Historien har äntligen fått sitt slut.
Släpet ställdes som sagt av i måndags fm, pappa tog ut ett nytt registeringsbevis omedelbart och vi meddelade köparen om avställningen per SMS omedelbart. Naturligtvis fick vi inget svar då. Pappa började bli seriöst orolig, då han skulle vara bortrest på konferens/utbildning med bl.a. några representanter från Transportstyrelsen nu under veckoslutet och gärna ville ha det avklarad innan dess.
I början av veckan hade han berättat hela historien per telefon för en av sina bekanta på TS, som också skulle vara med på detta event. Denne bekanta lovande honom en gratiskurs i hur man gör ett korrekt ägarbyte (
) under någon lunch, samt titta närmare på fallet och se om TS kunde vara behjälplig på något mer sätt.
Så blev det torsdag och pappa åkte iväg. Fortfarande inte ett knyst om släpet. Jaja, jag får väl lösa det nästa vecka, som han uppgivet uttryckte det. Det blev torsdag långlunch. Han och hans bekanta skulle precis sätta sig ned och titta närmare på fallet, när det ringde i pappas mobiltelefon. Ett okänt nummer, men han svarade.
Det visade sig vara polisen som ringde. Under torsdag morgon-fm hade de nämligen haft en trafikkontroll i *köparens bostadsort* och då stoppat ett sedan måndagen avställt, och inom en vecka oskattat hästsläp, med sommardäck (trots vinterväglag!), som körde för fort och som pappa stod som ägare på.
Föraren (köparen) hade uppgivit att denne köpt det den 20e oktober, men att säljaren därefter direkt gått under jord, gjort sig oanträffbar och satt på registreringsbeviset så att inget ägarbyte kunde göras. Avställningen, det nya registreringsbeviset från i måndags, att det snart var oskattat och att det var högst olämpligt (och olagligt) att köra för fort med sommardäck på under vinterväglag, var köparen helt oförstående/ovetande till.
Det slutade med böter hursom.
Konstapeln som ringde (tillsynes samma som hade haft kontrollen?) verkade milt uttryckt skeptisk till köparens historia, och ville gärna höras pappas version. Pappa berättade att det var precis tvärtom mot köparens historia ; Det var köparen som hade gjort sig oanträffbar, vi hade försökt få kontakt otaliga gånger, såväl via mail, som samtal och sms, och att vi när det gått en månad av fruktlösa försök och skatten snart behövde betalas, beslutade att ställa av släpet och ta ut ett nytt registeringsbevis, vilket vi därtill meddelade köparen per sms omedelbart. Konstapeln medgav att han redan vid trafikkontrollen misstänkte ett scenario liknande det pappa beskrev. Han bad pappa skicka alla skriftliga monologer till honom, och tackade sedan för sig.
Efter samtalet återgick pappa direkt till lunchen med sin bekanta. Han återberättade (ovan) vad polisen sagt. Bekantingen tyckte att pappa skulle börja med att försöka ringa och smsa köparen igen, för att se om denne mjukats upp något efter poliskontrollen. 3 samtal och 2 sms på 30 min - fruktlöst.
Pappas bekanta tyckte då att de skulle prova att ringa från den bekantas telefon istället, eftersom att det numret ju skulle vara obekant för köparen. Sagt och gjort. De fick napp direkt! Jag vet inte vem som var argast, pappa eller köparen, men någonstans i all aggression lyckades de iaf, med hjälp av pappas bekanta, få till stånd ett ägarbyte via TS hemsida.
Nu såg jag att det även hade gått igenom när man sökte på registreringsnumret och soppan är officiellt över!
Lärdomar man kan dra av det här då? Även om det funkade att skicka med registreringsbeviset med köparen under 40 år och vid ett 40-50-tal fordonsaffärer, funkar det (uppenbarligen) inte längre.
Sedan bör man kanske lita på sin magkänsla - får man en dålig känsla av köparen från första början kanske man ska avstå från att göra affären.