M
midnight Rags
Sv: Så jobbigt!
Så har nu läst igenom en hel massa inlägg som det i princip står samma sak i, lite onödigt kanske men ni gör ju som ni vill.
Igår Kl 09.00 somnade Ragge in. Allt gick väldigt lugnt till och han var inte ett dugg stressad eller nervös.
Fick först en lugnande och sedan den andra sprutan.
Har ansökt om att få begrava honom hemma på gården och det beviljades. Nu har han det bra!
Själv är jag ett nervvrak, har inte sovit ett dugg och är väldigt ledsen. Samtidigt vet jag att detta var det bästa.
Tid, hade jag kunnat skaffa mig, självklart. Men orken hade jag inte. Jobbar ju inte med hästar för att få mat på bordet utan det är en sidogrej, är annars en undersköterska och jobbar 90%.
Ni tycker säkerligen att jag är hemsk och elak, hjärtlös och iskall. Men där har ni inte rätt. Jag bedömde situationen och beslöt att detta var det bästa för honom. Han var inte frisk, han mådde inte bra och skulle slippa fler hemska erfarenheter. Nu har han det som sagt bra!
Att jag inte tog Marias erbjuande var för att jag inte ville, vågade. Minsta lilla så hade han kommit hem och jag hade trots allt vart tvungen att avliva honom ändå, och han har ännu en dålig erfarenhet i bagaget. Nu säger jag inte att Maria INte är lämplig, det var hon säkerligen men jag hade inte lämnat iväg honom till ngn, oavsett vem. Han stod mig alldeles för nära och skulle aldrig klara av om han skulle göra illa ngn.
"Ragge" var en farlig häst, både att rida,promenera,longera. Vem är så dum att lämna ut en sådan häst, inte jag iaf.
Att han var en underbar häst att se på och hantera är ju en sak men jag har inte hästar för att kolla på, utan för att roligt och trevligt med. Kunna ge mig uväg på 3 timmars tur, bara för att jag vill det. Hur schysst var det att låta honom stå kvar här när jag red iväg och han förstår ju inte varför han inte får följa med. Inte snällt och jag var trött på att utsätta honom för det. Varje gång man red iväg såg man "Ragge" och han var så ledsen för att han inte fick följa med.
Ni får tycka vad ni vill om mig, men jag kände hästen, älskade honom och gjorde vad som var bäst för honom. Han var så förstörd pskykiskt att jag inte ville, vågade lämna ut honom.
Saknar honom jättemycket och älskar honom ännu mer.
Nu har han det bra, det är vi som är kvar som har det sämre.
Jag unnar mina hästar det allra bäst och detta var det allra bästa för honom.
Nu tänker jag inte svara för enskilda inlägg då denna tråden nu är avslutad. Vill ni fråga ngt så gör det på PM. Annars inte, orkar inte med kyliga och taskiga inlägg just nu, det kanske en del av er förstår.
Till er som vart schyssta och som försökt att stötta mig, Stort TACK ska ni ha.
Ni andra, psss.
Sofia
Så har nu läst igenom en hel massa inlägg som det i princip står samma sak i, lite onödigt kanske men ni gör ju som ni vill.
Igår Kl 09.00 somnade Ragge in. Allt gick väldigt lugnt till och han var inte ett dugg stressad eller nervös.
Fick först en lugnande och sedan den andra sprutan.
Har ansökt om att få begrava honom hemma på gården och det beviljades. Nu har han det bra!
Själv är jag ett nervvrak, har inte sovit ett dugg och är väldigt ledsen. Samtidigt vet jag att detta var det bästa.
Tid, hade jag kunnat skaffa mig, självklart. Men orken hade jag inte. Jobbar ju inte med hästar för att få mat på bordet utan det är en sidogrej, är annars en undersköterska och jobbar 90%.
Ni tycker säkerligen att jag är hemsk och elak, hjärtlös och iskall. Men där har ni inte rätt. Jag bedömde situationen och beslöt att detta var det bästa för honom. Han var inte frisk, han mådde inte bra och skulle slippa fler hemska erfarenheter. Nu har han det som sagt bra!
Att jag inte tog Marias erbjuande var för att jag inte ville, vågade. Minsta lilla så hade han kommit hem och jag hade trots allt vart tvungen att avliva honom ändå, och han har ännu en dålig erfarenhet i bagaget. Nu säger jag inte att Maria INte är lämplig, det var hon säkerligen men jag hade inte lämnat iväg honom till ngn, oavsett vem. Han stod mig alldeles för nära och skulle aldrig klara av om han skulle göra illa ngn.
"Ragge" var en farlig häst, både att rida,promenera,longera. Vem är så dum att lämna ut en sådan häst, inte jag iaf.
Att han var en underbar häst att se på och hantera är ju en sak men jag har inte hästar för att kolla på, utan för att roligt och trevligt med. Kunna ge mig uväg på 3 timmars tur, bara för att jag vill det. Hur schysst var det att låta honom stå kvar här när jag red iväg och han förstår ju inte varför han inte får följa med. Inte snällt och jag var trött på att utsätta honom för det. Varje gång man red iväg såg man "Ragge" och han var så ledsen för att han inte fick följa med.
Ni får tycka vad ni vill om mig, men jag kände hästen, älskade honom och gjorde vad som var bäst för honom. Han var så förstörd pskykiskt att jag inte ville, vågade lämna ut honom.
Saknar honom jättemycket och älskar honom ännu mer.
Nu har han det bra, det är vi som är kvar som har det sämre.
Jag unnar mina hästar det allra bäst och detta var det allra bästa för honom.
Nu tänker jag inte svara för enskilda inlägg då denna tråden nu är avslutad. Vill ni fråga ngt så gör det på PM. Annars inte, orkar inte med kyliga och taskiga inlägg just nu, det kanske en del av er förstår.
Till er som vart schyssta och som försökt att stötta mig, Stort TACK ska ni ha.
Ni andra, psss.
Sofia
