Så jobbigt!

[Maléne]

Sv: Så jobbigt!

tråkigt att du inte gav hästen en ärlig chans.

 

[midnight Rags]

Sv: Så jobbigt!

tråkigt att du inte gav hästen en ärlig chans.

Du tycker inte att det kanske är LITE sent att sitta och skriva nu eller? Han är borta sen 3 veckor. Ge dig!

 

[Maléne]

Sv: Så jobbigt!

Jo men jag såg det nu när jag kolla och tänkte bara kolla hur det gick. måste inte bli kort och sur för det alla tycker vi olika.

 

[coari]

Sv: Så jobbigt!

Så har nu läst igenom en hel massa inlägg som det i princip står samma sak i, lite onödigt kanske men ni gör ju som ni vill.

Igår Kl 09.00 somnade Ragge in. Allt gick väldigt lugnt till och han var inte ett dugg stressad eller nervös.
Fick först en lugnande och sedan den andra sprutan.
Har ansökt om att få begrava honom hemma på gården och det beviljades. Nu har han det bra!


Själv är jag ett nervvrak, har inte sovit ett dugg och är väldigt ledsen. Samtidigt vet jag att detta var det bästa.

Tid, hade jag kunnat skaffa mig, självklart. Men orken hade jag inte. Jobbar ju inte med hästar för att få mat på bordet utan det är en sidogrej, är annars en undersköterska och jobbar 90%.

Ni tycker säkerligen att jag är hemsk och elak, hjärtlös och iskall. Men där har ni inte rätt. Jag bedömde situationen och beslöt att detta var det bästa för honom. Han var inte frisk, han mådde inte bra och skulle slippa fler hemska erfarenheter. Nu har han det som sagt bra!


Att jag inte tog Marias erbjuande var för att jag inte ville, vågade. Minsta lilla så hade han kommit hem och jag hade trots allt vart tvungen att avliva honom ändå, och han har ännu en dålig erfarenhet i bagaget. Nu säger jag inte att Maria INte är lämplig, det var hon säkerligen men jag hade inte lämnat iväg honom till ngn, oavsett vem. Han stod mig alldeles för nära och skulle aldrig klara av om han skulle göra illa ngn.

"Ragge" var en farlig häst, både att rida,promenera,longera. Vem är så dum att lämna ut en sådan häst, inte jag iaf.
Att han var en underbar häst att se på och hantera är ju en sak men jag har inte hästar för att kolla på, utan för att roligt och trevligt med. Kunna ge mig uväg på 3 timmars tur, bara för att jag vill det. Hur schysst var det att låta honom stå kvar här när jag red iväg och han förstår ju inte varför han inte får följa med. Inte snällt och jag var trött på att utsätta honom för det. Varje gång man red iväg såg man "Ragge" och han var så ledsen för att han inte fick följa med.


Ni får tycka vad ni vill om mig, men jag kände hästen, älskade honom och gjorde vad som var bäst för honom. Han var så förstörd pskykiskt att jag inte ville, vågade lämna ut honom.

Saknar honom jättemycket och älskar honom ännu mer.
Nu har han det bra, det är vi som är kvar som har det sämre.
Jag unnar mina hästar det allra bäst och detta var det allra bästa för honom.


Nu tänker jag inte svara för enskilda inlägg då denna tråden nu är avslutad. Vill ni fråga ngt så gör det på PM. Annars inte, orkar inte med kyliga och taskiga inlägg just nu, det kanske en del av er förstår.


Till er som vart schyssta och som försökt att stötta mig, Stort TACK ska ni ha.

Ni andra, psss.



Sofia

Du gjorde HELT rätt!! Tänkte och aggerade alla dagens hästägare så som du så skulle många av dagens hästar slippa långvarigt lidande utifrån okunniga hästägares inkompetens till att "känna av sin individ"

Jag VET hur du resonerar, senast i Måndags va jag på SLU hos Vet. C.J. med min älskade "Lucky Light" avkomma som vi kämpat med under drygt två år genom behandlingar och rehabelitering utifrån för snabb tillväxt som tvååring. Ingen som inte kände till bakgrunden kunde förstå det beslut som fattades då den va både reslig, musklad och rörde sig trevligt och jämt. Dock så hade det ursprungliga problemen i senapparaturen fram ett halvår senare resulterat i en secundär reaktion i hasen vb. Två år senare reaktion även i hasen hb och startat en tredje secundärt trauma i ländryggen.

Denna häst skulle aldrig kunna få ett "sunt friskt hästliv" oavsett vem som tog hand om honom,, den största katastrofen skulle ske om den hamnade hos någon som förespråkar "naturligt hästliv med allt vad den verkningen innebär" i ett senare läge.

Man ska ha klart för sig att hästar äger man inte, man bara har dom till låns under en viss tid..

Får du möjligheten att "låna" en häst så har du oxå skyldigheten att genom kunskap ta beslut om när detta lån ska upphöra!!

Jag håller helt med dig i ditt resonemang,, visst svider det och delger en enorm tomhet, men det är bara mänskligt,, inte naturligt!!

Kul att dom båda för dagen betar på dom ständigt gröna ängarna,, sida vid sida, helt naturligt.

Kram på dig

 

[midnight Rags]

Sv: Så jobbigt!

Du gjorde HELT rätt!! Tänkte och aggerade alla dagens hästägare så som du så skulle många av dagens hästar slippa långvarigt lidande utifrån okunniga hästägares inkompetens till att "känna av sin individ"

Jag VET hur du resonerar, senast i Måndags va jag på SLU hos Vet. C.J. med min älskade "Lucky Light" avkomma som vi kämpat med under drygt två år genom behandlingar och rehabelitering utifrån för snabb tillväxt som tvååring. Ingen som inte kände till bakgrunden kunde förstå det beslut som fattades då den va både reslig, musklad och rörde sig trevligt och jämt. Dock så hade det ursprungliga problemen i senapparaturen fram ett halvår senare resulterat i en secundär reaktion i hasen vb. Två år senare reaktion även i hasen hb och startat en tredje secundärt trauma i ländryggen.

Denna häst skulle aldrig kunna få ett "sunt friskt hästliv" oavsett vem som tog hand om honom,, den största katastrofen skulle ske om den hamnade hos någon som förespråkar "naturligt hästliv med allt vad den verkningen innebär" i ett senare läge.

Man ska ha klart för sig att hästar äger man inte, man bara har dom till låns under en viss tid..

Får du möjligheten att "låna" en häst så har du oxå skyldigheten att genom kunskap ta beslut om när detta lån ska upphöra!!

Jag håller helt med dig i ditt resonemang,, visst svider det och delger en enorm tomhet, men det är bara mänskligt,, inte naturligt!!

Kul att dom båda för dagen betar på dom ständigt gröna ängarna,, sida vid sida, helt naturligt.

Kram på dig

TACK SÅ MKT!!
Du skulle bara veta hur mkt det värmer när man får se dessa goa och härliga inlägg som verkligen gör en glad i en tid som är tråkig.

Ledsen att höra om din häst, men nu har de det härligt och slipper lida mer.

Kram tillbaka!!

 

[jennnnny]

Sv: Så jobbigt!

Hej , jag och en kompis har precis tagit ett 6 årigt varmblod på foder för senare köp, han har gått på travet. och är också som du beskriver det stissig, men ändå med ett fint psyke. vi har provat alla sortes bett men inga har funkat då han är väldigt stark och drar iväg eller hänger sig i en. vi har nu provat att rida bettlöst, så rider på hackamore. det fugerar utmärkt, han lyssnar med minsta tag i tyglen. så det kan alltid vara värt ett försök

 

[Juzzzen]

Sv: Så jobbigt!

trist att du valde detta..tycker du varit lite motsägelsefull i dina inlägg, ena gången var han guuda snäll att hantera, nästa sekund skriver du att han var farlig att hantera..men man skrivr väl det man vill tro för stunden

ett år är ingen tid för en omskolad häst under utbildning..jag hade personligen kanske kollat över om det var så att ribban satts för högt, lr kanske att tiden inte räckte för att utbilda på ett rätt, lugnt sätt..

men nu är det genomfört, o jag hoppas du kan leva med ditt beslut o känna att det var rätt.det är ju ändå din häst o ditt beslut i slutändan. men eftersom du skriver ut det här på buke, får du ta att andra har andra åsikter.

mvh
juzzzen

 

[Thornbird]

Sv: Så jobbigt!

Det förbannade travet har lyckats förstöra honom totalt.

Tycker det är synd att döma ut en hel sport för att din häst var psykiskt förstörd. Sådant kan ju hända vilken häst som helst, inom vilken disciplin som helst! Det är ju inte bara travfolk som behandlar sina hästar illa, och det är ju definitivt inte så att alla travtränare misshandlar sina hästar, vilket många tycks tro...
Det är ju de MÄNNISKOR som har haft din häst tidigare som har förstört honom i så fall, och sådana människor finns ju tyvärr överallt, och är inte specifika för travet. Men visst kan travhästar vara stressade, alla kanske inte pallar med den press som sätts på dem.

Jag har själv en f.d. travare som har varit med om mycket ont i sitt liv. Han har sålts runt och många olika tränare har försökt hitta nyckeln för att få honom att fungera på travet. Han hade oturen att hamna hos just en sådan tränare som egentligen inte borde få ha hästar. Han fick utstå både svält och misshandel, innan en granne till tränaren köpte hästen. Det var av henne jag köpte honom, och visst hade hon säkert gjort ett bra jobb, men hästen var fortfarande rädd för det mesta och hade svårt att lita på folk. Men av någon anledning så passar han mig bättre än någon annan häst, han är det bästa jag har. Och under åren har han blivit mycket förbättrad, han är ju lika lugn och snäll som vilken ridskolehäst som helst (ja, nästan i alla fall).
Men jag skyller inte hans problem på travsporten, utan på PERSONEN som har behandlat honom så illa.
Jag ville bara skriva det här, eftersom jag har hållit på med både ridning och trav (samtidigt), och jag är trött på fördomar. Både ridmänniskors fördomar om travfolk, och vice versa.

 

[muppia]

Sv: Så jobbigt!

Inte läst hela tråden, bara i början, såg att han var borta nu.
Jag kan inte säga annat än att jag tycker att du gjorde det rätta. Varför sälja hästen o inte veta hur han har det, speciellt när han redan var ett vrak när han kom till dig. Han har haft en underbar tid med dig och du ska glädja dig åt alla era fina minnen tillsammans.
Jag avlivade min foderhäst för en vecka och jag vet att det är ett tungt beslut.

Kramar till dig.

 

[Jate Volim]

Sv: Så jobbigt!

Dubbelt

 

[Jate Volim]

Sv: Så jobbigt!

Oops jag hade inte heller läst hela tråden. Sorry!