara sig på den lönen, hade du klarat dig på det långsiktigt?
Hade jag varit tvungen så, ja. Jag hade ingen plan B för det jobbet och tillvaron. Det var bara att anpassa sig. Jag har haft låg lön genom större delen av mitt arbetsliv, trots sex år på universitet. Det är inte förrän jag fick nuvarande jobb som jag har en i mina ögon hög lön (men läser jag vad andra tjänar har jag ingen hög lön).
 
Vi hade en samordnare på mitt jobb förut som var inhyrd via Samhall. Helt fantastisk människa och höll fler bollar i luften är oss andra. Var bara ekonomiska skäl som gjorde att hon fick gå.

Att ha ett stimulerande jobb men jobba deltid är en himla dålig kombi eg. Jag har världens bästa jobb och det är otroligt stimulerande. Jag är sedan länge sjukskriven på deltid pga nåt de inte riktigt är överens om det är postcovid eller utmattningssyndrom. Jag behöver iaf sova efter lunch, är hjärntrött osv. Jobbar jag mer än halvtid blir det misär på alla plan hemma för då orkar jag övht inte ta hand om hushållet.
Men det är så himla himla lätt att ta på sig för mycket just för att jobbet är stimulerande. Jag har världens bästa chef mm och har massvis med anpassningar. Utan de skulle jag inte ens klara halvtid. Jag styr även min arbetsbelastning själv. Men jag måste hela tiden "passa mig själv" så jag inte drar iväg och tar på mig för mycket eller för för mkt.

Med ett jobb som inte var så stimulerande och inte kändes så meningsfullt skulle jag inte orka jobba mer, men jag skulle heller inte riskera att av bara farten ta på mig för mycket eller göra mer än jag orkar.

När jag drar iväg och det blir för mycket är det förutom måendet även den högst meningsfulla fritiden och hushållet som blir lidande.
 
Häll i i en mindre flaska och ta med? Isbitar går att lösa genom att ha en permanent kylväska liggande i bilen, fungerar ju super nu på vintern då bilen inte blir varm dessutom.

Men du, Wille… gemensamt för alla dina trådar är att du säger: jag kan inte, det funkar inte för mig, det går aldrig. I synnerhet när du pratar om jobb. Du berättar att du behöver väldigt specifika förutsättningar för att klara av att både arbeta och leva resten av tiden. Du pratar om att du desperat behöver pengar så att du inte går back. Allt det är naturligtvis helt okej, det är okej att må dåligt och behöva anpassningar. Det är okej att behöva pengar för att leva. Det är mänskligt, och du är värdefull precis som du är oavsett förmåga.

Men nu, när det blir tal om ett jobb där du kan få alla anpassningar du behöver, så är det inte bra nog av anledningarna x, y och x.

Du måste nog försöka acceptera att just nu befinner du dig i en situation där du inte kan välja och vraka. Du har stora anpassningsbehov just nu, och naturligtvis kommer lönen behöva spegla det. Man får inte tag på ett välbetalt jobb med stora anpassningsmöjligheter. I alla fall inte utan en gedigen utbildning, åratal av erfarenhet och en spetskompetens som gör en ovärderlig i ens område. Det har varken du eller jag, så vi har inte lyxen att kunna välja och vraka.

Jag tror att Samhall kan bli kanon. Ett jobb där du får mycket stöttning, ödmjuka och okonstlade arbetskamrater och precis de anpassningar du behöver för att orka. Ett jobb där du får en fot in på arbetsmarknaden och där själva målet är att du ska bli trygg och utvecklas i din takt tills du är redo för ett annat jobb… är det verkligen så dumt? Du kanske inte kommer kunna spara stora mängder pengar men du kommer kunna betala alla räkningar och fixa mat på bordet… och förr eller senare kommer du få mer betalt, och spara till solceller.
Du får det att låta som om jag är helt kass och inte duger till något.

Och vad för slags utveckling kan samhall erbjuda? Röjsågskort? Motorsågskort? Förarbevis för hjullastare? Permakulturdesignutbildning? Skogsträdgårdsutbildning? Utbildning till landskapsarkitekt? Nä, jag tror inte samhall kan erbjuda något av det där. Utvecklingsmöjligheterna är därmed noll.

Jag ser heller inte att det minns någon möjlighet till bra lön på samhall. Så man fastnar i låglöneträsket.
Mitt ex mamma ville bli undersköterska, passade inte in alls i yrket och hamnade på Samhall. Hon är glad och lycklig nu. Det passar henne utmärkt att jobba där. De anpassar efter hennes behov (hon har lidit av depression i säkert 30 år, om inte mer) och stöttar i arbetet.

Och angående lön. Jag hade ett städjobb där jag tjänade ungefär 17000 i månaden innan skatt. På det råddade jag runt två hästar, en katt, ett uppbrott från partner med tillhörande flytt, bil, hästtransport med mera. Jag levde inte i lyx och överflöd och sparkontot gapade tomt speciellt efter katten blev sjuk, men jag klarade det.
Trollade du med knäna då? Jag skulle aldrig klara det. Och jag har stenkoll på min ekonomi. Ekonomisk stress har jag haft nog av. Det var det som var början till min utmattning.
Jag tycker man hör såna här historier hela tiden, om att Samhall är en kanonarbetsgivare där folk trivs väldigt bra.
Jag hör däremot om de fall där folk utnyttjas och pressas.
 
Trollade du med knäna då? Jag skulle aldrig klara det. Och jag har stenkoll på min ekonomi. Ekonomisk stress har jag haft nog av. Det var det som var början till min utmattning.
Nej, men jag hade stenkoll på min ekonomi. Köpte ingenting som inte var absolut nödvändigt, och då letade jag begagnat i första hand. Åt billig mat. Ville jag ha kvar djuren var jag tvungen. Och det ville jag.
Jag säger inte att det inte var jobbigt, men visst går det leva på en liten pengasäck också. Det är inte kul, men det går.
 
Jag tror inte jag tjänade mer än 24 k i månaden innan jag utbildade mig i tre år på universitetet, det fungerade det också. Sen tjänade jag såklart ännu mindre de tre år jag pluggade. Man får anpassa utgifterna efter inkomsterna.
Jag lever redan så snålt jag kan. Nyligen köpte jag lite nya underkläder för jag behövde det. Trosor, strumpor, bh och en t-shirt. Fick nästan ont i magen av vad det kostade.
 
Du får det att låta som om jag är helt kass och inte duger till något.

Och vad för slags utveckling kan samhall erbjuda? Röjsågskort? Motorsågskort? Förarbevis för hjullastare? Permakulturdesignutbildning? Skogsträdgårdsutbildning? Utbildning till landskapsarkitekt? Nä, jag tror inte samhall kan erbjuda något av det där. Utvecklingsmöjligheterna är därmed noll.

Jag ser heller inte att det minns någon möjlighet till bra lön på samhall. Så man fastnar i låglöneträsket.
Det är i så fall du själv som får det att låta så. Jag upprepar bara vad du brukar säga om dig själv och din situation i dina trådar, när människor kommer med förslag.

Jag har ingen aning om vilka utbildningar och certifieringar man kan kombinera med Samhall, och vad de har att erbjuda. Jag tycker du ska fråga!

Tanken är ju inte att du ska fortsätta på Samhall resten av livet, utan att du ska komma ut i arbetslivet.
 
Det är i så fall du själv som får det att låta så. Jag upprepar bara vad du brukar säga om dig själv och din situation i dina trådar, när människor kommer med förslag.

Jag har ingen aning om vilka utbildningar och certifieringar man kan kombinera med Samhall, och vad de har att erbjuda. Jag tycker du ska fråga!

Tanken är ju inte att du ska fortsätta på Samhall resten av livet, utan att du ska komma ut i arbetslivet.
Jag är ju redan kompetent nog att jobba. Men jag orkar inte heltid och kommer aldrig att göra det. Samhall kommer inte ändra på det.

Det finns inga utbildningar i den här delen av landet som jag vill gå. Skulle vara röjsåg, motorsåg och hjullastare då. Jag skulle gått en motorsågsutbildning förra året men fick hoppa av p.g.a. min fobi.
 
Typ sjukersättning.
Om du räknar på det, blir det verkligen mer än exempellönen från Samhall då? Sjukersättning är ju verkligen inte mycket pengar.

Jag har sjukpenning på fortsättningsnivå, dvs snäppet lägre än normal sjukpenning. Det motsvarar ca 60% av min normala inkomst. Så det på 50% och så lön på 50%. Min ekonomi är rejält ansträngd av det - dock inte på nivån att det är 24 K före skatt. Eftersom det gått ett par år funderar jag naturligtvis på vad som händer om jag aldrig blir bättre. Både om jag helt enkelt blir "utförsäkrad" och om det helt enkelt skulle bedömas att jag inte kan arbeta heltid mer och bli sjukersättning. Men båda de alt innebär en ännu sämre ekonomisk situation. Och då har jag ändå en rätt hög SGI.

Jag tänker bara så att du inte klamrar dig fast vid en tänkbar lösning som inte heller är ekonomisk hållbar
 
Jag kollade och maxtak för hel sjukersättning är 21 230 kronor före skatt per månad. Det är då om du arbetat och haft över en viss inkomst. Garantinivån är 12 163 kr före skatt (då är man dock sannolikt berättigad till bostadstillägg).

Så rent ekonomiskt är Samhall mer förmånligt en sjukersättning. Sen är vad man klarar och orkar med en annan aspekt. Men bara rent ekonomiskt

Samhall kan för övrigt vara ett steg på vägen mot sjukersättning, för om det skulle visa sig att du inte klarar att arbeta ens i ett anpassat arbete på Samhall så är ju ett av kriterierna för att få sjukersättning uppfylld. Att man inte har arbetsförmåga ens i anpassat arbete eller arbete med lönebidrag

Oavsett tycker jag du ska försöka andas och vänta på resultatet från arbetsförmågeutredningen och försöka ta det därifrån
 
Jag hade väldigt måna oförutsedda utgifter vilket gjorde att jag inte kunde spara något.
Ja, det är precis det jag menar. Med en tuff ekonomisk period både innan och efter din säsongsanställning och dessutom oförutsedda utgifter under tiden så är det inte konstigt att det inte gick att spara. Med samma månatliga inkomst mer kontinuerligt över tid så kommer det (utöver skit-månaderna där allt äter pengar) också finns lättare månader när det till och med går att lägga undan lite. Det gör skillnad på sikt att ha 24000/månad året runt jämfört med att bara ha det fem-sju månader om året.
 
Om du räknar på det, blir det verkligen mer än exempellönen från Samhall då? Sjukersättning är ju verkligen inte mycket pengar.

Jag har sjukpenning på fortsättningsnivå, dvs snäppet lägre än normal sjukpenning. Det motsvarar ca 60% av min normala inkomst. Så det på 50% och så lön på 50%. Min ekonomi är rejält ansträngd av det - dock inte på nivån att det är 24 K före skatt. Eftersom det gått ett par år funderar jag naturligtvis på vad som händer om jag aldrig blir bättre. Både om jag helt enkelt blir "utförsäkrad" och om det helt enkelt skulle bedömas att jag inte kan arbeta heltid mer och bli sjukersättning. Men båda de alt innebär en ännu sämre ekonomisk situation. Och då har jag ändå en rätt hög SGI.

Jag tänker bara så att du inte klamrar dig fast vid en tänkbar lösning som inte heller är ekonomisk hållbar
Man kan få bostadstillägg om man har sjukersättning. Förvisso inte mycket det heller.

Jag klamrar mig väl lite fast vid att kunna tjäna pengar via airbnb.

Skulle jag bli tvungen att jobba för en dålig inkomst skulle jag bara känna mig som en utnyttjad slav.
 
Jag kollade och maxtak för hel sjukersättning är 21 230 kronor före skatt per månad. Det är då om du arbetat och haft över en viss inkomst. Garantinivån är 12 163 kr före skatt (då är man dock sannolikt berättigad till bostadstillägg).

Så rent ekonomiskt är Samhall mer förmånligt en sjukersättning. Sen är vad man klarar och orkar med en annan aspekt. Men bara rent ekonomiskt

Samhall kan för övrigt vara ett steg på vägen mot sjukersättning, för om det skulle visa sig att du inte klarar att arbeta ens i ett anpassat arbete på Samhall så är ju ett av kriterierna för att få sjukersättning uppfylld. Att man inte har arbetsförmåga ens i anpassat arbete eller arbete med lönebidrag

Oavsett tycker jag du ska försöka andas och vänta på resultatet från arbetsförmågeutredningen och försöka ta det därifrån
Samhall är slavjobb. Det kommer ta allt ifrån mig i form av att jag inte kommer orka ha ett liv som ger något.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu har jag, borträknat lite semester, jobbat i åtta veckor på mitt nya jobb. Och jag kan bara inte få mig att känna att jag trivs. :(...
Svar
16
· Visningar
2 610
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Kan ni fatta? Jag har hunnit fylla 30. Det är helt galet så fort tiden går. Något annat som också är galet är att jag fortfarande inte...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 536
Senast: Saeta
·
Skola & Jobb Hjälp och råd kära Bukeorakel! Ber om ursäkt för långt och rörigt inlägg, ska försöka reducera ner det så mycket jag kan. Jag har...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
13 932
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Atletix
  • Sabotage?
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp