Saker man inte får känna

Jag känner och tänker allt som man inte får känna eller tänka. Eller inte ska iallafall. Tillexempel så vill jag så jävla gärna kunna ha kontakt med den såkallade äckel gubben igen. Och det borde jag ju INTE vilja ellerhur? Det är helt jävla stört att jag skulle VILJA göra saker som jag skulle må skit av men jag skulle GÄRNA göra det igen om jag kunde ha kontakt med han som förut. Jag skulle tillochmed kunna träffa han och ha s*x om han skulle vilja ha kontakt med mig isåfall som förut. Men det GÅR ju inte för att jag tror inte att jag KAN ha kontakt med han nu o avsett. Och om han vet att jag polis anmälde han så skulle han såklart inte vilja skriva med mig. Och han skulle SÅKLART inte vilja göra nåtsånt irl ändå efter som att jag är ett fult fetto i en rullstol bara. Men OM så skulle jag inte tveka att göra det för att få ha han som vän igen.
Och en annan sak som jag känner fel är att jag har INGEN. Men så får man ju inte känna SPECIELLT inte för att det är elakt mot andra.
Och alltså JA jag VET att jag har mamma och pappa och personalen och min pojkvän och några vänner. Och dom som ser dethär kommer kanske bli sura och tycka att jag är dum och har fel. Men alltså dethär är INTE kritik mot dom. Jag VET att alla säkert gör sitt bästa!
Men tillexempel mamma och pappa. Så jag VET att det är pågrund av MIG som jag inte kan bo hemma. JAG är för jobbig JAG gör för dåliga saker JAG är farlig för migsjälv. Jag VET det men även fast det är mitteget fel så ÄR ju inte dom där förmig på det sättet. Och dom har inte varit det på flera år. JA jag vet att dom nog älskar mig men dom ÄR ändå inte här. Och dom KAN INTE hjälpa mig även fast dom nog vill.
Och samma med vänner så jag har egentligen kanske två vänner irl och några online. Och dom irl så denena är vuxen och hon är nog egentligen bara som en vän för MIG men inte tvärtom. Så det räknas egentligen inte. Och denandra bör här på hvb. Och hon ÄR jätte snäll och gullig och en jätte bra vän men jag kan ju inte prata om allt jobbigt med henne så hon kan inte vara ett stöd på det sättet. Utan hon har ju jätte mycket egna problem så jag kan liksom inte komma med mina problem och jobbiga känslor till henne. Och jag vill SÅKLART inte trigga henne!
Och mina online vänner så det är samma sak att jag VET att dom säkert gör sitt bästa! Men dom har ju fullt med sina saker med så jag VET att jag är jobbig för dom. För att dom måste ta tid för att skriva till mig fast dom har så mycket redan ändå. Och jag känner mig ändå så jävla ensam och det blir miss förstånd och massa sånt så jag FATTAR att jag ÄR jobbig för dom. Och jag märker att dom tycker det ibland ÄNDÅ så vill dom ändå ha kontakt med mig. Så jag vet att dom gör så mycket dom kan men det är samma som med mamma och pappa att det är ju MITT fel att det bara inte funkar ÄNDÅ.
Och ja mina hundar Man ska inte tänka såhär heller. Men jag VILL vara hos Bella i himlen. Jag vill inte svika M eller min valp men jag vill vara hos henne. Och M mår bättre nu ÄNDÅ så kan jag bara tänka att han inte kommer leva så länge till. Jag hade iprincip panik för att jag var nästan säker att han skulle dö NU eller på Bellas års dag. Och jag är jätte tack sam att han mår bättre SÅKLART men det är som att min hjärna var in ställd på att han skulle dö så jag kan inte slappna av i att han lever nu liksom. Utan jag kan ändå vara tänka att han kommer dö och då känner jag mig HEMSK för det också. Och att jag inte kan VILJA finnas för min valp ens Jag fattar inte vad det är för fel i mitt huvud.

 

[LiviaFilippa]

Jo det är deras jobb men tro mig; det kan finnas olika engagerade på jobbet! När jag jobbade i hemtjänsten gjorde jag ett bra jobb för min äldre för jag tyckte mycket om dem! Fanns de som gjorde ett betydligt sämre jobb än mig pga det.

Ja såklart! Det fattar jag också och alltså domflesta personalen här är jätte bra så jag menar INGET neggativt om dom! Men det är ändå skillnad på tillexempel personalen som kommer hit för att det är deras jobb dom bryr sig för att det är deras jobb dom hjälper en för att det är deras jobb. Och sen åker dom hem och har sitt liv och sin fri tid och så och då tänker ju inte som på tillexempel mig och domandra som bor här. Men det är skillnad på det motför tillexempel en vän som VILL um gås med en eller skriva med en eller vad det är som bryr sig för att den VILL det och att den VILL vara ens vän.

 

[Fjordfrälst]

Ja såklart! Det fattar jag också och alltså domflesta personalen här är jätte bra så jag menar INGET neggativt om dom! Men det är ändå skillnad på tillexempel personalen som kommer hit för att det är deras jobb dom bryr sig för att det är deras jobb dom hjälper en för att det är deras jobb. Och sen åker dom hem och har sitt liv och sin fri tid och så och då tänker ju inte som på tillexempel mig och domandra som bor här. Men det är skillnad på det motför tillexempel en vän som VILL um gås med en eller skriva med en eller vad det är som bryr sig för att den VILL det och att den VILL vara ens vän.

Även efter jag sa upp mig från jobbet tänker jag ibland på mina gamla raringar men jag förstår nu hur du menar, absolut!

Har det med ångest att göra att du känner dig ensam så fort du är själv? Eller har du känt så tidigare med innan du drabbades av den skiten med mera?

 

[manda]

Jag kanske inte orkar svara på allt så du vet. Och jag vet inte om jag fattade exakt ALLT men jag håller iallafall med dig VÄLDIGT mycket!
Som detdär att när heten och vuxen stödet blir som upp delat på flera personer så det var väldigt bra förklarat tycker jag! Och att det ändå blir som mera ensamt då. Dethär kanske inte är nån bra förklaring men när jag var hemma så kanske det var 50 % på mamma och 50 % på pappa. Och nu så kanske det är tillexempel 10 % på 10 o lika personer. Då blir det ALDRIG lika MYCKET som när jag var hemma även fast det kanske är flera personer liksom. Men det kanske inte går att fatta hur jag menar men alltså bara själva att det blir ändå mera ensam känsla även fast det är flera personer.
Och detdär att hjärtat som vill höra hop jätte nära med andra så det är också exakt som det känns. Och att Bella var den som jag var MEST som ett med av ALLA Och den som är mest nu är M och han är ju gammal och jag kommer för lora han även om det inte blir NU ifall han fort sätter må bra igen nu Men han kommer ju inte finnas kvar i många år iallafall Och jag kanske kommer höra hop så med min valp också i fram tiden och dom be tyder JÄTTE mycket men det är ändå som att det bara inte räcker helt Utan att jag längtar ändå bara efter att känna lite så med människor OCKSÅ. Men det är o möjligt förmig och det är ännu mera o möjligt för hur jag är och för att jag har autism och för att jag har rullstol och för att jag inte ens klarar skolan. Så jag hör nästan ALDRIG hop med andra människor sådär påriktigt. Och ja det gör JÄTTE jätte ont!
Men jag fattar inte riktigt vad du menar detdär med att livs å skådningar har sätt för att minska det glappet och be kräfta den känslan från hjärtat eller hur du skrev. Men om du vill och om du kan så får du gärna försöka förklara det lite mera men fattar om du inte vill också ifall det bara är jag som är korkad!

Jag vill gärna försöka berätta mer hur jag tänker kring att minska glappet mellan behoven hjärtat har av kärlek och verkligheten. Det är inte alls du som är korkad utan jag har aldrig satt ord på de sakerna så noga förut och måste fundera lite för att hitta bra ord. Det kommer ett svar senare idag eller imorgon.

 

[Blyger]

Jag kanske inte orkar svara på allt så du vet. Och jag vet inte om jag fattade exakt ALLT men jag håller iallafall med dig VÄLDIGT mycket!
Som detdär att när heten och vuxen stödet blir som upp delat på flera personer så det var väldigt bra förklarat tycker jag! Och att det ändå blir som mera ensamt då. Dethär kanske inte är nån bra förklaring men när jag var hemma så kanske det var 50 % på mamma och 50 % på pappa. Och nu så kanske det är tillexempel 10 % på 10 o lika personer. Då blir det ALDRIG lika MYCKET som när jag var hemma även fast det kanske är flera personer liksom. Men det kanske inte går att fatta hur jag menar men alltså bara själva att det blir ändå mera ensam känsla även fast det är flera personer.
Och detdär att hjärtat som vill höra hop jätte nära med andra så det är också exakt som det känns. Och att Bella var den som jag var MEST som ett med av ALLA Och den som är mest nu är M och han är ju gammal och jag kommer för lora han även om det inte blir NU ifall han fort sätter må bra igen nu Men han kommer ju inte finnas kvar i många år iallafall Och jag kanske kommer höra hop så med min valp också i fram tiden och dom be tyder JÄTTE mycket men det är ändå som att det bara inte räcker helt Utan att jag längtar ändå bara efter att känna lite så med människor OCKSÅ. Men det är o möjligt förmig och det är ännu mera o möjligt för hur jag är och för att jag har autism och för att jag har rullstol och för att jag inte ens klarar skolan. Så jag hör nästan ALDRIG hop med andra människor sådär påriktigt. Och ja det gör JÄTTE jätte ont!
Men jag fattar inte riktigt vad du menar detdär med att livs å skådningar har sätt för att minska det glappet och be kräfta den känslan från hjärtat eller hur du skrev. Men om du vill och om du kan så får du gärna försöka förklara det lite mera men fattar om du inte vill också ifall det bara är jag som är korkad!

Jag tyckte också det @manda skrev var väldigt bra, liksom bra förklaringar på tankar/känslor, men hängde inte heller med helt i slutet

 

[cirkus]

Ja och jag vet att endel tycker att det ÄR fel att jag känner som jag gör och att jag är jobbig för hur jag känner. Eller iallafall om jag säger hur jag känner.

Det är för DIG det är jobbigt

 

[LiviaFilippa]

Även efter jag sa upp mig från jobbet tänker jag ibland på mina gamla raringar men jag förstår nu hur du menar, absolut!

Har det med ångest att göra att du känner dig ensam så fort du är själv? Eller har du känt så tidigare med innan du drabbades av den skiten med mera?

Jag vet inte. Jag har nog känt så förut också men jag kanske inte tänkte på det så tydligt då tror jag.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill gärna försöka berätta mer hur jag tänker kring att minska glappet mellan behoven hjärtat har av kärlek och verkligheten. Det är inte alls du som är korkad utan jag har aldrig satt ord på de sakerna så noga förut och måste fundera lite för att hitta bra ord. Det kommer ett svar senare idag eller imorgon.

Okej

 

[LiviaFilippa]

Det är för DIG det är jobbigt

Nej. Eller alltså ja det är jobbigt för mig att känna som jag gör. Men det ÄR jobbigt för andra också hur jag känner eller ifall jag säger nånting hur jag känner.

 

[Fjordfrälst]

Jag vet inte. Jag har nog känt så förut också men jag kanske inte tänkte på det så tydligt då tror jag.

Tänker att ångesten kan ju ställa till det på så vis....Mormor (älskad,saknad) var en orolig själ med ångest som inte klarade av att vara ensam en enda minut så jag tex fick ju hålla sällskap när morfar skulle ut och fixa hästar och höns. Men jag är har inga svårigheter att vara själv med ångest så därför jag frågade; vi fungerar alla så olika och kanske inte minst när sådan ohälsa får tag i en

 

[Fjordfrälst]

Nej. Eller alltså ja det är jobbigt för mig att känna som jag gör. Men det ÄR jobbigt för andra också hur jag känner eller ifall jag säger nånting hur jag känner.

Jag håller med dig faktiskt. OM jag får en jäkla massa ångest och om jag lyckas hålla det inombords eller vad jag ska säga så märker ingen- bara jag lider massor själv! Men min mor som själv haft det och är fri från problemen nu eller min sambo som ju lever nära mig, de kan notera och främst kanske sambon kan ibland må "dåligt" för han märker att jag lider, förklarade dåligt men du kanske förstår

 

[LiviaFilippa]

Tänker att ångesten kan ju ställa till det på så vis....Mormor (älskad,saknad) var en orolig själ med ångest som inte klarade av att vara ensam en enda minut så jag tex fick ju hålla sällskap när morfar skulle ut och fixa hästar och höns. Men jag är har inga svårigheter att vara själv med ångest så därför jag frågade; vi fungerar alla så olika och kanske inte minst när sådan ohälsa får tag i en

Okej. Jag tror att det är mera förmig att jag får mera ångest av ensam känslorna men inte att jag känner mig såmycket mera ensam när jag har ångest om du fattar.

 

[LiviaFilippa]

Jag håller med dig faktiskt. OM jag får en jäkla massa ångest och om jag lyckas hålla det inombords eller vad jag ska säga så märker ingen- bara jag lider massor själv! Men min mor som själv haft det och är fri från problemen nu eller min sambo som ju lever nära mig, de kan notera och främst kanske sambon kan ibland må "dåligt" för han märker att jag lider, förklarade dåligt men du kanske förstår

Ja jag tror att jag fattar hur du menar Men ja jag menade inte bara med om jag har ångest heller utan med annat också så jag VET att andra tycker att jag ÄR jobbig ibland med endel saker. Så det är ju inte bara nånting som jag tror eller att det är jobbigt för MIG.

 

[Fjordfrälst]

Okej. Jag tror att det är mera förmig att jag får mera ångest av ensam känslorna men inte att jag känner mig såmycket mera ensam när jag har ångest om du fattar.

Man är ju, upplever jag, ensam med sin känsla av ångest- det är ganska jobbigt minst sagt men vissa delar av livet står vi ensamma med eller hur jag ska förklara ❤

 

[Fjordfrälst]

Ja jag tror att jag fattar hur du menar Men ja jag menade inte bara med om jag har ångest heller utan med annat också så jag VET att andra tycker att jag ÄR jobbig ibland med endel saker. Så det är ju inte bara nånting som jag tror eller att det är jobbigt för MIG.

Tror jag förstår ❤

 

[Gabby_Ossi]

Jag har nog lite svårt att sätta mig in i hur svårt det är för dig med de här ensamhetskänslorna eftersom jag tror jag fungerar väldigt olikt mot dig. Jag väljer typ alltid ensamhet, umgås med familjen och träffar folk på jobbet/i skolan. Men det är liksom ingen någonsin som väljer att umgås eller prata med mig. Och jag tar heller aldrig initiativ till att prata eller umgås med någon annan.

Sen känner jag inte heller känslor så starkt som du verkar göra utan när det blir jobbigt för mig blir jag mer avtrubbad och stänger av. Sen vet jag inte om det är olika behov egentligen eller om det bara är min "strategi" mot att inte riktigt passa in.

 

[LiviaFilippa]

Man är ju, upplever jag, ensam med sin känsla av ångest- det är ganska jobbigt minst sagt men vissa delar av livet står vi ensamma med eller hur jag ska förklara ❤

Ja det kanske man är. Ensam känslorna förmig är inte bara om ångest liksom utan det är om ALLT hela livet eller hur jag ska förklara.

 

[LiviaFilippa]

Jag har nog lite svårt att sätta mig in i hur svårt det är för dig med de här ensamhetskänslorna eftersom jag tror jag fungerar väldigt olikt mot dig. Jag väljer typ alltid ensamhet, umgås med familjen och träffar folk på jobbet/i skolan. Men det är liksom ingen någonsin som väljer att umgås eller prata med mig. Och jag tar heller aldrig initiativ till att prata eller umgås med någon annan.

Sen känner jag inte heller känslor så starkt som du verkar göra utan när det blir jobbigt för mig blir jag mer avtrubbad och stänger av. Sen vet jag inte om det är olika behov egentligen eller om det bara är min "strategi" mot att inte riktigt passa in.

Nej alla är väl o lika. Men tror att tillexempel som du skrev att du um gås med familjen och träffar folk på jobbet eller i skolan. Så det kanske är en skillnad iallafall för jag gör ju inte det heller.
Och jag blir också av stängd TILLSLUT som nu är jag det. Men det är ändå som en jobbig grund känsla eller hur jag ska förklara men jag är ändå som av stängd. Men förmig så är det nästan värre eller på ett sätt iallafall.

 

[cirkus]

Nej. Eller alltså ja det är jobbigt för mig att känna som jag gör. Men det ÄR jobbigt för andra också hur jag känner eller ifall jag säger nånting hur jag känner.

Jag kan bara svara för mig. Men det jobbiga är mer att du mår dåligt. Att det gör mig ont och att jag blir ledsen är liksom för din skull. Inte för min skull och för mig är det inte tungt att bära. Fattar du hur jag menar?
Jag tycker att oavsett vad folk säger så är det inte fel av dig varken att känna eller berätta - jag tror tvärt om att det är bättre för den som är viktigast här - DU

 

[LiviaFilippa]

Jag kan bara svara för mig. Men det jobbiga är mer att du mår dåligt. Att det gör mig ont och att jag blir ledsen är liksom för din skull. Inte för min skull och för mig är det inte tungt att bära. Fattar du hur jag menar?
Jag tycker att oavsett vad folk säger så är det inte fel av dig varken att känna eller berätta - jag tror tvärt om att det är bättre för den som är viktigast här - DU

Dethär kanske inte precis är rätt ställe för denhär disskutionen. Men om jag tillexempel försöker förklara varför det är jobbigt förmig om ingen kan eller vill skriva med mig så tycker endel att jag är jobbig. Och det BLIR jobbigt för ALLA alltså ska jag INTE berätta sånt.

 

[cirkus]

Dethär kanske inte precis är rätt ställe för denhär disskutionen. Men om jag tillexempel försöker förklara varför det är jobbigt förmig om ingen kan eller vill skriva med mig så tycker endel att jag är jobbig. Och det BLIR jobbigt för ALLA alltså ska jag INTE berätta sånt.

Jag förstår inte riktigt hur du menar nu måste jag erkänna.
Jag kan förstå om du inte vill berätta saker för din skull - att det kanske känns jobbigt att berätta för det är en jobbig sak i sig. Det är inte så att man ska strunta i om man gör någon annan ledsen, men i det här fallet så tycker jag att det är en massa saker som spelar in. Det är Du som bestämmer vad du ska skriva och du skriver ALDRIG taskiga saker om andra eller så - om du behöver få ur dig något och beskriva nåt jobbigt för dig och de tycker att det är jobbigt för DOM så är det inte ditt ansvar. Du skriver aldrig dumt tycker jag.