Minlillatos
Trådstartare
Eller drake och enhörning kanske... Har anonymt nick men tänker inte himla om vem jag är och jag tror många räknar ut det, åtminstone de jag har på fb. Vet inte om tråden ligger rätt eller om den skulle ligga på förälder men jag tror det finns många separerade här med lite äldre barn som inte är inne på föräldraforumet så jag provar här.
Jag och min sambo sedan åtta år tillbaka har separerat efter ett åtta år långt förhållande där kontroll, oförmåga att hantera ekonomin och alkohol har varit i fokus. Han har betett sig riktigt illa, säkert jag med i mina desperata försök att få honom att välja sin familj och sina barn före alkoholen. Är glad att jag kommit ur förhållandet, men vi har ju barn och ibland, ganska ofta numer, undrar jag om det är värt det. Jag mår skitdåligt över situationen. Trots att jag borde må bra. För första gången på åtta år har jag möjlighet att ha kontroll över mina egna pengar (han "styrde" ekonomin med järnhand vilket innebar att pengarna gick till hyra, gambling och alkohol, den 6-7 varje månad var pengarna slut och han fick låna av sina föräldrar, trots att han är höginkomsttagare och de medel).
Vi har två barn ihop och ända sedan vi separerade har det varit sagt att jag ska ha barnen. Detta från början "För att han vill satsa på karriär och supa och knulla som han vill". Dock ska ALLT vara på hans villkor. HAN ska prata med barnen när det passar honom. Just nu är det under kontorstid han har möjlighet och tänker prata med dem enligt honom, att jag pluggar 200% och samtidigt jobbar och därför kommer ha barnen på dagis menar han inte spelar någon roll, jag ska låta barnen vara tillgängliga när det passar honom och då avstå både dagis, studier och jobb om det är så menar han. Jag menar att eftersom han ändå bara kontaktar barnen en gång i veckan kan han lika gärna göra det en kväll eller på söndag förmiddagar (lördagar har barnen aktiviteter hela dagen) men han vägrar, han vill ha kontakten under kontorstid. Han menar också att jag ska stå för en uppkoppling med Skype och tillhörande dator. Min skoldator har ingen kamera och därför säger han att han ska söka enskild vårdnad då jag vägrar honom kontakt med barnen. Det gör jag inte, men jag känner också att jag inte kan eller vill vara livegen honom resten av livet? Jag har inte heller råd att köpa en dator med skype just nu, jag har fullt upp med att försöka få ihop ekonomin och betala terminsavgifter för barnens dans och gymnastik. Någon dator finns inte utrymme i budgeten utan jag anser då att han, som ändå jobbar med ett företag som har fullt med gamla datorer, borde kunna skaffa en till mig om det är så viktigt just nu. Han betalar heller inget underhåll, först sa han till fk att han skulle reglera det direkt till mig, sedan sa han till mig att det skulle gå via dem, sedan sa han igen att han skulle ge pengarna till mig och nu säger han att det ska gå via dem igen... Ja ni fattar, han hjälper ju inte direkt till att få det här att flyta så smidigt som möjligt, så vad ska jag göra? Kan han tvinga mig att betala saker jag inte har råd med när han gör så mycket som möjligt för att dra på underhållet?
Sedan är det det där med schema. Sedan i somras har jag bett om att han ska komma med förslag på ett schema hur han ska ha barnen. Det är 60 mil mellan oss så det handlar om en helg i månaden. Max. Han har tidigare sagt att han vill ha dem varannan-var tredje månad men jag anser att de är så små (3 och 4 år) så då kan han hålla sig ifrån barnen helt och hållet i så fall så det har han väl insett nu att han får ta dem några dagar sammanhängande. Dock, han vägrar komma med ett schema. Han vägrar binda upp sig säger han. Han tar barnen när det passar i månaden. Det här gör ju att det blir jättesvårt för mig att planera, nu har jag visserligen en särbo som ofta kommer att vara här, men han kommer också vara på Malta rätt ofta och jag känner själv att jag behöver ha lite avlastning, om inte via pappan till barnen så via en stödfamilj... Det blir väldigt svårt att planera mitt eget liv när han är så strulig.
Jag försöker prata med honom, men det går inte. Han skriker, skickar hot, skickar att han ska ha ensam vårdnad för att jag är dum i huvudet, att jag inte kan sköta barnen (själv har han aldrig ens tagit en vabb eller föräldradag och vägrat byta bajsblöjor helt). Att jag bara förstör hans liv etc. Jag har naturligtvis sparat allt men måste ju trots det försöka samarbeta med honom vilket inte går. Han vill inte gå till familjerätten för samtal, han vill inte skicka ett schema som sagt, han vill inte få det genomklubbat men i samma veva kan han säga att jag kommer att bryta schemat vilket jag naturligtvis inte tänkt göra även om det innerst inne skär att skicka barnen till någon som dricker varje dag 4-5 liter starköl.
Jag borde vara glad att jag är ute ur förhållandet men det skär att han får alla på sin sida och att barnens farföräldrar vänt dem ryggen, för inte är det jag som har gjort det. Det skär när de frågar efter farmor och farfar. Det skär att de inte ens ville komma på dopet. Eller är intresserade av dem. Som sagt, det är mycket här förutom samarbetet som är jobbigt....
Finns det någon som har erfarenhet av separationer som kan komma med lite råd och inputs? Hur fan ska man kunna samarbeta när det är så infekterat som det är?
Jag och min sambo sedan åtta år tillbaka har separerat efter ett åtta år långt förhållande där kontroll, oförmåga att hantera ekonomin och alkohol har varit i fokus. Han har betett sig riktigt illa, säkert jag med i mina desperata försök att få honom att välja sin familj och sina barn före alkoholen. Är glad att jag kommit ur förhållandet, men vi har ju barn och ibland, ganska ofta numer, undrar jag om det är värt det. Jag mår skitdåligt över situationen. Trots att jag borde må bra. För första gången på åtta år har jag möjlighet att ha kontroll över mina egna pengar (han "styrde" ekonomin med järnhand vilket innebar att pengarna gick till hyra, gambling och alkohol, den 6-7 varje månad var pengarna slut och han fick låna av sina föräldrar, trots att han är höginkomsttagare och de medel).
Vi har två barn ihop och ända sedan vi separerade har det varit sagt att jag ska ha barnen. Detta från början "För att han vill satsa på karriär och supa och knulla som han vill". Dock ska ALLT vara på hans villkor. HAN ska prata med barnen när det passar honom. Just nu är det under kontorstid han har möjlighet och tänker prata med dem enligt honom, att jag pluggar 200% och samtidigt jobbar och därför kommer ha barnen på dagis menar han inte spelar någon roll, jag ska låta barnen vara tillgängliga när det passar honom och då avstå både dagis, studier och jobb om det är så menar han. Jag menar att eftersom han ändå bara kontaktar barnen en gång i veckan kan han lika gärna göra det en kväll eller på söndag förmiddagar (lördagar har barnen aktiviteter hela dagen) men han vägrar, han vill ha kontakten under kontorstid. Han menar också att jag ska stå för en uppkoppling med Skype och tillhörande dator. Min skoldator har ingen kamera och därför säger han att han ska söka enskild vårdnad då jag vägrar honom kontakt med barnen. Det gör jag inte, men jag känner också att jag inte kan eller vill vara livegen honom resten av livet? Jag har inte heller råd att köpa en dator med skype just nu, jag har fullt upp med att försöka få ihop ekonomin och betala terminsavgifter för barnens dans och gymnastik. Någon dator finns inte utrymme i budgeten utan jag anser då att han, som ändå jobbar med ett företag som har fullt med gamla datorer, borde kunna skaffa en till mig om det är så viktigt just nu. Han betalar heller inget underhåll, först sa han till fk att han skulle reglera det direkt till mig, sedan sa han till mig att det skulle gå via dem, sedan sa han igen att han skulle ge pengarna till mig och nu säger han att det ska gå via dem igen... Ja ni fattar, han hjälper ju inte direkt till att få det här att flyta så smidigt som möjligt, så vad ska jag göra? Kan han tvinga mig att betala saker jag inte har råd med när han gör så mycket som möjligt för att dra på underhållet?
Sedan är det det där med schema. Sedan i somras har jag bett om att han ska komma med förslag på ett schema hur han ska ha barnen. Det är 60 mil mellan oss så det handlar om en helg i månaden. Max. Han har tidigare sagt att han vill ha dem varannan-var tredje månad men jag anser att de är så små (3 och 4 år) så då kan han hålla sig ifrån barnen helt och hållet i så fall så det har han väl insett nu att han får ta dem några dagar sammanhängande. Dock, han vägrar komma med ett schema. Han vägrar binda upp sig säger han. Han tar barnen när det passar i månaden. Det här gör ju att det blir jättesvårt för mig att planera, nu har jag visserligen en särbo som ofta kommer att vara här, men han kommer också vara på Malta rätt ofta och jag känner själv att jag behöver ha lite avlastning, om inte via pappan till barnen så via en stödfamilj... Det blir väldigt svårt att planera mitt eget liv när han är så strulig.
Jag försöker prata med honom, men det går inte. Han skriker, skickar hot, skickar att han ska ha ensam vårdnad för att jag är dum i huvudet, att jag inte kan sköta barnen (själv har han aldrig ens tagit en vabb eller föräldradag och vägrat byta bajsblöjor helt). Att jag bara förstör hans liv etc. Jag har naturligtvis sparat allt men måste ju trots det försöka samarbeta med honom vilket inte går. Han vill inte gå till familjerätten för samtal, han vill inte skicka ett schema som sagt, han vill inte få det genomklubbat men i samma veva kan han säga att jag kommer att bryta schemat vilket jag naturligtvis inte tänkt göra även om det innerst inne skär att skicka barnen till någon som dricker varje dag 4-5 liter starköl.
Jag borde vara glad att jag är ute ur förhållandet men det skär att han får alla på sin sida och att barnens farföräldrar vänt dem ryggen, för inte är det jag som har gjort det. Det skär när de frågar efter farmor och farfar. Det skär att de inte ens ville komma på dopet. Eller är intresserade av dem. Som sagt, det är mycket här förutom samarbetet som är jobbigt....
Finns det någon som har erfarenhet av separationer som kan komma med lite råd och inputs? Hur fan ska man kunna samarbeta när det är så infekterat som det är?
- och om det går haft någon annan som sköter det mesta kontakt som blir...
Skickar dig massor av pepp n 
