Sv: sambon vill inte ha hund
Der ÄR svårt som uppfödare att få utvärderingar registrerade på djuren man fött upp.
Det vet jag själv eftersom jag föder upp norska skogkatter.
Men för mig är det viktigast att dom hamnar i ett bra hem än att jag får papper på att jag är rätt/fel ute.
Det går ju faktiskt ha en kommunikation med valpköpare och man kan ju göra sig mödan att träffa valparna senare i livet! Måste man ha det på papper att hunden går att jobba med?
Är det bara tävlingsmeriter som räknas?
Är det inte lika viktigt som uppfödare att PRATA med köparna om hur hundarna blivit??
Personligen så besöker jag mina sålda kattungar för att få en helhetsbild av vad det blivit av dom.
Fast tittar man bara på dom i hemmamiljön på det viset så ser du bara om det är en "trevlig" hund, och inte mycket mer än så, helt enkelt om den fungerar som sällskapshund även om det bör vara en aktiv sådan.
Den hund som inte tränas så "extremt" som det faktiskt krävs för för tävling eller tjänst, ser du inte var kapaciteten tar slut utan bara att det finns möjlighet att det är en tillräckligt bra hund för att kanske vara ett avelsämne.
Fast att avla katt borde vara mer jämförbart med att avla sällskapshund/utställning? Det du behöver veta syns på utsidan, när man avlar på prestation är det mycket som döljs i mörker om hunden inte har tränat en hel del.
På brukshunden krävs det helt enkelt en förare som kunnat ge hunden de verktygen som krävs för att visa vad som inte syns på direkten med blotta ögat.
Om jag hade fött upp brukshund hade de valpar jag trott kunde bli bra inte lämnats till annat än förare som vill meritera upp hunden.
Om jag inte får ut hundarna till bra hem med förare som meriterar upp hunden hade jag ansett det som ett misslyckande. Men självklart får det inte vara ett dåligt hem hur mycket meriter hunden än får.
Och jo, för mig som i huvudsak är intresserad av prestation är papperna mycket viktiga för det är det som ger mig verktygen till att avgöra hur jag ska jobba vidare.
Och likadant när jag pratar med hundägaren så får jag en väldigt subjektiv bedömning av hunden. Det är mycket känslor med i bilden(mina barn, andras ungar ;-)), även är omdömet väldigt beroende av vilka hunderfarenheter personen haft tidigare. Är du van vid en liten dvärgpudel så är även den tröttaste och segaste rottisen "mycket" hund, men är du van vid bruksmalle är samma hund troligtvis bara långsam och oförig.
Därför vill jag ha pappersmeriter som i alla fall är relativt objektivt.
/Camilla