Säger ni till era föräldrar...

Lycanthrope

Trådstartare
att ni älskar dom?

Jag har svårt för att säga det till dom.

Säger ni sådant? Eller skriver?
I vilket sammanhang/tillfälle?
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

att ni älskar dom?

Jag har svårt för att säga det till dom.

Säger ni sådant? Eller skriver?
I vilket sammanhang/tillfälle?

Jag älskade min mamma och det sa jag till henne också, särskilt de tre sista åren hon levde.

Min far älskade jag inte. Jag sörjde inte heller när han dog.

Däremot säger jag varje dag till mina barn att jag älskar dem. Och de säger att de älskar mig. <3
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag har oxå svårt för det, har alltid haft det.

Sa till mamma att jag älskade henne sista gången jag träffade henne innan hon dog, är glad att jag sa det.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Nej!
Har aldrig sagt det och har jätte svårt att säga "såna ord".
Sjukt, de borde inte vara så men det är väl så jag är uppvuxen, aldrig hört såna ord nämnas inom familjen heller.
Men däremot har det aldrig varit någon tveckan att min pappa vet att jag älskar honom, för det är alltid till honom jag vänder mig till, alltid han som stöttat mig och kramar får han alltid när jag ser honom.
Min mor är en annan historia.

Jag säger det ibland till min pojkvänn men både han och jag är inte typen som säger de jämt å ständigt, det är mer att man börjar undra om något är fel eller om man gjort nått dumt om man börjar kläcka ur sig sånt ;)
Har jag sagt att "jag älskar dej" så är det så, och jag lovar att berätta för dej om det skulle ändras! :p
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

oohhh nej. Det där är ju känslor! sånt pratar vi inte om :o.
Min pappa var nog den som kunde säga sådant högt. Jag minns det mest som obekvämt.
Både jag och min mamma har hög integritet och pratar inte om känslor ingående med varandra.

Å andra sidan så tror jag inte att det behövs sägas. Det är liksom så självklart. Även de gånger min pappa fullständig brast i föräldraförmåga och betedde sig illa,egocenterat eller ansvarslöst så är jag övertygad om att han egentligen älskade oss, i allafall på sitt sätt;)
 
Senast ändrad:
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Nej. Jag har aldrig sagt det och tror inte jag skulle kunna säga det.
Jag har jättesvårt för att uttrycka sådana känslor - det känns pinsamt och som om det inte är "jag" - och säger det bara till mina djur och en eventuell partner.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Till min sambo kan jag säga det utan problem :)

Det är ju till föräldrar det är klurigare, vet inte när man ska säga sånt riktigt. Nog vet dom ju att jag gör det, men ändå.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Ja, ofta och lite när som helst, oftast vid avslutning av telefonsamtal. Säger det även till mina syskon, oftare nu efter pappas död än innan.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag är inte uppväxt med att vi sa dom orden hemma. Min far har jag alltid haft ett komplicerat förhållande till, han är en väldigt ytlig och lite självisk person, så att säga det till honom känns helt främmande.
Min mamma älskade jag dock djupt...men av någon anledning sa vi aldrig just dom orden till varandra, vi hade mer en skämtsam men ändå kärleksfull jargong mellan oss. När hon sen fick en hjärntumör som vi viste skulle ta henne ifrån oss blev det ännu omöjligare att säga det. Då kändes det som att om man sa det då, så var det för att "det hörde till" situationen på något sorgligt vis. Jag sa det tillslut när hon levde sina sista timmar men jag vet inte om hon då uppfattade något runt om sig längre.

Till min son och mina kära jag nu har i livet omkring mig är jag oerhört öppen med alla de där "värdefulla" orden. Jag hoppas att det ska vara lätt och självklart för min son att kunna uttrycka sina känslor på det sättet som det inte var för mig.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Ja det gör jag. Jag älskar dem så det är klart de ska veta det. Även mina bonusföräldrar. Men det är svårt. Varför det är så svåra ord vet jag inte och jag är lite rädd att om jag inte säger det efter varje samtal som typ "hej då jag älskar dej" så kommer det försvinna och jag inte kan yppa det igen..

Jag har inte det minsta svårt att säga det till sambon, barnen och min lilla systerdotter.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Nej det gör jag nog inte ofta, kan inte minnas när jag gjort det. Men de vet det ändå, vi har mycket bra relationer.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Första gången jag kan komma ihåg att jag sa det till min mamma var jag vuxen. Och hon trodde att jag tänkte ta livet av mig. :o:crazy: Yrkesskadad?

Nu försöker jag säga det då och då, så att det inte blir nån chock för dem. :p
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Tyvärr inte. Är inte uppvuxen med att vi sagt det till varandra.
Men jag vet att min mamma älskar mig och jag henne.

Är noga med att säga det till mina barn varje dag och sambon får med höra det ibland ;)
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag säger det till alla mina nära och kära som jag älskar numera efter att erfarenheten berättat att det kanske inte blir ett nytt tillfälle att säga det och då känns det bra i hjärtat att ha gjort det.
Även om dem jag älskar med all säkerhet vet om det utan att jag sagt det så känns det ändå bättre att ha sagt det.
Men visst jag är inte heller uppfostrad med att tala om känslor och det är jobbigt.

Men som sagt så är det ännu jobbigare att önska att man sagt det än att faktiskt göra det.

Man ångrar ju sällan saker man gjort, däremot det man inte gjort.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

jag sa det nog aldrig högt, men ringde varje dag till pappa, även till mamma. Min syster var det ett sms det sista hon fick, men jag sa nog kanske inte jag älskar dig på det sättet jag hade velat.
Men till min dotter säger jag det varje dag.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Nej jag sa inte det till mina föräldrar. Eftersom det inte var så. Jag verkligen avskydde mina föräldrar.

Jag säger det frekvent till min dotter och får samma tillbaka. Jag har sagt det till en man jag hade i mitt liv för några år sedan. Just för att det var så.

Jag säger inte så stora ord till vem som helst. Men när jag håller av någon starkt så får de veta det, ganska ofta.

Jag är noga med orden.

Vissa saker behöver bli sagda. Andra saker kan jag inte säga eftersom det inte finns bäring för det.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Kl


Nix, jag kan däremot strössla med små LÖV när andan faller på. Det är mer jag.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Eftersom jag inte älskar dom så säger jag det inte till dom.
Ingen av dom förtjänar att höra mig säga det till dom.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

En sådan bra fråga. De som hittills svarat som själv är föräldrar skriver att de säger det varje dag till sina barn och att de får det ofta tillbaka. Samma här, jag säger varje dag att jag älskar mina barn, och jag får det väldigt ofta tillbaka.

Varför då så svårt att säga det till sina föräldrar? Jag vill ju inte att mina barn plötsligt en dag inte kan säg att de älskar mig? Eller att jag inte kan säga det till dem.

Jag har aldrig sagt till mina föräldrar att jag älskar dem, men jag älskar nog min pappa, ja det är klart jag gör, även om jag kan bli arg och trött på honom emellanåt. Och jag tror nog han älskar oss barn också. Fast jag skulle aldrig kunna säga det till honom, skulle vara genant :o vi sa aldrig sådant till varandra när vi växte upp.

Mamma älskade jag inte, hon var alkis och vi barn hade en väldigt jobbig uppväxt, fick ofta sova ute i stallet för det gick bara inte att vistas i huset när hon var som värst. Så henne hade jag svårt att förlåta även i vuxen ålder. Däremot tyckte jag ofta synd om henne men det är inte samma sak.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Har svårt att göra det då jag inte blivit behandlad väl under barndomen och blir inte nu heller. Däremot säger jag det till min ena bror iaf och min sambo givetvis. Svåra och starka ord och jag kan inte säga något sådant bara för att vara snäll om det inte är sant
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Älska är kanske för mycket men åtminstone tycka om sig själv? Hur gör man? Hur lär man sig?
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 152
Senast: CaisaCax
·
Kropp & Själ Hur gör ni som lever ensamma utan barn eller partner? Känner ni er någonsin ensamma? Vad gör ni då när ni sitter där hemma i lägenheten/...
2
Svar
38
· Visningar
2 285
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 002
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ Jag har en vårta på ena fingret. Den sitter illa till och gör j*kligt ont till och från. Efter drygt 3 år har den fortfarande inte velat...
2 3
Svar
49
· Visningar
2 101
Senast: MissFideli
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp