Sparksfly
Trådstartare
Hej!
Sålde en katt. Haft magsår kring den där katten. Han ville inte vara innekatt. Såldes till någon som verkade vara en väldig kattälskare med stort intresse för katter och kattens beteende. Människan kunde inte låta bli att välja att köpa den. Då är man verkligen intresserad tänkte jag. Hade haft mycket katter redan innan. Men familjen ville inte hålla någon kontakt, som jag älskade att ha med uppfödaren. Jag vill bara få nån bild, nån berättelse, jag frågade om hur han trivs men fick vaga svar. Klart jag förstår att man ofta gärna vill göra sin katt till sin men tänk om... tänk om det hände nåt. Då vill jag rädda honom. Ville aldrig sälja honom. Det var han som längtade ut på äventyr. Jag bryr mig som om jag vore en kattmamma. Men det går i perioder. Ibland så tänker jag just det, att jag sålde honom som i att han flyttade hemifrån. Men redan där blir det ju svårt. En som flyttar hemifrån kan man förhoppningsvis ha kontakt med. Han hade fått allt han skulle, med id-märkning (färdigregistrerad minns jag inte säkert), kastrering, vaccin, besiktning utan anmärkning vid det laget han fick sin kastrering. Så min fråga till er på buke är väl helt "enkelt"; Ska jag glömma allt eller ska jag ta reda på allt för att jag bryr mig? Kan tilläggas att jag aldrig glömmer den kissen, blir ofta orolig så fort jag hör om försvunna katter och katthem. Jag är beredd att öppna mitt hem för honom igen, om han bara orkar bo med oss. Han var en i familjen hos mig. Och med det undrar jag; hur skulle du göra om det var din tidigare älskade pälskling? /Tvåbent kattmamma
Sålde en katt. Haft magsår kring den där katten. Han ville inte vara innekatt. Såldes till någon som verkade vara en väldig kattälskare med stort intresse för katter och kattens beteende. Människan kunde inte låta bli att välja att köpa den. Då är man verkligen intresserad tänkte jag. Hade haft mycket katter redan innan. Men familjen ville inte hålla någon kontakt, som jag älskade att ha med uppfödaren. Jag vill bara få nån bild, nån berättelse, jag frågade om hur han trivs men fick vaga svar. Klart jag förstår att man ofta gärna vill göra sin katt till sin men tänk om... tänk om det hände nåt. Då vill jag rädda honom. Ville aldrig sälja honom. Det var han som längtade ut på äventyr. Jag bryr mig som om jag vore en kattmamma. Men det går i perioder. Ibland så tänker jag just det, att jag sålde honom som i att han flyttade hemifrån. Men redan där blir det ju svårt. En som flyttar hemifrån kan man förhoppningsvis ha kontakt med. Han hade fått allt han skulle, med id-märkning (färdigregistrerad minns jag inte säkert), kastrering, vaccin, besiktning utan anmärkning vid det laget han fick sin kastrering. Så min fråga till er på buke är väl helt "enkelt"; Ska jag glömma allt eller ska jag ta reda på allt för att jag bryr mig? Kan tilläggas att jag aldrig glömmer den kissen, blir ofta orolig så fort jag hör om försvunna katter och katthem. Jag är beredd att öppna mitt hem för honom igen, om han bara orkar bo med oss. Han var en i familjen hos mig. Och med det undrar jag; hur skulle du göra om det var din tidigare älskade pälskling? /Tvåbent kattmamma